annuendag

Ett säkert tecken på att man börjar bli gammal måste vara det jag upplever här och nu. Sitter nämligen och är bitter över att jag inte börjar klockan åtta idag. För om jag hade börjat klockan åtta hade jag varit klar klockan tio när jag nu i stället börjar.

Om jag ännu vore ung hade jag väl hellre inte börjat alls? Ja, jag vet inte jag. Irriterande är det i alla fall. Jag har viktigare saker att göra med mitt liv än att sitta här och vänta. Åka och införskaffa livsmedel till exempel. En sak jag för all del kunnat göra innan skolan om det inte vore för att affären inte öppnar klockan åtta.

Vad är det för diskriminering mot klockan åtta egentligen? Det är ett fint klockslag. Speciellt så här års när det är ljust.

Jag älskar när skådespelare som är starkt betingade till en serie eller film senare möts i en annan som andra karaktärer. Så hände i The Secret Life of the American Teenager. Ruthie från Sjunde himlen har figurerat lite i utkanten av den förstnämnda serien, och i gårdagens säsongsstart är nästan det första som händer att Ruthie springer på den nya studievägledaren i korridoren. Som spelas av Lucy* från Sjunde himlen. Ruthie ger Lucy en klassisk bitch-look, ni vet när man synar någon uppifrån och ner med ogillande uttryck i ansiktet.

Helt underbart. Är alltid spännande att se hur de löser sådana där situationer. Det bästa är när de gör något roligt av det hela. När de bara låtsas som ingenting känns det så krystat.

Och ja, man kan hävda att det är en dålig serie att titta på. Men herregud, är ju inte direkt så att jag dömer er som kollar på Solsidan, The Family Guy eller How I Met Your Mother eller hur? Eller ja, det gör jag ju förstås...

Inlämningen av hemtentamen jag hållt på med de senaste dagarna skulle av någon anledning, förmodligen att  den kursansvariga ville slippa skriva ut allt själv, lämnas in i pappersform. Och när det blev dags för mig att traska och lämna in den så snöar det förstås, en riktig blötsnö.

Och jag ville inte ta väska bara för några A4-ark, och även om jag förvisso hade en plastmapp till den så insåg jag, eftersom att jag är så smart, självfallet att den inte skulle hålla vätan borta. På TV och film brukar de ju alltid stoppa det innanför kavajen/jackan och sedan plocka fram dem alldeles skrynkelfria, tänkte jag då.

Gemensam nämnare till alla de här personerna jag sett göra detta fann jag ganska omgående var att ingen av dem kan ha haft bröst. De var nämligen, minst sagt, i vägen. Som så ofta annars.

Till slut bestämde jag mig för att lite skrynkel får vara okej vid inlämning så jag körde på att stoppa det innanför jackan.

Jag tänkte att jag skulle ta och städa lite, och eftersom att jag inte var på musikhumör slog jag på TV:n för att se om det fanns något att ha som sällskap. Jag betalar ju trots allt TV-licens så det vore ju inte helt fel om jag lite då och då faktiskt hade igång TV-apparaten.

Och... Ja. Det tog väl ungefär en minut innan jag stängde av eländet igen. X antal kanaler - inget att se på. Och då pratar vi inte aktivt tittande där man slår sig ner i soffan och gör det bekvämt för sig, nej här pratar vi om ettprogramsomstårpåibakgrundenmedanjagstädar-tittande. Helt otroligt.

Jag: Vilken tid?
Han: Runt fem eller strax innan?

Rätta mig om jag har fel, men ingår inte "strax innan fem" lite i uttrycket "runt fem"?

Idag har jag "spräckt" mitt pluggschema. Men en promenad om två timmar med en lång pojke måste vara en giltig ursäkt till för sen inlämning. Om inte det är en giltig ursäkt vet jag inte vad som skulle kunnas tänka vara det.

Jag skrev ju i förrgår om hur jag inte hänger med. Om hur tiden går för fort etc. I morse vaknar jag, kollar på klockan, den är halv sju, och jag kliver upp och börjar plugga.

