Förresten? Har jag nämnt att jag är klantig?
I min almanacka/mobil/etc så står det att min kompis fyller år imorgon. Idag fick jag ett sms om att det var tårta ikväll för att fira på födelsedagen. Men det är okej, vi har bara känt varandra i sex-sju år; det är helt normalt att jag inte håller koll på människans födelsedag.
Och ja, jag känner mig som en väldigt dålig människa. Speciellt som jag förmodligen inte kommer hinna till tårtkalaset.
Nu när jag tänker på det undrar jag om det inte är en till jag känner som fyller år idag? Bäst att jag kollar upp det. Omgående.
Och ja, jag känner mig som en väldigt dålig människa. Speciellt som jag förmodligen inte kommer hinna till tårtkalaset.
Nu när jag tänker på det undrar jag om det inte är en till jag känner som fyller år idag? Bäst att jag kollar upp det. Omgående.
Hur vet man att en TV-serie har en stor budget?
Den har en Key Make Up Artist.
Grogaglorgejsaadja?!
Varför bli svenska helt oförståeligt när det kommer fram i en engelsktalig serie? Det låter inte ens som svenska, bara som ett hittepåspråk. Jag var tvungen att lyssna om tre gånger, och den sista gången var jag tvungen att pausa och vänta några sekunder för att sedan trycka på play och först då kunde jag förstå svenskan, för att jag skulle förstå vad Alexander Skarsgård sa.
Jag blir så trött.
Som om att det inte räckte att bli dumpad. Nu ska man behöva se spektaklet på TV också.
Dispens i ett halvår!
Så, jag var ju lite nervös över att gå till tandläkaren. När jag satt i väntrummet så funderade jag på ifall någon skulle märka om jag rusade ut i vild panik, men jag kom på att det skulle förmodligen märkas. Om inte förr så när de kom för att hämta mig. Dessutom satt det en snygg kille mitt emot mig och det hade blivit lite pinsamt.
När jag väl kom in och satt i stolen gick det ganska så bra. Förutom att tandsköterskan inte trodde på att jag haft småhålen i evigheter. Hon var väldigt osäker så hon skickade efter en annan människa. Så det hela slutade med att jag satt med två tandsköterskor böjda över mig som stod och grävde och petade och hummade. Som tur var tyckte tandsköterska två att det inte var någon fara, tandsköterska nummer ett gav med sig men bokade in en röntning om ett halvår fär att kolla upp ifall det växt någonting.
Anm: Det kan ha hetat tandhygienist också...
När jag väl kom in och satt i stolen gick det ganska så bra. Förutom att tandsköterskan inte trodde på att jag haft småhålen i evigheter. Hon var väldigt osäker så hon skickade efter en annan människa. Så det hela slutade med att jag satt med två tandsköterskor böjda över mig som stod och grävde och petade och hummade. Som tur var tyckte tandsköterska två att det inte var någon fara, tandsköterska nummer ett gav med sig men bokade in en röntning om ett halvår fär att kolla upp ifall det växt någonting.
Anm: Det kan ha hetat tandhygienist också...
Slut som artist.
- Tvätten. 10:00
- Skolan. 13.30
- Stan. 14.35
- Tandläkaren. 16.00
- Stan. 16.30
- Hemköp. 18.30
- Hem.19.15
- Bädda sängen.19.35
- Ordna med tvätten. 19.55
- Mat. 20.15
- Internet. 21.00
- Nyduschad i nybäddade sängen. 21.42
Inte jag i alla fall. Tyvärr.
Jag tror inte att det är på grund av att de inte vill stå utan att ha något att göra som tandläkarna tar betalt ifall man avbokar en tid efter dess att det är tillåtet. Nej, jag tror att det beror på att hindra oss, som inte finner tandläkarbesöken speciellt lustfyllda, att få ångertankar och därmed låter bli att gå dit. Det är i ren samhällsnytta och för att främja den allmänna tandhygienen. För vem betalar 390 kronor för att slippa gå till tandläkaren?
Uppdrag omöjligt? Förmodligen.
Jag har mindre än tre timmar på mig att tvätta två maskiner kläder, en maskin lakan, en maskin handdukar och en maskin ömtåligt. Dessutom ska jag hinna torka allt detta i torktumlaren/torkskåpet.
God natt.
Jag är väldigt, väldigt, väldigt trött. Jag har nämligen en psykisk felkoppling som göra att jag inte vill stanna för länge i sängen för då slösar man i min hjärna bort dagen. Åtminstone på helger. I alla fall så gick jag upp tidigt imorse precis som planerat var. Problemet var bara att jag somnade ungefär två timmar innan väckarklockan ringde.
Tror att jag ska ta och låtsas vara liten igen. Det vill säga se på Bolibompa och sedan gå och lägga mig.
Tror att jag ska ta och låtsas vara liten igen. Det vill säga se på Bolibompa och sedan gå och lägga mig.
"Run, Run! You'll never make it!"
Ord kan inte beskriva hur underbart det här klippet är. Det var X antal år sedan jag såg den här showen för första gången, men fortfarande så tänker jag tillbaka på just den här scenen och återberättar den för andra.
Jag vill inte!
Imorgon så ska jag till tandläkaren. När jag var liten så var jag som gladast när jag fick reda på att jag skulle till tandläkaren, jag fann det av någon anledning jätteroligt. Om jag sedan hade något hål som behövdes lagas - då fanns det inga gränser för min lycka. Eftersom att det är något i mitt saliv som gör hål på mina tänder så var det i princip varje gång något som behövdes lagas.
På grund av den här salivgrejen är mina hål fyllda med småhål, sådana som inte gör någon skada men som ändå finns där. När jag bytte tandläkare från där jag gick under mellan- och högstadiet till dit jag gick under gymnasiet så hade mitt gamla ställe inte skickat över de senaste årens röntgenbilder, och när tandsköterkan kom in med mina nytagna bilder så var hon i princip kritvit i ansiktet och kunde inte förstå hur jag kunde ha så mycket hål. Hon såg på mig som om jag kom från en annan planet och ville föra med henne mig till mitt rymdskepp för att tvinga henne att ha sex med min herre.
Eftersom att jag inte visste att hon inte hade några nyare bilder att jämföra med så blev jag såklart jätteorolig, speciellt som hon påbörjade ett långt förhör över vad jag åt för något som kunde ha gjort alla dessa småhål. Och jag åt i princip inget av alla saker hon räknade upp. Min enda last av det hon räknade upp var tuggummi, Extra - den silvriga förpackningen.
Lättnaden i människans ansikte när jag sa att jag haft massor av småhål ända sedan jag var liten var väldigt överväldigande, speciellt med tanke på att hon ansåg att jag hade bland de renaste tänder hon någonsin sett. Antar att det är en väldigt dålig dag på jobbet som tandsköterska när någon med bland de renaste tänderna man sett kommer i och har massor av småhål spridda över tandraderna utan att kunna hitta någon anledning. Behöver jag ens skriva att både hon och jag var upprörda över att mitt gamla ställe inte hade uppdaterat bilderna?
Vad jag ville komma fram var att jag numera har tagit mitt förnuft till fånga och avskyr att gå till tandläkaren, speciellt eftersom att jag vet att det kommer finnas hål som måste lagas. Jag hoppas i alla fall att det bara är lagningar som krävs, bland mina största mardrömmar finns rotfyllningar, urdragningar och tandläkare som inte använder handskar.
På grund av den här salivgrejen är mina hål fyllda med småhål, sådana som inte gör någon skada men som ändå finns där. När jag bytte tandläkare från där jag gick under mellan- och högstadiet till dit jag gick under gymnasiet så hade mitt gamla ställe inte skickat över de senaste årens röntgenbilder, och när tandsköterkan kom in med mina nytagna bilder så var hon i princip kritvit i ansiktet och kunde inte förstå hur jag kunde ha så mycket hål. Hon såg på mig som om jag kom från en annan planet och ville föra med henne mig till mitt rymdskepp för att tvinga henne att ha sex med min herre.
Eftersom att jag inte visste att hon inte hade några nyare bilder att jämföra med så blev jag såklart jätteorolig, speciellt som hon påbörjade ett långt förhör över vad jag åt för något som kunde ha gjort alla dessa småhål. Och jag åt i princip inget av alla saker hon räknade upp. Min enda last av det hon räknade upp var tuggummi, Extra - den silvriga förpackningen.
Lättnaden i människans ansikte när jag sa att jag haft massor av småhål ända sedan jag var liten var väldigt överväldigande, speciellt med tanke på att hon ansåg att jag hade bland de renaste tänder hon någonsin sett. Antar att det är en väldigt dålig dag på jobbet som tandsköterska när någon med bland de renaste tänderna man sett kommer i och har massor av småhål spridda över tandraderna utan att kunna hitta någon anledning. Behöver jag ens skriva att både hon och jag var upprörda över att mitt gamla ställe inte hade uppdaterat bilderna?
Vad jag ville komma fram var att jag numera har tagit mitt förnuft till fånga och avskyr att gå till tandläkaren, speciellt eftersom att jag vet att det kommer finnas hål som måste lagas. Jag hoppas i alla fall att det bara är lagningar som krävs, bland mina största mardrömmar finns rotfyllningar, urdragningar och tandläkare som inte använder handskar.
Ett stort litet problem.
Jag ska upp jättetidigt imorgon [ifall att du är petig läs:idag], men jag är inte alls trött och vill inte alls sova.
Väldig nöjd.
Ikväll är det en fest som jag egentligen måste vara på, eller åtminstone verkligen borde vara på. Jag kände dock att jag verkligen inte ville, att jag hellre skulle springa på en tvåhundra meter bädd av glödande kol - för att nämna ett exempel på hur ogärna jag ville. Istället så beslutade jag mig för att ordna myskväll med mig själv genom att laga den mest fantastiska middag* och avnjuta den tillsammans med massor, och då menar jag massor, av levande ljus.
Det låter kanske inte som en höjdarkväll för alla som istället uppskattar att dricka, spy och däcka - men det är okej. Vi är alla olika.
*Citronkyckling med ungsbakade hericoverts, morötter och tomathalvor**
**Tricket att få tomathalvorna goda är att krydda dem med citronpeppar. Lite annuendagstips för er som vandrat i ovisshet.
Det låter kanske inte som en höjdarkväll för alla som istället uppskattar att dricka, spy och däcka - men det är okej. Vi är alla olika.
*Citronkyckling med ungsbakade hericoverts, morötter och tomathalvor**
**Tricket att få tomathalvorna goda är att krydda dem med citronpeppar. Lite annuendagstips för er som vandrat i ovisshet.
Det är lätt att vara efterklok.
