Therese kan också.
Jag har köpt världens finaste kökslampa. Den är från Granit och jag är hur nöjd som helst.* Problemet är bara själva projektet att få den upphängd. Jag är nämligen ingen händig människa. Aldrig behövt vara. Det är liksom det man har pappor och pengar till. Inte för att jag betalar min pappa, men om jag får punktering till exempel så lämnar jag in cykeln på verkstad. Hur som helst.
Mitt första bekymmer var hur jag skulle få sladden genom det lilla hålet på lampan eftersom det var två klumpar i varje ände på sladden och jag inte var säker på vilken man kunde ta bort. Ja, ni märker ju vilken nivå jag ligger på. Så jag gjorde det enda rätta. Ringde pappa. Och han förklarade. Sedan var det ju bara för mig att försöka.
Som ni ser blev det succé. Föga förvånande. Jag är ju trots allt inte helt dum i huvudet. Jag kan utföra saker bara jag vet hur man gör** och eftersom pappa är just en pappa är han bra på att förklara. Nu är det ju nästa problem. Att få upp eländet i taket. Det klarar jag definitivt inte utan hjälp, och Bekanten är inte villig att försöka sig på det hela utan översyn av hans pappa.***
Jag är i alla fall stolt över mitt bidrag. Sedan är det säkert något att man inte ska göra det där förrän efter man hängt upp den eller något, men i så fall gör jag med glädje om det. Nu vet jag ju hur man gör.
*Sladd och lampa från Claes Ohlson.
**Och det inte rör sig om något tungt. Eller äckligt. Eller för jobbigt.
***Visst är vi ett kompetent team...
Köpte en tidning igår. På grund av dess omslag.
Färgerna är helt underbara. Hade ett tidningsställ i Lkpg som jag fyllde med tidningar av samma orsak. Var en installation helt enkelt. Funderar på om jag skulle ta och gräva fram tidningarna, plocka ut de finaste och göra en tavla av de finaste omslagen.
Högt och lågt.
Idag fann jag mig själv ståendes i en bodybuilder-affär omringad av hög, pumpande, musik och män och kvinnor i minimala tygtrasor och enorma muskler som i ärlighetens namn gjorde mig livrädd. Det fanns en scen också. Herregud. Scenen. Jag minns inte senast jag koncentrerade mig så hårt på att inte titta på något. På scenen stod det nämligen två vuxna karlar som med stor sannolikhet ätit en hel del skumma grejer i sina dar. De var hur stora som helst. Jag kunde på största allvar inte titta åt deras håll eftersom det fick mig att rodna.
Jag känner mig malplacerad i de där affärerna redan från början, men idag slog definitivt alla rekord. Vid ett tillfälle kom ett av de där monstren fram till mig med en bricka med diverse powerbars, eller vad det nu kan ha tänkas vara, och jag vågade knappt säga nej tack.
Jag känner mig malplacerad i de där affärerna redan från början, men idag slog definitivt alla rekord. Vid ett tillfälle kom ett av de där monstren fram till mig med en bricka med diverse powerbars, eller vad det nu kan ha tänkas vara, och jag vågade knappt säga nej tack.
Jag fick, traumat till trots, även upp insynsskyddet idag. Måste säga att jag är väldigt nöjd med det hela. Nu är det bara att hoppas på att det sitter uppe som det ska.
Egentligen för sorgligt för att vara sant, men tyvärr är det sant.
Var på stan med Bekanten idag och skulle även äta middag där inne med honom på en restaurang, men eftersom han åkte hemifrån i mjukisbyxor tyckte vi det passade bättre med ett ställe på Söder vi gillar.
Så timmarna på stan går och vi åker till Söder, går till restaurangen och... Den är borta. Finns inte längre. Eller ja. Den finns, men den "har bytt koncept" som de så fint informerar om. Innan kostade en ordentlig måltid, exempelvis lammfärsbiffar, 100 kronor. Nu var det bara tapas för väldigt många fler kronor.
Efter att ha letat efter ett ställe med vettiga priser under en timmes tid finner vi oss ståendes framför Hemköps färdigrättersdisk och försöker hitta något att äta. Vidrigt.
Så timmarna på stan går och vi åker till Söder, går till restaurangen och... Den är borta. Finns inte längre. Eller ja. Den finns, men den "har bytt koncept" som de så fint informerar om. Innan kostade en ordentlig måltid, exempelvis lammfärsbiffar, 100 kronor. Nu var det bara tapas för väldigt många fler kronor.
Efter att ha letat efter ett ställe med vettiga priser under en timmes tid finner vi oss ståendes framför Hemköps färdigrättersdisk och försöker hitta något att äta. Vidrigt.
Sådan är jag.
Min mobil ringer, det är Bekanten, och jag har datorn i knät och när jag ställer ifrån mig datorn för att gå till mobilen lyckas jag välta ut en flaska med vatten. Jag svarar och han maler på och maler på.
Jag: Okej, men du. Jag spillde ut vatten så jag måste gå och ordna med det.
Han: Vart då?
Jag: Njae, det säger jag helst inte.
Jag: Njae, det säger jag helst inte.