Sitter och bråkar med källor och efter ett tag slänger jag ett öga på datorklockan. Helt plötsligt är klockan halv nio. Hur kan det ha gått två timmar? Jag förstår inte. Sitter och är extremt förvirrad över hur jag kan ha spenderat två timmar med att bråka med diverse materialsidor.

Så långt, långt där inne i hjärnbalken börjar något litet ljus att gry. Och till slut lyckas jag med bedriften att komma ihåg att det är ställa om klockan-dagen idag. Det borde ju annonseras om ordentligt tycker jag. Exempelvis att någon går runt och knackar på hos folk och påminner dem.

Det här är nämligen inte första gången jag missat dagen för tidsomställningen...

Jag: Men du vet ju att jag alltid tror för gott om dig.
Finland: Kul att det finns en som gör det, haha.
Jag: En väldigt bra människa desstuom. Jag räknas allra minst som femton stycken!

Förvånande att jag börjar med en ny innan jag är klar med den förra... Verkligen.

Han: Hur är det?
Jag: Bra tack som frågar, själv?
Han: Jo vars, så bra det kan vara när man åker tåg i en kupé som är varm, har irriterande folk runt sig (en tjej som pratar förhållandeproblem i mobilen och två unga killar som diskuterar världens snabbaste bil) plus att tåget är 20min sent.
Jag: Så trevligt.
Han: Förresten, vet du att världens snabbaste bil körde i 40000km/h? De körde tydligen i Australien i öknen för att inte krocka med något. 40000km/h = 11km/s. Jag dör av den här konversationen.

Han: Det sitter en kille bredvid mig som kanske kan se vad jag skriver. Bara så du vet.
Jag: Det är inte jag som snackar strunt om hela kupén. Men jag undviker i alla fall att skicka nakenbilderna jag hade tänkt skicka.
Han: Jag pratar bara strunt om de som sitter mitt emot och inte kan se. Men du kan ju maila dem så kan jag kolla sen när jag är ensam?

Jag har inte alls hängt med de senaste veckorna. Innan jag ens hunnit reagera att det är helg har det hunnit gå en vecka och det är ny helg. Jag förstår verkligen inte vad som händer.

Redan innan var jag ju helt oförmögen att placera saker i tiden, men nu. Nu har jag tur om jag ens vet vilken tid jag själv befinner mig i. Jag får liksom kolla upp vad det är för veckodag, för själv har jag ingen aning.

Innan man ens vet ordet av är man väl på väg till ålderdomshemmet.

Alltså vi måste ju ta det här med Britney. Hon kan på riktigt släppa vad för skräp som helst och jag gillar det för att hon är Britney. Och idag har hon ju släppt. Och skräp är det då inte den här gången. Åtminstone inte det jag hört hitintills. Jag är så kär.

Jag har inget mer än det att säga om saken, tycker bara att hon förtjänade ett egen omnämnande här hos mig.  Förstå äran för henne liksom. Eller jo, en sak till. Omslaget. Hur tänkte de där? Det till Till the world ends var ju hur coolt som helst, och nu till skivan... Nej, fy. Bakläxa på den. Jag är besviken efter förhoppningen som singeln gav.

Idag lyckades jag med klassikernas klassiker. Jag hade varit på toaletten och fyllt på min vattenflaska. På vägen dit hade jag med mig dator, mobil och, föga förvånande, vattenflaska. På väg tillbaka till min bänk så gör jag plötsligt halt. Tvärstopp. Och den plötsliga adrenalinstinna paniken slår till. Jag hade glömt mobilen på toaletten. Jag tittade nämligen ner i min hand och såg endast min dator och den nypåfyllda vattenflaskan.

Nu är det dock så att, som huvudregel, har vi människor två händer. Jag tillhör denna kategori som har två. Det visade sig nämligen vara som så att jag i den andra handen höll mobilen. Så det kan bli. För att göra det hela ännu värre gick jag och skrev på ett sms när insikten om att jag glömt mobilen kom till mig...

Såg framsidan till fröken Spears nya singel. Fann den hur snygg som helst så den fick bli inspiration till en ny bild. Nu är ju jag personligen för all del partisk eftersom att det var jag som designade den, men jag är väldigt kär i den där klänningen.

