Man lär sig något nytt varje dag.
Picks: Jävla marsvin!*
Kille: Har du kvar marsvinen?
Jag: Nej.
Kille: Dog de?
Jag: Nej, jag sålde dem?
Kille: Va!? Kan man sälja begagnade marsvin!?
*Internt.
Som att pilla på ett sår.
Jag var förbi bondgården där marsvinen bor och det fanns en kull med små bäbisar. Trodde att jag skulle smälta av all söthet.
Gubbarna kom tillbaka!
Idag saknar jag
(Dynamit)Harry Hugo
och
Pelle Björn Benjamin Marvin Lejonungen
Saknade.
Svårt.
Problemet är bara det att det är alldeles för svårt att låta bli att tänka på flickan som sitter och hör sina marsvin sitta och mumsa på hö och som vet att dem kommer vara borta i morgon, för alltid. Jag anstränger mig allt vad jag kan för att inte tänka på hur ledsen hon är.
Äntligen.
Men det är så underbart att de får leva vidare.
De finaste.
Bara att ringa är totalt knäckande, jag förstår inte hur det kommer vara när man måste gå dit med dem och veta att när man lämnar ifrån sig dem så är de borta för alltid. Jag vill verkligen, verkligen inte det. Jag vill att de ska få fortsätta någon annanstans. Jag önskar verkligen att det fanns någon som ville ha de två små herrarna, för de är helt underbara.
Ont.
2 become 1.
Jag ska åka hem till ön en vecka, och under den tiden så ska gubbarna semestra hos Pickford. Nu verkar det dock som om hon bara behöver ta hand om en gubbe, eftersom att Harry är minuter ifrån att bli utslängd genom fönstret - något jag inte tror att han kommer överleva. Hoppas att Pelle kommer trivas som ensamgubbe.
Sommaren '08.
P: Humle och Dumle får inte äta av gräset i min kruka.
Jag: Visst, jag ska se till att dem inte gör det.
Det mänskliga alter egot.
Men nu är ju Harry ingen människa. Istället är han ett marsvin, med lite för långt rumphår, som ligger utsträckt i en höhög och gnagar i sig strå efter strå.
Bara ett litet tag? Två timmar - max tre?!
Men. Vore det fel, och vore det att anses som djurplågeri, om jag fyllde gubbarnas små munnar med något, exempelvis paprika, och sedan knöt ett band kring munnen på dem för att på så sätt skapa en munkavel. En munkavel som skulle tysta deras eviga skrik efter mat?
...
Jag skulle såklart lämna nosen fri så att de kan få luft!
...
Och jag skulle inte dra åt så jättehårt, bara så att munkaveln verkligen satt fast och inte ramlade av!
...
Jag var rädd för det..
Snälla säg att det inte rör sig om en graviditet!
Han är bara tjock, inte gravid. Pelle är inte gravid, inga marsvinsbäbisar på G. Bara ett marsvin som ätit lite för mycket gräs. Han har en snopp, ingen livmoder. Snälla.
Auhhduhhuuoo Doouhh Douhhh.*
*Läskig science fiction musik.
Skyldig: Den med svart markering.
Att dela är att älska?
Jag gillar gubbarna - missförstå mig inte! Men speciellt smarta är dem inte.Gav dem deras kvällsgrönsaker förut, vilket idag bestod av bland annat paprika, varpå Harry tog en bit och började mumsa*. Pelle smög då fram och tog biten från Harry och började istället han mumsa på den. Harry tog tillbaka den och mumsade. Pelle tog den igen och mumsade. Harry... Ja, jag tror att ni ser mönstret. Saken var den att bredvid, mindre än en decimeter ifrån dem låg massor av fler bitar paprika.
---
Jag tänkte för övrigt gå och sova nu, eller snart åtminstone. Jag har lite beslutsångest angående just det. Det hade varit mycket lättare om Finland inte vore så dum och vägrade att läsa godnattsaga för mig! Dumma pojke.
*Tro mig, om det är någon som mumsar så är det marsvin. Bredvid ordet mumsa i SAOL borde det finnas en exempelbild av ett marsvin,**
**Ja, jag vet att det är lame att ha marsvin när man är så gammal som jag, men jag är snäll i alla fall!
Ifall jag försvinner spårlöst
Ifall min kropp hittas i ett dike
Knäckebröd är bra för marsvin.
Det håller dem sysselsatta, ger dem fibrer och gör att de får använda tänderna lite. Dessutom så ska det vara gott för dem. Tyvärr så är det ingen som har berättat det här för mina marsvin. När jag lägger ner knäckebröd till Harry så springer han fram, nosar och sätter sig sedan och tittar på mig med ena ögonbrynet höjt samtidigt som han ser ut att säga "Menar du allvar? Skulle inte tro det va." innan han springer iväg och gör något annat. Och så har han varit sedan dag ett.
Nu när Pelle har kommit hit tänkte jag att äntligen, nu ska jag få ett marsvin som gillar knäckebröd, han kommer sitta där och gnaga så gulligt. Trodde jag ja. När jag nyss la ner några bitar knäckebröd i matskålen sprang Pelle fram, nosade och satte sig sedan och tittade på mig med ena ögonbrynet höjt samtidigt som han såg ut att säga "Menar du allvar? Skulle inte tro det va." innan han sprang iväg och gjorde något annat.
I skrivande stund så står Harry böjd över matskålen och krafsar på knäckebrödet för att se om det finns något gott under...
Let me introduce...
Pelle Björn Benjamin Marvin Lejonungen