annuendag

Usch vilken dag idag. Lite folk, inkompetenta leverantörer, smältande glassar, en dörr som inte ville låsas och mycket, mycket mer. Dock träffade jag en väldigt söt 8-åring, nämligen min arbetskamrats son.

Arbetskamrat: Har du pengar med dig? I så fall kan du få köpa en glass.
Son: Nej, jag sparar min veckopeng till en dator! Fast den billigaste datorn jag hittade i stan kostade 6 499 kronor.
Jag: Jasså, hur mycket har du sparat hitintills då?
Son: Jag har hundra, nej tvåhundra kronor!
Jag: Oj, det är en liten bit kvar alltså.
Son: Aa...

Lite senare:
Son: Jag ska försöka få farmor att bada trots att hon är 80 år!

Några dagar innan jag lämnade Linköping lyckades jag tappa en stol på min fot. Väldigt hårt. Fick världens blåmärke och har sedan dess bara kunnat ha ett par skor, och det är de ovan. Väldigt roligt och varierande. För att inte tala om hur kul det är att ha snygga kläder så dra på sig de där till, som häromdagen när kortet är taget och jag hade min finaste långklänning. Idag vågade jag mig på att prova på ett par andra, men aj vad ont jag hade. Så det får gå några dagar till.

Nu har gästerna äntligen åkt. Jag skriver äntligen eftersom att mormor har någon grej att hon kramas i tid och otid. Minst två gånger om dagen. Inte min grej. Jag gick på riktigt omvägar för att inte hamna på en trång plats samtidigt som henne.

Det låter hemskt, jag vet. Men det är så obehagligt. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Det värsta var i förrgår. Då var det bara god uppfostran och ren viljestyrka som hindrade mig från att skrika rakt ut. Hon stod bakom mig och såg på teckningen jag höll på med och pussade mig på axeln. Det var så hemskt.

Kommer ta flera dagar att återhämta mig från detta. En kram vid hej respektive hej då för släktingar och med vissa pojkar samt obegränsat antal kramar med pojkar jag ändå pussas med. Det räcker gott.

Jag: Jag såg en snopp idag.
Pojke: Jaha? Det har jag också gjort.

Vi var en sväng i stan och en alkis/narkoman stod och luftade sig på trottoaren. Väldigt trevligt. Framför allt är jag väldigt förtjust vid tanken att den senaste snoppen jag sett live var en tillhörande an alkos/narkoman. Det värmer hjärtat det.

Bildligt talat alltså. Bokstavligt talat finns det en lång lista på saker jag inte skulle göra. Jag skulle exempelvis inte mörda någon eller betala för en.

Mormor hör ganska dåligt. Eller ja, väldigt dåligt. Något som gör att det är omöjligt att genomföra ett samtal med henne utan massor av "Va!?" från henne eftersom att jag inte kan komma upp i de toner som krävs för att hon ska höra. Det innebär även att mormor pratar väldigt högt för att höra sig själv prata. Hon är en sådan som man hör från andra sidan rummet när hon ringer upp i telefon, och då pratar vi även om stora rum.

Igår kom de och framåt halv två-tiden var det läggdags. Jag hade precis börjat domna bort. Ni vet det där stadiet när man är varken vaken eller sover, det där sköna ingemansland. Så hoppar hela jag till av skrämsel för mormor började prata. Uppe, i andra änden av huset.

Samma sak nu i morse. Jag låg och sov gott och drömde om Alexander Skarsgård* när jag helt plötsligt flyger upp ur sängen, livrädd. Mormor hade vaknat. Det är otroligt hur hennes röst bär.

På tal om mormor och deras ankomst. Faster och hennes man hade ett par gånger frågat henne vad hon brukade äta till frukost och om hon drack kaffe på morgonen, och när hon hörde vad de frågade henne kom svaret.
"Nej vet du vad, jag har slutat jag fick sådan diarré framåt förmiddagen!" Vilket ledde till en lång diskussion om kaffets påverkan på magen. Jag och Lillebror stod kvar i rummet eftersom att vi är väluppfostrade, men vi ville både springa därifrån.

Nu har jag påbörjat sommarens längsta ledighet, fyra dagar. Resten av sommaren har jag en och en halv dag ledigt i veckan om jag inte missminner mig helt, dock aldrig i följd. Begreppet "helg" kommer inte ha någon som helst innebörd förrän i höst igen.

Men jag gillar mitt jobb, så det är inte hela världen och om jag har tur får jag kanske en vecka i slutet av sommaren innan skolan startar upp igen. Eventuellt.