Han: Skulle ju inte överge dig under några som helst omständigheter!
Jag: Inte ens om jag hade mördat ett helt dagis och två hundkennlar fullt med små ulliga hundvalpar och en papegoja?
Han: Haha, inte ens det!
Jag: Nu blir jag rädd!
Han: Nej, bli inte rädd! Men hade du haft en trekant skulle jag bli tveksam!

Hela mitt hår är fyllt av sand/grus. Vad har jag gjort undrar ni kanske då? Jo, förstår ni, jag har varit utomhus. Ute, på marken, är det nämligen fullt av sand och grus efter vinterns sandning av vägarna. Fast inte bara på marken. I luften också. Det blåser nämligen. Mycket.

Det är åtminstone enda realistiska anledningen jag kan komma på till mitt sandiga grushår. Det är ju inte direkt så att jag har haft sex i ett grustag och därför fått hårbotten full. Inte idag i alla fall.

Jag: Du. Jag kommer bära på barnet i nio månader och sedan föda det. Mitt ord väger tyngst vid namnvalet.
Han: Vi killar står ju för själva befruktningen. Sperman måste ju vara kry och så där.
Jag: Jaha? Är ju samma för oss?? Våra ägg måste ju vara friska?
Han: Äh, ni tjejer ligger ju bara på rygg och väntar på att få en utlösning i er.

Tro mig. Ifall min bebis blir en flicka kommer hon inte heta Tindra. No way in hell.

Jag var och köpte en ny foundation. Damen i kassan förvissade mig om att det här var rätt nyans för mig, men jag vet inte jag.. Det känns helt enkelt inte rätt.

Läste en artikel om hur Karolinska hade högst söktryck vt 2011, och läkarutbildningar överlag är ju bland de svåraste att ta sig in på. Och jag kan verkligen inte förstå det. Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är fantastisk att det finns folk som vill utbilda sig inom vården, men jag kan inte förstå att man har en passion för att gräva runt i människors kroppar. Framför all kan jag inte förstå att det är så många som har den passionen.

Och ja, jag förstår att grävandet i sig bara är ett steg i ledet att hjälpa människor att bli friska. men ändå. Jag förstår även att det finns folk som gör det för pengar och ära, men jag vet inte jag. Känns oavsett väldigt främmande för mig personligen att göra något sådant. För att inte tala om ansvaret, jag skulle aldrig klara av pressen. Tänk att stå där på operation med en människas liv i sina händer. Nej. Tur att det finns andra för det där.

Och när vi nu är inne på utbildning och yrken. Varför görs det ingenting åt lärarlönerna? Det är trots allt lärarna som lägger grunden för alla generationer och därmed, i förlängningen, även jorden. Om det är någonstans mer man vill ha kompetenta människor så är det ju inom lärarkåren. Det är ju trots allt inom skolväsendet som vi alla växer upp. Vi skulle kanske inte behöva program som Klass 9A om det fanns lärare som visste vad de gjorde.

Idag har jag fått förklara för en 26-årig pojke att delfiner är grå. Inte blå. Herregud.

Nej. Man måste inte alltid respektera äldre. Man är så hjärndöd man kan bli om man slänger sig med det uttrycket. Det är på riktigt något som står fel där uppe om man lever efter den devisen.

Man ska däremot respektera folk som förtjänar det, oavsett ålder.

Efter högmod kommer alltid fall. Idag var jag så nöjd över mig själv att jag, efter att ha fått den briljanta idén att kolla på väderleksrapporten och sett att det skulle bli dåligt väder i morgon, åkte och handlade idag i stället för i morgon vilket jag egentligen hade tänkt mig. Gissa om jag hade blivit bitter i morgon när det är snöblandat regn och jag var tvungen att handla, tänkte jag, när det är så soligt och fint idag.

I affären finns även paketuthämtning. Och jag skulle hämta ett paket. Tror ni att jag tänke på det när jag cyklade hemifrån? Så att jag hade med mig mobilen med koden? Nej. Självklart inte. Och då stod jag ändå både en och två gånger och tänkte om jag skulle ha med mig mobilen, men tänkte bara att nej, varför skulle jag ha det? Det har jag ju aldrig annars, varför skulle jag ha det idag?

