Nyfiken i en strut!
Igår kväll/natt så var det lite liv i luckan häromkring och efter att ännu en, aningen alkoholpåverkad, människa mistagit min ringklacka för någon annans så valde jag att skruva ur den innan jag gick och lade mig.
Mindre än efter en halvtimme från det att jag somnat så väcks jag av ett oplacerbart ljud, nyvaken som jag är tar det mig några sekunder innan jag förstår att det är någon som står och ringer på ringklockan, och det som hörs är ljudet som blir kvar när man tar bort plingdelen.
I och med att klockan är någonstans kring två så överväger jag först att strunta i det, vilket jag brukar göra sådana här kvällar, men eftersom att det i övrigt har blivit tyst i huset och människan plingar på flera gånger så bestämmer jag mig för att åtminstone kika i titthålet.
Tyvärr så hann jag inte fram innan människan gav upp och gick. Så nu är jag såklart nyfiken på vem det var, med tanke på omständigheterna så är ju sannolikheten ganska så stor att det var någon som jag kände. Vem vet, kanske till och med var ett Svärd!?
Okej, kanske inte - men jag hoppas att människan ger sig till känna om det var någon jag känner. Och jag hoppas verkligen att det inte var...
Mindre än efter en halvtimme från det att jag somnat så väcks jag av ett oplacerbart ljud, nyvaken som jag är tar det mig några sekunder innan jag förstår att det är någon som står och ringer på ringklockan, och det som hörs är ljudet som blir kvar när man tar bort plingdelen.
I och med att klockan är någonstans kring två så överväger jag först att strunta i det, vilket jag brukar göra sådana här kvällar, men eftersom att det i övrigt har blivit tyst i huset och människan plingar på flera gånger så bestämmer jag mig för att åtminstone kika i titthålet.
Tyvärr så hann jag inte fram innan människan gav upp och gick. Så nu är jag såklart nyfiken på vem det var, med tanke på omständigheterna så är ju sannolikheten ganska så stor att det var någon som jag kände. Vem vet, kanske till och med var ett Svärd!?
Okej, kanske inte - men jag hoppas att människan ger sig till känna om det var någon jag känner. Och jag hoppas verkligen att det inte var...
Så är det ju såklart!
Det gick precis upp en sådan där glödlampa för mig. En sådan som hamnar ovanför tecknade figurers huvud när de kommit på något.* Jag kom precis på varför jag är världens mest fegaste människa. Det beror ju såklart på min höskullesolycka när jag var liten. Tänk att det skulle ta så här många år att dra sträcken mellan punkterna och komma fram till det. Den händelsen förstörde mig så pass att jag idag knappt vågar göra någonting alls.
Olyckan.
Jag var hos min kompis som hade en bondgård, eller ja; det var ju hennes föräldrars bondgård - inte hennes. Människan var ju bara åtta eller nio år för guds skull! I alla fall: Vi var på deras höskulle och där fanns den en enorm pyramid av balar som vi skulle klättra över.
Jag var liten och lyckades inte komma upp på den lägsta balen på det första försöket så jag släppte taget med armarna för att ta ny sats från golvet. På mig hade jag gummistövlar och när jag landade på golvet så halkade jag och föll baklänges - och slog huvudet i en träbalk.
Jag blev såklart ledsen och satte mig gråtandes på golvet en bit därifrån. Jag höll mig för bakhuvudet där jag hade slagit i, så tog jag fram min hand och när jag såg på den så var det helt täckt av blod. Jag fick såklart panik och började skrika efter mamma och pappa. Mina kompisar som kommit halvvägs upp för pyramiden fortsatte uppåt och sprang för att hämta hjälp. De var tre stycken och de två som var högst upp sa till den tredje att stanna hos mig. Men hon var ju liten hon med och att se mig sitta och blöda från huvudet och vara i ren panik skrämde ju såklart livet ur henne och hon klättrade efter de andra för hon vågade inte stanna kvar. Så där satt jag ensam på ett höloft och blödde från huvudet. Den känslan där och då av ren isande panik är en känsla som jag aldrig någonsin vill känna igen.
