annuendag

Alla som är något äter glass från Bosses när säsongen har börjat. Jag är inte speciellt förtjust i glass i allmänhet, och inte i Bosses glass i synnerhet; men eftersom att det är the place to be så är det bara att acceptera grupptrycket och se glad ut när man står i halvtimmeskön.

Idag såg jag att de gjorde milkshake och blev väldigt nöjd, för milkshakead glass är bättre än bara vanlig i galls, åtminstone idag. Så jag beställde en blåbärsmilkshake, sa tack efter att ha fått pappersmuggen av den överstressade flickan i kassan och började suga.

Jag sög på sugröret, sög lite till, sög ännu mer, sög, sögade en stund till och sög. När jag hade sugat i vad som kändes i evigheter så lyfte jag på locket och kikade. Det hade inte ens sjunkit två centimeter i muggen! Helt otroligt. Så jag fortsatte ända tills dess att jag trodde att jag skulle storkna av allt sugande och helt enkelt gav upp. Med drygt halva milkshaken kvar.

Slutsats: Gör mindre milkshakes Bosse!

En blogg, skriven av en flicka, som jag brukar följa förklarade sin frånvaro från bloggen med att en pojke hon brukar pussa på hade kommit hem. Jag önskar att jag hade en sådan anledning till varför jag inte skrivit. Ja, alltså inte med den specifika pojken i fråga, men att anledningen till att jag inte skrivit berodde på att jag varit fullt upptagen med att pussa på en pojke jag själv valt ut.

Så är det ju dock inte. Jag spenderade visserligen en bra stund på alla fyra idag, men det hade sin grund i att jag skrubbade mitt badrumsgolv. Istället har jag haft den stora lyxen denna vecka att vara helt översållad med saker på min "Att göra-lista", och att jag därför helt enkelt inte haft tid att tänka på knasiga saker, något som föranleder merparten av mina inlägg.

Det är egentligen emot mina principer att skriva ett "Varför jag inte har skrivit på min blogg"-inlägg; men eftersom att jag fick en förfrågan om jag var den mördade linköpingskan så kändes det ändå som en inte helt dum idé. Att människan som frågade uppenbarligen inte hade alla hästar hemma som undrade med tanke på att jag inte passade in på ett endaste faktadel av allt tryckt i blaskorna, är väl en helt annan sak.

Nu ska jag krypa ner i sängen, alldeles öm i kroppen efter en eftermiddag på stan.

Det här har inte varit en skojig vecka. Redan i söndags började det med "bara" huvudvärk, i tisdags kom jättesmällen som jag skrev om häromsistens, och resten av veckan har det varit en härlig blandning av huvudvärk och migrän uppblandat med illamående och feber. Och de få timmarna då jag inte haft ont, så är jag istället helt utmattad efter att ha haft ont så inte heller då orkar jag något.

Jag hade ganska svåra besvär med migrän och huvudvärk när jag var yngre, och med yngre så syftar jag på högstadiet och gymnasiet, men nu har jag haft det ganska lugnt i nästan två år. "Bara" lidit av vanlig huvudvärk då och då. Jag hoppas verkligen inte att det här är början på en ny huvudonttrend för mig...

Jag vill ha Eezeneo, så mycket att jag inte ens bryr mig om ifall det är brustabletter. Fast om det är brustabletter så skulle det i och för sig inte ge mig så mycket, eftersom att jag med största sannolikhet hade kräkts upp det ;om jag nu hade lyckats få det över läpparna det vill säga. Men apoteket ligger jättelångt bort, inte i vanliga fall - men i det här fallet. Speciellt inte om man tar hänsyn till att jag inte vet om det fungerar eftersom att jag aldrig provat det.

På tal om Eeze, så gjorde jag deras migräntest. Om man fick fler än 3/7 "rätt" så var det förmodligen migrän det rör sig om. Jag hade 6/7.

