annuendag

Jag borde verkligen gå och lägga mig. Blir en ganska tidigt morgon imorgon. Och jag är faktiskt trött, saken är bara den att jag inte alls har lust att gå och lägga mig. Det känns så... tråkigt. Men är väl bara att bita i det sura äpplet. Stackars västvärldsmänniska som kan gå och lägga sig i sin hundrafyrtio centimeterssäng när hon är trött!

---

Imorgon är det gasquen. Är irriterad på att min klänning inte är elegantare, men bättre än vad jag ägde innan i alla fall. Och billig. Bilgihet är alltid ett plus när det kommer till pengar. Det värsta är dock att jag inte har någon helfigursspegel. Måste försöka leta upp en sådan imorgon. Man vill ju se helhetsintrycket.

---

Gjorde för övrigt klippens klipp idag på Scorette. Sist jag var i Linköping [och inte bodde här] så såg jag de perfekta skorna. Problemet var att de kostade åttahundra. Och jag betalar inte åttahundra för ett par skor. Idag så fanns det dock en trettioåtta på rea. Sjuttio procent baby! Underbart.

Det var en fråga jag upprepade för mig själv då jag gick igenom varenda klädaffär inne på Ikanohuset letandes efter ett par tjocka, ljusgrå och lätt skimrande strumpbyxor. Det visade sig sean att man faktiskt inte behövde ligga med någon alls, utan i sista butiken lyckades jag äntligen hitta ett par. Jag fick betala sjuttionio kronor och femtio öre.

- Undrar därför nu om det inte hade varit bättre att ligga för dem?

Jag är nyfiken över vad det är som gör att min cykelparkeringsplats är så attraktiv. Är det bara det faktum att den tillhör mig, att de vanliga dödliga där ute vill försöka komma upp till lite av den glans jag innehar? Att de hoppas att göra det bara genom att parkera på min plats?
Jag vill verkligen inte låta som en gnällig bitch. Men det är extremt irriterande att det i princip alltid utan undantag står en cykel på min plats varannan gång jag kommer hemcyklande. Visst, det är inte jobbigt at flytta cykeln som står i vägen - men det är irriterande.

Det är nämligen inte heller så att det är samma person, förutsatt at den personen har bortåt tjugo cyklar, utan varje gång är det en ny modell som utnyttjar min plats. Det värsta är dock att de ibland ens inte står inställda i stället, utan att de står fritt en decimeter från hjulhållaren. Vad är då meningen? Kan man då inte lika gärna ställa cykeln ytterst där det inte finns några speciella platser?

---

Nu ska jag försöka sova lite och det förhoppnings utan korridor/vind/lägenhets-fest.

Föreläsaren vi hade idag stod för övrigt och läste nonstop idag. Hur hemskt är int3e det? Är det inte meningen att de ska kunna sina saker? Om de ändå ska stå och läsa varenda ord innantill kan de ju lika gärna ge oss papprena de läser ifrån? Jag är besviken. Hade förväntat mig högre klass.

PS: Jag har inte varit på något NolleP sedan i fredags och katastrofen. Jag som skulle ha tävlat i filosofiska spelen idag. Hoppas att de vann!

Inatt klockan 02.18 så satte jag mig spikrakt upp i sängen och försökte förtvivlat komma ihåg när jag bjöd in ett gäng överförfriskade studenter. Var det när jag försökte få mitt hyreskontrakt kopierat? Eller kanske när jag cyklade mot Tornby igår? Saken var den att det visade sig att jag inte hade bjudit in dem, utan att de var i korridoren utanför. Det kändes dock som en väldigt marginell skillnad. När de sedan tog sig in i någon lägenhet - ja, med tanke på ljudnivån så kan det lika gärna varit mig de snubblade in hos - så började den: allsången. Nu är i och för sig ordet sång aningen missvisande.
Det började i alla fall med Håkan Hellström: Känn ingen sorg för mig GBG vilken följes upp av lite paraplysjungande av Rihanna. X antal låtar betades av innan jag slutligen lyckades somna ifrån det hela.