Jag har sovit väldigt dåligt sedan jag kom hit till ön. Jag har sovit länge, men aldrig vaknat utvilad och därför gått runt likt en zombie om dagarna. Igår när jag städade inför midsommar fick jag, efter några år, slutligen nog av att klockan inne på mitt rum inte fungerar för att batterierna är slut. Så jag bytte.

Det tog ungefär tre sekunder innan jag förstod varför jag sovit dåligt. Klockans tickande. Jag har saknat klockans tickande. Jag har alltid haft klockor med högt tickande. Först den här hemma på ön och sedan har jag en klocka hemma som även den som låter högt när sekunderna tickar på. När jag haft sovaöver-besök har jag ibland varit tvungen att hysta ut klockan i Linköping i badrummet för att människor tydligen finner det svårt att sova med dem. Men inte jag.

I natt har jag sovit som en prinsessa och när jag slog upp ögonen var jag åter igen pigg och glad.

Samtal vid frukostbordet igår när Lillebror gick mig på nerverna med sitt goda humör.
Jag: Vad är det för fel på dig!? Du brukar ju alltid vara butter och på jättedåligt humör när du vaknat!?
Lillebror: Vad är det för fel på Dig! Du brukar ju alltid vara odrägligt munter när du vaknat?

Lillebror: Jag hade jätteproblem i natt för när jag skulle äta fanns det inget!
Jag: Vadå fanns inget?
Lillebror: Ja, glass hade jag  ju redan ätit och alla pålägg fanns i frysen.
Jag: Jaha, vad gjorde du då?
Lillebror, flinandes: Vi har ingen gurka längre.

Köpt världens underbaraste krukor idag.

Han: Jag älskar att när du inte vill säga vad du gör och jag bara skriver "Nehej?" så berättar du i alla fall.

Jag har varit i säng klockan tio varje kväll jag varit hemma. Men ikväll, kvällen innan jobb? Då är jag vaken halv tolv.

Smart Therese, smart. Och ni kan ju se på bilden hur trött jag är. Den utstålar inte direkt pigghet.

Jag blir så furktansvärt arg på tjejer som röker, dricker och har sig när det blir gravida. Ja, det kanske finns en undersökning gjort i Uganda som säger att det inte finns några risker - men är det verkligen värt att riskera sitt barns hälsa för någon dum grej? Det om något visar väl att man inte borde ha unge, om man inte ens kan ta tag i sig själv att bli av med sitt beroende? Nej, usch för sådana människor. För att inte tala om unga gravida. Herregud.

Jag har bakdag inför mormor och fasters ankomst. Båda två är bakmänniskor, något som varken jag eller pappa, är men jag är åtminstone bättre än vad han är så det föll på min lott. Så nu har vi lätt brända biskvier, äckliga kolakakor och helt okej kokostoppar att bjuda på i alla fall. TV:n har stått på i bakgrunden som sällskap, bland annat med Unga mödrar*. Nu är jag alltså irriterad och arg bara för jag såg det där vidriga programmet och kom att börja tänka på unga gravida.

*Jag var kladdig om händerna och kunde därför inte byta kanal, annars skulle jag aldrig sett på eländet eftersom det bara gör mig arg med unga människor som skaffar barn. Människor i andra åldrar som är olämpliga gör mig så klart arg dem med. Men speciellt folk som själva är unga och skaffar barn är så sorgligt. Jag förstår verkligen inte varför man gör program om eländet och genom dessa på sätt och vis romantiserar hela grejen. Det är så jävla korkat att ha sex utan skydd, och alla unga gravida har då inte råkat ut för en sprucken kondom.

Lång dag idag med hårklipp, stan, såpbubbleblåsning, studsbollsstudsande, cykelfixning, begynnande förkylning och gud vet vad.

I morgon ska jag och klippa mig. Har riktig ångest inför det. Älskar mitt hår som det är nu. Men det är slitet så jag måste klippa av det. Hade precis lyckats övertala mig själv att det ändå inte är någon som reflekterar över min hårlängd när jag coh pappa sprang på en bekant i Linköping och det första han sa var "Vad långhårig du blivit.". Inte vad jag behövde höra. Men tiden är bokad så nu är det bara att bita ihop och försöka låta bli att brista ut i gråt när jag ser det korta resultatet i morgon.

Nu är jag framme på ön och garderober och lådor fyllda. Gårdagen spenderades först i Norrköping city tätt följt av en vända på Kolmården, hel fantastisk dag med andra ord.

Marsvinssläktingar.



Delfinerna. Vad ska jag säga? Jag älskar delfiner. Jag kommer alltid vara lite bitter över att jag inte blev delfinskötare.