Han: Jo, vart?
Jag, suckar: På mattan i vardagsrummet.
Han tyckte väl inte det var sådär väldigt underhållande, men till mitt försvar tyckte jag inte att det var underhållande att behöva städa undan det heller. Ärligt talat tycker jag att han borde börja vänja sig. Han vet att jag är en av världens mest otursföljda och klantiga personer som finns.
På riktigt. Jag råkar ut för allt som ingen ens borde kunna råka ut för. Som igår när jag flyttade datorn när laddaren satt i och sladden mellan datorn och den där dosan som sitter halvvägs lossnar ur dosan och flyger förbi mig rätt in i en glaslykta. Tack och lov höll den. För någon vecka sedan klev jag på en geting, inomhus. Jag tappar saker konstant.* Jag slår i saker när jag går. Och så vidare. Och så vidare. Det tar aldrig slut.
*Herregud, jag tappade min dator häromdagen när jag skulle ställa ner den på golvet. Jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ur munnen på mig. Var mer än lite nervös när jag skulle se om den överlevt, men som tur var fick den inga men.
Space Needle.
Idag har jag roat mig med fönsterfilmen jag köpte igår. Jag visste att jag ville ha en skyline, frågan var bara vilken. Först tänkte jag att bilden från favoritstället jag la upp för några inlägg sedan skulle bli bra, men så kände jag att den var lite mjäkig så jag googlade helt enkelt och fick då se Seattles med Space Needle, som jag älskar på grund av Jessica Alba, så beslutet blev aldrig svårt. Förstår inte hur jag inte tänkte på det själv innan.
Det är inte monterat än eftersom jag kände att det förmodligen blir enklare med fyra händer än två. Eller ja, jag hoppas det i alla fall. Man vet aldrig med Bekanten. Jaja. Den som lever får se.
Licentia poetica.
Ja. Det är som bekant torsdag, och torsdag har de senaste veckorna betytt torsdagstema för mig. Så även denna. Just den här torsdagens tema är "Min favoritkändis". Och ja. Jag är inte så där mycket för kändisar. Inte att måla dem åtminstone. Självklart finns det en del jag gillar, förmodligen Ellen DeGeneres mest av alla. Eller Lauren Graham. Faktum är att när de är tillsammans i Ellens show... Herregud. Jag vet inte hur många gånger jag sett de klippen. Annars blir jag mest kär i karaktärer. Nummer ett är självklart Sheldon Cooper. Men som sagt. Att måla någon av dem känns övermäktigt.
Så. Jag tog mig vissa artistiska friheter. En kändis behöver ju faktiskt inte vara en person. Skon på bilden till exempel. Den är från Din Sko. Ett företag som i sig är känt. Skon har även medverkat på Egoinas blogg, och hon är känd. Kanske inte för alla generationer, men det är ju å andra sidan inte Justin Bieber heller.
Ugglehalsbandet i sig kanske inte är känt, men ugglan som motiv är ju extremt känd och har så varit under en längre tid. De två andra halsbanden är från H&M, även det ett inte helt okänt företag. Hjärtringen är från Glitter som nog både en och två personer känner till och slutligen är den runda ringen från Guldfynds I.Me.My.
Och vad avser "favorit"-delen så är det där mina favoritsmycken inom de kategorierna. Det är för all del de enda jag har, men de är fina nog att få bo i bokhyllan i vardagsrummet varenda en. Och skorna är mitt näst bästa favoritpar. Men paret som är mitt favoritpar börjar tyvärr bli till åren komna så de lämpar sig inte direkt som prydnad längre. Är väldigt förtjust i smyckesträdet från Åhléns också.
Det var hur som helst ett flerstegsprojekt det här. Är i grunden ett foto som jag därefter målat på och på andra sätt lekt med i datorn.
Fler bidrag hittas denna vecka hos komigensofie och mina bidrag tidigare veckor hittar ni här.
First one.
Nu har jag ju inte världens bästa kamera, så uppenbarligen är det bättre i verkligheten, men så här blev i alla fall mitt första försök, och jag måste erkänna att jag gillar det. Bilden är från IKEA-katalogen. Ser verkligen fram emot att få ha något egenskapat som motiv.
Och att leta reda på mina tänger och köpa dubbelhäftande tejp så att jag kan använda det. Ångrar även att jag inte köpte fler sådana där knappgrejer. Var på väg att göra det men så kände jag att det kanske var tråkigt så jag skulle vänta. Dumma mig. Jaja, vad ska man göra.
Dagen idag.
Passade även på att svänga förbi livsmedelsaffären. Herregud vad vidrigt det var. Ja, inte i affären. Men att få hem eländet. Blev så sjukt tungt. Jag har bokstavligt talat ont i armarna. Skulle inte förvåna mig om de är någon centimeter längre också.
Dessutom hämtade jag ut ett paket på vägen hem. Kunde inte stå emot det här, det som är på bilden ovan, jag såg hos Smäm.*** Ska leka med det lite senare. Verkar hur roligt som helst, även om jag önskar att det funnits i en något större storlek, kanske 50? Det finns det säkert där ute någonstans, men man måste ju börja någonstans.
