Fått svar på en del frågor. Och samtidigt en hel del nya.
Han är två meter och tränar dagligen.
Jag: Ja, jag har bara varit snäll hitintills och inte tagit i något för att inte göra dig ledsen, men det är det slut på nu!
Han: Haha jasså, det säger du?
Jag: Ja, det gör jag. Nu är det slut på daltandet.
Han: Jasså, lycka till!
Borta!
Hoppas att de kommer tillbaka någon gång.
Jag kan allt.
Picks: Det var helt fullt med folk.
Jag: Ja, det är en stor högtidsdag för dem idag, nytt år.
Picks: Jasså, det visste jag inte.
Mina damer och herrar: Therese, inom vissa kretsar mer känd som annuendag, religionsexperten. Eller ja... Egentligen så hade jag kvällen innan läst det här. Ibland sammanfaller saker och ting precis perfekt så man får framstå som oerhört kunnig.
Det var nog för övrigt första gången jag lärt mig något vettigt på en blogg, vilket kanske säger mer om vilka bloggar jag som huvudregel läser än om marknadens generella utbud, men ändå.
Jag presenterar: Min lillebror.
Lillebror: WTF!! :S
Jag, oroligt: Va!?
Lillebror: Skoja, fint! ^^
Therese 2.0.
Efter:
Och jag gjorde det alldeles själv! Första gången någonsin jag ens haft färg i håret - utom de rosa prickarna jag hade sprayat i håret i mellanstadiet när vi hade trampolinuppvisning utklädda till clowner det vill säga.
Jag är mycket stolt över mig själv. Men nu får ni ursäkta för nu måste jag ta mig tillbaka till spegeln och fortsätta att titta på mitt nya utseende-jag!
Annuendag tipsar.
Allt jag kunde säga som svar var att det nog beror på situationen. Personligen rekommenderar jag varmt alla att någon gång testa på att leka hemlisleken med en pojke de delar klass, förening, jobb eller något liknande med.
Det är skoj. Åtminstone hade jag det när det begav sig.
-
Ända sedan i våras har jag kämpat med skolan, jag har inte alls gillat det. Så började vi en ny kurs för några veckor sedan och för första gången på några evigheter visade det sig vara något jag gillade och tyckte var intressant. Jag till och med kände att det här var något jag kanske skulle vilja lägga en master på och därmed jobba med när jag blir stor.
Det fick så klart inte hålla i sig någon längre stund. För just när jag börjat känna det här hände det som jag bävat inför enda sedan första gången jag hörde att vi skulle skriva C-uppsatsen i par. Upptaktsmötet. Dagen då jag än en gång skulle stå ensam kvar. Jag har vetat om det i två år, men till i förrgår kunde jag åtminstone blunda för det och låtsas som om det inte fanns. Låtsas som om jag inte var misslyckad.
Jag har alltid vetat att även om det blir bättre sedan så spelar det ingen roll. Vad är poängen med att det är bättre sedan om man först måste gå igenom helvetet tusen gånger om? Speciellt som det innebär att när man väl är på det bättre stället, har man inget att minnas tillbaka på. Vilket leder mig till min poäng. Nämligen ett annat klassiskt argument, den här gången om självmord: nämligen att det skulle vara en självisk handling. Till att börja med vill jag först skriva att jag inte är självmordsbenägen: så det är inget vi behöver oroa oss för när vi läser den här texten.
Jag har aldrig varit emot självmord, tvärtom anser jag det vara en självklarhet att man själv ska få bestämma över sitt liv. Självklart inom vissa gränser. Det är ju inte så att jag tycker att en dålig dag på jobbet berättigar att man tar livet. Eller att ett barn osm har det svårt inte först ska försöka hjälpas. Men om det är en person som under merparten av sitt liv mått dåligt så är det ju knappast den personen som är självisk - utan istället alla andra som tycker att den här människan ska leva vidare för deras skull, för att de kommer må dåligt om han eller hon försvinner. Vem är det egentligen som har bestämt att livet är så heligt? Livet är långt ifrån något behagligt för många där ute och varför ska dem fortsätta lida för alla andras skull? Det har i alla fall jag aldrig förstått. Självklart är det inget tillfälle att fira, men om en människa känner att han eller hon inte orkar längre, är det väl ändå upp till honom eller henne att bestämma om lidandet ska upphöra eller inte.
Ibland händer det.