Om man är törstig men inte orkar gå till vattenskålen kan man alltid dricka sitt kiss. Det tyckte i alla fall den här typen.



Den här elefanten var helt koko. Stod så här med rumpan till och skakade på huvudet. Under hela den dryga kvart vi var där i alla fall.



Ögontjänare för att få gräs av barnen.



Vacker snöleopard.



Nej tack. Jag vill inte sticka in min hand där och jag finner det väldigt opassande att ha en sådan här ståendes på  en plats så välbesökt av barn.



En nallebjörn.

Dagens utmaning blir att lista ut hur jag kan få dessa tio lådor, plus två till, att se ut som ungefär... tre. I de här lådorna finns det nämligen skor som jag ska ha med till ön. Ja, det är väldigt många men hur ska jag idag veta vad jag vill ha för skor i två månaders tid.

Så, hur ska jag lyckas smuggla hem dem utan att pappa inser hur många skor det är. För om han får se dem sådär kommer han inte bli glad.

Och det värsta? I en del av lådorna ligger det fler par än ett. I ganska många av dem faktiskt.

Ibland känns det verkligen som om att man är ensammast i hela världen. Fast så är det förstås inte. Det finns säkert någon stackare strandsatt på en öde ö någonstans. Eller någon som ramlat ner i en isklyfta. Eller instängd i en isoleringcell.

Ja, några sådana finns det säkert som har det värre än vad jag har det.

Vilken tur att jag bestämde mig för att skjuta stangrejen till i morgon, för när jag kom ut för att ta en sväng förbi affären så slog ljudnivån emot mig och jag kom på att de tar studenten här idag.

Det ska ju faktiskt vara uppehåll, och jag vill väldigt gärna hinna med en tur på stan innan jag åker till ön. Visserligen kan jag åka i morgon, men då verkade vädret än mer osäkert. Och just de norska väderspåtanterna brukar väldigt ofta ha rätt. Dessa svåra val, dessa svåra val.

På tal om vädret förresten: Ser ni temperaturerna? Får man ens göra siffrorna röda i juni när de inte ens kommer upp till 19 grader? Jag som hoppades att jack-säsongen var över men jackan får visst hänga med en stund till.

Jag har precis flätat håret. Och då gillar jag inte den sorters lockar det ger längre efter det att jag fick min Straight and Curl. Jag har även skrubbat badrumsgolvet, rensat lådor och skåp, städat och gud vet vad. Jag har alltså inget kvar att göra i morgon, inte ens att duscha.

Det finns en välgrundad anledning till att jag inte är känd som "hon som har så bra tålamod?". Jag har inget. Alls. Och nu är jag alldeles nipprig. Jag har dessutom en nyvunnen respekt för personer som väntar på att deras barn ska födas. Och en än starkare insikt om att det där med graviditet inte är något för mig. För det är en miljoner gånger mer "viktig" väntan.

"I morgon eftermiddag, kanske sen eftermiddag." Så lät det igår när handledaren berättade när han skulle skicka ut betygen idag. Vi har uppenbarligen inte samma dygnsindelning för nu är klockan efter klockan tio på kvällen och ännu inget resultat. Däremot har hela vår grupp befinnit sig på mailen sedan klockan sex i olika konstellationer.

Jag vill ha resultatet nu. Jag vill ha tid att bearbeta U:et om det blir ett sådant. Jag vill definitivt inte gå och lägga mig och i morgon när jag vaknar slå på datorn, gå in på mailen och se att det ännu inte finns något mail.

Sådan här resultatväntan brukar inte beröra mig nämnvärt i vanliga fall. Det var någon gång, om det var externen? I alla fall så är den här väntan och framför allt ovissheten väldigt, väldigt, väldigt jobbig.

Handledare: Ja, har övriga i gruppen några frågor gällande uppsatsen innan vi börjar diskutera den?
En deltagare: Ja, det här har inte något att göra med arbetet egentligen, men jag undrar hur ni fick det så där rakt i kanterna med texten?

Jag kan för mitt liv inte bestämma mig för vad jag ska göra i morgon. Jag borde gå ner på stan och utträtta de sista ärendena jag måste få avklarade innan jag lämnar Lkpg för den här säsongen. Jag borde skrubba badrumsgolvet och ugnen. Storstäda lägenheten. Ja, ni för står. En hel massa skoj saker har jag att välja på.