Han: Går du in här, eller följer du mig till bilen och säger hej då?
Jag: Jag följer med till bilen och säger hej då. För jag är en riktig man!
Han: Du? En riktig man?
Jag: Ja? För att jag är så maskulin av mig, tycker du inte det?
Han: Nej.

Nej. Och det gör nog ingen annan heller. Så där speciellt mycket mindre maskulin än vad jag är går det förmodligen inte att bli. Jag skulle kunna få testosteronsprutor, operera om mitt kön, skaffa bodybuilderkropp och börja rapa väldigt högt - och ändå vara kvar högt upp på listan över "Världens mest omaskulina.".

Det här med förnuft är någonting som en i min närhet ofta, och med ofta menar jag närapå dagligen, förespråkar vikten av. Personligen så är det ofta jag låter andra kropps- och sinnesfunktioner verka istället för just förnuftet. Men man blir ju färgad av de man umgås med, vare sig man vill det eller inte; så på senaste har jag både en och två gånger låtit förnuftet segra fler gånger än tidigare i förhoppningen om ett bättre liv.*

Idag önskar jag dock att jag hade valt att göra precis så som gamla vanliga Therese skulle ha gjort. Nämligen genom att skjuta upp det. Livsmedelsinhandlingen alltså. Krälade till skolan imorse med illamående, satt i skolan med illamående och kom hem med illamående och vetskapen om att det inte fanns någonting att äta i min lägenhet; varken till frukost, lunch eller middag.

Först tänkte jag göra det theThereseway - nämligen att låta illamåendet och febern styra och skjuta upp inhandlingen tills imorgon. Men samma Therese var ovilligt väl medveten om ryktena som florerar om att det under morgondagen skall regna, regna och regna.

Förnuftet sa: Åk nu, för även om du kommer lida lite så kommer du i alla fall vara torr och bli mindre mer sjuk om du åker idag..
Therese sa: Nej! Jag mår illa, har feber och är helt slut, jag vill inte åka idag, jag vill åka imorgon.

Nu sitter jag här med skyhög feber efter stretandet i motvinden, med ett illamående som är åtminstone 3/4 högre än innan, och förvisso en fylld kyl. Det är allt bäst för moder jord att hon ser till att det regnar imorgon, regnar som det aldrig gjort förut!

---

*Okej, det där om ett bättre liv var bara hittepå, men resten är sant.

Igår släpade jag mig i säng redan innan klockan slagit nio. Migrän trodde jag. Visade sig dock ganska snart att det var migrän deluxe, med plusarnas plusmeny.

Låg och vred och vände i två timmar ungefär innan jag äntligen somnade. I ungefär en halvtimme. Vaknade upp och mådde mer än tre gånger värre. Då var det inte "bara" ögon- och huvudvärk blandat med illamående och feber, istället hade dessa saker fått sällskap av darrningar, svimningskänsla, sprängande trumhinnor och en panna som gjorde så ont att det kändes som om det blödde direkt ur huden.

Och så fortsatte det, hela natten. Skulle egentligen ha varit på grupparbete idag, men det fanns ingen möjlighet till det. Jag ramlade nästan ihop bara jag skulle till kylskåpet och hämta vatten tidigare.

Något som nästan var lika illa som smärtan igår kväll och i natt var rädslan, ensamhetsrädslan likt den jag hade i vintras när jag blev halssjuk. Rädslan av att jag låg där, närapå döende, och det inte fanns någon som kunde hjälpa mig.

Och nu? Nu har jag legat sedan strax efter sju för att försöka sova lite, sömn ska ju vara en universalmedicin. Har dock inte gått så bra.

Nu är hela min grupp och köper mellis. Helt otroligt, har nog inte hört det ordvalet sedan lekis, eller möjligen på lågstadiet.

Får en bild av hur de alla står två och två i kö, med röd klubba i munnen och en heliumfylld ballong medan de väntar på att få sin macka av "tanten i kassan". Förmodligen kommer de att dricka O'boy till.