Lite kuriosa om det hela är att det lät precis som om de var på vinden. Självklart så var de inte det, men det var så det lät.

Jag ligger för övrigt i min säng med min bärbara och skriver detta.

Ja minsann. Ny dator alltså. Äntligen. Dock inte den som posten slarvade iväg. Nej, istället så begav jag mig till en affär och köpte en computer. En 17.4" bärbar. Fast är ju lite fel att kalla en 17.4" för bärbar då de är aningen klumpiga. Men ärligt talat så är det värt det. Jag menar storleken har betyderlse! Älskar den i alla fall. Den är perfekt. tycker jag i alla fall än så länge. Är dock lite tråkigt att det är Vista. Och något som jag mycket möjligen kan komma att störa mig på framtiden är att tangentbordet är jättehögt. Fast är i och för sig mer sannolikt att personer runt omkring mig stör sig på det.

Den är i alla fall gjord som en stationär fast den är portable. Det gillar vi.

Jag såg idag [igår] en bäbis komma ut ur dess mamma. Jag som precis kommit över att ha sett Harry Potter naken.

Kan ni ens föreställa er vad som skulle hända ifall det visade sig att Carolina Klüft använde sig av otillåtna medel, dopade sig. Det går nog inte att se precis vad som skulle ske, men att det skulle bli katastrofalt finns det nog ingen som skulle argumentera mot.

Palmemördaren, Anna Lind-mördaren, Knutbypastorn, Malexandermördarna - ja, alla som idag är hatade av hela svenska samhället skulle helt plötsligt försvinna in i bakgrunden. Istället skulle Carolina Klüft få ta all det hatet och ensam bära det.
Det värsta är dock att det inte ens skulle behövas sy mycket som en dopning för att ta all kärlek från henne. Tänk så fort Sverige, starkt pushat av media, skulle vända sig emot flickan ifall hon under OS inte levererar. Om hon bara blir tvåa.

Nej, jag personligen är väldigt glad att jag är Therese, och inte Carolina Klüft. En dag kommer det nämligen att vända, och då kommer det inte vara roligt för henne. Att vara så älskad måste vara en riktig förbannelse. Minsta lilla grej och vi kommer direkt kunna läsa om hennes fall.

Jag hoppas verkligen att hon håller sig helt fläckfri under hela sin karriär; och att hon slutar medan hon är på topp. Sverige kommer inte godkänna att hon försvinner som en dalande stjärna.
Sverige vill ha sin hjältinna, idag och för alltid.

Hur i hela fridens namn blir man av med disken? Det spelar ju ingen roll hur många gånger om dagen man drar på sig diskhandskarna, det tar ju aldrig slut! Jag har diskat två gånger idag och ändå ligger det odiskade saker i diskhon. Är det någon som smyger in här inne när jag tittar bort och smutsar ner mitt porslin?
Jag förstår verkligen inte hur jag ska bete mig?!

Jag ville verkligen tro att jag hade lyckats, att jag från och med nu skulle klara mig. Men icke. Igår så fick jag snabbt visat för mig att så var inte fallet. Alls.

Kvällen började med statsvandring [aka chill på NH] för att sedan fortsätta med förfest hos olika faddrar. Det hela började okej, det kändes lugnt, jag var helt med. Men sedan, framåt halv nio någon gång så var plötsligt det enda jag såg personer som förde sina alkoholflaskor mot munnen och drack. Just det, paniken kom krypandes. Vad som hände därefter är en lång och förudmjukande historia. Enda ljuspunkten är väl att jag aldrig bröt ihop där bland allt folk utan att jag väntade tills dess att jag var påväg hem. En seger var dock att jag höll ut ända till tio då det hela skulle vidare till huvudattraktionen för kvällen. Att jag inte rusade iväg redan då paniken kom. Visst, jag var ingen social höjdpunkt efter att det börjat - men jag gav i alla fall inte efter; även om det var extremt nära.