Så går det när man inte lyssnar på sitt undermedvetna.

Nästa gång jag är på stan ska jag hitta ett läppstift i exakt den här färgen. Eller ja, exakt så som den ser ut live.  Ungefär så som det ser ut på bilden. Lite, håll i er nu, orange. Japp. Therese har gått och blivit trendig. Här ovan är färgen ett resultat av ögonskugga och någon läppgeggrejs från Sheer Cover. Visst är jag produktiv.

Det finns en person i Linköping i just detta nu som är väldigt, väldigt opopulär i min värld. Det var nämligen en person framför mig i kön som fick lägenheten. Kunde inte den människan inte sökt någon annan lägenhet? Helt sjukt egentligen hur en individ, som man inte ens vet vem det är, kan ha en sådan negativ inverkan på ens livsutvecklingsmöjligheter.

Jaja, inte något att göra något åt saken. Om det hade varit meningen att jag skulle flytta dit så hade ju den där människan inte varit i vägen. Världen har väl helt enkelt något annat planerat för mig.

På tal om något annat så har jag på mig en orange tunika och gula naglar. Känner mig extremt somrig!

Idag var jag en sväng på stan med Lo. Inne i en butik efter att jag betalat* ett plagg skulle jag se vart Lo var. Jag tittade, uppenbarligen, inte så noga. Jag gick fram till, vad jag trodde var, Lo och sa samtidigt något om en av skyltdockorna. Lo reagerade inte. Tyckte det var konstigt så tittade mot henne och när personen vände på huvudet såg jag att det inte alls var Lo.

Det var en främmande kvinna. Som såg aningen skrämd ut av den galna flickan som sa sarkastiska saker om provdockorna till främlingar.

Så här ser det ut i dåligt, gultonat, sken.



Och så här med blixt.

Sisådär att förmedla hårets nuvarande färg via bild med andra ord.

Jag är så trött. Jag har varit det sedan tio ungefär. Och då tänker ni "gå och lägg dig då". En väldigt logisk tanke. Jag var på väg i säng vid elva ungefär. Men så kom jag på att jag var absolut tvungen att plocka i ordning i min stökiga lägenhet. Och när det var klart kom jag på att det var ett absolut måste att jag gjorde klar förstasidan i min nya skissbok. Så jag har helt enkelt inte haft tid att sova än.

Jag har en enorm nervös knut i magen nu. Vet inte alls vart jag ska göra av mig själv.

Jag förstår att ni sitter som på nålar för att höra hur det gick med håret. Och... Ja, jag har inte så mycket att säga om saken. Tonen passar mig inte riktigt, men det är heller ingen katastrof. Nyansskillnaden försvann inte helt, men den är bättre än innan. That's it.

Den här dagen alltså... Nej. Usch. Jag har dock fått en hel del gjort. Jag har pluggat, hoppat av en kurs, varit på en lägenhetsvisning, postat brev och lite annat smått och gott.

Angående lägenhetsvisningen. Köket och badrummet var väl halvbra, men det stora rummet; helt fantastiskt. 7 mil i tak och en stor öppen spis. Dessutom en djup sovalkolv så sängen kan man enkelt trolla bort. Till och med tapeterna var uthärdliga. Åh, jag vet inte hur jag ska göra. Det finns tusen anledningar till att tacka ja, och tusen anledningar till att tacka nej. För att inte tala om detaljen att jag inte ens står etta i kön. Är flera som måste tacka nej för att jag ska få den.

Roligast var i alla fall när jag frågade hur det var med ljud och sådant från grannarna. "Man hör när killen ovanpå får hemsläp. Men som tur är så är han nog inte så charmig, för det händer inte så ofta."

Jag vaknade på dåligt humör idag. Humöret blev inte direkt bättre när jag loggar in på mailen och ser att den jag skriver arbete med av någon outgrundlig anledning fått för sig att göra samma uppgift som jag gjort.

Men, det är ju faktiskt svårt att förstå om jag skriver att "jag gör första uppgiften och du gör andra?" och han svarar att det är okej. Det är ju nästan en självklarhet att han ska göra uppgift ett då. Jag blir så upprörd.

