Jag blir så trött på mig själv ibland.
Jag vet inte vad det har varit för fel på mig de senaste dagarna. Igår var jag så säker på att det var söndag att jag helt glömde bort att jag skulle på ett möte efter som att jag trodde att det var idag [läs: jag trodde alltså att det var måndag idag igår]. Dessutom så läste jag inte klart det jag skulle ha läst tills idag eftersom att jag trodde att jag hade idag på mig eftersom att jag trodde att det var söndag. Ja, det här blev krångligt - men jag förstår precis vad jag menar.
Idag så kollade jag i min almanacka och på schemat och fastslog att jag inte var veckoansvarig förrän nästa vecka. Tydligen gällde det inte, utan det var istället min vecka denna vecka, så jag missade att plocka fram tisdagsfikat.
I rest my case.
Idag så kollade jag i min almanacka och på schemat och fastslog att jag inte var veckoansvarig förrän nästa vecka. Tydligen gällde det inte, utan det var istället min vecka denna vecka, så jag missade att plocka fram tisdagsfikat.
I rest my case.
Kulturkrock.
Jag tycker absolut att det är viktigt att man träffas över gränserna och att man inser att människor är människor oavsett attribut som religion, ras, etnicitet, kultur, kön - ja ni vet: hela grejen. Men ibland är det kanske bäst om alla håller sig till sig själva. Alla sammankomster är helt enkelt inte lyckade. En sådan är den här mellan Brasilien och Storbritannien. Allt jag ser framför mig är Hugh Grant och Harry Potter och deras övre obraslianska rumpdelar. Det känns inte sexigt alls. Vi kanske ska hålla de nakna rumphalvorna nere i Brasilien och därmed slippa se Supernannyn komma rusande efter de bångstyriga ungarna i stringjeans?
Älskar för övrigt att de kallar stringen för inbyggda, hade inte fastsydda eller något liknande ord passat lite bättre? Har svårt att tro att det sitter en snickare med hammare och spik och ser till att stringen sitter fast i byxorna? Och om det nu skulle vara så: Aj, för idioterna som köper byxorna.
Men vad jag anser om plagget är ju oväsentligt i sammanhanget: smaken är ju som baken, något som snart kommer att vara mycket lättare att beskåda.
Älskar för övrigt att de kallar stringen för inbyggda, hade inte fastsydda eller något liknande ord passat lite bättre? Har svårt att tro att det sitter en snickare med hammare och spik och ser till att stringen sitter fast i byxorna? Och om det nu skulle vara så: Aj, för idioterna som köper byxorna.
Men vad jag anser om plagget är ju oväsentligt i sammanhanget: smaken är ju som baken, något som snart kommer att vara mycket lättare att beskåda.
We have a problem...
Ja, min plan att ligga stilla fungerade ju inte riktigt som jag hade tänkt mig, har nämligen legat stilla ända sedan jag skrev det inlägget. Jag var bara uppe några minuter för att ge gubbarna mat - och det var inte trevligt. För mig alltså, dem såg väldigt lyckliga ut. Allt snurrade och jag mådde bara ännu mer illa. Känner mig alldeles febrig och virrig. Inte trevligt alls. Så jag ska fortsätta leka ligga stilla ända tills imorgon då jag ska vara pigg, kry och frisk som en nötkärna; eller vad det nu heter.
Jag skyller dagens hälsa på solen. Kroppen var inte beredd. Ja så är det, och jag stickar till det!
Jag skyller dagens hälsa på solen. Kroppen var inte beredd. Ja så är det, och jag stickar till det!
För jag mår illa...
På min namnsdag och allt! Katastrof. Värre är att jag verkligen måste få det städat här hemma idag. Men, jag klarar det inte precis just nu. Så min gameplan är att ligga helt still i ungefär en halvtimme-timme innan jag ska resa mig och börja städa igen. Längtar.
Grattis till mig!