På mötet häromkvällen så fick vi i uppgift att skriva ner tre saker som vi trodde att vi var ensam om att ha upplevt av de som var i rummet. Detta skulle sedan på något sätt komma att användas till teambuildningen. Att skriva ner tre unika saker sådär på några minuter är inte helt lätt enades vi alla om.
De tre saker jag skrev ner var att jag förfrusit ansiktet, bott i Dalarna under vissa vintrar/somrar som barn och att jag aldrig hagt någon "barnsjukdom", det vill säga exemplevis vattenkoppor. Väldigt spännande med andra ord.
Nu såhär i efterhand har jag däremot kommit på vad jag borde ha tagit med. Att jag har gått i samma "klass" under några kurser på gymnasiet som Lena från Bonde söker fru! Så dumt att jag inte kom att tänka på det då. Typiskt.
De tre saker jag skrev ner var att jag förfrusit ansiktet, bott i Dalarna under vissa vintrar/somrar som barn och att jag aldrig hagt någon "barnsjukdom", det vill säga exemplevis vattenkoppor. Väldigt spännande med andra ord.
Nu såhär i efterhand har jag däremot kommit på vad jag borde ha tagit med. Att jag har gått i samma "klass" under några kurser på gymnasiet som Lena från Bonde söker fru! Så dumt att jag inte kom att tänka på det då. Typiskt.
- Gå till tandläkaren!
Min pappa bryr sig om mig och mina tänder, det i rubriken var nämligen en fras han upprepade ungefär fem gånger under ett tjugo minuter långt samtal igår. Och jag kan idag glädja lilla pappsen, jag har nämligen en tid hos tandläkaren på måndag! Som jag ser fram emot denna händelsen, hoppas verkligen att helgen går snabbt förbi...
Fast tvärtom.
Jag drömde i natt om ljuslila enhörningar med guldhovar som skuttade runt på små rosa moln med den vackraste regnbågen av dem alla i bakgrunden. Enhörningarna hade dessutom isblå, nästan genomskinliga, vingar och omkring dem så fladdrade fjärilar i alla storlekar och ljusa nyanser. Det växte blommor överallt på de rosa puffiga molnen och luften doftade som en av de allra bästa sommardagarna.
Jag skäms. På riktigt.
Jag försöker som huvudregel undvika att skämmas för saker och ting på grund av att det brukar vara obefogat. Men nu finns det något som får mig att skämmas så till den mån att jag sitter här hemma och rodnar och nästan kokar av... någonting, jag är för upprörd för att komma på av vad.
Man ska inte störa sig på detaljer och småsaker som inte har någon egentlig betydelse, folk som lever livet på det sättet gör mig som regel väldigt arg, men. Den nya storsatsningen på TV4 Främmande fågel däremot. Om det är något man ska hata så är det den serien.
Tydligen var de inte intresserade av att göra en verklighetsbaserad dramatisering av en bok som utspelar sig på Gotland, utan istället väljer man att dra till med varenda klyscha man kan komma på. Grannfrun heter till och med Berit, eller förlåt mig: Beijrit! Ifall de som filmade in den där serien hade kollat upp någonting om Gotland så skulle de veta att inte alla människor på Gotland pratar som efterblivna sengångare, speciellt inte i Visby. Men så fort någon utöver huvudpersonerna öppnar munnen hör man den falska, äckliga och vidriga gotländskan.
Jag blir så upprörd, trots att det är totalt oväsentligt i världsordningen.
Då:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Nu:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Person X: Men jag har sett den där serien på 4:an, alla pratar visst sådär.
Jag: Suckar djupt och inombords så skriker jag högt.
Att sedan skådespeleriet och scenerna är patetiskt amatörmässiga, det är en helt annan sak att störa sig på i sammanhanget.
Man ska inte störa sig på detaljer och småsaker som inte har någon egentlig betydelse, folk som lever livet på det sättet gör mig som regel väldigt arg, men. Den nya storsatsningen på TV4 Främmande fågel däremot. Om det är något man ska hata så är det den serien.
Tydligen var de inte intresserade av att göra en verklighetsbaserad dramatisering av en bok som utspelar sig på Gotland, utan istället väljer man att dra till med varenda klyscha man kan komma på. Grannfrun heter till och med Berit, eller förlåt mig: Beijrit! Ifall de som filmade in den där serien hade kollat upp någonting om Gotland så skulle de veta att inte alla människor på Gotland pratar som efterblivna sengångare, speciellt inte i Visby. Men så fort någon utöver huvudpersonerna öppnar munnen hör man den falska, äckliga och vidriga gotländskan.
Jag blir så upprörd, trots att det är totalt oväsentligt i världsordningen.
Då:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Nu:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Person X: Men jag har sett den där serien på 4:an, alla pratar visst sådär.
Jag: Suckar djupt och inombords så skriker jag högt.
Att sedan skådespeleriet och scenerna är patetiskt amatörmässiga, det är en helt annan sak att störa sig på i sammanhanget.
Jag är lugn. Inte alls upprörd. Icke!
Det känns väldigt bra att de lägger ett obligatoriskt moment i en sal som inte finns med på någon karta eller kan nås på något annat sätt, jag provade till och med att googla den!
Jag är informerad om läget!
Egentligen bryr jag mig inte, men det är väldigt tröttsamt att alla hela tiden ska påpeka att jag inte dricker alkohol*. Som om det skulle vara en överraskning för mig att jag inte gör det. Ibland ser de ut som om de blir förvånade över att jag inte reagerar på deras konstaterande. Det verkar aldrig gå fram till dem att jag faktiskt är fullt medveten om att jag inte dricker.
Jag är van vid reaktionerna, frågorna, blickarna och allt det andra. Speciellt roligt är det att se när folk berättar för mig att de tycker att det är okej att jag inte dricker. Tack för det vill jag nu säga en gång för alla. Känns skönt att jag har ditt stöd i frågan. För om du hade sagt att det inte var okej, hade jag självklart sprungit till närmaste System och börjat häva innan jag hunnit fram till kassan.
Som skrivet är: oftast så bryr jag mig inte - men ibland är det väldigt påfrestande att se hur folks ansiktsuttryck ändrats och man kan se tankarna som rusar omkring i hjärnan och ser hur min person blir placerad i töntfacket. Som om att mitt alkoholintag skulle spela någon faktisk roll i världen.
*Ja, jag dricker skogsbärscider från livsmedelbutik ungefär tre gånger om året, men generellt sett dricker jag inte alkohol i den meningen allt annat är de där skogsbärscidrarna.
Jag är van vid reaktionerna, frågorna, blickarna och allt det andra. Speciellt roligt är det att se när folk berättar för mig att de tycker att det är okej att jag inte dricker. Tack för det vill jag nu säga en gång för alla. Känns skönt att jag har ditt stöd i frågan. För om du hade sagt att det inte var okej, hade jag självklart sprungit till närmaste System och börjat häva innan jag hunnit fram till kassan.
Som skrivet är: oftast så bryr jag mig inte - men ibland är det väldigt påfrestande att se hur folks ansiktsuttryck ändrats och man kan se tankarna som rusar omkring i hjärnan och ser hur min person blir placerad i töntfacket. Som om att mitt alkoholintag skulle spela någon faktisk roll i världen.
*Ja, jag dricker skogsbärscider från livsmedelbutik ungefär tre gånger om året, men generellt sett dricker jag inte alkohol i den meningen allt annat är de där skogsbärscidrarna.
Det är väldigt onödigt att vara serviceinriktad.
Det tyckte i alla fall den gubben som stod bakom kassan när jag skulle betala en mjölk. Fruktansvärt bortkastat att prata med kunden, svara på frågor från kunden när hon inte förstår vad han pekade på och tyst, tyst mumlade någonting, se någorlunda vid liv ut; ja allt liknande helt enkelt.
Verkligen fullkomligt bortkastad tid att hålla på med sådant när man står i en kassa och har som uppgift att expediera kunder.
Verkligen fullkomligt bortkastad tid att hålla på med sådant när man står i en kassa och har som uppgift att expediera kunder.
Undrar om det är den andra eller tredje gången?
Jag har fått den där blicken igen. Den där lömska jagvillklippalugg-blicken. Varje gång jag får den blicken lyckas jag rationalisera bort det faktum att även om det är snyggt så tar det en [svordom] tid att växa ut [svordom] igen.
Två gånger av tre resulterar blicken i lugg...
Två gånger av tre resulterar blicken i lugg...
Jag satt, jag såg och nu lägger jag mig ner, blundar och förlorar.
Nu orkar jag inte hålla ut längre.
Du och jag - kanske en dag.*
Ni vet sådana personer som man vet hade haft ett underbart förhållande med? En sådan har jag. Jag vet att jag aldrig skulle ha en tråkig stund med den här människan och jag vet att han alltid skulle få mig att le alltid och oavsett.
Det faktum att han har en flickvän förstör ju det hela litegrann, fast jag vet att han inte har det så bra med henne som han skulle ha haft det med mig. Det låter kanske som avundsjuka från min sida, men tro mig det är det inte. Jag vet att jag vore bättre för honom. Mest på grund av att jag inte är en falsk bitch som ser ut som en transa** och att jag faktiskt bryr mig om honom.
Jag är i och för sig inte kär, förälskad eller något liknade i det här människan, det borde jag kanske nämna? Jag vet bara att vi skulle ha haft några trevliga år tillsammans. Eller okej, kanske en liten minicrush - fast utan känslor. Svårförklarat men sant.
*Boktiteln på en av mina favoritböcker när jag var yngre.
**Hoppas att han inte läser det här, han blir alltid så... defensiv när jag säger att "hon" ser ut som en han.
Och nu har jag förmodligen jinxat det...
Jag är så trött att jag knappast kan hålla ögonen öppna, men ikväll tänker jag då inte krypa i säng förrän tidigast halv ett.
Även igår gick jag och lade mig tidigt nämligen, något jag fick tillbaka när jag vaknade klockan ett och inte lyckades somna om ordentligt förrän kring fyrasnåret. Mycket vridningar och vändningar med andra ord. Vilket är galet trevligt när man ska upp kvart över sex...
Känner att jag behöver en natts god sömn, vilket jag ju inte lyckas med om jag kryper under täcket innan klockan tolv. Eftersom jag inte behöver vara någonstans förrän klockan halv fyra i morgon eftermiddag tänker jag dessutom totalvägra att gå upp förrän jag är totalt utvilad.
Även igår gick jag och lade mig tidigt nämligen, något jag fick tillbaka när jag vaknade klockan ett och inte lyckades somna om ordentligt förrän kring fyrasnåret. Mycket vridningar och vändningar med andra ord. Vilket är galet trevligt när man ska upp kvart över sex...