Nu när jag blivit äldre och därmed, uppenbarligen, klokare är det inte längre något som toppar min lista över saker jag gillar att göra. Tvärtom faktiskt. För det första så verkar det ju som om tandläkare själva aldrig går till tandläkaren. Ifall de gjorde det skulle de inte hålla på att försöka rista in "I was here" i tänderna med den där metallgrejen de rotar runt med i munnen, för de skulle veta hur tortyriskt* det är.**
Något annat som fått min kärlek till tandläkarbesöken att sina med åren är tandläkares totala respektlöshet. Jag har alltid haft en massa småhål, det är något om att mitt saliv av sig själv lätt kan orsaka hål. En del av de här småhålen har jag haft sedan jag var i sjuårsåldern, om inte tidigare. Och eftersom att tandläkar journaler av någon anledning inte skickas med när man byter tandläkare så betyder det att jag vid varje tandläkarbyte har fått försöka övertyga tandläkaren i fråga att jag alltid haft småhål och att jag inte ljuger om det.
Så idag hade jag som vanligt rustat mig för en kamp om att mina eviga småhål faktiskt är evigt små ifall den jag hamnade hos idag av någon anledning inte fått tillgång till förra årets röntgenbilder. Helt i onödan visade det sig för hon jag var hos var hur trevlig och snäll som helst. Hon försökte inte ens rista in sin signatur i mina tänder med den där metallpinnen. Hon till och med påpekade att det minsann verkade som om hålen stått still från föregående år - utan att jag ens hann säga något om saken!
Jag säger då det.
Det enda som var lite creepy var när hon stannade upp i undersökningen och påpekade att det var tydligt att jag inte var från Linköping eftersom att jag hade någon slags skyddsplast på mina tänder - något som bara vissa landsting gjorde på barnen och då inte Linköping. Jag vet inte, det är kanske det samma för de som jobbar inom tandvården som det är för oss vanliga dödliga att prata om vädret men personligen fann jag det lite... udda.
**På tal om att tandläkare inte går till tandläkare: hur sjukt är det inte att det finns de som jobbar inom vården som inte tagit vaccinet? Nu är jag inte för tvång, men allvarligt, om den här influensan är så farlig att man inte ens ska åka till sjukhuset om man tror att man har den eftersom att den är så smittosam då ska väl inte de som jobbar där få gå runt och vara potentiella smittbärare hur som helst? För att inte tala om vilket dålig budskap det sänder ut till alla som varken vet ut eller in med den här vaccingrejen. Ja, det hade inget med mitt tandläkarbesök att göra men det var skönt att få det skrivet.
Hur mycket man än försöker.
Finns visst olika sorter.
Det finns, enligt mig, flera olika sorters självförtroende. Jag har till exempel väldigt bra självförtroende på mig själv som person. Jag vet vem jag är, var mina gränser går och så vidare. Jag har inga tvivel när det kommer till den delen.
Däremot har jag inte något vidare överdrivet bra självförtroende när det kommer till den delen som borde tro på att folk vill umgås med mig. Det har jag jättesvårt för. Det är inte svårt för mina hjärnspöken att intala mig att folk bara är med mig för att det är det socialt korrekta att göra, att de hellre skulle vilja vara någon annanstans; eller något i den stilen.
Att det här skulle vara två olika självförtroenden, eller åtminstone olika delar av ett självförtroende är det inte många som håller med mig om. Det beror väl helt enkelt på att de inte tycker att man kan vara självsäker på sin person samtidigt som man är osäker på sig själv i relationen till andra. För mig är det dock uppenbart att det här är olika delar, för för mig blir det ju så att jag är säker på vem jag är och hur jag är - men jag tror inte på att andra kan uppskatta mig som jag är. Något åt det hållet åtminstone.
Semester efter semestern?
Det ska bli skönt att få komma hem så att man kan vila upp sig lite. Jag har inte ens hunnit tänka tanken att läsa en skönlitterär bok under min tid här på ön. Herregud.
Lkpg-längtan.
Jag börjar känna mig lite ensam och övergiven här ute på ön-hemma. Jag saknar Linköping-hemma. Även om jag har kul här så är det inte samma sak som Linköping.
Chockad.