Precis, precis. Idag har jag nämligen namnsdag. Så tråkigt att de har stavat mitt namn fel i almanackan bara! Men i alla fall:
Grattis till mig!
God Morgon!
Nej, jag tror att vi kan klassa det här som officiellt. Jag är tillbaka i gamla fotspår igen. Nämligen det gamla vaknatidigtspåret. Positivt såklart, gillar inte när man sover bort halva dagen, men ändå. Man skulle ju inte dö av att få sova ut någon morgon.
I min hjärna är det för övrigt söndag idag. Nice, med tanke på att det endast är fredag!
I min hjärna är det för övrigt söndag idag. Nice, med tanke på att det endast är fredag!
Lite juridikhumor såhär på kvällskanten...
Våra föreläsningar är sjukt intressanta. Jag har flera målade "bilder" som bevisar det, bland annat denna:
Knäckebröd är bra för marsvin.
Det håller dem sysselsatta, ger dem fibrer och gör att de får använda tänderna lite. Dessutom så ska det vara gott för dem. Tyvärr så är det ingen som har berättat det här för mina marsvin. När jag lägger ner knäckebröd till Harry så springer han fram, nosar och sätter sig sedan och tittar på mig med ena ögonbrynet höjt samtidigt som han ser ut att säga "Menar du allvar? Skulle inte tro det va." innan han springer iväg och gör något annat. Och så har han varit sedan dag ett.
Nu när Pelle har kommit hit tänkte jag att äntligen, nu ska jag få ett marsvin som gillar knäckebröd, han kommer sitta där och gnaga så gulligt. Trodde jag ja. När jag nyss la ner några bitar knäckebröd i matskålen sprang Pelle fram, nosade och satte sig sedan och tittade på mig med ena ögonbrynet höjt samtidigt som han såg ut att säga "Menar du allvar? Skulle inte tro det va." innan han sprang iväg och gjorde något annat.
I skrivande stund så står Harry böjd över matskålen och krafsar på knäckebrödet för att se om det finns något gott under...
Vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?
Med tanke på gårdagens inlägg så borde jag ju vara överlycklig över att jag vaknade pigg som en mört för lite drygt en halvtimme sedan. Men tänk det är jag inte. Pigg som en j*vla mört klockan tio i åtta på en söndagsmorgon - vad ska det vara bra för? Nej jag är upprörd. Det värsta är att jag var så överpigg att jag inte ens orkade ligga kvar i sängen. Så under de senaste fyrtio minuterna har jag sysselsatt mig med att
*Mata gubbarna. 2 min
*Leka med gubbarna. 15 min
*Prova leggingsen jag köpte i fredags.** 4 min
*Diska undan från gårdagskvällen. 5 min
*Tittat runt lite på internet. 6 min
*Bäddat sängen. 2 min
*Plocka undan på bordet. 1 min
*Insett att det inte finns något att slötitta på på TV:n. 1 min
*Filat naglarna. 4 min
*Leka med gubbarna. 15 min
*Prova leggingsen jag köpte i fredags.** 4 min
*Diska undan från gårdagskvällen. 5 min
*Tittat runt lite på internet. 6 min
*Bäddat sängen. 2 min
*Plocka undan på bordet. 1 min
*Insett att det inte finns något att slötitta på på TV:n. 1 min
*Filat naglarna. 4 min
Ja, jag tror att ni förstår. Klockan är alltså halv nio och jag är redan uttråkad. Hur kul känns det? Synd att affären inte är öppen för då hade jag kunnat gå och köpa den där purjolöken jag glömde att köpa i fredags.
**Den provningen var ju deprimerande... Mitt första par leggings ever och de var för stora! Fruktansvärt irriterande. Men visst, är ju ganska sexigt att de ramlar ner hela tiden...
**Den provningen var ju deprimerande... Mitt första par leggings ever och de var för stora! Fruktansvärt irriterande. Men visst, är ju ganska sexigt att de ramlar ner hela tiden...