Fast eftersom jag förmodligen ska en sväng förbi campus på fredag kan jag lika gärna vänta med stan tills dess. Ja, det får nog bli badrumsgolvet. Det ser jag i och för sig fram emot. Älskar när det är alldeles rent och luktar klor i badrummet. Det enda som talar emot det är knäna, kroppen brukar inte uppskatta övningen att ligga på alla fyra med knäna mot kakelgolvet. Eller varför inte en förmiddagspromenad inkluderande en sväng förbi marsvinen? Jag kan ju inte åka till ön utan att ha hälsat på marsvinen.

Och nu är det, för övrigt, bara en vecka kvar tills jag börjar jobba. Helt sjukt. Jag hoppas verkligen att det blir så bra som jag har föreställt mig att det kommer vara.

Pappa: Jag gick in och kollade bokningarna inför resan igår och då visade det sig att jag har glömt och betala så den var borta.
Jag: Men va? Fanns det plats då?
Pappa: Nej, bilplatserna var fulla i Oskars så vi får åka till Nynäs i stället.

Vi skulle egentligen åkt förbi mormor på vägen hem men så biddade* det inte. Fast hon ska ändå till oss över midsommar så det jämnar väl ut sig i längden. Enda problemet är att jag är visserligen är så långt ifrån ett kakmonster man kan komma, men mormors kokta kringlor är inte att leka med**.

Fast å andra sidan. Om vi kommer härifrån tidigt kanske vi kan leka lite i Stockholm innan färjan..?

Jag daltar inte med människor som besitter påverkbar kompetens. Jag vägrar. Som idag på opponeringen var en i paret vilka vi opponerade på redan från början tjurig och genom hela opponeringen bettedde hon sig som ett barn som inte fått äta glassen före middagen. Vi fick inte prata till punkt, hon rabblade i evigheter om och om igen om samma sak och... nej, jag blir arg bara jag tänker på det. Vid ett tillfälle tog hon till och med uppsatsen och drämde den i borden och sa "Så vi står faktiskt för hur vi gjort, så det så!". Som om det jag sagt vore en kränking av hennes barn, när det enda jag sa var att jag tyckte att man kanske borde se över rubriksättningen eftersom att de har fem rubriknivåer och många av de här rubrikerna efterföljs av endast tre rader text innan nästa rubrik kommer.

Nej, sådant gör mig så arg och jag daltar som sagt inte med sådant. Jag förstår inte hur man kan gå på universitetet och inte veta hur man ska uppföra sig, det är helt obegripligt och jag accepterar det inte. Det är samma som med en person jag jobbade med förra sommaren, den här personen var utan tvekan den mest inkompetenta människan jag mött. Hon var nästan trettio, hade barn och tjöt så fort hon inte fick precis som hon ville på jobbet. Helt sjukt. För att inte tala om hur lat hon var.

Usch vad uppretad jag är nu. I alla fall så bestämde sig vår gubbe för att han minsann inte tänker delge betygen för i morgon och eftersom att våra opponenter var mer kritiska än vad vi hade förväntat oss* är den där känslan att vi kommer i alla fall få G väldigt skadad. Jag hoppas verkligen inte att gubben missförstått uppsatsen så som opponenterna hade gjort. Jag avskyr att inte ens veta vad beömningsgrupperna sa, bara för att få någon slags ledning.

Hur ska jag överleva ett dygn på resultatet? Och hur ska jag överleva resultatet U? Nej, jorden går inte under av ett U - men jag orkar verkligen inte. Jag har slitit som ett djur för att i alla fall ha något att lämna in, och nu är kanske det helt i onödan? Och jag blir kanske än en gång tvungen att leka morsa åt Up och bara se på medan han gör ingenting medan jag får göra allt själv och bara bli mer och mer frustrerad och arg och uppgiven och totalt mentalt invalidiserad. Jag orkar verkligen inte. Jag orkar inte. JAG ORKAR INTE!

---

*Och våra förväntningar var väldigt låga.

Eftersom att jag mest skulle vara hemma idag orkade jag inte göra mig till, fick bli en neutral sminkning.

Det finns få saker som är så tråktigt som att läsa andras uppsatser. Speciellt inte när de är skrivna av personer som helt saknar talang för det svenska språket. "Man sätter kommatecken när man behöver andningspaus." my ass.

För att inte tala om folk som tror att orden "och" och "samt" är synonymer? Speciellt efter att programmets mest ökända språkpolis haft en föreläsning om det? Det blir en väldans stor skillnad för meningens innehåll beroende på vilket av de två man väljer att beganga sig av.

Och en gång för alla: ordet "detta" får inte börja en ny mening, det är ett bisatsord!