Har ni sett en Mr Rabbit någon gång? Det hade jag inte gjort förrän häromdagen när jag såg en bild av den på en blogg. Idag såg jag en till bild på samma ställe. Det ser ju ut som... jag vet inte vad! Något väldigt läskigt i alla fall, och definitivt inte något som jag skulle våga låta komma i närheten av mina privata kroppsdelar.
Kalla mig gärna pryd, men det där - det förstår jag inte alls. Så viktigt kan det aldrig vara att uppleva njutning.
Suck.
Jag hade visst för höga tankar om de som läser här, så vi försöker igen. Igår skrev jag alltså att jag hade syndat och det på mer än ett eller två sätt. Alltså:
Spel är en synd. Alkohol en annan synd. Och jag hade alltså syndat på fler sätt än de uppvisade på bilden. Alltså syndade jag på åtminstone ett sätt till igår.
Är det klarare nu?
Som en annan TV-såpa.
I natt gjorde en del högstadiekaraktärer gästspel i mina drömmar, bland annat en pojke vi kan kalla Eric. Det fick mig att komma att tänka på en väldigt lustig period i nian.
Under den här tiden var Eric skolans snyggaste pojke, jag kan i alla fall inte komma på någon som brädade honom. I alla fall så var det under en period den generella uppfattningen att han och jag var på väg att bli tillsammans. Flera personer ansåg att det bara var en fråga om tid innan det faktiskt blev av.
Som närmast var det precis innan jag skulle åka iväg en vecka till fjällen. Jag åkte iväg och fick under veckans första dagar reda på att han hade bett om mitt nummer från en kompis, så det var ju så gott som klappat och klart nu. När jag kom hem igen så var det första jag fick berättat för mig att Eric hade blivit tillsammans med en flicka som vi kan kalla Märta.
Här skulle man ju kunna dra slutsatsen att de levde lyckliga i alla sina dagar medan jag blev ensam och bitter. Och för all del, ibland är jag väl både ensam och bitter, men de levde då inte lyckliga i alla sina dagar.
För det första så visste ju Märta om hur det hade legat till mellan mig och Eric, så hon blev ju aningens... besatt av att se till att hela tiden demostrera att han var hennes och ingen annans. Eric fick exempelvis inte spela kort med oss* längre, något vi gjort på alla lektioner vi kunde smita ifrån under större delen av åtminstone nian. Någon gång då och då när han inte trodde att hon skulle komma på honom spelade han ett parti eller två. Oftast blev han påkommen och iväg dragen av fröken Märta.
Roligast från Märtas svartsjukeperiod är i alla fall när jag kom ut från en korridor, och Eric och Märta står på varsin sida av den korridoren jag då kom in i, drygt femtio meter bort. Eric fick syn på mig och log, Märta fick syn på att Eric tittade på någon, och att denna någon var jag, varpå hon slängde sig över Eric och började grovhångla med honom. Ord kan inte beskriva hur svårt det var att låta bli att skratta högt vid den synen.
I alla fall. En dag slog en nyhet ner i korridorerna. Märta hade varit otrogen mot Eric med deras gemensamma, men mest Märtas, vän. Och inte bara det. Märta hade varit oskuld innan hon var med vännen. Märta gav alltså sin oskuld till någon annan än pojkvännen Eric, till vilken hon sagt att hon ville vänta.
Värre brott finns det ju knappast att begå i den åldern, men om jag inte missminner mig helt så fortsatte de att vara tillsammans en stund efter det här, men det är jag väldigt osäker på så det ska vi inte skriva i sten.
*En grupp nior, Märta gick i åttan, bestående av kompisar till Eric och även vissa raggningsex.
Idag har jag syndat;
och det på mer än bara ett eller två sätt...
En sådan grej gjorde jag idag...
Ni vet när man gör någonting, och när man gör den här grejen så känns det som världens bästa idé? Men sedan, några timmar senare, får man tillbaka sin hjärnkapacitet, inser man att det i själva verket var en bland världens sämsta idéer?
På TV:n är Martin Stenmarck.
De Paula: Din fru bla bla bla.
Pappa: Vem är han gift med?
Jag: Hanna Hedlund.
Pappa: Jaha.
Jag: ... Vet du vem det är?
Pappa: Ja, det är hon som har Singing Bee.
Jag: ...?!
Pappa: Ja, man har väl varit och klippt sig.
Jag: ... Jaha. Då har du nyss läst skvallertidningarna.
Pappa: Precis.
Annuenjulgrej.