Två saker.
För det första: Jag avskyr när man nyuppstigen på helgen drar upp persiennerna och ser en människa som är fullt påklädd och fräsch och påväg någonstans. Så fruktansvärt provocerande. Verkligen att säga till någon [läs: mig] att jag är en dålig människa för att jag precis klev upp ur sängen. Att det faktum att jag klev upp först vid elva gör mig till vår tids Judas, fast med grymma skuldkänslor. Men visst, kul för dig att du var uppe tidigt och alldeles iordningfixad!
På veckorna när man har föreläsning eller dylikt är det hundra gånger värre när man ser någon komma tillbaka från campus när man själv är på väg dit. Känns som om de skryter med att deras dag redan är klar. Å andra sidan hade jag inte gillat att gå upp åtta, men ändå - här är det principen jag är ute efter.
För det andra: När jag letade efter min vattenflaska i kylskåpet så kom jag förbi matlagningsgrädden jag köpte igår och fick då syn på utgångsdatumet. Den 26 juni! Det är ju hur länge som helst dit! Men hjälp så praktiskt om det skulle vara så att jag inte kommer mig för att använda den där grädden förrän den 25 juni, då vet jag att den jag har i kylen ännu är good to go. Värst av allt är att jag inte hittade något tillverkningsdatum. Visst, förmodligen [läs: förhoppningsvis] var den precis nygjord, men tänk om den gjordes i januari?!
På veckorna när man har föreläsning eller dylikt är det hundra gånger värre när man ser någon komma tillbaka från campus när man själv är på väg dit. Känns som om de skryter med att deras dag redan är klar. Å andra sidan hade jag inte gillat att gå upp åtta, men ändå - här är det principen jag är ute efter.
För det andra: När jag letade efter min vattenflaska i kylskåpet så kom jag förbi matlagningsgrädden jag köpte igår och fick då syn på utgångsdatumet. Den 26 juni! Det är ju hur länge som helst dit! Men hjälp så praktiskt om det skulle vara så att jag inte kommer mig för att använda den där grädden förrän den 25 juni, då vet jag att den jag har i kylen ännu är good to go. Värst av allt är att jag inte hittade något tillverkningsdatum. Visst, förmodligen [läs: förhoppningsvis] var den precis nygjord, men tänk om den gjordes i januari?!
Ibland blir man stolt. Och så finns det massor av äckel.
Idag var jag extremt stolt över mig själv, inhandlade endast ett par leggings och en nagelpenna när vi var på stan, och mat men det gills inte. Mat behövs för att leva, tyvärr glömde jag tuggummina på bandet. Dessutom glömde jag att plocka på mig purjolök och havrefras. Irriterande.
I alla fall så var det en jätteäcklig gubbe inne på hemköp, säkert pundare, som i princip följde efter mig i affären. Så sjukt vidrigt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Blev så fruktansvärt äcklad och önskade att jag hade på mig en rymddräkt med en sådan där uniform som de har vid strålningsrisk över. Pickford tyckte att jag skulle satsa, men jag har ju redan min kostymkille i flashig sportbil och mina två gubbar här hemma, så känns aningen opassande.
I alla fall så var det en jätteäcklig gubbe inne på hemköp, säkert pundare, som i princip följde efter mig i affären. Så sjukt vidrigt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Blev så fruktansvärt äcklad och önskade att jag hade på mig en rymddräkt med en sådan där uniform som de har vid strålningsrisk över. Pickford tyckte att jag skulle satsa, men jag har ju redan min kostymkille i flashig sportbil och mina två gubbar här hemma, så känns aningen opassande.
Let me introduce...
Pelle Björn Benjamin Marvin Lejonungen
Wild Kids mixed with Big Brother.
Min lägenhet är som en dokusåpa, som en blandning av de två ovan. Man röstar inte ut någon, man röstar istället in någon, och det förekommer en j*vla massa pippande inför publik.