Känner att jag behöver en natts god sömn, vilket jag ju inte lyckas med om jag kryper under täcket innan klockan tolv. Eftersom jag inte behöver vara någonstans förrän klockan halv fyra i morgon eftermiddag tänker jag dessutom totalvägra att gå upp förrän jag är totalt utvilad.
Annuendag hjärta Hösten och Vintern.
Jag tycker synd om personer som blir deprimerade på hösten. För mig är det helt tvärtom, för även om allt är dåligt så kan jag inte låta bli att helt förundras över den här årstiden. Att se hur solen lyser igenom de färgändrande löven får i alla fall mig att tro att det kanske, kanske finns äkta lycka. Vem vet, kanske det till och med finns kärlek på riktigt. Samma effekt på mig har snöflingor som sakta faller till marken i ljusskenet av gatlyktor när det är kolsvart och kallt.
Vad är det för speciellt med sommaren egentligen? Den är fylld med äckliga djur, värme när man vill ha det svalt, regn när man vill ha det soligt och pojkar som går omkring barbröstade på stan för att de inte vet bättre.
Vad är det för speciellt med sommaren egentligen? Den är fylld med äckliga djur, värme när man vill ha det svalt, regn när man vill ha det soligt och pojkar som går omkring barbröstade på stan för att de inte vet bättre.
Man får hoppas att det var tvättdag.
Varför har man en The Nightmare Before Christmas tröja på sig; för det första överhuvudtaget och för det andra i september?!
Ja, alla får såklart klä sig precis som de vill, men man får samtidigt förstå att man i och med denna rättighet även får tåla konsekvensen att andra tycker att man är dum i huvudet.
Det är bekräftat!
Jag är ingen "bad bitch".
Kände ett behov av att påpeka det nu när jag fått det bekräftat. Istället är jag "En genuint genomsnäll, trevlig och glad dam med ovanligt bra taste för killar med vissa undantag". Okej, delen om de vissa undantagen kan ni bortse ifrån, det var en persons väldigt personliga åsikt påverkad i viss mån av avundsjuka.
Då har man spritt lite fred på jorden även idag.
Den här dagen borde gå till världshistorien som en av de absolut långsammaste dagarna någonsin. Ute har vädret varit underbart och jag har inte velat något annat än att rusa ut och gå, gå och gå i all evighet. Men eftersom att jag hade ett paket som skulle hämtas ut efter klockan sjutton så kändes det mest praktiskt och riktigt om jag gjorde dessa två saker i kombination med varandra.
Och jag var uttråkad till max under större delen av dagen. Sedan när klockan äntligen blev lämplig att röra sig utåt så kom såklart bekymret med vad man skulle ta på sig. Eftersom att jag inte var ute efter att pussa på pojkar, eller flickor heller för den delen, så blev det en väldigt osexig kombination av plagg som bland annat involverade ett par storrandiga strumpor uppdragna över ett par leggings. Självklart kände jag mig som guds gåva till mannen/den lesbiska/bisexuella kvinnan, och hjälp så många liggerbjudande jag fick.
Eller okej, kanske inte. Däremot så mötte jag en kille på cykel som såg på mina strumpor och sedan log för sig själv. Och det var inget ironiskt eller elakt flin, utan bara ett glatt leende. Så min fägring gjorde någon marginellt gladare under några sekunder, vilket i sin tur gjorde mig gladare. Det är inte fy skam!
Och jag var uttråkad till max under större delen av dagen. Sedan när klockan äntligen blev lämplig att röra sig utåt så kom såklart bekymret med vad man skulle ta på sig. Eftersom att jag inte var ute efter att pussa på pojkar, eller flickor heller för den delen, så blev det en väldigt osexig kombination av plagg som bland annat involverade ett par storrandiga strumpor uppdragna över ett par leggings. Självklart kände jag mig som guds gåva till mannen/den lesbiska/bisexuella kvinnan, och hjälp så många liggerbjudande jag fick.
Eller okej, kanske inte. Däremot så mötte jag en kille på cykel som såg på mina strumpor och sedan log för sig själv. Och det var inget ironiskt eller elakt flin, utan bara ett glatt leende. Så min fägring gjorde någon marginellt gladare under några sekunder, vilket i sin tur gjorde mig gladare. Det är inte fy skam!
Det är tanken som räknas!
Egentligen hade jag tänkt att läsa igenom rättsfallet på omkring trettio sidor idag. Jag tänkte även dammsuga, tvätta och bära ut pappret till papperssamlingen. Det blev inte riktigt så...
Ett skolexempel.
Jag gillar inte att gå och lägga mig tidigt. Natten till idag är definitivt ett argument för varför jag har den inställningen. Vid ettsnåret vaknade jag och kunde självklart inte somna om på över en timme - det var inte trevligt någonstans. Varför i hela friden ska det vara så för? Väldigt orättvist enligt mig. Speciellt som jag nu på grund av detta är trött, hängig och irriterad.
Var nöjd med allt som annuendag ger, om inte - fantisera bättre!
Någon var visst inte helt nöjd med utviket, påstår att det inte räknas. Är det mitt fel att jag hade bråttom och att den klagande inte besitter den korrekta fantasikunskaperna? Skulle inte tro det!
Fram eller bak först?
När jag var och handlade häromdagen så köpte jag en ost. På dess förpackning stod det följande:
Bäst före: 061108
Ett stort, stort berg.
Om det någon gång varit tillfälle att skärpa till sig så är det under de följande veckorna. Det var inte bara en eller två saker som skulle klaras av på den här kursen inte.
Jag får skylla mig själv.
I morse tänkte jag "Jag tror minsann att hostan har blivit bättre.". Nu får jag tillbaka för den optimismen.
Okej! Jag erkänner!
Jag vill pussas!
Annuenupplevelse.
Jag är ju egentligen emot att här redovisa för vad jag ägnat dagen åt, men idag tänker jag göra ett undantag. Detta på grund av att jag idag fann mig själv i en situation som jag aldrig hade kunnat tro att jag skulle befinna mig i.
Idag så skulle jag och en kompis till Tornby och springa runt lite i affärer. Kompisen skulle dessutom förbi hästaffären och köpa några priser till en hästtävling på uppdrag av sin mamma. När jag gick in i hästaffären var jag övertygad om att det var rosetter vi var ute efter. Men det var vi inte. Istället var det faktiska priser, och det var inte en etta, en två och en trea som vi skulle köpa priser till. Nej, det var nitton förstaplatspriser á etthundrafemtio kronor, nitton andraplatspriser á etthundra kronor och nitton tredjeplatspriser á femtio kronor. Det är mycket priser, speciellt som det inte fick vara för mycket av samma sorts sak. Att plocka ihop varierande saker till femtiosju olika pristagare tar sin lilla tid, speciellt då många av sakerna var kombinationer av småsaker. Att sedan gå igenom allt och räkna så att summan och sakerna stämmer överens med respektive prisklass tar även det några minuter.
Speciellt då vi efter vår första runda i butiken när vi plockade på oss det som vi trodde skulle fungera inte hade lyckats skrapa ihop till mer än två första pris, fem andrapris och fyra tredjepris...
Utvik i bloggen!
För ett, ganska så bra, tag sedan så berättade jag om hur en bekant till mig tyckte att jag skulle passa som utvikningsmodell. Självklart den komplimang som alla tjejer vill höra. Idag så tänkte jag göra honom till lags och därför påbörjar min nya karriär exklusivt här på bloggen. Och eftersom att jag är nybörjare så tänker jag börja med små så kallade babysteps. Blir därför idag bara en uppdragen kjol. Eftersom att jag gjorde det här i går morse innan jag åkte till tentan så hann jag tyvärr inte ta av mig bodyn och mina leggings, men ni kan se kanten från kjolen så använd den uppvikta kjolen och er fantasi så blir det ändå fulländat.
Hoppas att du blir stolt över mig nu [censur]!
Hoppas att du blir stolt över mig nu [censur]!
Panik på en tenta.
Igår innan tentan började så kollade jag att det inte fanns några lösa papper i någon av böckerna, vilket självfallet är totalt förbjudet, och där fanns inget. Sedan någon timme in på tentan när jag letade efter en sida så ser jag en lapp ligga där mellan två blad och håna mot mig med röd utmärkande färg på bokstäverna. Jag frös i rörelsen och tryckte ihop boken hårt så att lappen inte skulle ramla ut.
Det var visserligen ingen farlig lapp, den kunde inte döda mig, bita mig, ge mig en könssjukdom eller någonting sådant. Istället var det lappen jag använde i somras när jag läste i boken i fråga på jobbet. Av naturliga skäl så kunde jag inte sitta med lagboken där** så jag skrev upp alla lagrum så att jag kunde efterläsa det hemma*. Nu tror jag inte att det var en lapp som ens hade kunnat få mig utkastad från tentan, men det kändes ändå lite onödigt att riskera någonting, så jag bläddrade väldigt försiktigt efter att ha gjort upptäckten. Satt och klamrade mig fast vid sidorna hårt så att den inte skulle få för sig att ramla ur. Det var mysigt, romantiskt och alldeles, alldeles underbart.
*Vilket jag självfallet aldrig gjorde.
**Men det är självfallet naturligt att jag kunde sitta där och läsa i kursboken...
Det var visserligen ingen farlig lapp, den kunde inte döda mig, bita mig, ge mig en könssjukdom eller någonting sådant. Istället var det lappen jag använde i somras när jag läste i boken i fråga på jobbet. Av naturliga skäl så kunde jag inte sitta med lagboken där** så jag skrev upp alla lagrum så att jag kunde efterläsa det hemma*. Nu tror jag inte att det var en lapp som ens hade kunnat få mig utkastad från tentan, men det kändes ändå lite onödigt att riskera någonting, så jag bläddrade väldigt försiktigt efter att ha gjort upptäckten. Satt och klamrade mig fast vid sidorna hårt så att den inte skulle få för sig att ramla ur. Det var mysigt, romantiskt och alldeles, alldeles underbart.
*Vilket jag självfallet aldrig gjorde.
**Men det är självfallet naturligt att jag kunde sitta där och läsa i kursboken...
Det mänskliga alter egot.
Ifall Harry var en människa skulle han vara en fyrtiosjuårig lastbilschaufför med stor ölmage. På sig skulle han ha slitna jeans som visar rörmokarklyfta och en solkig, för liten, vit kortärmad tröja. Han skulle alltid kunna hittas nersjunken i en sunkig, brun, fusklädersfåtölj med en megasize chipspåse och en halvdassig, rysk porrfilm på tv:n.