Äntligen fick jag chansen att julpyssla ihop något hem hit. Den är inte helt klar än dock, ska ännu köpa till lite pynt till den i morgon.
PS: Jag lovar att jag inte använt någon häftapparat till den här! DS.
Sommarbekännelse.
Det jag kommer att berätta om nu är något jag inte berättat för någon. Inte en endaste människa. I somras träffade jag en kille. Han är alldeles underbar och vi har alldeles lagom mycket saker gemensamt. Vi spenderade så gott som varje dag tillsammans.
Hösten utan honom har varit väldigt tuff och ensam. Från och till har det närapå varit outhärdligt. Vi är kära helt enkelt. Därför har det varit underbart att få komma hem nu och träffa honom igen. Vi njuter av varenda sekund vi kan få med varandra nu under min tid här hemma på ön.
Min Börje.
Häftapparatsgardiner var inte allt jag ordnade igår.
Någon som vill erbjuda mig en plats i ett julpysselprogram?
Vad har ni gjort idag? Själv har jag satt upp gardiner med hjälp av en häftapparat.
God Jul!
Idag har jag klätt min första plastgran någonsin. Jag är allt annat än för plastgranar, men nu var det ju för en offentlig plats där det kan finnas allergiker, så det är bara att bita i det sura äpplet.
Julstämning blev det i alla fall. Och ser ni tygblommorna i granen? Så sjukt fint, mitt påhitt.
Se en naken rumpa idag: Check.
Jag vet inte vad ni har roat er med hitintills idag, jag har i alla fall tittat på en naken hockeyspelare bakifrån. Det var nämligen en sådan som klädde av sig i bakgrunden när en annan spelare intervjuades efter någon match de spelat.
Det är alltså det licenspengarna går till. Striptease på SVT.
Lillebror tittar på Jackass.
Jag: De där människorna är ju inte kloka.
Lillebror: Ja, men du klagar ju redan när jag hoppar in i busken.
Japp, min lillebror och hans kompis har filmat ett klipp där min lillebror kommer rusande ur en buske, springen en bit för att sedan rusar tillbaka till busken och hoppar in i den.
Idag har för övrigt
min lillebror spelat volleyboll iförd regnställ. Inomhus.
Jag är på semester, vad det innebär för annuendag får vi se.
Bland det första pappa sa: Har du köpt ny väska nu igen!?
Det var 5 år sedan jag köpte en ordentlig väska.
Bland det andra pappa sa: Nej! Har du köpt en ny sådan där halsduk!? Se du är ju alldeles luddig!
Ja, redan när jag köpte den visste jag vad pappa skulle ha att säga om saken...
Men han är inte bara dålig min pappa, det får ni inte tro, som bevis kan jag nämna att han efter vi kommit hem ropade utifrån hallen att skorna jag hade var snygga, och när jag kom ut från mitt rum stod han och beundrade dem.
På tal om skorna så pep de i säkerhetskontrollen på flygplatsen, så jag blev tvungen att ta av mig dem och köra dem genom röntgen. Tur att det inte var så mycket folk där så jag stoppade massa stressade resenärer. Hur många vi var som flög? Tre stycken.
Andrepiloten var i alla fall inte helt ful att titta på.
Jag är på semester, vad det innebär för annuendag får vi se.
Bland det första pappa sa: Har du köpt ny väska nu igen!?
Det var 5 år sedan jag köpte en ordentlig väska.
Bland det andra pappa sa: Nej! Har du köpt en ny sådan där halsduk!? Se du är ju alldeles luddig!
Ja, redan när jag köpte den visste jag vad pappa skulle ha att säga om saken...
Men han är inte bara dålig min pappa, det får ni inte tro, som bevis kan jag nämna att han efter vi kommit hem ropade utifrån hallen att skorna jag hade var snygga, och när jag kom ut från mitt rum stod han och beundrade dem.
På tal om skorna så pep de i säkerhetskontrollen på flygplatsen, så jag blev tvungen att ta av mig dem och köra dem genom röntgen. Tur att det inte var så mycket folk där så jag stoppade massa stressade resenärer. Hur många vi var som flög? Tre stycken.
Andrepiloten var i alla fall inte helt ful att titta på.
Bittert.
Med risk för att vara sist av alla med det här:
WOW
Försöka ordna kompletteringarna var det ja...
True.
Paus från fosterställningen.