Vad jag ville ha sagt med det är att Harry idag fått en lillebror, och de verkar än så länge gilla varandra. Det, eller så är Harry bara grymt kåt och tar vad som än ges till honom. Det första han gjorde* var nämligen att jucka mot den lillas huvud, mage, huvud, sida, huvud, huvud... ja, jag tror att ni förstår scenariot.
Vad jag ville ha sagt med det är att Harry idag fått en lillebror, och de verkar än så länge gilla varandra. Det, eller så är Harry bara grymt kåt och tar vad som än ges till honom. Det första han gjorde* var nämligen att jucka mot den lillas huvud, mage, huvud, sida, huvud, huvud... ja, jag tror att ni förstår scenariot.
*Han slickade lite på öronen först, så kom inte och kalla Harry för okänslig!
Jag får krupp!
Sitter i HumSam och försöker få klart PM:et, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Mina ben skriker av tristess, det gör bokstavligt talat ont. Som en blandning av myror i benen och ren smärta. Försöker sträcka ut dem, men hjälper inte alls. Sitter istället och stressat guppar med benen som en hormonstinn pojke med halvstånd. Jag kan verkligen inte koncentrera mig, men känns onödigt att påpeka det.
Har dessutom så sjukt många andra saker jag måste hinna med idag. Vet inte riktigt hur det ska gå till, speciellt som jag måste nana kudden tidigt ikväll eftersom jag börjar åtta imorgon. Åtta?! Hur tänkte de då? Än värr är att jag börjar klockan åtta på fredag också. Idioter.
Är för övrigt inte bara mina ben som guppar, hela jag har börjat rycka okontrollerat, stackars människa som sitter framför mig. Hoppas att vibrationerna inte känns, fast det känns ju knappast troligt. Nej usch, måste försöka koncentrera mig nu, måste vara klar till msndejten klockan sju.
PS. Jag har platta skor idag! DS.
PS2. Det här är galet roligt, om jag inte suttit här i HumSam hade jag skrattat högt. Stackars lilla! DS2.
Har dessutom så sjukt många andra saker jag måste hinna med idag. Vet inte riktigt hur det ska gå till, speciellt som jag måste nana kudden tidigt ikväll eftersom jag börjar åtta imorgon. Åtta?! Hur tänkte de då? Än värr är att jag börjar klockan åtta på fredag också. Idioter.
Är för övrigt inte bara mina ben som guppar, hela jag har börjat rycka okontrollerat, stackars människa som sitter framför mig. Hoppas att vibrationerna inte känns, fast det känns ju knappast troligt. Nej usch, måste försöka koncentrera mig nu, måste vara klar till msndejten klockan sju.
PS. Jag har platta skor idag! DS.
PS2. Det här är galet roligt, om jag inte suttit här i HumSam hade jag skrattat högt. Stackars lilla! DS2.
Sommar, sommar och sol. Havet och vinden och doft av...
Ja, inte doftar det kaprifol här inne inte. Nej, här stinker det av rättsfall och datorskrivna A4-sidor som ska bli skrivna.
Ibland blir jag så trött på världen.
Kollar igenom "förstasidan" på aftonbladet.se och ser då följande artikel: Ny svensk studie: Därför gör det ont att föda sina barn.
Jaa... Kära forskare, kan det möjligen vara så att det beror på att en liten människa ska ut mellan mammans ben och storleksförhållandet däremellan?! Jag menar visst, jag har ju inte lagt ner år och pengar på den här teorin, men jag anser det ändå vara en kvalificierad gissning.
Jaa... Kära forskare, kan det möjligen vara så att det beror på att en liten människa ska ut mellan mammans ben och storleksförhållandet däremellan?! Jag menar visst, jag har ju inte lagt ner år och pengar på den här teorin, men jag anser det ändå vara en kvalificierad gissning.
Ja, det är Så roligt att fylla år...