Men nu är ju Harry ingen människa. Istället är han ett marsvin, med lite för långt rumphår, som ligger utsträckt i en höhög och gnagar i sig strå efter strå.
Men nu är ju Harry ingen människa. Istället är han ett marsvin, med lite för långt rumphår, som ligger utsträckt i en höhög och gnagar i sig strå efter strå.
Tyst som ett rum där en knappnål hörs landa på golvet.
Det här stackarsmigjagärsånere-tugget börjar bli uttjatat och, ärligt talat, patetiskt. Så nu blir det till att censurera livet och bokstavskombinationerna.
Innerst inne.
En person som jag en gång kände hade som vana att slå med knytnävarna mot en vägg när saker och ting inte var så som han ville att det skulle vara. När saker var fel, när han blev arg, ledsen, besviken och alla liknande känslor. Hans favoritväggtyp var tegelstensväggar, eller det var åtminstone oftast sådana han slogs mot.
Jag förstår varför han gjorde det. För att han vill känna något, något han inte kände. Ingen vill inte känna något och/eller vill komma undan från det de känner. Och det finns massor av olika sätt att göra det på. Personen jag kände slogs med väggar tills dess att hans knogar var alldeles söndertrasade. Andra tar piller, dricker alkohol, strular runt, låtsas vara lyckliga, skadar sig själva på ett eller annat sätt. För att man inte vill känna det man gör. Man vill känna någonting annat, något som är starkare, som kan slå undan det man egentligen känner - det man flyr ifrån.
Problemet med just fysisk smärta är att den förr eller senare alltid går över; medan den andra, riktiga, smärtan finns kvar.
Jag förstår varför han gjorde det. För att han vill känna något, något han inte kände. Ingen vill inte känna något och/eller vill komma undan från det de känner. Och det finns massor av olika sätt att göra det på. Personen jag kände slogs med väggar tills dess att hans knogar var alldeles söndertrasade. Andra tar piller, dricker alkohol, strular runt, låtsas vara lyckliga, skadar sig själva på ett eller annat sätt. För att man inte vill känna det man gör. Man vill känna någonting annat, något som är starkare, som kan slå undan det man egentligen känner - det man flyr ifrån.
Problemet med just fysisk smärta är att den förr eller senare alltid går över; medan den andra, riktiga, smärtan finns kvar.
Jag vill
att klockan ska vara fem minuter efter det att jag lämnat in min tenta.
Pocahontas.
Jag lyssnar på låten om vinden från Pocahontas och kände att jag ville förmedla det till er. Vilket jag nu gjort.
"Klar."
Ja, jag kunde ju inte komma på något mer att göra, och då var det ju tur att idioten till kursansvarig beslutade att idag informera oss om att vi inte alls får ha med oss föreläsningsanteckningar - något vi fått höra att vi skulle få under hela kursen. Alltså har jag nu spenderat två timmar med att föra över det jag behöver för att klara tentan från anteckningarna till böckerna. Och detta på ett tillåtet sätt. För man får ju såklart inte skriva in en tabell i marginalen över något som beskrivs vitt och brett över ett trettiotal sidor. Det vore ju uppenbarligen att fuska om man gjorde så. Är ju mycket bättre att slösa tid på tentan att leta igenom en halv lärobok.
I verkliga livet utanför tentasalen skulle man ju inte få göra en lista över vad man måste komma ihåg. Nej, man hade ju suttit där och bläddrat... Och vi är såklart dessutom jämställbara med personer som har som sitt yrke att göra en specifik sak. För ute i riktiga livet skulle vi ju såklart vara tvungna att hålla koll på även sådant vi inte specialiserat oss på - inga hjälppapper då inte!
I verkliga livet utanför tentasalen skulle man ju inte få göra en lista över vad man måste komma ihåg. Nej, man hade ju suttit där och bläddrat... Och vi är såklart dessutom jämställbara med personer som har som sitt yrke att göra en specifik sak. För ute i riktiga livet skulle vi ju såklart vara tvungna att hålla koll på även sådant vi inte specialiserat oss på - inga hjälppapper då inte!
Sista dagen innan tentan och vad har jag åstadkommit hitintills idag?
Jag har:
Städat hos marsvinen.
Dammsugit lägenheten.
Städat badrummet.
Skrubbat badrumsgolvet.
Sorterat och slängt allt skräp.
Klippt marsvinsklor.
Diskat.
Och så vidare.
Jag önskar verkligen att jag kunde komma på något att plugga inför tentan på. Är ju de sista slipningarna på kunskaperna jag borde göra nu, men. Jag kommer inte på någonting. Vet inte om jag ska vara glad eller orolig på grund av det, men det lär jag ju märka imorgon...
Städat hos marsvinen.
Dammsugit lägenheten.
Städat badrummet.
Skrubbat badrumsgolvet.
Sorterat och slängt allt skräp.
Klippt marsvinsklor.
Diskat.
Och så vidare.
Jag önskar verkligen att jag kunde komma på något att plugga inför tentan på. Är ju de sista slipningarna på kunskaperna jag borde göra nu, men. Jag kommer inte på någonting. Vet inte om jag ska vara glad eller orolig på grund av det, men det lär jag ju märka imorgon...
Man hinner inte ens återhämta sig
innan nästa slag kommer.
Ont.
Jag har aldrig blivit misshandlad, något som jag ser som en positiv livserfarenhet - först och främst för att jag inte gillar när det gör ont vilket jag har förstått att just misshandlingar ofta gör. Ikväll, och de senaste kvällarna har det dock känts som om någon har misshandlat min insida, eller i alla fall så som jag tänker mig att en misshandel skulle kännas. Och jag måste erkänna att jag inte gillar den känsan något vidare.
Vad som gör det hela än mer olidligt är att jag efter tentan på fredag kommer vara fri från ansvaret som den tentan ger. Min tankar och framför allt mitt liv kommer inte längre vara ockuperade av tentan, alltså kommer misshandeln på insidan få otroligt mycket mer fritt spelrum. Och det känns inte bra.
Nu blev det sådär tråkigt och deppigt igen. Jag är visst dålig på det mesta nu för tiden, förutom att vara gosig och rättvis.
Vad som gör det hela än mer olidligt är att jag efter tentan på fredag kommer vara fri från ansvaret som den tentan ger. Min tankar och framför allt mitt liv kommer inte längre vara ockuperade av tentan, alltså kommer misshandeln på insidan få otroligt mycket mer fritt spelrum. Och det känns inte bra.
Nu blev det sådär tråkigt och deppigt igen. Jag är visst dålig på det mesta nu för tiden, förutom att vara gosig och rättvis.
En dikt om ett ofrivilligt möte.
Jag kommer från ena hållet.
Hon kommer från andra hållet.
Vi ser båda rödljuset.
Jag saktar in på min cykel.
Hon saktar in på sin cykel.
Jag saktar in och börjar krypköra.
Hon saktar in och börjar krypköra.
Jag inser att det är ohållbart och stannar vid övergångsstället.
Hon inser att det är ohållbart och stannar vid övergångsstället.
Vi ser båda hur rödljuset blir gult, blir grönt precis när vi stannat.
Jag svär inombords.
Hon svär inombords.
Vi får ögonkontakt precis innan vi passerar varandra på övergångsstället.
Vi vet båda två...
Hon kommer från andra hållet.
Vi ser båda rödljuset.
Jag saktar in på min cykel.
Hon saktar in på sin cykel.
Jag saktar in och börjar krypköra.
Hon saktar in och börjar krypköra.
Jag inser att det är ohållbart och stannar vid övergångsstället.
Hon inser att det är ohållbart och stannar vid övergångsstället.
Vi ser båda hur rödljuset blir gult, blir grönt precis när vi stannat.
Jag svär inombords.
Hon svär inombords.
Vi får ögonkontakt precis innan vi passerar varandra på övergångsstället.
Vi vet båda två...
Bloggberoende på grund av en strut?
Jag har ett problem. Ett stort dessutom. Jag läser alldeles för mycket bloggar. Min favoritlista över bloggar markerade med "daily" blir bara längre och längre. Inte dagligen, men ofta. Senast i raden är Kristoffer Appelqvist. Och jag klagar inte över honom personligen, utan snarare över fenomenet. Egentligen så är det för övrigt Soran Ismails fel att jag var tvungen att trycka Ctr+D idag, om han inte hade länkat hade jag inte behövt göra det. Men då jag är en bra människa är jag villig att förlåta honom - vilket självklart är något han kommer bli väldigt glad över med tanke på att han inte känner mig och inte ens vet om att jag klagade på hans länkning...
Visst, det är lätt för er som läser att nu sitta och tänka: strunta i det då? Men hur ska jag kunna strunta i Kristoffers? Han är fruktansvärt underhållande och det bästa är att man kan höra hans röst inne i huvudet när man läser texten - vilket i och för sig får det att låta som om att jag är mentalt instabil, men det var inte min poäng.
Egentligen är väl inte problemet att jag hela tiden lägger till nytt, istället är det väl den detaljen att jag aldrig tar bort det gamla. Det som man tröttnat på. Och det på grund av en enda anledning: tänk om det händer något dramatiskt och så missar jag det? Hemska tanke! Men på senaste har jag faktiskt börjat skumläsa de tråkigaste, men inte ens det hjälper, i och med att de bra är många fler. Eller de behöver inte ens vara bra, det räcker att jag är tillräckligt nyfiken.
Visst, det är lätt för er som läser att nu sitta och tänka: strunta i det då? Men hur ska jag kunna strunta i Kristoffers? Han är fruktansvärt underhållande och det bästa är att man kan höra hans röst inne i huvudet när man läser texten - vilket i och för sig får det att låta som om att jag är mentalt instabil, men det var inte min poäng.
Egentligen är väl inte problemet att jag hela tiden lägger till nytt, istället är det väl den detaljen att jag aldrig tar bort det gamla. Det som man tröttnat på. Och det på grund av en enda anledning: tänk om det händer något dramatiskt och så missar jag det? Hemska tanke! Men på senaste har jag faktiskt börjat skumläsa de tråkigaste, men inte ens det hjälper, i och med att de bra är många fler. Eller de behöver inte ens vara bra, det räcker att jag är tillräckligt nyfiken.
Det är humöret som gör det!
Jag tror att det var förra veckan som jag hade en dag då jag tyckte att jag såg hemsk ut oavsett vad jag tog på mig. Det hela slutade med att jag gick hemifrån i svart, kort, klänning tillsammans med svarta strumpbyxor, ett senapsgult linne som kikade fram i urringningen och mina senapsgula, underbara skor.* Och jag tyckte att jag var bland det fulaste som vandrat på jorden.