Hur folk skriver i oviktiga mail, i bloggar på FB eller msn etc. struntar jag i eftersom att det inte spelar någon roll i dessa forum så länge det är lättförståeligt. Men i en C-uppsats? Kom igen!

Nu har jag tvättat, vikt och hängt tvätt, handlat, burit upp på vinden, städat garderoben, plockat ordning i lägenheten, varit några vändor till sopcontainern och lite andra småsaker.

Nu kan jag inte komma på fler undanflykter till att inte börja med opponeringen...

Jag och en kompis inne i en skoaffär.
Hon, pekandes: Oj, de där såg ut som ett par riktiga Therese-skor.
Jag: Jag har dem hemma faktiskt.

När samlingen sidor i Word-dokumentet vilka tillsammans ska föreställa en uppsats väl var klara hade min lust att leka på stan försvunnit. Tror jag ska börja morgondagen med en långpromenad avslutandes på stan istället. Jag behöver trots allt lite Gina.

I alla fall så hade jag sett fram emot att äntligen få städa rent min lägenhet, men den lusten försvann den med. Ärligt talat har jag inte lust till något alls. Så rolig är jag en fredagskväll.

Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.

Finland påminde mig igår om att alkohol var ohälsosamt och korkat och att det aldrig löser problem, och att han om någon borde ha koll på det där - så det blev ingen alkohol för mig igår heller. Istället tog jag en upprörd cykeltur i mina kilklackar, inte något jag rekommenderar.

Idag är i alla fall dagen D, och det firar jag i glasögon och o-klackar. Jag har dessutom naiva förhoppningar om att det ska bli klart till eftermiddagen så jag kan åka ner en sväng på stan. Jag behöver spendera pengar jag inte borde spendera känner jag.

Sitter här och försöker komma på varför jag inte dricker alkohol. Kan inte komma på någon vettig anledning för tillfället. Snarare så att det bara finns en ändlös radda med argument för varför jag borde ta och supa skallen av mig.

Klockan sextonish idag avlägsnade jag mig från uppsatsskrivandet efter att ha gått igenom med Up vad han hade att göra till i morgon.

Up: Vadå ska du inte göra något mer idag? Fast det är klart. Du har ju redan gjort så mycket, du behöver inte göra mer idag.
Jag: Precis. Vi ses i morgon!

Innan ni dömer ut mig som egoistisk slavdrivare kan jag ju informera herrskapet om att jag idag har korrläst det sista som var färdigskrivet, knutit ihop vår analys genom att skriva om och till, kommit på i alla fall grunden till en av våra problemformuleringar, skrivit om två stycken som var obegripligt skrivna, listat upp vad vi har kvar att göra innan inlämning och strukturerat om källförteckningen. Utöver detta hann jag även språka med Picks och varit hennes stylistbollplank. Up hade kommit på en grund till en problemformulering. Och skrivit fem rader. Som han suddade ut.

I alla fall så kom jag hem och vek tvätt, pratade i telefon och lagade mat. Samtidigt. Ju fler snoppar desto bättre! Som jag brukar säga.

Haha, jag hade bestämt mig för att vara arg på en jag känner på grund av några oenigheter under dagen. Jag hade laddat upp med ilska och frustration och var redo. Så kom ett MMS. Då gick det över. På direkten. Det gick inte att vara arg ens när jag försökte, eller rättare sagt: jag kunde inte ens försöka vara arg längre.

Idag har jag suttit i åtta timmar och bara matat igenom text. Herregud säger jag bara. Vet inte alls hur det här ska gå. Vi kan väl säga som så att morgondagen och torsdagen kommer att bli väldigt avgörande.

Kompis: Jag såg att du börjat dejta någon. Vem är han?
Jag: ...?
Kompis: Ja?
Jag: Eh...? Va?
Kompis: Ja, du ändrade ju på FB? Förut stod det singel, nu står det inget?
Jag: Betyder det att jag dejtar någon?
Kompis: Ja? Visste du inte det?

Nej, det visste jag faktiskt inte. Ärligt talat visste jag inte ens att det hade ändrats. Höll på med lite annat där och antar att jag på något sätt fick med den. Men på riktigt? Vad är det för språk? Finns det en manual?

I alla fall så kollade jag efter och ja, det var ju borta. Nu är frågan om jag ska ändra tillbaka eller inte. Då kanske jag medger något annat jag inte vet om? Nej, krångligt det här.

Varvat med denna:

Up kommer ut från datorsalen och jag reciterar sms för honom innan han hinner säga något. När jag är klar:
Jag: Ville du något speciellt eller kom du ut bara för att du saknade mig?
Up: Ja, dels det men även för att jag skulle hämta den här boken.