Sedan vill jag fortsätta med att ge gud fingret för att han/hon/den/det såg till att examinatorn i den kursen jag hade omtenta i förra veckan var i affären samtidigt som jag så att jag blev påmind om att jag ännu har det resultatet att vänta på.
Sist, men absolut inte minst, vill jag ge mig själv fingret för att jag glömde åka till Lagerhaus igår för att köpa ett sådant där fint adventsljus i present till pappa. Nu är det bara att hoppas att jag mår så pass bra i morgon att jag orkar mig å projektet att ta mig dit och införskaffa ett sådant.
Häromkvällen fick jag för mig att ta ett kort på hur mysigt jag hade det i mörkret med värmeljusen.
Det ser ut som om jag har tänt dem i dagsljus.
Amen.
Obviously.
Jag: Det var det eller Fotbollsgalan.
Pickford, lugnad: Jaha. Ja, då förstår jag.
Sanning med modifikation.
Något som var helt sant. Bytningen alltså. Jag bara råkade utelämna den delen om att jag vid hans hej hade lyckats trassla ihop linnet jag hade på mig innan med min hårknut och... ja, jag satt fast och snubblade lite. Jag kände att den detaljen hade förstört den sensuella undertonen jag var ute efter...
Sov gott!
Det här är på riktigt det sötaste jag sett på väldigt länge.
Styrelselös.
Det utvecklades helt enkelt till något som inte kändes rätt för mig längre; och det var många, många år sedan som jag slutade med att göra saker jag inte vill göra.
Så ikväll firar vi med vemod slutet på ett uppdrag som har gett mig så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat tro.
Den största frågan nu är vad i allsin dar jag ska göra nästa vecka, första veckan på nästan två och ett halvt år som jag inte har åtminstone en styrelsemötestid att passa...
Inte min grej.
Framför allt så har jag en hel, och lite mindre suddig och avig kropp "in real life".
Så det så!
Oj.
Oops...
Imorgon, då [svordom]!
Innan jag hann bli klart med allt jag behövde få gjort så var det redan mörkt ute, och då vågar jag inte gå ensam. Så nu sitter jag här alldeles hispig av överskottsenergi i kombination med uttråkadhet. Inte alls något jag rekommenderar.
Är ladan för stor för traktorn?
Lite pinsamt kanske.
Samtidigt som jag lutar mig bakåt känner jag i alla fall hur någon lägger din hand eller något mot min svank och jag hoppar och skriker till, övertygad om att nu blir jag mördad och förmodligen något ännu värre.
Efter att ha konstaterat att det inte fanns någon mer än jag själv i lägenheten och logiken satte igång att fungera igen kom jag på att det var håret som hade kommit emot. Det har blivit sjukt långt nu. Mätte det från uppe på huvudet ner till längsta delen: drygt sextio centimeter.
Ja, så här har tyvärr annuendag sett ut en gång i tiden.
Det blev på grund av den klassiska windows/explorer vs. apple/safari.
Från drömmen-inspelningen i trean.
God morgon!
Forts.
Så det var bara att hoppa på cykeln igen och åka iväg till affären.
Så nu sitter jag här: kycklinglös med ett för litet sadelskydd.
Mitt sista hopp att hitta något speciellt till mig själv var Coops goda grillade kycklingfiléer. Ni kan ju få gissa på om de var slut eller inte?
Till dagens godaste nyheter hör att jag kanske, möjligen, eventuellt kommer att kunna åka hem och vara hemma under nästan en hel vecka mycket snart, något jag verkligen behöver. Så jag får hoppas att jag har en snäll hemtentagrupp, för i dagsläget är dem de enda som kan stå ivägen för mig. Hör du (ni) det Pickford (och Lo också om du läser, det tror jag inte men jag vet inte). Ni kan antingen göra mig väldigt lycklig eller... ja, ska vi säga nästan självmordsbenägen? Men no presure, nej, nej. Jag vill inte tvinga er till något alls...
För att göra en lång historia kort.
Och: Jag lyckades nämna Anna Anka.
Nu hoppas vi på bra frågor.
Jag går alltid till sängs med porrhår.
Nyfiken.
Tänk om det är så? Tänk om det är samma krokodil? Det vore faktiskt ganska coolt, som ungdomarna skulle ha uttryckt det hela.
Good to know. (Speciellt om man sett merparten av männsikan utan kläder.)
Ni som läser detta är från och med nu mina vittnen.