Idag har jag på mig samma utstyrsel, med undantaget att jag har en vit body istället för linnet - alltså en oväsentlig ändring. Och jag känner mig så [svordom] snygg! Jag kunde knappt slita mig från spegeln när jag såg mig stå där och flina tillbaka belåtet åt mig själv. Samma kläder, samma annuendag, men med en annan inställning!
Så, det var månadens "intelligensfria" inlägg.
*Snälla bedöm inte den här meningen grammatiskt.
Idag har jag på mig samma utstyrsel, med undantaget att jag har en vit body istället för linnet - alltså en oväsentlig ändring. Och jag känner mig så [svordom] snygg! Jag kunde knappt slita mig från spegeln när jag såg mig stå där och flina tillbaka belåtet åt mig själv. Samma kläder, samma annuendag, men med en annan inställning!
Så, det var månadens "intelligensfria" inlägg.
*Snälla bedöm inte den här meningen grammatiskt.
När jag tappat mitt fokus.
Sitter i biblioteket och studerar, eller jag försöker i alla fall. Första tecknet på att jag börjar ge upp är nämligen att jag börjar översätta det som står i böckerna till... i huvudsak snuskigheter och saker relaterbara däromkring. Som två belysande exempel kan jag delge följande.
Faktiskt text 1:
...för säkerhets skull...
Annuendags text:
...kondom...
Faktiskt text 2:
...den normala...
Annuendags text:
...runt femton centimeter...
...för säkerhets skull...
Annuendags text:
...kondom...
Faktiskt text 2:
...den normala...
Annuendags text:
...runt femton centimeter...
Jag vet mitt värde.
Vilken som helst annan normal dotter skulle bli orolig för att hennes pappa inte svarat på smset hon skickade till honom i förrgår, men jag vet att det vore slöseri med tid. Att skicka ett sms från utlandet kostar nämligen tre kronor.
Den perfekta dagen.
Jag sitter här på min sängkant och ser fram emot morgondagen. Hur kan en dag med seminarie, bibliotek och styrelsemöte gå fel? Bättre kan det ju inte bli! Man känner verkligen att man glider runt på ett bananskal när man har sådana dagar.
Fast nu ska vi inte vara sådana, jag älskar att sitta i biblioteket och studera, jag önskar bara att det var under lite mindre press. Dessutom så måste man börja betala för utskrifterna imorgon och det är ju inte speciellt roligt.
Jag bryr mig inte om vad någon säger, vampyrsex är inte sexigt. Ville bara få det sagt.
Fast nu ska vi inte vara sådana, jag älskar att sitta i biblioteket och studera, jag önskar bara att det var under lite mindre press. Dessutom så måste man börja betala för utskrifterna imorgon och det är ju inte speciellt roligt.
Jag bryr mig inte om vad någon säger, vampyrsex är inte sexigt. Ville bara få det sagt.
Snailmail?
Idag fick jag ett mail som hade skickats den tolfte september.
Känslostorm.
För första gången i mitt liv kan jag ärligt säga att jag inte har någon som helst aning om hur jag känner mig. Jag är totalt dränerad. De senaste timmarna har varit långa, utdragna och alldeles fruktansvärda. Nu är jag bara ett tomt skal som inte har någon som helst aning om vad jag ska ta mig till. Jag kan knappt andas.
Men ändå, efter att ha upplevt nästan varenda känsla som finns under en sådan kort tid, så känner jag mig helt lugn. Oavsett vad som händer nu så kommer det bli bättre. Jag är inte orolig, om det är meningen så är det meningen. Jag tror att lugnet beror delvis på den lättnad som jag tror att jag känner. Äntligen är det dags att gå vidare. Jag hoppas att inte allt är förstört. Det tror jag inte att det är, och ifall det är det - då var det inte lika starkt som jag trodde att det var, inte lika starkt som jag tror att det kommer bli.
Jag hoppas att jag känner mig stark imorgon, idag, när jag vaknar så att jag orkar ta tag i mitt liv igen. Det är dags att gå vidare.
Men ändå, efter att ha upplevt nästan varenda känsla som finns under en sådan kort tid, så känner jag mig helt lugn. Oavsett vad som händer nu så kommer det bli bättre. Jag är inte orolig, om det är meningen så är det meningen. Jag tror att lugnet beror delvis på den lättnad som jag tror att jag känner. Äntligen är det dags att gå vidare. Jag hoppas att inte allt är förstört. Det tror jag inte att det är, och ifall det är det - då var det inte lika starkt som jag trodde att det var, inte lika starkt som jag tror att det kommer bli.
Jag hoppas att jag känner mig stark imorgon, idag, när jag vaknar så att jag orkar ta tag i mitt liv igen. Det är dags att gå vidare.
Uppoffringar i ett studentliv.
Först undrar en kompis om jag vill gå på stan/Tornby imorgon, vilket jag inte kan eftersom att jag måste fortsätta att studera då. Kul.
Sedan får jag ett sms av en annan kompis som berättar om att han har sett en film som måste jämställas med en hypotetisk medicin som utplånar HIV med tanke på antalet superlativ som användes. Smset avslutades med frågan: "Vad gör du?"
Mitt svar:
Sedan får jag ett sms av en annan kompis som berättar om att han har sett en film som måste jämställas med en hypotetisk medicin som utplånar HIV med tanke på antalet superlativ som användes. Smset avslutades med frågan: "Vad gör du?"
Mitt svar:
"Läser om varumärken och firmanamn, det är väldigt magnifikt, du måste läsa! Vill du att jag skickar boken till dig på fredag efter tentan?"
Härifrån och framåt: Becksvart.
Ja, nu är det kört på riktigt. Det är inte bara så att jag har studerat hela dagen - utan att gnälla. Jag har dessutom nu börjat läsa rättsfall för att det roar mig. Hittade nämligen ett i kurslitteraturen i dag som handlar om ett hotell som jag åkt förbi många gånger. Så nu är jag nyfiken och vill veta hur det hela utspelade sig. Nu har jag alltså nått stenbotten.
"Man kan inte få allt man vill ha."
Visst, okej. Det är jag villig att acceptera. Men kan man inte få någonting av det man vill ha? Om man önskar sig det väldigt, väldigt, väldigt mycket? Jag vet precis vad jag vill ha mest i hela universum och det som finns där bortom. Precis lika väl vet jag att jag aldrig någonsin kommer att få det. Vilket är en ganska deprimerande tanke.
Men vem är inte deprimerad mitt i natten? Förstå hur många fler lyckopiller som skulle säljas ifall de hade dygnetrunt-öppna pillerbutiker för just lyckopiller? Framåt småtimmarna skulle köerna slingra sig runt kvarteren av deprimerade människor som bara vill få bort allt det mörka.
Man kanske skulle ta och sadla om till psykolog och starta en nattmottagning? Det kan man säker tjäna sjukt mycket pengar på. Fast då skulle jag vara tvungen att byta namn till annuennatt, eftersom att jag skulle sova på dagarna. Och tänk vilket krångel det skulle bli, för att inte tala om hur fult "annuennatt" ser ut, bara en massa N överallt, eller all over the place som de skulle ha sagt i staterna.
Nej, det får nog bli till att fortsätta på juridiklinjen, och med lite tur så glömmer jag inte att ta med mig lagboken till biblioteket när jag ska dit om några timmar som jag gjorde igår*.
*Klockan är efter midnatt, alltså är idag idag och igår igår.
Men vem är inte deprimerad mitt i natten? Förstå hur många fler lyckopiller som skulle säljas ifall de hade dygnetrunt-öppna pillerbutiker för just lyckopiller? Framåt småtimmarna skulle köerna slingra sig runt kvarteren av deprimerade människor som bara vill få bort allt det mörka.
Man kanske skulle ta och sadla om till psykolog och starta en nattmottagning? Det kan man säker tjäna sjukt mycket pengar på. Fast då skulle jag vara tvungen att byta namn till annuennatt, eftersom att jag skulle sova på dagarna. Och tänk vilket krångel det skulle bli, för att inte tala om hur fult "annuennatt" ser ut, bara en massa N överallt, eller all over the place som de skulle ha sagt i staterna.
Nej, det får nog bli till att fortsätta på juridiklinjen, och med lite tur så glömmer jag inte att ta med mig lagboken till biblioteket när jag ska dit om några timmar som jag gjorde igår*.
*Klockan är efter midnatt, alltså är idag idag och igår igår.
Ego.
Tänka sig, jag åkte verkligen till biblioteket. Och tänka sig, jag var koncentrerad under hela föreläsningen.
Jag är så duktig. Bäst till och med. Bättre än bäst för att vara ärlig. Underbar helt enkelt.
Jag är så duktig. Bäst till och med. Bättre än bäst för att vara ärlig. Underbar helt enkelt.
Eftersöker tidslås.
Jag skulle vilja ha ett tidslås på min blogg. Ett tidslås som gjorde att jag inte hade tillgång till funktionen "Skapa nytt inlägg." på kvällen/natten och framför allt framåt småtimmarna. Jag tror att bloggen är precis lika farlig om natten som alkohol är, rent känslopsykiskt alltså. När det är mitt i natten och man är som mest sårbar borde man inte få ha tillgång till det här. Det är då man skriver för mycket. För många hemliga sanningar som man egentligen inte vill låtsas om, men som måste få ett utlopp. Och en blogg som x antal personer läser - både främlingar och personer man känner - är ingen bra placering av det utloppet.
Jag lovar aldrig någonting jag inte kan hålla, förutom till mig själv.
Jag satt nyss och funderade på vad jag ska göra imorgon när jag inte behöver gå för att lämna/hämta min cykel och därmed inte har någon anledning att gå ut. Inte för att jag behöver en anledning egentligen, men just nu under den här perioden vågar jag inte bege mig ut bara för att gå - tror att jag skulle bli kvar hela dagen då, oförmögen att gå tillbaka hem. Tills det blev mörkt i alla fall, för då skulle jag bli rädd och slinka in genom lägenhetsdörren, och dubbelkolla att jag verkligen låste den.
I alla fall så kom jag på att jag lovat mig själv att gå till biblioteket imorgon, alltså är det tur att jag inte har några cykelärenden. Problemet med biblioteket är dock att ett löfte till mig själv att gå dit är lite som när personer som blivit alldeles för fulla en kväll säger "Jag ska aldrig mer dricka.". Det blir aldrig som man lovat sig själv. Känner att jag måste bygga lite på karaktären i just biblioteksloveriet.
I alla fall så kom jag på att jag lovat mig själv att gå till biblioteket imorgon, alltså är det tur att jag inte har några cykelärenden. Problemet med biblioteket är dock att ett löfte till mig själv att gå dit är lite som när personer som blivit alldeles för fulla en kväll säger "Jag ska aldrig mer dricka.". Det blir aldrig som man lovat sig själv. Känner att jag måste bygga lite på karaktären i just biblioteksloveriet.