Jaja, nu ska jag ta hand om det molande illamåendet jag haft sedan igår. Och med ta hand om menar jag streama Criminal Minds som hade säsongspremiär in the US igår. Och med risk för att stämpla mig själv som Tv-serietönt**** är det premiär på Grey's Anatomy i morgon så på fredag är det äntligen dags.
*Okej, mest mig. Äntligen kommer inte hela grannskapet se mig när jag duschar.**
**Bekanten hukar sig. Helt sjukt.
***Jag vet. Jag vet. Lättpåverkad. Men när det kommer till roliga grejer tycker jag det är okej.
****Vilket jag i ärlighetens namn är, väljer en TV-serie framför film any day. Och med TV-serie menar jag amerikanska, streamade, sådana.
Att prata innan man tänkt över konsekvenserna.
Jag och Bekanten pratade om dyra telefonnummer och hur det i samband med sådana ofta brukar vara flervalsgrejer som tar lång tid, förmodligen med flit, och tickar pengar i onödan. Myndigheter och stora företag till exempel. Eller ja. Det var mina exempel...
Bekanten: Ja, det är helt sjukt när man ringer till sådana där sexchattar, man är typ fattig innan man ens hunnit få prata med någon.
Perfekt flaska.
Häromveckan hittade jag den här på Hemköp i Hornstull* och först måste jag erkänna att jag blev lite starstruck eftersom jag sett Snapple sponsra amerikanska TV-program, AGT och Amazing race för att nämna de första jag kommer på. Hur som helst. Det som verkligen fick mig att falla pladask var det faktum att det var en glasflaska i perfekt storlek för mina behov.
Jag är nämligen en extrem drickare av kylskåpskallt vatten. Jag har två flaskor i kylen. Egentligen vill jag ha tre, men man kan inte få allt här i livet. Hur som helst så är det sådana där stora enlitersflaskor så då får man hälla upp i glas och ha sig. Den här rackaren däremot är det bara att fylla på, ställa in i kylen och dricka direkt ur när den stått och blivit kall nog. Jag älskar det. Jag tror inte jag använt ett riktigt glas sedan jag köpte den här faktiskt, utan jag häller till och med från de stora flaskorna i den här.
Det skadar ju inte direkt att det står "pink lemonade" på den. Hur fint som helst. Men vi har haft våra problem också så klart. För att nämna det största så la jag den i väskan efter att ha druckit lite precis när jag köpt den, och nästa gång jag öppnade väskan visade det sig att den läckte. Inte kul att ha kladdig lemonad i hela väskan som dränkt både mobil, nycklar, plånbok och allt annat som fanns med. Inte skoj alls. Smaken var inte heller den bästa. Den, som oftast med den här typen av drycker, var för stark för min smak, men utblandad med vatten var den helt okej. Den var heller inte speciell nyttig, tror det var tvåhundra kcal per flaska. Det är ju dock föga förvånande eftersom drycken är från USA.
Jaja, Jag är hur som helst mycket nöjd med mitt köp. Även med hallonen jag köpte och la några av i vattnet. Väldigt fint att titta på, och det smakar faktiskt lite hallon.
*Fantastisk affär. Och det skadar inte direkt att de har underbara illustrationer och skrifter i gångarna till affären.
Pippi har det för all del i håret, men hon är ju som hon är.
Jag: Du kan inte lägga de råa äggen på samma plats du vanligtvis lägger de kokta?
Bekanten: Varför då?
Varför? Jo, för att det leder till att den andra personen i hushållet står med hela handen full av rått ägg för att hon trodde att det var kokt. Därför.
Bekanten: Varför då?
Varför? Jo, för att det leder till att den andra personen i hushållet står med hela handen full av rått ägg för att hon trodde att det var kokt. Därför.
Men inte om den hade varit färsk.
Ni vet när hundar blir exalterade? Tungan hänger ute och svansen går som en vindrutetorkare på diverse droger. Ungefär så var det igår när jag och Bekanten åt lunch ute och jag hade fått en ananasring på min sallad, en sådan där äcklig från konservburk. Bekanten undrade om jag inte skulle äta den, och när jag svarade nej sken hela han upp och han utbrast lyckligt "då får jag den!?".
Och det fick han ju. Det är verkligen enkelt när de är så enkla att tillfredsställa.
Och det fick han ju. Det är verkligen enkelt när de är så enkla att tillfredsställa.
Utsikten från ett av mina favoritställen i Sthlm.
Klantos.
Jag och Bekanten var i Kungens kurva igår. Vi gick på bio, strosade i affärer och tog naturligtvis även en sväng på IKEA. Vi gick hemifrån strax efter halv elva. När klockan var halv åtta var vi redo att åka hem, men självfallet hade vi missat bussen som just gick så vi fick vänta dryga tjugo minuter. Inte hela världen, men när bussen väl kom visade det sig att det inte var vår buss. Tyvärr var det något vi inte upptäckte förrän vi klivit på och börjat åka.