Nu är det officiellt. Det är mindre än en månad till dess att jag fyller tjugo. Jag har haft ålderskris sedan i julas ungefär. Jag vill verkligen inte bli gammal. Ja, tjugo är gammalt. Tänk att svara "tjugo" när någon frågar hur gammal man är. Nej, jag behöver en papperspåse att andas i. Nu när den stora dagen börjar närma sig har dessutom problem uppstått. Pappa förväntar sig att jag ska komma hem, jag vill inte åka hem. Jag vill, På min tjugoårsdag jajamänsan!, åka till Kolmården. Jag vill springa runt och titta på djur och jag vill se massor på delfinerna. Jag vill!
Men. Jag kan visserligen komma undan att åka hem till Gotland, kan i princip inte runt min födelsedag i alla fall, men är ju inte så att det är en dröm att springa runt bland djuren ensam. Samtidigt kan man ju inte be folk åka med till en djurpark. Känns lite fel att gå fram till folk att säga "Jag fyller år, vill du åka till Kolmården.", väldigt mycket fri vilja i det svaret. Plus att det är dyrt, och som student är man ju inte direkt gjord av pengar. Samtidigt så vill jag ju gärna ha ett nice minne från dagen då jag blev tant. Så man i alla fall kan minnas med glädje. Nej jag vet inte. Numera har jag inte bara panikångest över att bli tant, jag är dessutom nere på grund av att jag inte vet vad jag ska göra on the day.
Men. Jag kan visserligen komma undan att åka hem till Gotland, kan i princip inte runt min födelsedag i alla fall, men är ju inte så att det är en dröm att springa runt bland djuren ensam. Samtidigt kan man ju inte be folk åka med till en djurpark. Känns lite fel att gå fram till folk att säga "Jag fyller år, vill du åka till Kolmården.", väldigt mycket fri vilja i det svaret. Plus att det är dyrt, och som student är man ju inte direkt gjord av pengar. Samtidigt så vill jag ju gärna ha ett nice minne från dagen då jag blev tant. Så man i alla fall kan minnas med glädje. Nej jag vet inte. Numera har jag inte bara panikångest över att bli tant, jag är dessutom nere på grund av att jag inte vet vad jag ska göra on the day.
Jag kan inte hitta Harry.
Lätt panik, men jag hör hans små tassar trippa omkring så vid liv är han i alla fall.
In memory of 2007.
Idag har det gått ett år. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Ett år. Det låter så länge, fast egentligen: hur mycket är ett år? Självklart faller det under begreppet relativt. För hur länge ett år är beror ju helt på i jämförelse med vad, angående vad. Jag antar att det är en lång tid, fast ändå inte.
Samtidigt så känns som om det var evigheter sedan, inte att det bara har gått ett år. Samtidigt som om jag minns det som om det hade varit igår, eller i alla fall förra veckan. Ja, allt är definitivt relativt, men oavsett vilket har det nu gått ett år. Jag minns att det var mycket bättre väder då, varmare och soligare. Inte för att det i sig har med årsdagen att göra. Inte för att årsdagen i sig är så viktig, det är inte så att det är något man blåser ballonger och bakar tårta för, men ett år har passerat. Ett år sedan det var den 11 april 2007. År 2017 kommer det att ha varit tio år sedan, det är helt sjukt att tänka så. Då kommer det att ha gått ett decennium, undrar om jag kommer minnas vad som hände den 11 april 2007 då. Förmodligen, förhoppningsvis.
Samtidigt så känns som om det var evigheter sedan, inte att det bara har gått ett år. Samtidigt som om jag minns det som om det hade varit igår, eller i alla fall förra veckan. Ja, allt är definitivt relativt, men oavsett vilket har det nu gått ett år. Jag minns att det var mycket bättre väder då, varmare och soligare. Inte för att det i sig har med årsdagen att göra. Inte för att årsdagen i sig är så viktig, det är inte så att det är något man blåser ballonger och bakar tårta för, men ett år har passerat. Ett år sedan det var den 11 april 2007. År 2017 kommer det att ha varit tio år sedan, det är helt sjukt att tänka så. Då kommer det att ha gått ett decennium, undrar om jag kommer minnas vad som hände den 11 april 2007 då. Förmodligen, förhoppningsvis.