Som det känns nu så skulle det förvåna mig mycket om jag dök upp på någon mer Nollegrej. Var alldeles för pinsamt igår för att kunna det. Dessutom så ville jag vara normal, men nu vet faddrarna att jag inte är det. Och jag vill inte bli daltad med, man känner sig som ett sådant besvär. Jag kan inte hjälpa att fulla personer ger mig panik, men jag kan se till så att ingen behöver bevittna de mörkaste sidorna av den paniken...

---

För att helt byta ämne: Jag hatar Posten. Över allt annat. Jag har heller inte mycket till övers för "mitt områdes personliga utlämningsställe".

Kan verkligen inte bestämma mig för om jag ska gå ikväll eller inte. VIsst låter självförsvar roligt, men det låter heller inte helt fel att stanna hemma och göra ingenting. Förutsatt att jag inte får tag på min nya dator idag alltså, för i så fall blir det seriöst datorlekande ikväll. Älskar nya saker, speciellt tekniska.
Det är liksom lite sexigare med en ny dator i jämförelse med en ny kökshandduk från IKEA.

Skulle bara öppna mitt fönster för att få inte frisk luft i lägenheten och vad ser jag inte vid ingången till huset mitt emot om inte ett par som står och grovhånglar? Det var roligt.
[Säger man fortfarande hånglar? Känns som om att jag är för gammal för det ordvalet, men jag kan ju inte skriva strular ifall att det skulle vara så att de är tillsammans..]

---

En helt annan sak, mer som en parantes egentligen: Det faktum att jag, trots att jag befinner mig minst två meter från min mp4, klart och tydligt kan höra Justin sjunga Losing My Way tyder på att jag kanske har på lite för högt när jag lyssnar i hörlurarna.

Jag har verkligen blivit så seg om mornarna.Förut har jag alltid varit en morgonmänniska, men det har gått över. Nu ligger jag hellre kvar än går upp. Skyller det helt och hållet på en viss [CENSUR] som jag socialiserade lite med i våras. Han hade verkligen annorlunda sovvanor mot vad jag hade, och de verkar ha överförts till mig på något konstigt vänster alternativt höger.

Okej, jag vet att jag numera mest har skrivit om vad som hänt på dagarna. Något jag aldrig gjort tidigare, bara på grund av att det inte känns speciellt intresant - men man blir helt enkelt alldeles för influerad av nollningen för att få det ur huvudet. Det blir därmed det man skriver om. Med det sagt [skrivet]:

Nollningen var en riktig besvikelse ikväll. Vi blev hopparade med ett annat program och skulle leka tillsammans. Men blev i slutet mest dötid bland myggen. Höjdpunkten måste ha varit femton personer i telefonkiosken. Speciellt som jag förutspådde det hela. Vi vann dock inte. Hade i så fall blivit tredje raka för mig. Vi fick nämligen reda på att vi gick vidare till spelen nästa vekca från igår. Så pressen är på.

---

Imorgon ska jag äntligen få tvätta! Och så har jag sovmorgon! Kommer även vara den absolut enda nyktra personen på Campus då det är München Hoben. För de studenter som inte fått biljetter lär ju knappast sitta hemma och dricka vatten. Fast det är klart, det kanske råkar irra in någon gammal tant eller så på området som inte drukit och då blir jag ju inte helt ensam.

På tal om skolgrejer så köpte jag min första skolbok idag [ja, förutom lagboken igår då]. Den kostade fyrahundraåttiofem kronor, behövde egentligen köpa ännu en men den kostade lika mycket och mitt samvete klarade inte av att lägga ut så mycket böcker på en och samma gång. Får ta det i morgon eller så.

---

- Jag inser att det här var tråkig läsning, men ärligt talat så skriver jag ju inte för er skull, utan för min!

Jag är så grymt speedad. Förstår verkligen inte hur jag ska kunna lägga mig och sova. Karaokekvällen var grymt rolig. Eller den håller ju fortfarande på, men en där jag bor ville åka hem nu och hade frågat om det i typ en timme så det var bara att packa sig hemåt. Väldigt tråkigt, menmen.