Det räcker inte med trasig mun och stympade händer. Tydligen så behövde min karma även händelsen att jag skulla spilla ut över en halvliter iskallt vatten över mig själv och min säng. Men inte heller det var helt uttömmande, istället krävdes det också att ett av mina absoluta favoritglas gick sönder. Och att jag fick handflatorna fulla med glassplitter när jag skulle torka upp vattnet som hamnade på golvet efter att först ha gjort ett studiebesök på min kropp och i min säng.

Jag är mer trasig än hel för tillfället. I förrgår kväll lyckades jag bita mig på insidan av överläppen, och vaknade på morgonen upp med världens sår som gör väldigt ont. Jag går runt som en fjortis som precis har opererat ankmun*. Eller åtminstone så antar jag att det känns ungefär såhär.

Sedan så åt jag knäckebröd igår, och skrapade upp en del av gomen på en vass kant. Väldigt bekvämt, något jag kan rekomendera dig med lite för mycket fritid och viss läggning åt att orsaka dig själv skador.

Så har vi fingertoppen jag klämde i en låda igår. Även det en ren njutning. Purjolöken rullade över kanten på bänken och hela jag fylldes av triumf över att jag hann fånga den innan den föll i marken. På ungefär en millisekund övergick dock triumfen till svordomar och rent hat eftersom att kökslådan var uppen och jag med min rörelse lyckades åstadkomma att den, men full kraft, klämde min fingertopp. Samma fingertopp som jag i veckan nästan skar av mig under potatisklyftestillverkningen.

Och så har vi då ansiktsplåstret. Vilket egentligen inte var mer dramatiskt än att jag råkade riva upp en kliande ruga. Att dra bort plåstret där det hade fastnat i håret däremot... Inte speciellt skönt.

Höll på att bli halvt ihjälskrämd häromdagen när en person i min "klass" kom fram till mig och sa att hon kommit att tänka på en sak när hon satt bakom mig och såg på mig.

Det lät ungefär som att hon skulle säga att hon aldrig tidigare tänkt på vilken fantastiskt bred bakdel jag har, hur maskulin jag ser ut bakifrån, eller något liknande.

"Du har fått så långt hår! Det är verkligen jättefint!"

Pust tänkte Therese då.

På MSN.
Finland: Vad gör du uppe så här sent? Har nog aldrig sett dig online vid den här tiden.
annuendag: Gör det dig nervös?
Finland: Det känns... underligt. Som om något vore fel i världsordningen.

Min lillebror är bäst i hela världen, men om jag var tvungen att byta ut honom tror jag att jag skulle välja Norgepojken. Ja, han är äldre än mig - men han ser ut som en lillebror.

En pojke, som jag av naturliga skäl inte är speciellt nära vän med, har under några månaders tid försökt att komma in under mina byxor, för att uttrycka det elegant. Och att ha honom innanför där är ingenting som intresserar mig. Alls. Ett budskap som inte riktigt gått fram till människan. Nu hade han tydligen tänkt till, eller åtminstone gjort ett försök, eller åtminstone ett försök till ett försök hur han skulle kunna övertala mig.

Han: Säg till annars för är det så att du känner dig ensam så ligger eller gosar jag med dig om du vill utan att någon behöver veta något.

Känner rent spontant som så att... Nej, inte heller det argumentet fungerade. Jag vill inte ha honom innanför mina byxor mer nu än vad jag ville innan. Möjligen ännu mindre. Och det var väldigt lite jag ville innan, inte alls för att vara helt exakt.

Jag är däremot nyfiken på hur argumentet att ingen behöver få reda på det skulle ändra min åsikt att jag är totalt ointresserad av människan?

Ja, det var minst sagt befriande att se det där G:et under studieresultatfliken igår, men det tror jag framgick. Så underbart att känna att en tenta nog gick vägen och att den dessutom gjorde det.

Att det sedan inte var med någon direkt marginal att tala om, det spelar inte så stor roll - speciellt om man inte ser till vilka det var som stod för rättningen.

jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan,jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan,jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan, jag klarade tentan!