Så ja, vi fick glatt åka med. Åt fel håll, gå av vid en plats det fanns tunnelbana på, ta den, byta efter tio stationer, åka några stationer till för ett sista byte innan vi äntligen var hemma. Den totala restiden blev mirakulöst nog ungefär den samma som om vi inte hade varit två idioter som inte läser bussnumret innan de kliver på bussen, men den blev ju en aning obekvämare.
Blädag. Vecka. Månad. År. Decennium. Liv.
Jag kände mig halvnere och allmänt övergiven så jag slog en signal till pappa för att få lite sällskap. Stort misstag. Han berättade om hur han håller på att bygga om ett rum där hemma så nu känner jag mig ännu sämre för att jag inte får vara med. Eller ja. Jag får ju vara med, vet att han vill jag ska komma och hjälpa till, men det kan jag inte och det var inte det som var poängen. Han har för all del skickat mail med ritningar och planer och sådär men det är inte samma sak.
Jaja, jag får väl glädja mig med att det börjar mulna på ute. Förhoppningsvis börjar det blåsa, regna och åska riktigt ordentligt så jag kan vara butter ikapp med det.
Höstfeeling.
Veckans tema var alltså höstfeeling, och det här är vad jag åstadkommit. Från början var hon topless, sedan var toppen genomskinlig och till slut blev hon helt täckt. Tro det eller ej, men till stor del på grund av Bekanten. Fräknarna är dock all me. Älskar fräknar.
Fler bidrag dyker upp under dagen hos Smäm.
O-kej.
Bekanten: Det var en på jobbet som kände sin morsas farsa och därför fick...
Jag: Vem kände han sa du?
Bekanten: Sin morsas farsa.
Jag: Det är ju inte helt ovanligt att man känner sin morfar?
Bekanten: Va?
Jag: Ja? Hans morsas farsa är ju hans morfar?
Bekanten: Jaja, något sådant var det i alla fall.
Observera att jag enkom citerade honom när jag sa morsas farsa. Skulle aldrig använda de ordvalen* i mitt egna språkbruk. Inte för att jag ser ner på andra som gör det, men jag skulle aldrig klara av det själv. Det är så fula ord.
Jag: Vem kände han sa du?
Bekanten: Sin morsas farsa.
Jag: Det är ju inte helt ovanligt att man känner sin morfar?
Bekanten: Va?
Jag: Ja? Hans morsas farsa är ju hans morfar?
Bekanten: Jaja, något sådant var det i alla fall.
Observera att jag enkom citerade honom när jag sa morsas farsa. Skulle aldrig använda de ordvalen* i mitt egna språkbruk. Inte för att jag ser ner på andra som gör det, men jag skulle aldrig klara av det själv. Det är så fula ord.
*Jag skriver heller aldrig "ok" om okej. Tycker det är galet fult och har en otrevlig ton. För fullständighetens skull kan jag även informera att jag heller aldrig "oki", det eftersom att jag inte är en fjortis. Jag skriver dock gärna "ok" om ok, eftersom att det heter ok.
Waste.
Om det är så att ni vill slösa bort dryga två timmar av ert liv och lite över 200 kronor rekommenderar jag varmt Cirkus Wiktoria. Vid flertalet tillfällen innan vi gick dit sa jag till Bekanten att vi borde försöka googla cirkusen först för att se om den var något att ha, men det var ju onödigt eftersom att det var en sådan stor och känd cirkus. Inte direkt va. Det var den minsta manegen jag sett.
Och akterna. Herregud. Akterna. En bestod av en fjortisklädd trettioåring och hennes illrar. Illrar som sprang fram och tillbaka över en spång. Väldigt imponerande. Eller nej just det, det var det inte. Clownen var en klass för sig han också. En gång kom han in med en kille i en isbjörnskostym som han fick spö av och sedan stängdes in i en bur. Väldigt bra förebild för barnen.
Det sista numret var dock bra, det erkänner jag. Om än förfärligt förpackat med en tjej och en kille utklädda till pirater som högg ihjäl varandra och försökte få varann att hänga sig. Åter igen, fantastiska enxempel för barnen. För det var verkligen en cirkus som bara barn, som på grund av ålder, inte vet bättre kunde uppskatta. Hur som helst, sista numret. Det var då de här två piratpersonerna som gjorde ett nummer som utfördes på en snurrande stege. Och säga vad man vill om förpackningen, men jag satt då med hjärtat i halsgropen när de snurrade runt utan att hålla i sig.
Jag är inte allt för känslig angående djur på cirkus, men att ha de där stora kamelerna springa runt på den där lilla manegen, det var inte okej. En halkade till och med lite. Det blev ju inte bättre när de hade in två eller tre lamor eller vad det var samtidigt. Illrarna hade det nog inte jättebra heller så som de blir omkringslängda med, men de skulle jag helst vilja befria från sitt jobb bara för att slippa se eländet. 
Kvaliteten på cirkusen illustreras fint av den här bilden tycker jag. Ljuskillen som sitter på hopfällbar stol ovanpå en liten, och extremt vinglig, plattform. Det och det faktum att det var artisterna som gick och krängde cirkusprogrammet innan det började.
Tönt.