Innan vi drog iväg till lokalen så var vi återigen samlade på Vallamassivet. Denna gång för att utse tävlanden till kampen nästa vecka. Mitt lag gick förmodligen vidare. Känns både bra och dåligt. Är ju stolthet i att gå vidare, men är inte helt med på att tävla inför hela vår avdelning och därmed försvara vår linjes tvååriga vinst.

Fick delar av alla världar under tävlingarna/lekarna idag. Tafsade en tjej på brösten några gånger under backleken [kan även ha kommit åt en killes privata delar] och sedan så fick samma kille och jag lite problem i apelsindelen. Hans ansikte hamnade vid mina bröst och vi svankade och juckade och gud vet vad för att äntligen få över apelsinen. Han var lite för lång. Men vi fick i alla fall en tredjeplats på det momentet. Så det känns värt det. Backarna tror jag, för övrigt, vi vann.

---

Nej nu ska jag ta och leta fram en ipren mot min linshuvudvärk och försöka sova lite. Imorgon är det allvar, första studietillfället för studiegruppen. Hoppas att det går bra. Verkligen.

Kraven på potentiell pojkvän blir hårdare och hårdare för varje dag. Numera måste han även frivilligt vilja läsa igenom mina PM för att se om han förstår.

Idag så hade mitt område gemensam fika i samlingshuset. Jag tänkte först bara snabbt titta förbi, men det ena ledde till det andra och jag stannade där under hela tiden som det pågick. Nästan i alla fall. Blev medbjuden hem till en där några skulle se film, men känner att jag inte alls orkar det. Vill ärligt talat bara krypa ner i min underbara säng och sova. Speciellt som jag fick reda på att vi börjar redan klockan nio i morgon! Det är ju hur tidigt som helst. Nej vet ni vad, det gillar vi [läs: jag] icke. Imorgon kan jag inte ta cykeln heller. Måste se till att få den lagad innan den säckar ihop totalt. Ekrarna är ju trots allt där av en anledning.

Stör mig extremt att jag glömde fråga om dammsugaren..

---

Som det ser ut nu så kan jag inte tvätta förrän på tisdag. Det känns absolut inte bra. Börjar få ont om kläder nämligen. Och känner fortfarande att jag inte riktigt är redo att ta det klivet att gå naken till skolan. Om jag ska vara helt ärlig så tvivlar jag på att jag någonsin kommer att uppnå den grad av redighet som krävs för något sådant.

Kan stolt meddela att mitt lag vann olympiaden, väldigt överlägset till och med. Vi var helt enkelt utan konkurrens på gåihopsattavidbenen-grenen. Väldigt underligt att de inte överröste oss med plus för det dock. Måste såklart även framhäva min egna träff med frisbeen på ölbacken.
Priset vi fick var det överlevnadskitt som varje medveten student behöver:

En fribiljett till Campushallen
Tre portionspåsar Gevalia Instant
En nyckelring från studensbostäder
En kondom sponsrad av Gouda Reseförsäkringar.
Dessutom så fick vi som en bonus en vattenflaska som det står campushallen på.

Mina nya fina skor är dock inte så fina längre. Jag trodde nämligen att vi skulle direkt till sittningen, men icke. Först skulle det lekas på en geggig gräsplätt. Inte bra för skorna med andra ord. Inte alls. Vilken tur att jag inte valde lackklackarna som jag vid ett tillfälle övervägde.
Det upptäcktes även snabbt att toga inte är jättesmickrande för figuren, speciellt då de görs mitt ute i ingenstans [läs: gräsplätt vid Flamman]utan tillgång till spegel eller verktyg som gör att den sitter åt där den ska. De är inte heller speciellt praktiska när man ska kliva över till exempel snören. Fast måste ju ändå erkänna att det är lite status i att kunna knyta en toga.

Det känns som om hela jag har fyllts av den segaste sirap som någonsin framställts. Varje rörelse, varje tanka - allt känns täckt i det. Jag har ärligt talat inte gjort så mycket mer än att ligga i sängen idag. Som tur vad hade jag inte massa saker jag borde ha gjort idag; som att tvätta, handla mat, städa, packa upp mina saker och andra precis lika roliga sysslor. Tur det...