En av stallflickorna hörde mig i alla fall och kom och hämtade mig innan mina kompisar hunnit hem och hämtat någon. När jag kom hem till pappa så blev han rasande och han var så arg och skällde ut mig under tiden som han släpade mig till badkaret för att tvätta rent runt såret, mina morföräldrar var nämligen på besök och jag hade tjatat mig till att få gå och leka med mina kompisar istället för att vara hemma. Nu i efterhand förstår jag ju att han var mer rädd än arg, men så kändes det ju inte då. Jag fick åka in till sjukhuset och efter många, många timmars väntan fick jag till slut sy x antal stygn i mitt huvud.
Om den där träbalken inte hade varit där så hade jag fortsatt att ramla ner flera meter ner på ett betonggolv...
*På tal om den sortens lampor, kommer de att bytas ut till energisnåla glödlampor nu när de andra ska förbjudas? De ekovänliga tar ju en miljon år innan de uppkommer till ett starkt ljus, och det kommer ju att förstöra poängen med dem i serierna. Hoppas att serierna får någon slags dispens så att de får fortsätta med de omiljövänliga, blir ju inte alls samma sak med en ekolampa.
Olyckan.
Jag var hos min kompis som hade en bondgård, eller ja; det var ju hennes föräldrars bondgård - inte hennes. Människan var ju bara åtta eller nio år för guds skull! I alla fall: Vi var på deras höskulle och där fanns den en enorm pyramid av balar som vi skulle klättra över.
Jag var liten och lyckades inte komma upp på den lägsta balen på det första försöket så jag släppte taget med armarna för att ta ny sats från golvet. På mig hade jag gummistövlar och när jag landade på golvet så halkade jag och föll baklänges - och slog huvudet i en träbalk.
Jag blev såklart ledsen och satte mig gråtandes på golvet en bit därifrån. Jag höll mig för bakhuvudet där jag hade slagit i, så tog jag fram min hand och när jag såg på den så var det helt täckt av blod. Jag fick såklart panik och började skrika efter mamma och pappa. Mina kompisar som kommit halvvägs upp för pyramiden fortsatte uppåt och sprang för att hämta hjälp. De var tre stycken och de två som var högst upp sa till den tredje att stanna hos mig. Men hon var ju liten hon med och att se mig sitta och blöda från huvudet och vara i ren panik skrämde ju såklart livet ur henne och hon klättrade efter de andra för hon vågade inte stanna kvar. Så där satt jag ensam på ett höloft och blödde från huvudet. Den känslan där och då av ren isande panik är en känsla som jag aldrig någonsin vill känna igen.
En av stallflickorna hörde mig i alla fall och kom och hämtade mig innan mina kompisar hunnit hem och hämtat någon. När jag kom hem till pappa så blev han rasande och han var så arg och skällde ut mig under tiden som han släpade mig till badkaret för att tvätta rent runt såret, mina morföräldrar var nämligen på besök och jag hade tjatat mig till att få gå och leka med mina kompisar istället för att vara hemma. Nu i efterhand förstår jag ju att han var mer rädd än arg, men så kändes det ju inte då. Jag fick åka in till sjukhuset och efter många, många timmars väntan fick jag till slut sy x antal stygn i mitt huvud.
Om den där träbalken inte hade varit där så hade jag fortsatt att ramla ner flera meter ner på ett betonggolv...
*På tal om den sortens lampor, kommer de att bytas ut till energisnåla glödlampor nu när de andra ska förbjudas? De ekovänliga tar ju en miljon år innan de uppkommer till ett starkt ljus, och det kommer ju att förstöra poängen med dem i serierna. Hoppas att serierna får någon slags dispens så att de får fortsätta med de omiljövänliga, blir ju inte alls samma sak med en ekolampa.
Idag har jag varit allt annat än duktig.
Under mina dryga fyra timmar i skolan gjorde jag sex stycken uppgifter i övningsboken. Fyra av dem var illustrationer, det vill säga sådant som man bara skulle läsa. Sedan gick jag hem och började att laga mat - kände att det var lika bra att passa på medan jag hade ångan uppe... Efter maten tittade jag lite på TV, detta tätt följt av en eftermiddagslur på ungefär två timmar. Efter den luren har jag... gjort ingenting egentligen. Och det tänkte jag fortsätta med tills det är dags att sova.
Man måste få ha sådana dagar ibland också.
Man måste få ha sådana dagar ibland också.
Good day.