Jag är lite kluven när det kommer till det här med jämställdhet. Självklart anser jag att lika arbete ska ge lika lön, och det oavsett kön, ras, religion och allt vad det finns för olika etiketter att sätta på det som egentligen inte borde kallas så speciellt mycket mer än människa. Men jag anser inte att ordet jämställdhet borde ha den makt och slängas hej vilt med utan hänsyn till situationen man syftar på. Jämställdhet både inte föreligga mellan kön, ras religion... o.s.v. utan jämställdhet borde föreligga mellan människorna.

Jag läste exempelvis om en tant som förfärades över att det bara var 25 % av det kvinnliga könet som läser på KTH och att det måste ändras så att det blir mer jämställt. Det är dagens samhälle, om det inte procentsatsen är lika så är det fel. För det kan ju inte vara så att flickor kanske inte vill studera på KTH? Men eftersom att det är jämställdhet vi hela tiden eftersträvar så ska de där 25 % ökas, hur det går till spelar inte så stor roll, minst 50 % ska det vara annars är det dåligt. Och då undrar jag: Ska man verkligen tvinga personer av det täckta könet att studera på KTH bara för att få det jämställt?

Hela tiden kan man läsa om hur man ska göra för att locka det kvinnliga könet till olika saker, exempelvis till KTH:s utbildningar. Med andra ord säger man då att man måste lura tjejerna att göra något som de uppenbarligen inte finner något intresse i, och det bara för att man ska kunna säga att det råder jämställdhet på utbildningarna. Men jag antar att det är naivt av mig att tro att man ska få studera precis det man vill studera.

Genom att hela tiden eftersträva jämställdhet så säger man samtidigt att det inte är okej att vara tjej. Små flickor får idag inte leka med dockor, ha rosettprydda klänningar och ha tekalas. Istället ska de leka med bilar, precis som pojkarna gör. Och i dagens samhälle så ska helt plötsligt alla tjejer vilja ha samma jobb som killarna har. Det är ofint att vara dagisfröken. För att inte tala om hemmafru! Vem vill år 2009 frivilligt vara hemmafru!?

Jag förstår inte varför det har blivit så fult att tillhöra kvinnosläktet. Självklart förespråkar jag inte att alla kvinnor ska stå fastkedjade vid spisen och föda ungar - men jag tycker att man som tjej ska få välja vad man ska göra av sin framtid. Jag tycker absolut att det ska vara en självklarhet att man har en möjlighet att studera på KTH, men jag anser inte att det ska vara självklart att jag ska vilja studera på KTH - bara för att det är det mer jämställda alternativet.

Förr eller senare måste alla feminister där ute inse att det faktiskt är skillnad på pojkar och flickor. Och att skillnaden går utöver könsorganen. Man kan inte tvinga flickor att bli pojkar. Åtminstone så tycker jag att det är fel.

I vanliga fall när jag visar en MSN-konversation här så brukar jag radera alla "*ler.", men för att just den här konversationen ska förmedla sitt syfte så krävs det dock att de står kvar.

Efter en lång diskussion om huruvida jag alltid har rätt eller inte.

Han: BlaBlaBla. Dock så har du inte alltid rätt *ler

Jag: Joho! *ler.

Han: *ler

Jag: Se, du erkände!

Han: På vilket sätt erkände jag?

Jag: När du log!

Han: Haha. Det var ett "hon är söt men har storhetsvansinne så det är lika bra att sluta diskutera"-leende.

Jag: Ja, så länge du tycker jag är söt så spelar det andra inte så stor roll.

Han: *ler.

Idag efter föreläsningen så kom en pojke i min klass* gående mot mig. Han började prata lite för långt ifrån mig och allt jag hörde var ordet bok och allt jag såg var hans undrande min.

Själv stod jag som ett lysande frågetecken och liksom undrade vad i allsin dar han pratade om, och framför allt om det var mig han överhuvudtaget pratade med.