Han är en riktig södertönt den där. Gick inte få tyst på om hur fantastiskt allt är. Sjukt tröttsamt när man går förbi en vidrig skrothög och han lyriskt deklarerar att det är så det ska vara där. Att det är bohemiskt. Men tydligen fattar jag inte det hela bara för att jag inte är stockholmare. Herregud.
Aja. Majoriteten var fint i alla fall. Men en skrothög är en skrothög oavsett var den är placerad. Bäst var kyrkan på bilden. Underbar.
Rutiner och en WIP.
Min huvudsakliga uppgift på helgmornar är att vara tyst. Jag vaknar nämligen tidigt, medan Bekanten sover... Ja, länge helt enkelt. Som idag till exempel. Jag begav mig upp klockan kvart över sju. Han skickade ett sms att jag skulle komma in till sovrummet fem i tolv.
Det är inte direkt ett upplägg som stör mig nämnvärt. Jag har min dator och jag kan roa mig själv liksom. Jag är en stor flicka och allt det där. Det jobbiga är dock när jag vill göra saker. Vanliga morgonsaker. Göra frukost till exempel. Idag åt jag fil med hallon, kokosflingor, hasselnötter, müsli och havrekuddar. Ni förstår själva hur det är att få ihop allt det där tyst när allt är förpackat i prassliga påsar av plast. Hallonen var dessutom frysta så där hade jag även med frysen att göra.
Men som sagt. Över lag funkar det bra. Det värsta är dock att när han väl vaknar så går jag tillbaka till sovrummet för att planera dagens göromål och eftersom det känns knäppt att stå bredvid när han ligger i sängen så lägger jag mig också i sängen och då blir jag både trött och seg.
Det är med andra ord ganska så ineffektivt i det här hemmet om inte planer gjorts redan dagen innan. Men, det är ju trots allt helger vi pratar om så det är väl inte hela världen antar jag.
En sak jag gjort denna morgon är att börja på den nedan. Är osäker på om jag gillar den än så länge, men det hinner säkert bli bra innan jag är klar. Hoppas jag.
Det är inte direkt ett upplägg som stör mig nämnvärt. Jag har min dator och jag kan roa mig själv liksom. Jag är en stor flicka och allt det där. Det jobbiga är dock när jag vill göra saker. Vanliga morgonsaker. Göra frukost till exempel. Idag åt jag fil med hallon, kokosflingor, hasselnötter, müsli och havrekuddar. Ni förstår själva hur det är att få ihop allt det där tyst när allt är förpackat i prassliga påsar av plast. Hallonen var dessutom frysta så där hade jag även med frysen att göra.
Men som sagt. Över lag funkar det bra. Det värsta är dock att när han väl vaknar så går jag tillbaka till sovrummet för att planera dagens göromål och eftersom det känns knäppt att stå bredvid när han ligger i sängen så lägger jag mig också i sängen och då blir jag både trött och seg.
Det är med andra ord ganska så ineffektivt i det här hemmet om inte planer gjorts redan dagen innan. Men, det är ju trots allt helger vi pratar om så det är väl inte hela världen antar jag.
En sak jag gjort denna morgon är att börja på den nedan. Är osäker på om jag gillar den än så länge, men det hinner säkert bli bra innan jag är klar. Hoppas jag.
Äntligen en dag utan stan.
I förrgår var jag som sagt på stan i nio timmar. Den kvällen somnade jag i princip samma stund som jag blev vågrät i sängen. Samma igår efter ytterligare ett par timmar på stan, ett första möte med Bekantens föräldrar och tvättande av Bekantens hår. I den ordningen.
Idag däremot ska jag göra absolut ingenting från morgon till kväll. Är helt slut i huvudet. Är jobbigare än vad man tror att ränna på stan med alla dess intryck. Och en hel del nerver var på spänn inför föräldramötet igår måste jag väl erkänna. Inte för att jag trodde de skulle vara otrevliga, vilket de inte var, utan för att jag var rädd för mitt uppförande. Sedan barnsben har jag varit värdelös på andras föräldrar. Vet inte varför, men har alltid gjort mig galet nervös. Även om det varit en kompis mamma eller pappa man träffat tusen gånger. Knäppt det där, men vi är ju alla lite skadade. Det gick hur som helst bra den här gången. Jag har väl mognat.
Idag däremot ska jag göra absolut ingenting från morgon till kväll. Är helt slut i huvudet. Är jobbigare än vad man tror att ränna på stan med alla dess intryck. Och en hel del nerver var på spänn inför föräldramötet igår måste jag väl erkänna. Inte för att jag trodde de skulle vara otrevliga, vilket de inte var, utan för att jag var rädd för mitt uppförande. Sedan barnsben har jag varit värdelös på andras föräldrar. Vet inte varför, men har alltid gjort mig galet nervös. Även om det varit en kompis mamma eller pappa man träffat tusen gånger. Knäppt det där, men vi är ju alla lite skadade. Det gick hur som helst bra den här gången. Jag har väl mognat.
Cityless.