Jag hade redan innan det här tusen saker att hinna med idag, men nu måste jag plötsligt dessutom göra uppgift två. Jag orkar inte.

Spöregn under hela dagen är allt som krävs nu för att riktigt köra mig i botten...

Sitter här med toning i håret. Så många saker kan bli fel med det här. Exempelvis kan hårfärgen bli ännu ojämnare. Det finns också ett visst riskmoment i att jag eventuellt blir rödhårig. Missförstå mig rätt, jag älskar rött hår - på rätt person. Jag har väldigt svårt att tro att jag skulle kunna räknas som rätt person. Spänningen är med andra ord överväldigande...

Hade inte alls planerat in det här, men så hamnade jag framför färghyllan idag när jag var i stan och, ja här sitter jag. Hade tänkt mig att göra det på salong den här gången med tanke på alla mina orosmoment, men jag visste ju att samma sekund som jag nämnde Å som nästa affär att det var just toningshyllan som lockade och att det var kört om jag kom dit.

Idag har jag kokat kött. Vad gör dagens ungdom för att roa sig om lördagarna?

Vaknade, pigg som en lärka, klockan sju. Var inget annat att göra än att gå upp, ta en tur förbi förrådet för att hämta gamla kursböcker och börja plugga. Nu ska jag ta helg några timmar innan nästa pass.

Bara vädret håller sig i schack kommer dock morgondagen bli trevligare. Det är bra, har man något att se fram emot.

Idag har jag kokat torsk i för liten gryta. Jag rekommenderar det till ingen jag tycker om. Men, det kunde ju varit värre. Kunde ha varit något annat än fisksås och torkad dill i det där vattnet, något som gjort upptorkningsprocessen ännu värre.

Och middagen blev god, det är ju trots allt det viktigaste.

Jag är fruktansvärt stökig som person. Det är väldigt få som tror det om mig, men så är det. Det ni bevittnar på bilden ovan är den delen av min lägenhet som för tillfället är minst belamrad med saker. Dags att röja med andra ord.

Sedan kanske det är undanplockat tills... i morgon eftermiddag; om jag har tur. Nej, ärligt talat så lär det vara stökigt igen redan ikväll. Så värdelös är jag på att hålla ordning kring mig. En stor nackdel med att bo ensam. Och framför allt en stor nackdel om jag någon gång i framtiden kommer att bo oensam. Kommer krävas en hel del både från mig och den eventuella partnern.

Roligast av allt med det hela, eller snarare det som är mest ironiskt, är att jag avskyr att ha massa onödigt tingeltangel framme. Jag vill ha rena ytor. Jag saknar bara förmågan att hålla det så. Eller, jag har få prydnadssaker i mitt hem, är bara allt annat som hamnar överallt. Det där med att lägga tillbaka något i lådan när jag använt det klart är inte riktigt min grej.

Ni vet det där tonade candy hairet*?** Jag har det, fast lite tvärtom. Håret uppe på huvudet är ljust brunt, ungefär en halv decimeter eller så. Sedan blir det mörkt. Det är väldigt sexigt.

Hade tänkte att försöka hålla mig borta från toningar tills i höst men jag vet inte jag. Utsläppt inbillar jag mig att det inte syns så tydligt. Sommaren spenderar jag dock i princip uteslutande med håret uppsatt. Något som redan nu ser fruktansvärt ut. Om jag har knut till exempel. Då är håret fram till knuten ljust, men sedan är själva knuten jättemörkt. Det ser alltså ut som om jag satt en boll med löshår med fel nyans på huvudet...

Det värsta är att jag gillar verkligen de mörkare delarna av håret så som de är nu, så det vill jag inte ändra på.  Samtidigt kan jag ju inte tona det själv nu när det är så olika nyanser - det skulle förmodligen bara bli värre. Dessa bekymmer och våndor. Vem vet, det kanske slutar med att jag får frispel och blir blond.

Jag: Du vet att jag är underbarast i hela världen va?
Han: Har ju inte träffat hela världen, men du är jätteunderbar!