OBS! Pojken i inlägget är ingen som jag känner (Tänk "Bullen".).
Det är väldigt mysigt att bo på ett studentområde när det är party-party. Så lugnt, så rofyllt, så bra för huvudvärken. Tydligen är Mange borta, någon som skriker efter honom. Hoppas att han inte gått vilse eller något liknande utan att han kommer till rätta snart. Vore så tråkigt om han irrade runt här i korridorerna utan att veta vart han ska stackarn.
Finland
kallade mig tönt. Kärlek!
(...jag kallade honom tönt först, så det så!)
(...jag kallade honom tönt först, så det så!)
Nej tack, John Blund.
Eftersom att jag inte har någonting i morgon så hade jag tänkt att idag stanna uppe längre än till klockan elva, som har varit min läggtid den senaste tiden, men. Klockan är nu tjugo över tio och jag är så trött att jag inte riktigt vet var någonstans jag ska ta vägen. Helst vill jag dock till min säng. Men jag skulle vara uppe sent ju! Får se om det går att lösa på något sätt.
---
Idag blev det för övrigt lite sparkles på eftermiddagen. Är roligt hur något man glömt bort kan göra sig lite påminnt sådär. Så nu är det inte mer än att glömma igen.
Mysiga framtidsplaner.
Jag ser fram mot morgondagen. Först ska jag spendera några timmar, omkring tre, med att öva inför talet på retoriken. Sedan ska jag gå på seminariet.* Sedan ska jag gå på föreläsning. Sedan ska jag gå hem, då kommer klockan vara över fem.
*TAAB** for life!
**Therese - Aleksandra AB.***
***Kontorsmateriell för ditt företag.
*TAAB** for life!
**Therese - Aleksandra AB.***
***Kontorsmateriell för ditt företag.
.
Förlåt.
Förvirrad.
Min hjärna samarbetar inte alls med mig idag. Kan inte tänka en fullständig tanke, tappar tråden halvvägs hela tiden. Inte braq med tanke på att jag sitter och försöker skriva skolarbete. Det är inte speciellt mycket produktivt arbete som pågår här hemma måste jag ju erkänna. Överhuvudtaget. Till och med Harry är off idag, ligger bara i sitt hus och sover - det mest produktiva han åstadkommit idag var när han pep lite irriterat på mig för att jag väckte honom när jag gick förbi buren förut.
Tack Corren!
Det är något med min brevlåda nu för tiden. Idag när jag kom från campus så plockade jag in posten men fick den aldrig läst på grund av... Dumhet, jag glömde bort det. I alla fall så hittade jag det nu när jag kom hem från styrelsemötet Och tur var väl det! Jag hade nämligen fått ett brev från Corren och med stor rubrik stod det "Grattis! Den 11 maj fyller du 20 år!", eller något snarlikt. Kan ni förstå konsekvenserna om jag inte hade öppnat brevet?! Jag hade helt glömt bort min födelsedag. hade suttit där den elfte, helt ovetandes om att jag kunde kräva presenter! Helt otroligt! Jag är så tacksam för brevet, verkligen - jag vet inte vad jag hade gjort utan det.
Nu till del två: Jag har alltid trott att det är andra som ska skicka in när man fyller år, inte att man själv ska skicka in och berätta i tidningen att man fyller år. Hur patetiskt är inte det egentligen? Väldigt underligt koncept. Nu känner jag ju ingen överdriven längtan över att vara med i tidningen, bland annat på grund av att jag i alla fall inte skulle vetat om det eftersom att jag inte har någon tidning, men om jag nu skulle stå med inte hade jag själv bett om det. Så sorglig är jag icke.