Jag vet inte riktigt varför, men både nu och då kommer kommentarer jag postar på andra ställen inte fram utan stoppas av skräppostfiltret. Inte för att jag skriver något otrevligt utan bara för att blogg.se vill jävlas skulle jag tro. Så var det förra veckan när jag gav mig på torsdagstematgrejen. Vi får se hur det går idag.
Hur som helst är veckans tema "I min stad", och eftersom jag aldrig riktigt känt att jag haft en stad så fick det bli en sådan människa helt enkelt. Hos Nollfemnolltvå kommer bidrag upp under dagen. Vi får se om jag lyckas komma fram den här gången.
Hur som helst är veckans tema "I min stad", och eftersom jag aldrig riktigt känt att jag haft en stad så fick det bli en sådan människa helt enkelt. Hos Nollfemnolltvå kommer bidrag upp under dagen. Vi får se om jag lyckas komma fram den här gången.
Det skulle ha varit ett inlägg här...
...men jag har spenderat nio timmar på stan idag så jag orkar inte. Jag lever dock, men det är knappt måste jag erkänna.
PS. Det enda jag köpt är make up-remover, ett nagellack, en tandborstpresent åt Bekanten och ett nattlinne som var mer billigt än snyggt. Sjukt dålig utdelning med andra ord. Försökte för all del köpa en tröja, men idioterna tog inte kort. DS.
PS. Det enda jag köpt är make up-remover, ett nagellack, en tandborstpresent åt Bekanten och ett nattlinne som var mer billigt än snyggt. Sjukt dålig utdelning med andra ord. Försökte för all del köpa en tröja, men idioterna tog inte kort. DS.
Hur svårt ska det behöva vara.
Igår spenderade jag x antal minuter med att gå igenom alla mina flyttlådor i förrådet i jakt på min gamla mp3. Några gick jag igenom två gånger. Tror det är ungefär tolv stycken. Hur som helst så hittade jag den inte.
Idag när jag gjorde inget speciellt fick jag plötsligt ett infall och tittade i den enda flyttlådan som står inne i lägenheten, och där låg den självfallet. Dock fanns där inte usb-kabeln. Inte heller någon annanstans i lägenheten fanns en sådan så jag fann mig själv åter igen rotandes i flyttlådorna i förrådet för att hitta en. Jag vet att jag har fler än en, men det hela misslyckades. Totalt. Faktum är att det hela slutade med att en av mina porslinsskålar gick sönder och att jag och Bekanten inte pratat med varandra på ett par timmar nu.
Så jag antar att jag får göra ett nytt försök med det där svordom förrådet i morgon igen. Det låter kanske inte så hemskt men jag blir alltid deprimerad när jag är där nere bland alla lådor med mina saker. Av olika anledningar är nämligen omkring 95 % av alla mina saker i det där förrådet, och att se alla mina fina saker ligga där alldeles bortglömda gör mig nere.
Min uggleljuslykta. Min senapsgula fruktskål. Allt mitt porslin. Min fågelbur. Majoriteten av mina skor. Mina målargrejer. Mina fjädergrejer. Ljuslyktan som ser ut som en prinsesskrona. Listan kan göras oändlig. Eller ja. Inte riktigt oändlig kanske, men väldigt lång i alla fall.
Idag när jag gjorde inget speciellt fick jag plötsligt ett infall och tittade i den enda flyttlådan som står inne i lägenheten, och där låg den självfallet. Dock fanns där inte usb-kabeln. Inte heller någon annanstans i lägenheten fanns en sådan så jag fann mig själv åter igen rotandes i flyttlådorna i förrådet för att hitta en. Jag vet att jag har fler än en, men det hela misslyckades. Totalt. Faktum är att det hela slutade med att en av mina porslinsskålar gick sönder och att jag och Bekanten inte pratat med varandra på ett par timmar nu.
Så jag antar att jag får göra ett nytt försök med det där svordom förrådet i morgon igen. Det låter kanske inte så hemskt men jag blir alltid deprimerad när jag är där nere bland alla lådor med mina saker. Av olika anledningar är nämligen omkring 95 % av alla mina saker i det där förrådet, och att se alla mina fina saker ligga där alldeles bortglömda gör mig nere.
Min uggleljuslykta. Min senapsgula fruktskål. Allt mitt porslin. Min fågelbur. Majoriteten av mina skor. Mina målargrejer. Mina fjädergrejer. Ljuslyktan som ser ut som en prinsesskrona. Listan kan göras oändlig. Eller ja. Inte riktigt oändlig kanske, men väldigt lång i alla fall.
Det är skillnad på att vara snål och ekonomisk.
Igår när jag och Bekanten kom gåendes mot lägenheten hade det börjat mörkna ute och följande konversation utspelade sig.
Jag: Det är dags att sätta lampor på timer.
Han: Varför då?
Jag: Så att det lyser trots att man inte är hemma?
Han: Varför skulle man slösa pengar på det?
Jag: För att det i alla fall inte syns lika tydligt om man inte är hemma? Plus att det är mysigt att komma hem till.
Han: Okej, men då kan vi ju göra så att varje gång vi kommer hem och det är mörkt så väntar du utanför dörren några sekunder medan jag springer in och tänder några lampor? Eller så kan du blunda och stå i hallen tills jag tänt om du inte vill stå utanför?