Önskar att det var igår idag för då hade jag fått äta det här till middag.
I stället blir det upptinad pasta...

Ni som hängt med här vet att jag inte besitter förmågan att sova länge. Idag däremot, när jag verkligen behöver sova, väcks jag av min mobil klockan strax efter åtta. Är först förvirrad och förstår inte varför jag satte alarmet igår., jag mår ju inte bra och ska inte till skolan idag? Plockar upp mobilen och ser att det står "Hem" på dispayen. Hem??, tänker jag, vad betyder det?

Efter någon sekund kopplade jag att det förmodligen var så att det inte var mobilens alarm som väckt mig, utan snarare det faktum att pappa ringde. Och ja, det var det så klart. Var aningens irriterande. Men samtidigt är det ju inte hans fel, han kunde ju inte veta att av årets 365/366 dagar så skulle just idag vara dagen jag sov länge.

Som väntat var jag arg på mig själv i morse när klockan ringde. Ganska så mycket eftersom att jag mådde apa. Tvingade upp mig själv och skrev klart hemläxan och skickade in.  Eller ja, först glömde jag att skicka in det så blev tvungen att tvinga mig upp en gång till. Det var precis att jag klarade av det. Nu ska jag återgå till horisontalt läge och hoppas att det här går över innan i morgon.

Jag tog idag belsutet att i stället för att plugga ikväll, så ska jag gå upp extra tidigt innan föreläsningen i morgon och göra det då. Nu känns beslutet självfallet helt rätt. Jag har dock en svag, svag känsla att min åsikt kommer vara en annan i morgon bitti när alarmet ringer och jag måste upp och plugga.

På tal om föreläsningen så börjar morgondagens sådan utan akademisk kvart. Utan akademisk kvart. Igen: Utan. Akatemisk. Kvart. Efter fyra år med akademiska kvartar* är jag oförmögen att komma i tid till något som ska ske klockan hel. Ärligt talat tog det förmodligen inte ens ett halvår innan jag var fast i den akademiska kvartens värld. Förut var jag alltid i god tid om jag skulle vara någonstans, men nu? Glöm det. Ska vi ses hel är jag 99 gånger av 100 några minuter för sen. Så jag känner mig lite nervös inför i morgon.

Och tro nu inte att jag är ensam. Huvuddelen av akademiska kvartare får något skrämt i ögonen när en föreläsning i stället börjar hel. Och gnäller om det. Det kom på riktigt upp som diskussion om vi verkligen skulle börja hel på förra föreläsningen.

Kommer sakna den ute i arbetslivet. Får ha det som krav när man letar jobb sedan, att de ska tillämpa akademisk kvart.

---

*För den oinvigde så innebär den akademiska kvarten att man börjar kvart över hel. Står det att vi börjar 13, innebär det att vi börjar med akademisk kvart: det vill säga klockan 13.15. Om det i stället står att vi börjar 13.00 är det ingen akademisk kvart utan vi börjar hel.

På riktigt? Så fruktansvärt töntigt! Jag blir närapå arg när jag tänker på det. Ja, jag vet att det är ett uttryck för ojämställdhet och bla bla bla. Men är ju inte riktigt så den gestaltas, i alla fall inte den kontakten jag har haft med den.

I stället är det som en dag i likhet med mors- och farsdag. På riktigt. Och det är den versionen jag opponerar mig emot, de legitima skälen till dagen tar jag inte ställning till. Bara att ha fötts utan snopp är ingen prestation. Bara ett faktum. Om man blivit förälder* har man ju åtminstone åstadkommit något.

Idag hade jag på mig min vårjacka. För all del med en tjock kofta under, men ändå. Även om jag förstår att informationen i sig är väldigt spännande för er var det inte riktigt det som var min poäng. Utan poängen är att efter att ha tagit steget till vårjacka blir fallet så oändligt mycket längre nästa gång det blir snöstorm.

Det är trots allt början av mars. Sannolikheten att det inte kommer ske en ny snöperiod innan våren är här för att stanna är ju tyvärr minimal... Men idag var det skönt i alla fall.