Sitter här och ler självbelåtet. Idag fick jag nämligen bevittna hur en pojke snubblade till i trappen. Inte vilken pojke som helst heller, utan en pojke som det var väldigt skönt att få se göra en sådan miss.
Jämnar ut ställningen lite, visserligen en extremt marginell förändring. Men definitivt en förändring i dynamiken som kommer muntra upp mig vid framtida möten.
Varje gång våra vägar korsas i framtiden så kommer jag nu att se hans blick framför mig så som den var precis efter att han snubblat till och höra hans mentala svordom över att det hände just precis då. Förhoppningsvis kommer även han att minnas det. Det skulle göra det hela så obeskrivligt mycket bättre!
Jämnar ut ställningen lite, visserligen en extremt marginell förändring. Men definitivt en förändring i dynamiken som kommer muntra upp mig vid framtida möten.
Varje gång våra vägar korsas i framtiden så kommer jag nu att se hans blick framför mig så som den var precis efter att han snubblat till och höra hans mentala svordom över att det hände just precis då. Förhoppningsvis kommer även han att minnas det. Det skulle göra det hela så obeskrivligt mycket bättre!
Så var ännu en oskuld avklarad.
Hur gick det till när mina mobilpengar tog slut?
Det är något som jag undrar över, trodde jag hade mycket kvar. Blev väldigt förvånad när det var en tant som informerade mig om att jag itne hade pengar nog att ringa ett samtal för, spydig lät hon dessutom.
Ja, i alla fall; så kan det gå när man glömmer att fylla på!
Lyckan den är kort. Den försvinner mest bara bort.
Jag: Ja, vad skönt en dag helt utan måsten! Jag kan stanna inne i fulkläder hela dagen och bara ha ont.
Fem minuter senare öppnar jag min mail.
Jag: Nej! Var ju idag vi skulle jula av lokalen. [Svordom] också!
Det hade jag väl aldrig trott.
Jag vet inte varför*, allt jag vet är att jag nu finner mig själv sittandes och sakna gymnasiet. Personerna, lärarna, lektionerna, filmsalen, datorerna. Ja, det mesta egentligen. Inte allt förstås, men vissa saker, vissa perioder.
Har roat mig med att läsa inlägg från den tiden... Eller snarare att jag har börjat läsa från inlägg ett och framåt.
Det är faktiskt ganska så underbart att se hur man förändrats och utvecklats. I vissa avseende till det bättre, i andra till det sämre. Men den här trippen på minnesvägen hjälper ju inte direkt mot saknaden av den här perioden. Jag hade till exempel glömt bort Maxi Yatzyn, hur kunde jag lyckas med det?
Sedan är det ju roligt att läsa mycket av det man skrivit nu såhär i efterhand när man vet vad som hänt efter inlägget publicerats. Bland annat så är det ju lite roligt att jag satt och skrev det här, med tanke på vad som komma skulle.
Jag skulle vilja åka tillbaka. Bara ett litet tag.
*Jo, jag vet varför, men det vill jag inte berätta.
New.
Idag så kom äntligen mina nya glasögon. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men med tanke på vad ett par glasögon kostar så måste jag ju såklart säga att jag älskar dem. Om inte annat så är ju tillvänjningsfasen för ett par nya glas alltid intressant. Och med tanke på att de här glasen är långt över två steg "värre" än de jag hade innan, så behövs en hel del vänjande.
- Och ja, jag har flaskbottneglas...
Hollywood.
Ibland önskar jag att verkligheten kunde vara som den speglas i filmerna. Att när man saknar någon eller skämtar med någon om att ses så står personen plötsligt där. Personen kom faktiskt. Men så är inte verkliga livet, i verkliga livet så ringer det aldrig på dörrklockan. Och i verkliga livet så står personen aldrig där när man tittar upp.
Hur gärna man än vill det.
Hur gärna man än vill det.
Sammanfattning för denna vecka:
R: Det var längesedan man såg dig, hur är det?
Jag: Jo, jag tror att jag är vaken.
R: Du ser vaken ut i alla fall.
Jag: Bra, det är det som räknas.
Hick! Aj. Hick! Aj. Hick! Aj...
