annuendag

Jag anstränger mig väldigt hårt för att tänka på flickan som går runt och är alldeles uppspelt och tycker att tiden går obeskrivligt sakta och att det aldrig blir i morgon eftermiddag när hon får hem sina två marsvin. Jag anstränger mig för att tänka på hur glad hon är.


Problemet är bara det att det är alldeles för svårt att låta bli att tänka på flickan som sitter och hör sina marsvin sitta och mumsa på hö och som vet att dem kommer vara borta i morgon, för alltid. Jag anstränger mig allt vad jag kan för att inte tänka på hur ledsen hon är.