---

Igår så hamnade jag efter många omständigheter inte på hajk utan istället så fann jag mig själv i en lägenhet i det så vackra Ryd. Spenderade kvällen hos en kompis, hennes pojkvän samt hans grannar. Taco och dansmatta stod på schemat. Jag undek dock väldigt framgångsrikt dansmattan hela kvällen. Men redan då så satte segheten in så när jag någon gång efter tolv begav mig hemåt -på min cykel som nu saknar inte bara en, utan två ekrar i bakhjulet- så kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Jag hade i alla fall väldigt roligt. Speciellt på slutet då den uppenbara nedsättningsförmågan hos de dansande visades upp som påföljd av ölen. De blev då ännu sämre än vad de var första gången.

---

Om några timmar är det dags att byta ut lakanet i sängen mot ett att linda kring kroppen. Är nämligen togasittning ikväll. Känns trist att jag inte har några mer passande skor, men ballerina alternativt lackklackar vilket jag nu väljer fanns kanske back then? Eller kanske inte. Även osäkert om det fanns senapsgula handväskor då? Synd att jag måste ha med mig långärmat, annars hade jag kunnat ha min lilla yttepytteväska - hade i alla fall varit lite bättre.

---

Nej, men om man skulle ta och gå och duscha... Snart...

Allt ska vara helt perfekt. Gramatiskt, satser ja varenda litet mellanrum måste vara precist. Annars slängs materialet direkt och man får göra om det nästa år.

Vilken tur att man sakta lotsas in i universitetslivet med lärare som tror gott om ens prestationsförmåga. "Det är bra om ni redan nu ser efter när omtentorna är så att ni kan lägga upp ert arbete så att övriga uppgifter är klara då så ni kan koncentrera er helt på omtentaplugg."

Det är även skönt att vi så här i början får känna förtroende för lärarna och att de inte håller på och traglar i en timme med hur ett PM ska skrivas för att sedan säga: "Om ni ser på den första bokstaven i varje inledningsord så bildar det ett ord".

Beskrivning, Lagtext eller dylikt, Utläggning, Förslag, Framåtblickande.

Det känns som om att ordet dyngsur inte alls räcker till för att beskriva hur blöt jag var när jag kom in nyss. Började hällregna lagom tills dess att jag skulle bege mig av på cykeln. Verkligen jätteroligt. När jag sedan såg mig i spegeln så blev jag ännu en gång arg för att jag glömde min vattenfasta mascara hemma på ön. Fast det kanske blir en ny trend att ha mascaran även under och över ögonfransarna? Vem vet. Men i så fall så tar jag åt mig all ära.

---

Känner att allt jag skriver nu för tiden blir så himla tråkigt. Att det känns så krystat på något sätt. Beror väl på att det är så mycket annat nu antar jag.

Ja, då var man officiellt en nolla då. Och då menar jag inte den patetiska typen, utan en sådan som börjat på LIU. Har fått en jättefin tröja. Som ska bäras tills den sista augusti. Och inte får tvättas. Inte speciellt troligt att just den regeln bibehålls av mig känner jag.

En till i min klass heter Therese. Vad är oddsen? Jag bara undrar. Är för övrigt massor av tjejer. Kommer ta ett tag att vänja sig tror jag. Är stor skillnad på att gå i en klass där man utgör femtio procent av tjejerna som jag gjorde förut jämförelse med nu.

- Nu ska jag på förfest. Ja, vem hade någonsin kunnat tro det?!

Det känns aningen överflödigt att påpeka att jag är nervös inför skolstarten. Eller, nervös och nervös. Skräckslagen är väl kanske ett bättre passande ord. Den första dagen är så stor. Det är den som slår an för resten av mitt liv. Visst, det låter pretentiöst, men det är ju faktiskt så. Vad som sker i morgon kommer bestämma de kommande åren - åren som leder in i framtiden.

Jag behöver åtminstone inte oroa mig för att bli känd som nudisten [läs tidigare inlägg för sammanhang] då jag ikväll har tvättat. Min allra första tvättrumstvätt. Det hade en lite knackig början ändå tills jag vågade vrida på vredet på väggen och det faktiskt var därifrån jag fick el. Sedan gick allt som på räls. Nu är det bara till att leta fram något som duger att ha första dagen... Jag lär komma i säng sent.