Jag har fått en alldeles fruktansvärd hicka. Jag får alltid den här typen av hicka, den sorten som gör att hela kroppen hoppar till vid hickningarna och efter varje hick så kommer ett spontant, och extremt självömkande, "Aj." eftersom att det känns som om hickningarna river ut halva innehållet i bröstkorgen.
Amen.
Jag hatar verkligen den här dagen.
Svordom också!
Hur i allsin dar kunde jag glömma spagettin? Det var det enda jag visste innan jag klev in i affären att jag absolut inte fick glömma.
Tänk på regnskogen och allt det där!
I dagens miljömedvetna samhälle tycker man faktiskt att de som skriver böcker borde ta att skärpa till sig lite. Uppslaget här nedan till exempel var ju fullständigt onödigt, det står ju ingenting av värde på de här två sidorna. Fy skäms!
Veckans mål.
Under den här kommande vecka kommer jag att lägga huvuddelen av min tid och kraft på att hitta en smart ekonom som kan det där med externredovisning utan och innan och som faller så hårt för mig att han/hon inte har något emot att ge upp sina egna studier för att hjälpa mig med den här kursen. Det kan såklart även vara någon som utövar redovisning som yrke.
Så om du är eller känner en extern(och intern)redovisningsexpert av sorten homosexuell singelkille eller homosexuell/bisexuell singeltjej i Linköping så är det bara att höra av sig på [email protected].
Du/personen får gärna vara djupt religiös och inte tro på sex innan äktenskapet så att jag slipper känna att jag "säljer min kropp för redovisningen". Speciellt om det rör sig om en tjej. Tjejsex är, så vitt jag vet, inte direkt min kopp av te.
Kunskaper om cykelhjulslagning är för övrigt meriterande.
Så om du är eller känner en extern(och intern)redovisningsexpert av sorten homosexuell singelkille eller homosexuell/bisexuell singeltjej i Linköping så är det bara att höra av sig på [email protected].
Du/personen får gärna vara djupt religiös och inte tro på sex innan äktenskapet så att jag slipper känna att jag "säljer min kropp för redovisningen". Speciellt om det rör sig om en tjej. Tjejsex är, så vitt jag vet, inte direkt min kopp av te.
Kunskaper om cykelhjulslagning är för övrigt meriterande.
Självklart just precis då...
Igår när jag rensade ur garderoben så hittade jag mitt glittriga, mörkblåa nagellack och bestämde mig idag därför för att förgylla mina naglar med det. Sekunder efter det att jag fått på lager nummer två så börjar min säng vibrera, och även om det är lätt att därför dra slutsatsen att jag har en kinky sexsäng så var det istället min mobil som bestämde sig för att börja ringa.
Har ni någon gång försökt att, i vild panik, lyfta undan två täcken utan att kladda av blått nagellack på dem för att hinna svara innan personen som ringer ger upp och lägger på? Inte? Ja, det är i alla fall ingenting jag rekomenderar eller skulle vilja uppmana er att prova på. Tvärtom snarare.
Har ni någon gång försökt att, i vild panik, lyfta undan två täcken utan att kladda av blått nagellack på dem för att hinna svara innan personen som ringer ger upp och lägger på? Inte? Ja, det är i alla fall ingenting jag rekomenderar eller skulle vilja uppmana er att prova på. Tvärtom snarare.
Vardaglig MSN-konversation.
Finland: Du råkar inte veta någon bok om hur man hypnotiserar sin chef och får honom att dubbla lönen?
annuendag: Nej, men skaffa silikon och sug av honom, brukar hjälpa tjejer enl. "kvinnohatare"
Finland: Bör vara billigare att skaffa en prostituerad åt honom i sådana fall
annuendag: Eller strunta i silikonet och sug bara - det är ju helt gratis
Finland: Jag föredrar fortafande alternativet att betala någon annan som gör det jobbet
annuendag: Om du förväntar dig att en tjej ska ta din snopp i sin mun så kan du inte äcklas av tanken att själv göra det, fast med någon annans snopp alltså, eller din egen om du är skapad så att du kan det - men din ger dig inte löneförhöjn.
Finland: lol
annuendag: "lol"?