På msn.
Jag: Poker är för övrigt bara lotteri.
Finland: Nej.
Jag: Joho, enligt svensk skatterätt!
Suttit i nästan två timmar utan minsta lilla framsteg.
Jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska bete mig för att lära mig saker så att jag klarar den här omtentan. Jag förstår helt enkelt inte. Inte alls. Oavsett hur många övningar eller gamla tentor jag gör. Ingenting fastnar. Jag sitter och är precis lika dum inom ämnet nu som jag var på första föreläsningen i kursen.
Det blir allt mer och mer lockande att återinföra det där sammanbrottet jag hade inför förra gången den här tentan gavs.
Obegripligt beteende.
Idag var jag på väg att kasta mig på människan som satt framför mig på föreläsningen. Så fort som föreläsaren sa någonting så svarade hon genom att nicka och humma. Exampelvis:
Föreläsare: Då går man ju till 45:3.
Nickandes diot: Mm.
Föreläsare: Här drar man bort kostnaden och får då 1 000 kronor kvar.
Nickandes idiot: Aa.
Föreläsare: Andra punkten betyder att man inte får göra det här.
Nickandes idiot: Aa, just det.
I två timmar. I två [svordom] timmar. Jag höll på att bli tokig. Bara nu när jag skriver om det känner jag adrenalinet rinna till och jag vill åka iväg och leta upp idioten och slå ner människan.
Lite galla så här på torsdagskvällen.
Självklart förstår jag att personer som har det i arbetet, självklart kan de inte sitta och skriva sin livshistoria varje gång de ska skicka ett mail. Men. Jag tycker det är otroligt fult att ha med "Med vänliga hälsningar"-delen. Mer falskt kan det ju inte bli. För att inte tala om när de har gjort någor fancy med exempelvis sitt namn, i speciell färg stil etc.
Det gör mig upprörd när jag ser det. Just på grund av falskheten.
Än värre blir det ju när det är en person som har det här på sin personliga mail. Hur, negativt, egotrippad är man inte om man tror att man är så viktig att allt det där joxet behövs?
Vidrigt är ordet, och det enligt både Bill, Bull och mig själv.
Insidertips från dagens föreläsare:
Sprang på flätbilden.
Lång, lång dag.
Om du vill ta reda på om du är trött på morgonen:
- Kliv upp
- Gå till badrummet
- Ställ dig i duschen
- Precis innan du sätter igång vattnet, stanna upp och reflektera en stund
- Har du ännu nattlinnet på dig?
- Titta efter
.
Större än månlandningen?
Jag vet inte hur ni roar er denna tisdagseftermiddag. Själv pluggar jag till min kära omtenta.
Ja, och smsbråkar med en pojke om huruvida det här är en köttbulle eller en pannbiff. Jag röstar pannbiff.
Det har då alltid jag undrat.
Why does it rain, rain, rain down on Utopia?
Ledsengubbe.
Idag hamnade jag i den avdelningen i HumSam där alla konstiga sitter. Var fullt överallt. Luktar snus och är allmänt äckligt här. Ska flytta efter lunch.
I don't care who you are, but I love you. Just need someone to hold.
När man börjar stöta på sig själv vet man att det är dags att gå och sova.
Jag älskar den, så nu går jag här hemma och åmar mig för mig själv och fördömer faktumet att det inte finns någon annan här att förföra.
Lyssnar samtidigt på Amanda Jensens Happyland. Hur mycket jag än avskyr henne som artist älskar jag ikväll den låten. Den passar perfekt till flätlooken.
Sov gott, det tänker jag göra.
Min dator är hemma!
Svartskärmen som den hade råkat ut för var visst något standardfel på datorer med Vista och Dell. Vad de beror på eller hur de löses är olika från fall till fall. I just mitt fall så fanns det varken orsak eller lösning. Han som datorn har varit hos hade gått igenom luntor med olika kända lösningar, helt utan resultat. Efter 60 försök hade han gett upp.
Tydligen var min dator den första någonsin som han inte hade kunna lösa felet på. Så visst, jag var stordatorlös i en månad - men vi var i alla fall unika. Alltid något.
Nu återstår bara det roliga arbetet att lösa ut mina filer från den gamla disken för mig. Tur att det bara är XX antal G det handlar om!
Jag och min stordator vill för övrigt utfärda en speciell puss till dig Örjan!