---

För att helt byta ämne: I lägenheten här bredvid så håller någon i detta nu på att spika. Inte någon direkt mysig bakgrundsmusik, men det är inte värre än att man kan stå ut med det. Något som jag däremot är livrädd för med hela den här lägenhetsgrejen är just ljud genom väggarna. Jag vill nämligen inte veta när mina väggdelande grannar lyckas få hem någon av det kön de föredrar. Det är verkligen en bakgrundsmusik som jag absolut inte skulle stå ut med. Kalla mig pryd, men det skulle vara ganska så äckligt.
Därför hoppas vi nu på tjocka samt ljudtäta väggar.

Jag skulle gärna vilja ha ett par ord med snubben/snubbinan som utvecklade den potatisskalare jag har i min ägo. För jag menar: Hur genomtänkt är det att göra skaftet ihåligt? Tänkte inte skaparen riktigt hela vägen fram. Var det mer så att "Ja, nu ska jag alltså göra en potatisskalare. Det behövs ett blad samt något att hålla i." Det känns inte som om han/hon tänkte på det faktum att skalaren måste diskas och därmed är i vatten. Då den befinner sig i vattnet så fylls det ihåliga skaftet med just vatten genom dt lilla hålet längst ut. När man sedan har diskat potatisskalaren klart och tar upp den för att torka... Ja, ni kan säkert - eller rättare skrivet för er egen skull: förhoppningsvis - lista ut vad som sker.

Jag hade idag en nära döden upplevelse. Okej, den var kanske inte sådär livshotande direkt, men i värmen vem vet? Saken var den att från Tornby till min lägenhet är det i princip bara uppförsbacke. Sådant där svagt lutande som egentligen inte syns men som definitivt finns där. Och jag har en oväxlad cykel. Det var inte roligt alls. Speciellt då jag hade en stor IKEA-kasse med diverse saker och andra kassar i samt en skopåse på styret från skopunken - det vill säga Tag 3 betala för 2.

När jag sedan äntligen kom hem och tog upp det paret jag köpte på Kalle.P så är det ju inte svårt att lista ut hur irriterad jag blev då det inte fanns något snöre till den kson som låg i förpackningen. Hur kan man missa en sådan sak? Jag blir så trött.

---

Helt ärligt talat så måste jag tvätta. Det var meningen att jag skulle köpa kläder idag att ha till skolan - alltid roligt att börja med nya saker - men jag hittade ingenting. Inget som passar till det i alla fall. Så nu skulle jag behöva tvätta eftersom att jag använt mycket av mina bästa kläder. Det känns dessutom lite väl extremt att dyka upp nude första dagen. Upseendeväckade - absolut; dock lite för uppseendeväckande för min smak. Jag tycker nämligen att man åtminstone ska vänta tills dag två. I vilket fall så går det inte att boka tvättstugan! Står att det inte finns någon ledig eller något i den stilen. Vilket är ren bull eftersom att jag aldrig sett någon där inne. Okej, nu stalkar jag ju inte tvättstugan, men seriöst - de flesta flyttade typ in igår; de kan inte behöva tvätta redan.

---

Som en notis som egentlgien är väldigt stor om man läste gårdagens inlägg: Jag åt champinjoner idag! När jag var på IKEA passade jag på att kolla på instruktionerna på konservöppnaren som jag råkade tvätta bort. Var inte alls svårt när man hade läst hur det hela skulle gå till. Lustigt det där.

Nja... Det där med polyförhållande är nog inte riktigt min grej. Jag kan liksom inte se mig själv hjälpa min pojkvän bädda en säng för att han kanske ska få ligga med sin dejt, för att sedan krypa i säng med min andra pojkvän. Jag förstår mig verkligen inte på personer som lever så, men det är ju deras val och så länge de är lyckliga så är det väl bra. Bara det sköts på ett rent sätt, speciellt då det är barn inblandade.
Det känns dock som att det är något som är svårt att kombinera just med barn i dagens samhälle. Barn är elaka, och eftersom att poly inte direkt är accepterat så kan ju deras barn råka illa ut när de till exempel är i skolan om hemmaförhållandena kommer ut.