Finland: Ja, lol. Jag finner inga andra ord
annuendag: Herregud
Det började som en helt vanlig konversation, men så spårade det ur helt och blev så vidrigt, äckligt och patetiskt. Vad i allsin dar skulle han säga "lol" för?! Visserligen så är han ju inte äldre än att han fyller tjugo i år, men ändå - lite mer vett hade man ju kunnat hoppas på! "Lol", jag säger då det...
annuendag: Nej, men skaffa silikon och sug av honom, brukar hjälpa tjejer enl. "kvinnohatare"
Finland: Bör vara billigare att skaffa en prostituerad åt honom i sådana fall
annuendag: Eller strunta i silikonet och sug bara - det är ju helt gratis
Finland: Jag föredrar fortafande alternativet att betala någon annan som gör det jobbet
annuendag: Om du förväntar dig att en tjej ska ta din snopp i sin mun så kan du inte äcklas av tanken att själv göra det, fast med någon annans snopp alltså, eller din egen om du är skapad så att du kan det - men din ger dig inte löneförhöjn.
Finland: lol
annuendag: "lol"?
Finland: Ja, lol. Jag finner inga andra ord
annuendag: Herregud
Det började som en helt vanlig konversation, men så spårade det ur helt och blev så vidrigt, äckligt och patetiskt. Vad i allsin dar skulle han säga "lol" för?! Visserligen så är han ju inte äldre än att han fyller tjugo i år, men ändå - lite mer vett hade man ju kunnat hoppas på! "Lol", jag säger då det...
Nu då?
Min lägenhet måste verkligen uppskatta min nya rädsla för ensamhet om kvällarna eftersom att den får mig att maniskt komma på saker att göra. Idag var det hyllorna i garderoben som fick sig en genomgång. Eller ja, inte den översta hyllan. Dit når jag knappt när jag använder en stol, och eftersom att jag inte har haft något ärende där uppe sedan jag flyttade in så stod ju alla saker redan i ordning.
Vad det nu är för saker längst där uppe har jag ingen som helst aning om, det får bli något att upptäcka den dag jag flyttar härifrån.
Vad det nu är för saker längst där uppe har jag ingen som helst aning om, det får bli något att upptäcka den dag jag flyttar härifrån.
Guldstjärnor i mängder.
Jag älskar när jag gör saker som jag egentligen har tänkt att "göra senare". Hela den här veckan har varit sådan, och det gillar vi massor.
Idag, efter att ha blickat in i kylskåpet och sett det ni kan se här bredvid, så bestämde jag mig till exempel för att ändå ta en liten minitur till affären och handla så att jag klarar mig till på måndag åtminstone. Jag kan helt enkelt inte leva i en lägenhet utan frukt och sallad.
Idag, efter att ha blickat in i kylskåpet och sett det ni kan se här bredvid, så bestämde jag mig till exempel för att ändå ta en liten minitur till affären och handla så att jag klarar mig till på måndag åtminstone. Jag kan helt enkelt inte leva i en lägenhet utan frukt och sallad.
Ett annat exempel är hur jag häromkvällen rensade ur lådorna i min byrå. Redan efter den första, och minsta, lådan så såg det ut så som det gör här under, och då kände jag att "Hjälp vad har jag gett mig in på?!". Men en fylld plastkasse senare var allt onödigt slängt och helt plötsligt så kan jag nu hitta det jag letar efter i lådorna på mindre än fem sekunder.
Dessutom så gjorde jag i ordning en pärm med alla papper, räkningar och sådant - något som min käre far har tjatat på mig om i flera år nu. Jag kände mig väldigt vuxen när jag satt där med mitt hålslag och pärmregister.
Dessutom så gjorde jag i ordning en pärm med alla papper, räkningar och sådant - något som min käre far har tjatat på mig om i flera år nu. Jag kände mig väldigt vuxen när jag satt där med mitt hålslag och pärmregister.
Sådana här saker räddar kanske inte liv, men känslan efteråt är väldigt trevlig.
Gör inte idag vad du kan skjuta upp till i morgon.
Jag gillar att skjuta upp saker, speciellt tvättning. Senaste budet är att jag ska tvätta på måndag eftermiddag, första den här omgången var förra fredagen. Just tvättningen är jag hopplös med, så länge det finns någonting jag kan använda offentligt så skjuter jag upp tvättningen. Det slutar alltid med att jag står med ett berg av tvätt och tvättar maskin, efter maskin, efter maskin, efter maskin...