Skulle skriva en grej till Picks. Orkade inte sträcka mig efter mobilen, så tänkte skriva det på FB, hej automatisk inloggning liksom. Problemet var att jag sökte på "Picks" och riktigt så världsfrånvänd har hon inte blivit att hon kallar sig det där.

Jag suckade åt mitt misstag och orkade sedan inte söka på det riktiga namnet så jag struntade i det.

---

Och för att klargöra något som visst inte framgick i mitt "Jag hjärta BB-Tobbe"-inlägg så är det alltså ett "Tobbe i huset"-fan jag är. Vad han roar sig med utanför de där väggarna lämnar jag helt utan värdering. Jag lovar Finland.

Åh, finns en sommarkurs om 15 hp som heter "Life drawing" på ön i sommar. Hur roligt hade inte det varit!? Inte för att jag känner ett enormt sug efter att plugga bort min sommar, men ändå. Är ju ganska långt från "riktigt" studerande...

Jag är ett väldigt stort Big Brother-fan. Eller, jag var. Fick nyss se min favorit annonsera att han måste lämna i morgon. Helt plötsligt finns det ingen anledning att se längre. För ärligt talat var jag ett Tobbe-fan, inte ett Big Brother-fan.

Jag har idag varit helt övertygad om att det är lördag. Och det är ju lite fel. En hel dag fel. Det innebär att jag inte har tvättat eller städat, något jag hade planerat till idag söndag och verkligen behövde.

Jag hade egentligen inte tid att sitta och leka med målning och grejer idag, men men. När inte haspen är på... Jag har ju haft trevligt idag och det är väl viktigast. Och det var ju tur att jag kom att det var söndag idag så att jag inte missade att gå upp i morgon.

En kille jag känner ville ha en teckning på en snuskig version av sig själv igår när jag berättade om att jag höll på med bilden till Picks med förklaringen att hon "ville ha en version av sig själv".

Censurerade lite av anständighetsskäl. Hoppas ingen amerikan ser det här och blir förfärad.

Hade på Melodifestivalen igår och hela dagen har jag gått runt med den där Mika-låten på hjärnan. Väldigt irriterande.

Skulle, äntligen, till att försöka mig på en målning till Picks hon bad om för evigheter sedan. Det gick inte så bra. Så jag återgick till gamla "no eyes, huge lips"-modellen igen.

Jag gjorde en fin imitation av den klassiska "Walk of shame" förut när jag kom hem från en ärenderunda. Eftersom det inte var några väldigt offentliga framträdanden jag skulle göra klädde jag nämligen bara på mig gårdagens kläder och släppte ut håret när jag stack iväg förut. Och håret, som satt i en knut under natten, var rufsigt blandat med lockar så det såg ut som om det hade varit fixat igår och nu hade genomgått en hård natt.

Har spenderat senaste timmen med att diska och plocka i ordning i min lägenhet. Ungefär en halvtimme vardera. Det säger ju en hel del om i vilket skick min boning var innan den här timmen. Hade hoppats att det skulle trötta ut mig, men icke. Är fortfarande pigg.

Eller, inte pigg. Men ovillig att sova. För jag har inte ork eller ro att göra något, men samtidigt är min hjärna för uppe i varv för att jag ska kunna somna.

Det känns som om att han inte har allt för stora förhoppningar om mig när han känner behovet av att bekräfta mitt ämnesval inte bara en, utan två gånger...

Har sovit fruktansvärt både i natt och igår natt. I natt drömde jag att en kompis till mig var gravid i åttonde månaden, fast hon hade inte berättat något utan jag fick reda på det när jag var på väg in i SVT-huset när hon satt på en marknad utanför och inte gömt undan magen eftersom hon inte visste att jag skulle komma. Jag skulle in på SVT-huset för jag hade blivit efterfrågad som korrespondent till Skavlan. Alltså att jag blivit headhuntad och till slut gett med mig att i alla fall komma på ett möte, fast jag inte ville. Jag cyklade på en lång grusväg på vägen dit och det var åska i luften. Väl inne i huset fick jag springa runt i olika korridorer och träffa olika folk och alla försökte övertala mig att börja jobba där. Den ena människan konstigare än den andra.

Inte så konstigt att jag vakar outvilad idag kanske...