Jag anser mig själv redo att bo ensam. Det skedde dock en sak idag som för några ögonblick fick mig att tveka. Jag skulle nämligen till att bereda mitt alldeles första mål mat i min alldeles egna lägenhet. Och för att flika in en annan sak: Det är helt annorlunda att laga mat i sin egna lya än att göra det hemma i barndomshemmet - helt annan känsla. Det som stod på menyn var köttfärsås samt tagliatelle. I denna nyss nämnda köttfärsås skulle det ingå champinjoner. Skivade sådana som hittas i konservburkar. Problemet var dock det att jag fick inte upp burken! I en halvtimme stod jag och försökte få den där idiotiska konservöppnaren att fungera. Jag ringde till och med till P och frågade då det var han som hade lagt i den sortens konservöppnare.
Jag åt senare köttförsås - utan champinjoner.

---

Imorgon så är det staden som gäller, eller Tornby rättare sagt. Måste förbi IKEA och köpa en kudde samt passande fodral. Och känns nämligen lite ologiskt att åka in och leta kläder samt skor i staden när exakt samma saker finns i IKANOhuset och däromkring. Ja, visst - det låter lite bekvämt; men ibland måste man vara sådan också. Dessutom så står konservöppnare högt uppå på listan över saker som måste införskaffas. En sådan som man kan få att fungera.

---

Förut när min mobil ringde mitt i matlagningen och det var ett nummer jag inte kände igen stod det en bra stund stilla då personen som ringde presenterade sig som fadder. Jag fortsatte att prata med honom, men kopplade inte vad han ville förrän han började prata om ifall jag tänke acceptera min plats på LIU. Då slog det mig vad för sorts fadder han svamlade om. Visst det tog inte så lång tid, men ändå.
Han ville veta om jag var allergisk mot något. Och nej, det är jag inte.

---

För att avsluta så gillar jag att det är någon slags overallfest på andra sidan gatan. Jag menar ännu en natt utan sömn efter att ha haft många sena nätter och tidiga mornar i två veckor gör ju varken till eller från.

luktar mina nyinköpta trägalgar prickekorv?

Då satt man här, avlämnad i Linköping. För jag kom in!

Min lägenhet är verkligen så grym. Lätt områdets bästa. Det blev till och med hundra gånger bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Älskar.

Jag är så fruktansvärt rädd och nervös.

Vad i hela fridens namn betyder snart? Om fem minuter, två timmar eller imorgon klockan ett på dagen?! Tänk om det är hundratusen kvar att dra genom processen?!

"Snart kan du se ditt antagningsbesked på Dina Sidor."

Klockan börjar närma sig halv ett och det enda jag åstadkommit hitintills är åskalyssning, bokläsning samt frukost. Och då har jag ändå varit vaken sedan klockan åtta. Jag har alltså inte packat något än. Är dags att komma igång med det nu. Är slutspurten idag. Känns bara så obeskrivligt omotiverat. För tänk om jag inte kommer in? Då är det bara att vända bilen tillbaka till hamnen för att se fastlandet försvinna i fjärran... Ska jag då packa upp allting igen?

Ärligt talat så har tvivlen idag vuxit sig enorma. Tänk om alla de där trettiofyra plus de två som står före mig i kön tackat Ja. Tänk om det inte finns en plats över till mig när studera.nu äntligen behagar att slå upp sina nätbaserade portar? Hur hemskt kommer det inte att bli då, hur dåligt kommer jag inte att må? Känner att jag inte är redo för ett sådant nederlag. Trots det så finns det en liten del av mig som faktiskt inte vill komma in. En som säger att jag ändå inte kommer klara av det.

- Nej, att säga att detta är en glad dag vore helt fel. Helt jävla fel.