Något annat som jag gärna skjuter upp ett tag innan det blir av är matinhandling. Funderade på att gå och handla igår efter att jag var klar med övningarna, men tänkte att nej, jag går i morgon bitti istället. Problemet är bara att idag är det grått, blött och kallt ute. Att spatsera iväg till affären känns allt annat än lockande. Så jag tar det nog i morgon istället. Jag kan säkert skrapa ihop något till frukost och middag. Hoppas jag.
Något annat som jag gärna skjuter upp ett tag innan det blir av är matinhandling. Funderade på att gå och handla igår efter att jag var klar med övningarna, men tänkte att nej, jag går i morgon bitti istället. Problemet är bara att idag är det grått, blött och kallt ute. Att spatsera iväg till affären känns allt annat än lockande. Så jag tar det nog i morgon istället. Jag kan säkert skrapa ihop något till frukost och middag. Hoppas jag.
I wish You could feel as bad as I do.
I conjure up the thought of being gone But I'd probably even do that wrong I try to think about which way Would I be able to and would I be afraid Cause oh I'm bleeding out inside Oh I don't even mind (Yeah) It's all your fault You called me beautiful You turned me out And now I can't turn back I hold my breath Because you were perfect But I'm running out of air And it's not fair Da da dada da dada da Da dadadadadada da dadadadadada I'm trying to figure out what else to say (What else could I say) To make you turn around and come back this way (Would you just come back this way) I feel like we could be really awesome together So make up your mind cause it's now or never (oh) I would never pull the trigger
But I've cried wolf a thousand times I wish you could Feel as bad as I do I have lost my mind
But I've cried wolf a thousand times I wish you could Feel as bad as I do I have lost my mind
Vad är det som går och går.
Det råkade bli så att jag... tillät mig själv att ta en liten eftermiddagslur. När jag sakta men säkert vaknat till liv, och mådde sådär dåligt som man gör efter att ha sovit på dagen, så var jag säker på att klockan var sju - halv åtta.
Klockan var inte ens fem. Det betyder att jag nu har massor med timmar jag trodde att jag hade sovit bort. Vilken prestationsångest jag har nu att se till att fylla dem med någonting vettigt.
Klockan var inte ens fem. Det betyder att jag nu har massor med timmar jag trodde att jag hade sovit bort. Vilken prestationsångest jag har nu att se till att fylla dem med någonting vettigt.
Nu går fröken direkt till sängen och pussar på John!
Jag skulle verkligen behöva någon som sade till mig på skarpen att det är dags att krypa i säng. Mobilväckarklockan står faktiskt på halv åtta imorgon. Halv åtta?! Det är ju hur tidigt som helst. Inte ens i Kiruna har ju solen gått upp så dags på midsommaraftonen och de andra sommardagarna! Halv åtta, helt otroligt.
Världens underbaraste sovplats, min fasters hängmatta med ett täcke över och ett täcke under sig i skuggan av några träd med sjöns vågor mjukt kluckande mot stranden bara någon meter bort.
[Hjälp vad blont mitt hår ser ut att vara!]
'06
Jag hjärta vatten!
Jag älskar vatten, iskallt underbart vatten. Att dricka alltså. Vatten är i princip den enda dryck jag intar. Problemet är bara att på sena kvällar och nätter så tycker jag av någon anledning att det är jätteäckligt, jag står inte ut med smaken - inte ens lite.
Och nu är jag så törstig att jag är på väg att gå under, men så fort jag ens tänker på att dricka vatten så torkar munnen ut i ett nödrop som säger "Nej snälla! Låt bli!". Vattnet fungerar ens inte törstsläckande åt mig vid dessa tidpunkter på dygnet. Tvärtsom så verkar vattnet göra känslan ännu värre. Väldigt irriterande.
Och nu är jag så törstig att jag är på väg att gå under, men så fort jag ens tänker på att dricka vatten så torkar munnen ut i ett nödrop som säger "Nej snälla! Låt bli!". Vattnet fungerar ens inte törstsläckande åt mig vid dessa tidpunkter på dygnet. Tvärtsom så verkar vattnet göra känslan ännu värre. Väldigt irriterande.
Så här känns det som att det ser ut i mitt huvud just nu.
Hangover.