När jag ändå är igång med tackningar så vill jag passa på att tacka mr Stolsmannen för att du lade märke till mina nya glasögon! Tror jag har haft dem sedan jag gick i ettan på gymnasiet [kan mycket väl ha varit tidigare, en del av mig vill gissa på åttan] och du har sett dem flera gånger på möten. Fast, jag förstår om de här glöms bort i jämförelse med mina ordinare. Lite lätt skillnad på tunt beige/guldigt och brett svart-rött.
Nu till del två: Jag har alltid trott att det är andra som ska skicka in när man fyller år, inte att man själv ska skicka in och berätta i tidningen att man fyller år. Hur patetiskt är inte det egentligen? Väldigt underligt koncept. Nu känner jag ju ingen överdriven längtan över att vara med i tidningen, bland annat på grund av att jag i alla fall inte skulle vetat om det eftersom att jag inte har någon tidning, men om jag nu skulle stå med inte hade jag själv bett om det. Så sorglig är jag icke.
När jag ändå är igång med tackningar så vill jag passa på att tacka mr Stolsmannen för att du lade märke till mina nya glasögon! Tror jag har haft dem sedan jag gick i ettan på gymnasiet [kan mycket väl ha varit tidigare, en del av mig vill gissa på åttan] och du har sett dem flera gånger på möten. Fast, jag förstår om de här glöms bort i jämförelse med mina ordinare. Lite lätt skillnad på tunt beige/guldigt och brett svart-rött.
Ännu ett bevis på att Lkpg är en cykelstad.
Till och med pantburkssamlarna glider runt på två hjul.
Ibland går man vilse, ibland är man bara dum i huvudet.
Det är helt galet hur disorienterad man kan bli, idag var nog den värsta disorienteringen hitintills för min del. När jag kom knallande uppför trapphuset så satt det nämligen en ung herre i trappen på ett våningsplan och pratade i mobilen. Jag blev så chockad över synen att jag helt glömde bort var jag var. Kunde inte bestämma mig för om jag var på mitt plan eller om jag skulle fortsätta uppåt. Jag stirrade bara på namnet på lägenhetsdörren framför mig och jag kollade till och med upp vidare i trappan för att se hur måga våningar det var kvar men inget gav mig någon ledtråd. Helt lost absolut. Känns överflödigt att skriva att killen kollade välsigt konstigt på mig. Efter en tio sekunder så kom jag dock på att jag inte bodde på våningen där jag befann mig utan gick förbi mobilkillen och fortsatte uppåt och hittade min lägenhet - aningen generad.
Psyket kan som nyss exemplifierat spela en de mest underliga spratt, vilket för mig till min nästa galenskap. Det är nämligen så att det är en individ som jag aldrig funnit intressant på något sätt eller vis, men nu när den individen upplevs i samband med en annan individ så blir helt plötsligt den första helt sjukt het. Det är alltså så att individ två är så frånstötande att individ ett går från att ha varit ingenting till att bli äkta hunken. Krångligt?
---
Och nu till något som inte alls har med hjärnan att göra, men fortfarande är knutet till kroppen: Jag har fruktansvärt ont i halsen, kan det ha varit så att någon planterade rakblad i min sväljstrupe när jag låg och sov?
Psyket kan som nyss exemplifierat spela en de mest underliga spratt, vilket för mig till min nästa galenskap. Det är nämligen så att det är en individ som jag aldrig funnit intressant på något sätt eller vis, men nu när den individen upplevs i samband med en annan individ så blir helt plötsligt den första helt sjukt het. Det är alltså så att individ två är så frånstötande att individ ett går från att ha varit ingenting till att bli äkta hunken. Krångligt?
---
Och nu till något som inte alls har med hjärnan att göra, men fortfarande är knutet till kroppen: Jag har fruktansvärt ont i halsen, kan det ha varit så att någon planterade rakblad i min sväljstrupe när jag låg och sov?