Klänningar och klackar är fult!
Alla som någon gång träffat mig, eller bara sett mig på håll, vet att jag lever för mjukiskläder. Därför var det inte alls konstigt att jag satt på en sten iklädd leggings, långt linne, grå ziphoodie och långa stickade strumpor i korsningen där ungefär hälften av LiU:s studenter cyklar förbi och visade upp min "dagens outfit", som majoriteten av bloggarna kallar det.
- Eller inte. Men vad gör man inte för att förmedla födelsedagspresenter till en blivande tjugotvååring?
Skandal!
Stackars dömda brottslingar som måste gå omkring i fängelset i tråkiga kläder...
.
Hur ska jag kunna sluta med något jag behöver för att överleva?
Mango-tango.
När jag lägger mig för att sova ikväll hoppas jag innerligt att jag inatt får en lika speciell dröm som den jag hade natten till idag. Jag drömde nämligen att jag åt en mango. Förstå vilka stimulerande uppplevelser man har utsatts för under dagen då man drömmer om något sådant! Men man vet aldrig, inatt kanske det hela utvecklas till något annat från växtriket - kanske en... Jag kan faktiskt inte komma på något exempel. Så det får väl bli mango inatt igen.
"Ifall något skulle hända mig så måste du..."
Jag avskyr när någon säger sådär till mig! Senast var min pappa som ska åka till London. Jag vill helst inte tänka i sådana banor dagen innan min pappa sätter sig på ett flyg till London, tack. Usch.
Det är väldigt tur att man inte litar på sig själv.
När jag kommit halvvägs ner genom trapphuset så kände jag ett behov av att känna efter om plånboken låg i väskan. Jag visste att den gjorde det eftersom att jag mindes att jag hade lagt dit den, men så kom jag på att båda äggen hade kokat sönder i morse så jag kände efter - och självklart fanns där ingen plånbok.
När plånboken, som låg på golvet nedanför sängen, var hämtad gick jag mot min första destination, nämligen Kårallen. När jag strosar förbi ingång femton till A-huset så blir jag plötsligt lite osäker på var jag gjorde av lappen med kurskoden, och börjar leta i alla fickor som fanns att tillgå, men ingen lapp.
Efter ett samtal efterfrågandes koden så hamnade jag till slut i kassan för att betala tentorna jag hade beställt. Letar efter tian jag vet ska ligga i min väska. Den fanns inte där, så var tvungen att spräcka en hundralapp.*
Knallade hem igen och hämtade min cykel och började, med soundtracket till Juno högt spelandes i mp3-spelaren**, gå mot cykelverkstaden där jag fick veta att mitt däck var "mycket dåligt". Han som jobbade där frågade om jag såg och så klämde han lite på däcket. Jag svarade ja, men självklart hade jag ingen aning om vad det var han ville att jag skulle se - ifall jag varit cykelproffs hade jag förmodligen inte behövt gå till en verkstad för att få en punktering lagad. När jag fått kvittot, vi hade sagt hej då och jag hade börjat gå därifrån så skrek han "Snälla!" efter mig, så jag vände mig om och insåg att jag hade glömt att ta bort låset.
Sedan tog jag en liten omväg hem via Gamla Linköping eftersom att vädret var helt underbart. Hade helst velat utöka promenaden än mer och helst sluppit gå in på hela dagen, men man har ju lite annat att syssla med också.
Saken är den att trots att allt som kan gå fel än så länge under dagen har gjort det så är jag på ett oförskämt bra och muntert humör. Jag är kär - i allt och alla! Bildligt talat.
*Att spräcka en hundralapp var bland det värsta man kunde göra när man var yngre, det kändes så hårt på något sätt. Då levde man ju i ett fantasiland där man trodde att hundra kronor var mycket pengar att inneha. Idag är enda anledningen till att jag suckar inombords när jag måste spräcka en hundralapp att växeln tar så mycket mer plats.
**Vars ena gummiplupp till hörlurarna för övrigt hade försvunnit.
När plånboken, som låg på golvet nedanför sängen, var hämtad gick jag mot min första destination, nämligen Kårallen. När jag strosar förbi ingång femton till A-huset så blir jag plötsligt lite osäker på var jag gjorde av lappen med kurskoden, och börjar leta i alla fickor som fanns att tillgå, men ingen lapp.
Efter ett samtal efterfrågandes koden så hamnade jag till slut i kassan för att betala tentorna jag hade beställt. Letar efter tian jag vet ska ligga i min väska. Den fanns inte där, så var tvungen att spräcka en hundralapp.*
Knallade hem igen och hämtade min cykel och började, med soundtracket till Juno högt spelandes i mp3-spelaren**, gå mot cykelverkstaden där jag fick veta att mitt däck var "mycket dåligt". Han som jobbade där frågade om jag såg och så klämde han lite på däcket. Jag svarade ja, men självklart hade jag ingen aning om vad det var han ville att jag skulle se - ifall jag varit cykelproffs hade jag förmodligen inte behövt gå till en verkstad för att få en punktering lagad. När jag fått kvittot, vi hade sagt hej då och jag hade börjat gå därifrån så skrek han "Snälla!" efter mig, så jag vände mig om och insåg att jag hade glömt att ta bort låset.
Sedan tog jag en liten omväg hem via Gamla Linköping eftersom att vädret var helt underbart. Hade helst velat utöka promenaden än mer och helst sluppit gå in på hela dagen, men man har ju lite annat att syssla med också.
Saken är den att trots att allt som kan gå fel än så länge under dagen har gjort det så är jag på ett oförskämt bra och muntert humör. Jag är kär - i allt och alla! Bildligt talat.
*Att spräcka en hundralapp var bland det värsta man kunde göra när man var yngre, det kändes så hårt på något sätt. Då levde man ju i ett fantasiland där man trodde att hundra kronor var mycket pengar att inneha. Idag är enda anledningen till att jag suckar inombords när jag måste spräcka en hundralapp att växeln tar så mycket mer plats.
**Vars ena gummiplupp till hörlurarna för övrigt hade försvunnit.
Fler klassiska citat från föreläsningssalen.
"Japanerna är ett jävla gissel i världsordningen när det kommer till patent."
Självklart taget helt ur sitt sammanhang, och även lätt överdrivet i sin framställning.
"Ni som går i affären och handlar..."
Nog för att onlineshoppningen börjar skjuta i höjden, men matvaror köper nog de allra flesta fortfarande i just affären.
"... det vet ju ni som har barn."
Ja, tonårsgraviditeterna ökar lavinartat, men ändå. I ett rum fyllt av studenter där huvuddelen befinner sig i de tidigaste tjugoåren, finns det inte så många som har egna barn.
När man sitter på en av världens mest onödiga och tråkiga föreläsningar kan "En fakta man..." med hjälp av inbillning lätt bli lite svengelskt och istället höras som "En fucked man...".
Ur gnället föds de verkligt bra slutsatserna.
Jag måste verkligen se till att göra något åt den här saken att jag nu för tiden alltid är klar minst en halvtimme innan jag ska vara någonstans. Det försör verkligen mitt rykte - för att inte tala att jag försämrar ställningen hos alla tjejer genom att sitta och vänta på att det ska bli dags att gå.
Det är egentligen ganska otroligt att börja klockan tre på eftermiddagen, man hinner ha ett helt liv innan föreläsningen. Idag har jag tvättat, bäddat om sängen och ungefär sjuhundra andra saker också. Det är alltid förvånande vilka saker man lägger märke till som irriterande när man bor ensam. För att ta ett exempel så kan jag ju nämna vikning av lakan. Det är inte det allra lättaste ska jag be att få tala om!
Förstå hur mycket tid man skulle spara om man bodde tillsammans med någon, då hade vikningen gått så mycket fortare. Sedan så månste man såklart kalkylera in det faktumet att jag bor i en etta på tjugosex kvadratmeter, alltså inte en idealsituation för samboskap. Och att flytta skulle bara innebära en massa krångel. Vad jag alltså nu precis kom fram till är att det alltså är värt att slösa lite extra tid på ensamlakanvikning för att slippa flyttkrångel. Det kanske till och med hade varit bättre om jag hade haft fler lakan att vika, det hade ju kunnat hjälpa mitt "klar för tidigt" problem.
En inte lika fin människa.
MSN:
finland säger: Hahaha
finland säger: Har du blivit av med din cykel?
annuendag säger: nej, den har punktering!
finland säger: Fan
finland säger: Jag ska ta ut semester bara för att gömma din cykel
annuendag säger: Det tycker jag att du ska
finland säger: Väldigt värt det
annuendag säger: du är en sådan fin pojke vet du om det?
finland säger: Japp
finland säger: Jag brukar säga så
annuendag säger: man får verkligen bara lust att slänga ner dig på en säng och pussa dig massor
finland säger: Kan tänka mig det
En fin männsika.
Med risk för att totalt tjata sönder cykelämnet så vill jag tacka min bekant som på fullaste allvar trodde att jag är kapabel att laga en punktering. Det är så fint av honom. Det värmde verkligen att han hade så mycket tro i mig som person.
Just punkteringar är för övrigt den enda anledningen till att flickor blir tillsammans med pojkar. Om det inte vore för punkteringar skulle alla tjejer vara lesbiska. Som flicka måste man se till att ta sitt ansvar att hitta någon så att man slipper bli sittande i denna sits jag är nu. Jag tar på mig det fulla ansvaret att jag inte har försökt hitta en pojkvän för sådana här tillfällen.
Just punkteringar är för övrigt den enda anledningen till att flickor blir tillsammans med pojkar. Om det inte vore för punkteringar skulle alla tjejer vara lesbiska. Som flicka måste man se till att ta sitt ansvar att hitta någon så att man slipper bli sittande i denna sits jag är nu. Jag tar på mig det fulla ansvaret att jag inte har försökt hitta en pojkvän för sådana här tillfällen.
Precis som en bal på slottet.
Igår var en fantastisk kväll, verkligen underbar. Det hela började med att jag letade reda på mina cykellysen och insåg att de hade gått sönder. Detta ledde till att jag fick ringa till Pickford och be henne låna ut lysen till mig. Vilket hon gjorde.
Sedan gick jag ner till min cykel. När jag kliver ut genom dörren inser jag att det regnar, väldigt mycket. Går i alla fall och låser upp cykeln och rullar ut den ur stället. Märker att det känns lite konstigt, lite annorlunda. Tittar ner på mitt bakdäck och inser efter att ha kisat lite i mörkret att ja, det är punkteringsoskulden som har tagits. Detta ledde till att jag ringde till Pickford och berättade den goda nyheten, och att planerna ändrades till gång.