Ja, ni med viss klurighetsförmåga kan från föregående inlägg utläsa att jag är tillbaka, även om det inte står skrivet. Semestern blev lite förkortad på grund av att en viss ung dams höstplaner. Kommer verkligen bli pinsamt om jag inte kommer in nu. Så fruktansvärt pinsamt. Men jag måste komma in. Tredje reserv. Varför hade jag några idiotlärare som satte VG av ren tradition?!

Jag skulle såklart kunna skriva ett inlägg som exakt redogjorde om resans händelser - men det har jag ingen lust till. Kort sagt så var jag hos min faster, sov på golvet bredvid min knarrande säng, fick tag på en röd LottapåBråkamakaregatan-cykel och spenderade lite för mycket tid med släktingarna. Det är mycket mer påfrestande än vad man tror. Lilla A var dock såklart underbar även om jag inte står ut med hyckleriet som människorna omkring honom kör med, men det är ju inte hans fel. Nej, resan blev nog inte så perfekt som man hade hoppats, men det var roligt.

Speciellt resan till Linköping och lägenheten! Hoppas att jag kommer in så att jag kan flytta in! På tal om Linköping så sprang jag där glatt in i en affär för att kolla in rean för att direkt lite fundersamt göra en sånärsom tvärhalt för att ställa mig och stirra på tjejen i kassan. Nu är det inte så att jag är lagd åt det hållet utan anledningen till mitt stirrande var: - Är inte det där Kajsa?! Medan jag tänkte den tanken så möttes våra blickar och det rutinmässiga "Hej-et"  mellan kund och kassörska utbyttes. Saken var bara den att även hon stannade upp och stirrade. Det var tyst någon sekund innan hon först kom över chocken och utbrast "Är det inte...!" följt av en pekning med gapande mun; varpå jag gjorde en liknande gest och svarade något i stil med "Är det du?!". Det visade sig att hon var hon och jag var jag. Omkring nio år senare. Ärligt talat så blev jag lite skrämd över att hon kände igen mig. Hade väl trott att jag förändrats mer sedan dess. Men framför allt för att det händer att folk som kände mig på mellan-, och högstadiet knappt känner igen mig för att jag, tydligen, ser annorunda ut. Men var i vilket fall roligt även om chocken efter mötet hängde kvar ända tills IKEAs Tag Själv-lager. Min gamla granne.
Det värsta med det hela var att jag helt glömde bort att kolla i affären på sakerna som fanns där som var mitt ursprungliga ärende där inne...

---

Känner att min trötthet avspeglar sig på mitt skrivande alldeles för mycket. Känns inte alls logiskt eller sammanhängande. Alltså dags att börja dra sig mot sängen. Jag vet: Det är tidigt, men jag har faktiskt inte sovit mycket alls den sista tiden plus att jag måste upp tidigt i morgon och packa det allra sista!

Man skulle ju kunna fråga sig varför jag, efter en dryg vecka ut i skogen utan någon kontakt med andra personer än sådana som jag kan leta reda på i mitt släktträd, har små blåmärken på brösten. Blåmärken som mycket väl skulle kunna tas som några som uppstått då en hormonstinn tonårspojke haft lite fel uppfattning om vad som är upphetsande för en tjej. Saken är den att förklaringen är väldigt simpel.
Det är nämligen så att jag helt enkelt får skylla mig själv för de där blåmärkena. För om man lyfter upp en ettåring som bland sina favorithobbys har att knipas med sina små nagelbeklädda fingrar när man har något annat än en regelrätt riddarutrustning på sig så är blåmärkena ett faktum. Så nej alla ni som sett mig i linne och undrat vem den stackars vilseledda tonårspojken var; det är bara mitt lilla kusinbarn som knips i alla kroppsdelar han kommer åt när han är på det humöret. Detta när han inte slåss i ansiktet med spadar eller försöker stjäla glasögonen om man har sådana på sig.

Övrig tid så är han den sötaste bäbis som jag någonsin träffat som så gott som alltid har ett alldeles underbart leende som lyser upp bättre än en sextiowatts glödlampa.

[Förutom då han i påskas höll på att gå över från purémat till mat med bitar i och grimaserade i klass med de allra bästa, som kan ses här under.]