Herre. Gud. Det här är samma människa som suckar åt mig för att jag hellre köper en ostbit för kanske 60 kronor/kilot och river den själv och stoppar i frysen än att köpa färdigriven ost som kostar långt över 100 kronor/kilot. Det tycker han är snålt. Jag håller inte med. Det är bara ren vettighet om ni frågar mig när en sådan liten handling gör att kostnaden blir så mycket lägre. Men att inte kunna lägga några små kronor på en eller två lampor som står och lyser på timer under det mörka halvåret är däremot bara surgubbigt.
Matvrak.
Jag var ute och åt med Bekanten idag. Var ganska tomt på tallrikarna när servitrisen kom fram och undrade om vi ätit klart så hon kunde ta ut dem.
-Nej! utbrast Bekanten och böjde sig beskyddande över skålarna. När servitrisen gått igen tog han snabbt skålarna det fanns saker kvar i och öste ner på sin tallrik med orden att det var bäst att skynda sig medan man fick ha det kvar.
Men så är att äta hans andra favoritsak i hela världen att göra enligt egen utsago. Nummer ett är att sova. Först på tredje plats kommer att vara med nära och kära där jag ingår. Man får väl vara glad gör det man får.
-Nej! utbrast Bekanten och böjde sig beskyddande över skålarna. När servitrisen gått igen tog han snabbt skålarna det fanns saker kvar i och öste ner på sin tallrik med orden att det var bäst att skynda sig medan man fick ha det kvar.
Men så är att äta hans andra favoritsak i hela världen att göra enligt egen utsago. Nummer ett är att sova. Först på tredje plats kommer att vara med nära och kära där jag ingår. Man får väl vara glad gör det man får.
Äkta kärlek.
Idag läste jag ut Saken min son behöver veta om världen av Fredrik Backman. Jag tänker inte prata om bokens rolighet här, för rolig är den. Backman har ett sätt att skriva som... Jag vet inte vad. Det är fantastiskt.
Hur som helst. Det jag vill skriva om är det som höjer boken till en nivå över alla andra. Hans kärlek till sin fru och sin son, men framför allt till sin fru. När han återkommande i boken skriver om henne får jag bokstavligt talat klumpar i halsen och det känns inte alls avlägset att en tår ska råka tränga fram. Det är så vackert. Och det gör mig extremt avundsjuk.
Jag vet att avund är en dödssynd och det ena med det tredje, men om det finns någon som kan läsa om den ändlösa kärleken, och inte önska sig blå av att få uppleva samma sak, då är det något allvarligt fel med den personen. Och ja, visst. Det kan allt vara en fasad och självklart finns vardagsdramatiken i alla förhållanden bla bla bla. Men på riktigt, det han skriver om henne är bland det vackraste jag någonsin läst och jag hoppas att jag får uppleva något liknande en vacker dag. Eller mulen. Med den sorts starka kärlek spelar vädret ingen roll.
Jag tycker hur som helst att alla borde läsa den boken. Ta in den i läroplanen. Herregud, jag vet att det låter pretentiöst men den där boken gör verkligen världen vackrare och ger ett hopp om att det finns äkta, genuin värme på vår jord. Något som jag personligen alltid ställt mig frågande till om jag ska vara ärlig. Men om han är på riktigt. Då får jag nog tänka om och förstå att den trots allt finns där ute.
Kärleken till objekt.
Jag älskar verkligen den här jordgloben från Indiska. Just den på bilden är inte min. Det är Bekantens, men jag har en likadan. Jag köpte nämligen två igår. Och det var ett äventyr kan jag säga. Kvaliteten på dem är inte den allra bästa om vi ska vara helt ärliga. En var till och med ihopsatt upp och ner. Så det krävdes en hel del ordentligt snurrande och inspekterande. Kände mig inte alls knäpp som stod där i en evighet.
Men som sagt. Jag köpte två. En till honom och en till mig. Och jag har, vad jag kan minnas, inte skrivit ut det faktum att jag och Bekanten faktiskt bor tillsammans* nu för tiden så det kan ju tyckas onödigt att köpa varsin, men saken var den att vi båda blev så pass kära att vi inte kunde bestämma vem som skulle äga den. Bekanten var dock lite före mig att säga att han ville köpa den, även om jag såg den först, så jag tog beslutet att köpa en separat till mig. För jag tänker då inte stå utan jordglob den eventuella dag vi inte delar boning längre.
*Tro mig, det är väldigt komplicerat så jag tänker inte ens ge mig på förklarandet av hur allt ligger till.
Bathing suit.
Det finns några bloggare, däribland Smäm, som startat upp något som kallas för torsdagstema. Det går ut på att någon i gruppen bestämmer ett tema så får de som vill vara med och måla något på det temat. Jag såg det här först hos just Smäm och följde det i våras när det begav sig. Såg att det var dags att dra igång det igen inne hos henne och att temat denna gång var "saker som börjar på BA". Och eftersom jag höll på med en bathing suit, eller om man hellre vill det: baddräkt, tänkte jag faktiskt vara med. Det kan ju aldrig skada tänker jag.