Eftersom att jag är galet mörkrädd så var detta inte ett underhållande alternativ eftersom att det betydde att jag skulle behöva gå hem ensam mitt i natten, så jag bestämde mig för att skaffa mig lite inbillat mod och gick upp och kikade in genom min grannes öppna dörr. Jag känner inte honom, vi har varit på ett möte tillsammans och så sent som igår kväll kunde jag inte komma ihåg vad jag hette inför ett rum med fyrtiotvå personer, men jag kände att jag var tvungen. Jag frågade om jag möjligtvis kunde få låna hans cykel. Och det hade jag gärna fått, om han hade vetat vart hans nyckel var. Istället så vände han sig till sin kompis, tillika en av mina andra grannar, och undrade om jag kunde ta hennes. Vilket jag kunde, tack för det för övrigt. Detta ledde till att jag fick ringa till Pickford och dra tillbaka gångbestämelsen och berätta att jag hade ordnat fram en cykel.
Så allt som krävdes för att jag skulle få se en dålig film var total förnedring. Det är precis så man ska gå igenom livet.
På tal om filmen så är det för övrigt väldigt trevligt att veta att man har beskådat samma snopp som ens föreläsare har lagt sina ögon på.
Sedan gick jag ner till min cykel. När jag kliver ut genom dörren inser jag att det regnar, väldigt mycket. Går i alla fall och låser upp cykeln och rullar ut den ur stället. Märker att det känns lite konstigt, lite annorlunda. Tittar ner på mitt bakdäck och inser efter att ha kisat lite i mörkret att ja, det är punkteringsoskulden som har tagits. Detta ledde till att jag ringde till Pickford och berättade den goda nyheten, och att planerna ändrades till gång.
Eftersom att jag är galet mörkrädd så var detta inte ett underhållande alternativ eftersom att det betydde att jag skulle behöva gå hem ensam mitt i natten, så jag bestämde mig för att skaffa mig lite inbillat mod och gick upp och kikade in genom min grannes öppna dörr. Jag känner inte honom, vi har varit på ett möte tillsammans och så sent som igår kväll kunde jag inte komma ihåg vad jag hette inför ett rum med fyrtiotvå personer, men jag kände att jag var tvungen. Jag frågade om jag möjligtvis kunde få låna hans cykel. Och det hade jag gärna fått, om han hade vetat vart hans nyckel var. Istället så vände han sig till sin kompis, tillika en av mina andra grannar, och undrade om jag kunde ta hennes. Vilket jag kunde, tack för det för övrigt. Detta ledde till att jag fick ringa till Pickford och dra tillbaka gångbestämelsen och berätta att jag hade ordnat fram en cykel.
Så allt som krävdes för att jag skulle få se en dålig film var total förnedring. Det är precis så man ska gå igenom livet.
På tal om filmen så är det för övrigt väldigt trevligt att veta att man har beskådat samma snopp som ens föreläsare har lagt sina ögon på.
Cykelhelvete!
Jag förstår att det var naivt av mig att tro att min cykel var värst i hela världen. Att det inte fanns en endaste cykel som var värre att cykla på än min cykel. Tills jag träffade min grannes cykel. Jag har aldrig varit med om något i dess like! Den hade inga som helst växlar men så fort det blev minsta lilla lutning uppför så stod den still. Pedalerna ville inte röra sig. Jag fick ta i med all min kraft. Att den sedan var inställd för en mycket kortare person gjorde ju inte det hela bättre.
Jag kommer ha träningsvärk imorgon, på grund av ett cykelhelvete! Helt otroligt. När jag äntligen var hemma och klev, eller snarare snubblade av, cykeln så kunde jag knappt stå upp Om någon såg ut genom fönstret och såg mig då skulle den personen utan tvekan tro att jag var full, jag vinglade som Bambi, jag trodde att benen skulle vika sig under mig. Den där cykeln är gjord av fan han själv. Hur jag kom att träffa den här cykeln är jag alldeles för upprörd för att berätta. Nu ska jag sova och låtsas att den här kvällen aldrig hände, åtminstone inte de dåliga bitarna.
Jag kommer ha träningsvärk imorgon, på grund av ett cykelhelvete! Helt otroligt. När jag äntligen var hemma och klev, eller snarare snubblade av, cykeln så kunde jag knappt stå upp Om någon såg ut genom fönstret och såg mig då skulle den personen utan tvekan tro att jag var full, jag vinglade som Bambi, jag trodde att benen skulle vika sig under mig. Den där cykeln är gjord av fan han själv. Hur jag kom att träffa den här cykeln är jag alldeles för upprörd för att berätta. Nu ska jag sova och låtsas att den här kvällen aldrig hände, åtminstone inte de dåliga bitarna.
Förlåt!
Jag ska iväg och så på bio ikväll. Anledningen till att jag tar upp det här är att det ikväll blir andra gången som jag går på
bio när jag har hosta. Det är inte i närheten av lika extremt som det var förra gången, men ändå. Som tur var så var förra gången på Gotland, och på biografen på ön blir det sällan så mycket folk. Det var alltså inte överdrivet många som var tvungen att genomlida en väldigt hostig version av Love Actually. Men även om det inte var så många, så tycker jag synd om personerna, dem hade ju betalt biljett och ställt in sig på en bioupplevelse. Stackars.
Förhoppningsvis är det inte så många som går på samma bio som jag ikväll, lite tråkigt om många ska behöva lida den här gången.
Förhoppningsvis är det inte så många som går på samma bio som jag ikväll, lite tråkigt om många ska behöva lida den här gången.
God morgon.
Jag har lagt mig till med en ny vana, nämligen att sova med armarna ovanför huvudet. Det är jätteskönt, ända tills man vaknar och inser att man knappt har något blod kvar i armarna...
En dag, två olika versioner.
Min.
"Hej [censur]! Haft en bra dag? Min har varit väldigt produktiv! Gick upp 7.30 och storstädade min lgh, chillade med en film, organiserade alla kurspapper i pärmar, gick igenom 4 lagar och lagade en underbar middag. Är väldigt nöjd [gladgubbe]"
Hans.
"Allt är ljuvligt här också. Var trött som en grå elefant när jag steg upp, möttes av vidrigt mycket post på jobbet, vi kom ut assent, det började spöregna, det följdes upp med ett strömavbrott på hela kungsholmen i över en timme. Fastnade nästan i en hiss och fick klättra upp genom taket. Blött, mörkt och aptrött."
"Hej [censur]! Haft en bra dag? Min har varit väldigt produktiv! Gick upp 7.30 och storstädade min lgh, chillade med en film, organiserade alla kurspapper i pärmar, gick igenom 4 lagar och lagade en underbar middag. Är väldigt nöjd [gladgubbe]"
Hans.
"Allt är ljuvligt här också. Var trött som en grå elefant när jag steg upp, möttes av vidrigt mycket post på jobbet, vi kom ut assent, det började spöregna, det följdes upp med ett strömavbrott på hela kungsholmen i över en timme. Fastnade nästan i en hiss och fick klättra upp genom taket. Blött, mörkt och aptrött."
"...men ja, du outar faktiskt ganska ofta att du skulle vilja ha någon..."
Jag förstår inte alls vad det här kommer ifrån? Har jag någonsin sagt det? Det kan jag inte ha gjort, för det påståendet har jag inte erkänt för mig själv ens en gång än!
Och bara för att jävlas ännu mer: "behöver jag nämna att jag igår i baren träffade en alkohol-fri jättetrevlig snygg OCH rolig kille? synd att du inte var där..."
[Ifall det inte hade varit patetiskt skulle jag gjort en gladgubbe här för att ingen trögtänkt ska missuppfatta detta som hat mot Pickford.]
Och bara för att jävlas ännu mer: "behöver jag nämna att jag igår i baren träffade en alkohol-fri jättetrevlig snygg OCH rolig kille? synd att du inte var där..."
[Ifall det inte hade varit patetiskt skulle jag gjort en gladgubbe här för att ingen trögtänkt ska missuppfatta detta som hat mot Pickford.]
Två klassiska citat - från dagens föreläsning...
"Det finns ett klassiskt rättsfall, som pågår nu i marknadsdomstolen."
Hur man väljer att definiera ordet klassiskt kan ju variera då det kommer till tidsaspekten - men oftast så har väl något inte uppkommit till just termen klassisk då det fortfarande är pågående?
"...ligga i bild, det gäller att marknadsföra sig som produkt."
Självklart taget helt ur sitt sammanhang, men det förändrar inte faktumet att det var mottot man levde efter i Big Brother-huset.
En, för jävlig, dag.
Den här dagen tar verkligen aldrig slut. Började med föreläsningar i morse mellan åtta och tolv. Därefter hade jag några ärenden, av vilka över hälften inte blev avklarade på grund av yttre omständigheter, dessa följdes upp av pluggning och matlagning inför styrelsemötet.
Jag hade en halvtimme ledig idag efter klockan tolv, och det var innan styrelsemötet. Då tänkte jag kolla lite på datorn, i rent underhållningssyfte, men lyckas precis innan tappa mobilen ner bakom sängen och när jag ska dra undan sängen lite hör jag hur någonting går sönder. Visade sig att benet som sitter mitt under sängen på något sätt "fastnat" i golvet och därmed gjort så att det slets bort från sängbottnen. Så mina trettio små minuter spenderade jag med att försöka lyfta upp sänggaveln på min fåtölj för att få upp den lite från marken, för att därefter kunna åla mig in under och skruva fast benet igen. Något som är så mycket svårare än vad det ser ut att vara i skrift. För att inte tala om att få ner sängen från fåtöljen.
Och nu, när mötet är slut, så måste jag fortfarande vara på stand by eftersom att jag väntar på en höleverans "någon gång ikväll". Jag är väldigt tacksam över höleveransen, men jag är så fysiskt och psykiskt trött efter den här dagen - speciellt då förkylningen börjat komma tillbaka igen.
Jag hade en halvtimme ledig idag efter klockan tolv, och det var innan styrelsemötet. Då tänkte jag kolla lite på datorn, i rent underhållningssyfte, men lyckas precis innan tappa mobilen ner bakom sängen och när jag ska dra undan sängen lite hör jag hur någonting går sönder. Visade sig att benet som sitter mitt under sängen på något sätt "fastnat" i golvet och därmed gjort så att det slets bort från sängbottnen. Så mina trettio små minuter spenderade jag med att försöka lyfta upp sänggaveln på min fåtölj för att få upp den lite från marken, för att därefter kunna åla mig in under och skruva fast benet igen. Något som är så mycket svårare än vad det ser ut att vara i skrift. För att inte tala om att få ner sängen från fåtöljen.