En miljon tulpaner (och inte en endaste vissen orange ros) till Pickford.
Klockan 21.08 igår kväll fick jag ett sms. Inget märkvärdigt i det, sms kommer ju lite titt som ofta, men innehållet däremot - och detta är ett direkt citat.
"Hon som har en dålig dager borde kolla sin brevlåda oftare. God natt!"
Min första tanke var att det inte är någon hemlighet att min dag inte varit min bästa men jag kollade faktiskt min brevlåda när jag kom hem från skolan och det var inget där. Men. Nyfiken som man trots allt är kan man ju inte stå emot viljan att gå ner och titta. Så jag drog på mig jackan och knatade ner till brevlådan, gläntade på facket och visst låg det något där! Så öpnnade och vad jag finner är en plastficka innehållandes dels föreläsningsoverheadbilderna från föreläsningen jag missade igår förmiddags, men även en dvd - Garden State - med en post it-lap, på vilken det står "Cheer up!", och en bit chokladkaka.
Vad kan man säga till det? Jag har ingen aning mer än att det definitivt cheerade up mig, väldigt mycket till och med och jag är oerhört tacksam!
Nalle Puh-stund.
Jag har funderat lite på låten Love in Stereo. Ja, det är Idola, ja det är pinsamt, men ja jag har funderat. Vad jag funderat på är som följer.
Love in stereo - Kärlek i stereo. Stereo. Stereo; om man härrör det till ljud indikerar det ju två ljudkällor - eller åtminstone fler än en, alltså blir definitionen: fler än en. Menar Idola att han vill ha kärlek i stereo rent bokstavligt? För i så fall betyder det ju att han vill en av tre saker:
Love in stereo - Kärlek i stereo. Stereo. Stereo; om man härrör det till ljud indikerar det ju två ljudkällor - eller åtminstone fler än en, alltså blir definitionen: fler än en. Menar Idola att han vill ha kärlek i stereo rent bokstavligt? För i så fall betyder det ju att han vill en av tre saker:
1. Han vill ha kärlek från två tjejer.
2. Han vill ha kärlek från en kille och en tjej.
3. Han vill ha kärlek från två killar.
2. Han vill ha kärlek från en kille och en tjej.
3. Han vill ha kärlek från två killar.
Personligen skulle jag inte bli jätteförvånad om han ville ha lite kärlek från åtminstone en pojke, men oavsett vilket så är det ju definitivt någon slags trekantshistoria. Vilket, osökt, leder mig in på nästa fundering.
Är det istället love som i termen sex han är ute efter? Om så är fallet finns ju även här lite olika alternativ:
Är det istället love som i termen sex han är ute efter? Om så är fallet finns ju även här lite olika alternativ:
1. Han vill underhålla flickans båda hål samtidigt.
2. Han vill underhålla något av flickans hål med två saker eller tillsammans med någon annan.
3. Han vill underhålla flickans ena hål, samtidigt som hans hål blir underhållet av något/någon.
2. Han vill underhålla något av flickans hål med två saker eller tillsammans med någon annan.
3. Han vill underhålla flickans ena hål, samtidigt som hans hål blir underhållet av något/någon.
Det här är självklart inget jag har studerat närmare, var bara lite tankar som kom efter att jag hört låten. Ja, det här blev lite rörigt, men rörighet är å andra sidan det som en Nalle Puh-stund går ut på.
Jag bryr mig inte längre.
Det finns bra dagar, dåliga dagar och perioder som bara är apa. En sådan har jag nu. Jag känner verkligen hur jag gett upp allt, och med allt menar jag livet, det vill säga allt. Totalt apatisk, ointresserad, oengagerad och alla liknande synonymer och säkerligen en hel del till. Vet inte vad som krävs för att jag ska kunna få en nytändning, känns i alla fall väldigt avlägset. Jag vill bara krypa ner under mitt täcke och aldrig mer komma fram. Någonsin.