Den här veckan håller Artemilia i det hela så där kommer det finnas länkar till alla verk som är med.
Liksom med vindruvor får det faktiskt finnas gränser.
Jag: Jag ska in till stan en sväng och köpa tvålpumpen och kolla den där jordgloben på Indiska.
Bekanten: Kan inte du köpa Agnes Carlssons skiva till mig så får du pengar sedan?
Jag: Nej, det tänker jag verkligen inte göra.
Bekanten: Men jo, snälla.
Jag: Aldrig i livet. Du kan ju inte lyssna på Agnes.
Men det kan han tydligen. Och eftersom jag tyvärr är alldeles för snäll för mitt eget bästa tänker jag köpa eländet åt honom. Om jag hittar till affären. Vilket, om vi ska vara ärliga, inte är speciellt troligt med tanke på mitt obefintliga lokalsinne. Och även om jag hittar så skulle jag ju kunna säga att jag inte gjorde det, han vet ju hur hopplös jag är med sådant där så han kommer svälja det med hull och hår.
Min senaste besatthet är frysta vindruvor.
Så gott att gå och suga på. Gröna druvor fryses på egen risk, men jag gissar att det är äckligt eftersom det är äckligt att äta gröna druvor redan i dess naturliga tillstånd. De röda druvorna är, i min mening, värd varenda extrakrona. Förutom när de kostar en bra bit över trettio kronor. Någon måtta får det allt finnas.
Hatar är inte ett tillräckligt starkt ord..
Jag blir verkligen tokig på min dator när den gör så här. Ni ser där till vänster? Aktivitetsfältet? Jag har det inställt så att det är gömt om man inte för muspekaren över det, men ibland så låser det sig. Det är hur irriterande som helst.
Enda sättet att bli av med låsningen är nämligen att stänga av datorn och sedan sätta igång den igen. Att bara välja starta om fungerar inte, då låser den sig igen. Och att bara strunta i den är inte ett alternativ eftersom den lägger sig över allt på en sida eller i ett program som ligger placerat där ute till vänster.
Jag har funderat på om jag ska flytta det exempelvis till nederdelen av skärmen, men jag känner mig övertygad om att det skulle vara första steget till ett samhälle styrt av elakartad artificial intelligence hämtad ur en Hollywoodfilm. Så jag ger inte efter. Jag stänger av och på i stället. Jag vet inte om det kanske är ett sätt för AI att sakta men säkert bryta ner mig. Det får framtiden utvisa.
Nobody cares when the tears of a clown fall down.
Bekanten: Jag råkade färga din strumpa.
Jo tack. Jag kan se det.
VMA.
Det här med viktigt meddelande till allmänheten. Jag tycker det är ett härligt inslag i vardagen och tycker det borde vara varje måndag i stället. Det är så härligt att bli skrämd av plötsliga ljud.
Hur som helst har jag personligen aldrig haft koll på vad det egentligen är det där larmet betyder. Eller alltså, jag vet ju att det är någon slags varning, men jag menar att jag aldrig vetat vad det är man ska göra om man hör det. Så jag googlade. Och hamnade så klart på Wikipedia. Där det, bland annat, stod följande:
"Om man hör varningssignalen vid någon annan tidpunkt än de nedan angivna provtillfällena skall man bege sig inomhus, stänga dörrar, fönster och ventilation och lyssna på Sveriges Radio P4 för mer information. När faran upphört ska signalen faran över sändas, en 30 sekunder lång, sammanhängande signal." - Länk.
Några problem här. Exempelvis vet jag inte hur man stänger ventilationen till den här lägenheten. Förutsatt att jag är hemma alltså. Om man inte är det gäller det i stället att vara snabb som bara den att hinna in någonstans innan de stänger. Och det här med P4. Jag har inte tillgång till P4. Alltså måste jag ut för att leta reda på någon som har det. Vilket helt går emot det faktum att jag skulle gå in. Och den trettio sekunder långa signalen? Jag är värdelös på att räkna sekunder. Det spelar ingen som om jag använder Mississippi- eller tusenknepet, det blir ändå alltid fel för mig.
Och om nu någon ska anfalla så är det väl hur som helst ganska lämpligt att göra det just klockan tre på eftermiddagen den första måndagen i månaden? Fast om vi ska vara helt ärliga. Ingen skulle bry sig om det plötsligt börjar tjuta i sirenerna en tisdag. Se bara på brandlarm i offentliga miljöer. Folk, och även jag, struntar ju helt i sådant.
Gårdagen.
Vaknade klockan halv sex. Gick upp klockan sex. Gjorde ingenting. Åt några frusna hallon. Gjorde ingenting. Satte igång en tvättmaskin. Gjorde ingenting. Somnade i soffan. Vaknade. Gjorde ingenting. Åt frukostlunch. Gjorde ingenting. Hängde tvätt. Gjorde ingenting. Fixade i ordning mig. Åkte iväg för att hämta ut Backman-böckerna och äta med Bekanten. Åkte hem igen. Duschade. Gjorde ingenting. Klockan blev tio och jag somnade som en stock.