Och nu, när mötet är slut, så måste jag fortfarande vara på stand by eftersom att jag väntar på en höleverans "någon gång ikväll". Jag är väldigt tacksam över höleveransen, men jag är så fysiskt och psykiskt trött efter den här dagen - speciellt då förkylningen börjat komma tillbaka igen.
Desperat?
Idag fick jag mig en frågeställare över hur desperat jag egentligen framstår att vara. Detta efter följande meningsutbyte.
Pickford: Vi ska ut ikväll så om du har lust att hänga med...
Jag: Nej. Känner att förkylningen är på väg tillbaka lite så...
Pickford: Okej, tänkte bara att du kanske ville med, och kanske träffa en guy.
Jag: ... Nej? Och även om så skulle det nog inte det vara på den scenen jag letade.
Pickford: Vi ska ut ikväll så om du har lust att hänga med...
Jag: Nej. Känner att förkylningen är på väg tillbaka lite så...
Pickford: Okej, tänkte bara att du kanske ville med, och kanske träffa en guy.
Jag: ... Nej? Och även om så skulle det nog inte det vara på den scenen jag letade.
Torskpizza/tårta.
Ni vet hur saker och ting förändras, det sker ibland snabbt och ibland tar det lite tid. Men oavsett tidsaspekten så förändras allting förr eller senare. En sak som förändras kraftigt och ofta är synen på mat, eller snarare synen på vad man anser vara god, respektive äcklig, mat.
När jag var liten så älskade jag när vi hade torskgryta med purjolök. Till det hade vi potatis, lingon och citronpeppar. Men som ni förstår av rubriken, och det faktum att jag ens tar upp det här, så avnjöts denna rätt på ett lite speciellt sätt. Nämligen detta:
När jag var liten så älskade jag när vi hade torskgryta med purjolök. Till det hade vi potatis, lingon och citronpeppar. Men som ni förstår av rubriken, och det faktum att jag ens tar upp det här, så avnjöts denna rätt på ett lite speciellt sätt. Nämligen detta:
1. Tag potatisen och krossa den med gaffeln.
2. Tag lite torskfilé ur grytan och mosa den tillsammans med potatisen.
3. Tag mycket sås och lingon och blanda samman det med potatisk och fiskröran.
4. Platta ut över tallriken så att det bildar formen av en pizza/tårta.
5. Strö över citronpeppar.
6. "Skär" med gaffeln i pizza/tårtbitar och ät en bit i taget.
2. Tag lite torskfilé ur grytan och mosa den tillsammans med potatisen.
3. Tag mycket sås och lingon och blanda samman det med potatisk och fiskröran.
4. Platta ut över tallriken så att det bildar formen av en pizza/tårta.
5. Strö över citronpeppar.
6. "Skär" med gaffeln i pizza/tårtbitar och ät en bit i taget.
Visst låter det äckligt? Det är avskyvärt, men när jag var liten var det här min absoluta favoriträtt. Och jag kan verkligen inte förstå det! Vad jag verkligen inte förstår är hur det ens började? Hur fick jag idén till att misshandla min mat på detta sätt?
Vad som är än roligare i denna lätt illamåendeframkallande historia är att när min lillebror blev tillräckligt gammal för att hantera gaffeln själv så lärde jag ut den här konsten till honom, och han avgudade det. Varenda gång vi fick torsk satt vi där och gjorde våra torskpizzor/tårtor.
Av naturliga skäl så dog den här rätten till slut ut, sorgligt nog förmodligen mest på grund av att pappa slutade köpa torsk. Sedan för något år sedan så skulle vi plötsligt få torskgryta och potatis igen. Och både jag och min lillebror gnällde och hade oss. Vi båda avskydde maten. Pappa förstod inte, vi brukade ju älska det när vi var små. "Minns ni inte pizzorna ni brukade göra?" frågade han. Och jag vågar sätta ganska mycket av mitt studiemedel på att det var just på grund av minnet från dem som vi inte ville ha något med den där torskgrytan att göra..
Vad som är än roligare i denna lätt illamåendeframkallande historia är att när min lillebror blev tillräckligt gammal för att hantera gaffeln själv så lärde jag ut den här konsten till honom, och han avgudade det. Varenda gång vi fick torsk satt vi där och gjorde våra torskpizzor/tårtor.
Av naturliga skäl så dog den här rätten till slut ut, sorgligt nog förmodligen mest på grund av att pappa slutade köpa torsk. Sedan för något år sedan så skulle vi plötsligt få torskgryta och potatis igen. Och både jag och min lillebror gnällde och hade oss. Vi båda avskydde maten. Pappa förstod inte, vi brukade ju älska det när vi var små. "Minns ni inte pizzorna ni brukade göra?" frågade han. Och jag vågar sätta ganska mycket av mitt studiemedel på att det var just på grund av minnet från dem som vi inte ville ha något med den där torskgrytan att göra..
Tack gode gud för skadeglädjen!
Snart är klockan åtta, och man får sitta och gotta sig åt personer som på allvar tror att de kan sjunga och gör bort sig på TV. Än bättre är det när det är deras föräldrar och vänner som uppmuntrat dem och därmed fått dem att söka. Det är så underbart. Underhållning i sitt esse.
Idag måste jag bege mig ut i verkligheten igen.
Förlåt till alla er jag eventuellt råkar smitta!
Hormail.
Genom sin adress känner man sig själv. Skulle logga in med hotmailadressen. Skrev dock "fel", blev hormail.com istället. Det undermedvetna som försöker berätta något månne?
Fredag - lördag - söndag - måndag.
Den här helgen har verkligen varit underbar. Jag vill ha det likadant varenda helg under resten av mitt liv tack.
Feberyrningar.
Det är så mycket jag önskar jag kunde skriva, så mycket jag skulle behöva få ett utlopp för. Psykiskt har jag haft många höjder och många dalar, speciellt under högstadiet. Nu för tiden är det bättre, eller åtminstone annorlunda. Då under högstadietiden så kom dalarna ofta. Ofta, snabbt och hårt. Idag så är de mer sällan. Jag håller mig uppe på berget under större perioder, samtidigt som dalarna är... annorlunda. På sätt och vis är de svårare, jobbbigare och så mycket mer påfrestande. Dels på grund av åldern. Man kan inte bete sig på samma sätt idag som man gjorde då. Men det är så konstigt, för problemen då... de var på en helt annan nivå, så mycket svårare. Jag hade förresten formodligen knappt några höjder då överhuvudtaget, bara tillfälliga små kullar.
Det är kanske det som gör det så annorlunda. Inte bara tiden och åldern utan även mängder höjder då jämfört med nu. Jag önskar ibland att så mycket saker var annorlunda, men jag vet att om det vore meningen så skulle saker vara annorlunda. Jag är inte religiös eller något sådant, men jag tror att allt beror på tillfälligheter. Att det finns sådana som man kan välja och sådana som är definitiva. Just nu är det enda jag vet att jag inte vet någonting. Ingenting förutom att jag står stilla. Jag ser alla runtomkring mig utvecklas. Men jag... Jag går istället bakåt, om jag lyckas göra ett framsteg så dröjer det inte länge innan jag har gjort det steget ogjort och det resulterar alltid i att jag hamnar ännu mer efter. Som den klassiska leken man gjorde när man var liten: ett steg fram, och två steg bak. Man kommer ingenstans när man går på det sättet, Man kommer bara längre och längre ifrån där man började...
Det är kanske det som gör det så annorlunda. Inte bara tiden och åldern utan även mängder höjder då jämfört med nu. Jag önskar ibland att så mycket saker var annorlunda, men jag vet att om det vore meningen så skulle saker vara annorlunda. Jag är inte religiös eller något sådant, men jag tror att allt beror på tillfälligheter. Att det finns sådana som man kan välja och sådana som är definitiva. Just nu är det enda jag vet att jag inte vet någonting. Ingenting förutom att jag står stilla. Jag ser alla runtomkring mig utvecklas. Men jag... Jag går istället bakåt, om jag lyckas göra ett framsteg så dröjer det inte länge innan jag har gjort det steget ogjort och det resulterar alltid i att jag hamnar ännu mer efter. Som den klassiska leken man gjorde när man var liten: ett steg fram, och två steg bak. Man kommer ingenstans när man går på det sättet, Man kommer bara längre och längre ifrån där man började...
Jippie! Oj, nej visst inte. Mitt fel!
När jag vaknade för ungefär tjugo minuter sedan så kände jag efter om jag fortfarande var förkyld, och till mig glada överraskning sp kände jag mig alldeles frisk. Fem minuter senare så insåg jag att det var ren inbillning och önskning som tog det beslutet. Jag har nämligen ännu mer ont idag än vad jag hade igår. Ni vet sådant där förkylningsont där hela kroppen värker och allt man gör utförs i slowmotion och man är så svag att man knappt ocrkar vrida på huvudet... Idag så gör det dessutom dubbelt så ont när jag andas än vad det gjorde igår, och världen snurrar till lite extra när jag försöker hålla mig vertikal. Jag har till och med ont i tänderna.
Allt detta blir extra njutningsfullt när jag egentligen hade behövt åka till affären idag för att bland annat mjölken* är slut. Tror dessutom att jag aldrig någonsin i mitt liv längtat så mycket efter glass. Eller åtminstone själva kylan av glassen när den passerar halsen, för själva ätandet känns bara illamåendeframkallande. Kallt är av någon anledning tusen gånger bättre än varmt i min värld.
Nämnde jag att hostningarna satte in igår eftermiddag/kväll? Och att de inte har mirakulöst försvunnit över natten?
*Det enda varma jag kan få i mig är varm choklad, vilket är sjukt men sant. Jag försökte med te, men det gjorde ingenting bättre, fick mig bara att må än mer psykiskt och fysiskt dåligt.
Allt detta blir extra njutningsfullt när jag egentligen hade behövt åka till affären idag för att bland annat mjölken* är slut. Tror dessutom att jag aldrig någonsin i mitt liv längtat så mycket efter glass. Eller åtminstone själva kylan av glassen när den passerar halsen, för själva ätandet känns bara illamåendeframkallande. Kallt är av någon anledning tusen gånger bättre än varmt i min värld.
Nämnde jag att hostningarna satte in igår eftermiddag/kväll? Och att de inte har mirakulöst försvunnit över natten?
*Det enda varma jag kan få i mig är varm choklad, vilket är sjukt men sant. Jag försökte med te, men det gjorde ingenting bättre, fick mig bara att må än mer psykiskt och fysiskt dåligt.