Han sa något mer som jag inte uppfattade och höll upp boken framför mig med några rosa understuckna rader, och sakta men säkert förstod jag att han stod och undrade om det var mig han hade råkat byta bok med på förra seminariet.

Det var det inte, men allt var så försvirrande att jag ändå kände mig tvungen att kolla efter så att det verkligen inte var min bok, fast att jag visste att min bok låg hemma i hyllan.

Det var väldigt konstigt, men det ordnade sig till slut. Det visade sig dock att tjejen som han hade råkat byta med inte hade märkt något och läst i hans bok, och gjort markeringar...

---

*Nej, det heter inte klass på universitetsnivå, men seriöst - sluta vara så j*vla kinkig om den saken!

Avslutade precis ett mail med "numera 21 år.". Det gav mig en sådan ångest att jag blev tvungen att sudda ut det innan jag skickade iväg mailet. Jag är så gammal!

Idag är det för övrigt exakt ett år sedan jag var på Kolmården. Det är alldeles för länge sedan tycker jag.

Jag var helt övertygad om att jag började klockan tre i morgon. Men så var det visst inte. Börjar klockan ett. Hej då  till hela mitt perfekt uttänkta dagsschema. Hej istället till faktumet att jag nu inte kommer hinna läsa kapitlet till morgondagens föreläsning.

Kom hem för ett litet tag sedan och sitter nu här alldeles speedad. Blir alltid det efter att jag cyklat ensam om natten när det är mörkt. Jag har en sådan fruktansvärd rädsla för mörker och alla läskigheter som kan hända i det så blodet pumpar igång helt enkelt.

Dessutom cyklar jag fantastiskt fort när det är mörkt och jag är rädd, jag hinner knappt låsa upp cykeln innan jag tagit mig från punkt A till punkt B. Om man tog tid skulle man knappt hinna plocka fram tidtagaruret. Och så vidare.

Nej, att cykla om kvällarna när det är mörkt är bland det absolut värsta jag vet och något jag undviker som pesten. Men samtidigt kan man ju inte låta sina rädslor styra ens liv totalt. Vilket är tur för mig, för om det vore så skulle jag knappt våga dricka ett glas vatten.

Här sitter jag klockan tjugo i två och är redan klar med allt jag var tvungen att hinna med idag. Jahopp. Vad ska jag göra nu måntro?

Linus.

Bakgrund.
Idag skulle vi ta ner det stora partytälten efter gårdagens bravader. En flicka organiserar arbetet och en pojke håller på att skruva lös skruvarna i tältstomen.

Flickan: Kan någon gå bort där och vika ihop bla bla bla.
Pojken, med närapå barnröst: I only like to screw.

I samtalet som utvecklades efter detta fick vi reda på att alltid när han har hög musik på i sin lägenhet så är det för att dölja "andra" ljud. Han har alltid jättehög musik på. Jag är imponerad över den uthållighet han måste sitta inne med... För att inte tala om färdigheterna, med tanke på volymen.

För övrigt.
Har någon av er någonsin försökt att tvätta rent en enorm frukt- och grönsakslåda från kylskåpet i en för liten vask? Efter att det legat oljeindränkt pastasallad i den? Om inte, så är det inte något jag kan rekommendera.

Fast å andra sidan så hade jag ju planerat att skura golvet. Fast kanske inte med diskvatten. Och kanske inte heller med min ryamatta kvar på golvet.

SMS:
Storasyster: Det är Dregen i Berg flyttan in ikväll!
Lillebror: Fan, tack för att du sa det!
Storasyster: Äsch, det är sådant här man har sin storasyster till.
Lillebror: Tacktacktacktack!

"skaka hand med den arbetslöse"

MSN-konversation.
Han: Men jag vill inte va en svan. Kan du inte jämföra mig med något annat djur? Något lite manligare, en tiger eller så? 
Jag: Du kan få vara ett lejon?
Han: Men lejon är inte så fina, tigrar är fina och vackra. Lejon är så taniga
Jag: Okej då, du får vara en tiger
Han: Hm, en sibirisk tiger? Kan man säga att jag blev en sån då?
Jag: En vit eller en orange?
Han: Är inte alla sibiriska tigrar vita?
Jag: Nope
Han: Nehej,  men en vit sibirisk tiger. Annars kunde jag ju varit en vanlig tiger
Jag: Okej, du får vara en vit sibirisk tiger

Han: Vad vill du va för djur då?
Jag: En delfin!
Han: Dom är häftiga och smarta men inte så jättesöta kan jag tycka
Jag: Nehe, vad är sött då?
Han: Koalor och pandor t.ex.
Jag: Jag tänker väl inte vara en panda heller!
Han: De är ju asmäktiga djur!
Jag: Ja; stora, klumpiga och tjocka ja!

Han: En svan är kanske inte så dumt på dig men saknar vissa egenskaper kan jag tycka.
Jag: Hur menar du då?
Han: De är vackra och ståtliga. De framstår för mig som stolta med en egen vilja som de håller på. Vad jag har hört är de bland de klokaste fåglarna. Sen visar de aldrig några större rörelser utåt medan de sprattlar på under ytan. Och då syftar jag mer på dina känslor än rörelser. Men som sagt så tycker jag de är lite för stela för att va du och inte så livliga

Han, igen: Sen har jag hört att svanar alltid nån gång under sin uppväxt brukar klä ut sig till en clown och bli filmade av sina föräldrar

Det roliga börjar strax efter det att en minut har förflutit.

Jag hoppas nästan lite på påven, så att jag kan berätta för honom att jag så sent som igår tänkte "Oj, vad smart snubben/snubbinnan som kom på dammsugaren var, det gör städningen så otroligt mycket lättare!". Det skulle nog göra honom glad tror jag.

Värst av allt är dock att jag nu när jag såg på bilden uppmärksammade att nästan alla böcker i skåpet ligger uppochner. Så nu måste jag packa om dem. Men jag låter inte en sådan liten bagatell förstöra mitt goda humör!

I helgen ska jag vara fågelvakt. Det hade jag helt förträngt, enda tills för en liten stund sedan. Lite lätt nervös över det uppdraget, speciellt med tanke på att den ena fågeln är sjuk.

Idag hade jag, och har fortfarande, en jättelång lista på saker som jag skulle göra. En lista som jag enkelt skulle hinna med eftersom att jag alltid vaknar pigg som en lärka vid sjusnåret...

Jo, jag vaknade vid sjusnåret idag också. Med huvudvärk. Så det var bara att leta fram värktabletterna och krypa tillbaka ner i sängen. Nu är jag nyvaken med endast en lätt, molande huvudvärk. Så mysigt det här ska bli.

Man blir ju alldeles tomatröd om kinderna, speciellt med tanke på att annuendag blivit aningen försummad på senaste i brist på energi och kreativitet. Framför allt så kommer nu pressen att prestera än mer och än bättre.

Fast samtidigt om det som har presterats på senaste räcker för den där recensionen, förstå hur det kommer låta när jag anstränger mig?

Klev nyss in i badrummet för att fräscha upp mig lite efter dagens bravader, och finner dels att min ena handduk är blöt,och dels att det är vatten på golvet i duschen. Mig veterligen så har jag inte duschat sedan åttasnåret i morse?

Så hur kan det fortfarande vara blött där inne? Har jag duschat utan att märka det? Eller har någon varit inne i min lägenhet, utan att jag märkt det, och duschat?

Jag vet ärligt talat inte vilket alternativ jag hoppas på...

Jag undrar om det finns något annat landskap som är så litet som Gotland är. En person från ön är med i kvällens Wipeout. En gotlänning som gick samma linje som jag gick och dessutom i samma årskull; på en av de sämre inriktingarna skall dock tilläggas.

Oddsen på det tack?