Igår hade jag en sjukt produktiv dag, jag fick lika mycket gjort igår som jag normalt får gjort på en vecka, eller två. Problemet med en sådan dag är att de är omöjliga att leva upp till. Speciellt dagen efter är outhärdlig. Alltså idag.
God morgon.
Under natten så drömde jag bland annat att jag...
...hade två hundar.
...åkte fram och tillbaka till Åland, två gånger.
...nästan tog död på en unge.
...flirtade med och blev flörtad med av Robinson-Robban.
...åkte buss.
...gick ner för en grön skidbacke
...hade två hundar.
...åkte fram och tillbaka till Åland, två gånger.
...nästan tog död på en unge.
...flirtade med och blev flörtad med av Robinson-Robban.
...åkte buss.
...gick ner för en grön skidbacke
- Väldigt spännande berättelse var det.
Jackfickan era snuskhumrar!
Jag: Jag hittar inte mitt hål!
A-L: Va?!
Jag: Mitt hål är borta!
Lite senare.
A-L: Jag hittar mitt hål i alla fall! Det är välanvänt.
A-L: Va?!
Jag: Mitt hål är borta!
Lite senare.
A-L: Jag hittar mitt hål i alla fall! Det är välanvänt.
Hemska tanke!
Idag när jag spatserade hem från föreläsningen så blev jag dels instängd i en hord av tekfakare, det var väldigt obehagligt, dels så hamnade jag gående bakom en ung madame i klackar. Och människan visste uppenbarligen inte hur man förde sig i ett par sådana. Jag mådde så dåligt för henne och hennes "gång". Jag led med henne och hennes uppenbara omedvetenhet.
Sedan blev jag livrädd, tänk om inte heller jag vet hur man går i klackar? Tänk om jag ser ut som hon som gick framför mig när jag går? Tänk om jag också ser ut sådär?! Paniken bara växte och växte, tänk om jag bara inbillar mig att jag kan gå i klackar. Det är ju i princip det enda jag går i, tänk om jag dagligen gör bort mig genom att se ut som en apa när jag går omkring iförd mina klackar?
Hjälp.
Sedan blev jag livrädd, tänk om inte heller jag vet hur man går i klackar? Tänk om jag ser ut som hon som gick framför mig när jag går? Tänk om jag också ser ut sådär?! Paniken bara växte och växte, tänk om jag bara inbillar mig att jag kan gå i klackar. Det är ju i princip det enda jag går i, tänk om jag dagligen gör bort mig genom att se ut som en apa när jag går omkring iförd mina klackar?
Hjälp.
This is Me.
Det finns både för,- och nackdelar med att personer som man känner läser vad man skriver. En positiv grej är att man får direkt feedback på det man skrivit. De negativa delarna är dock mer omfattande. Man måste hela tiden censurera sig för att slippa göra någon upprörd eller så att inte fel person får reda på fel sak. Och man kan inte skriva precis vad man vill - för det finns saker man, eller åtminstone jag, inte vill att hela min omvärld ska vara medvetna om.
Problemen uppstår i att det här ändå är min sida, en sida som jag har för att ventilera det som jag behöver ventilera. När man är på topp är det inte någonting som ställer till problem, men när man är några trappsteg längre ner... Det man vill och behöver skriva kan man inte skriva eftersom att man dagen efter ska träffa de här människorna och våga se dem i ögonen; något som jag redan från början är väldigt dålig på: jag kan nämligen inte koncentrera min om någon sitter och stirrar in i mina ögon medans vi konverserar, är bland de obehagligare fysiska känslorna det finns enligt mig.
Jag har försökt med att skaffa en annan, hemlig blogg för att få ut allt det negativa, men det hjälper inte. Den här sidan, annuendag, det är jag. Och ja, jag censurerar - men jag kan inte censurera allt. Jag måste åtminstone få ha en del av mitt utlopp kvar, annars vet jag inte vad jag ska göra.
Och mina andra saker jag skriver, de älskar jag att få kritik om - men det här personliga det låtsas vi som om det inte finns. Jag har inte skrivit det, och ni har inte läst det.
Problemen uppstår i att det här ändå är min sida, en sida som jag har för att ventilera det som jag behöver ventilera. När man är på topp är det inte någonting som ställer till problem, men när man är några trappsteg längre ner... Det man vill och behöver skriva kan man inte skriva eftersom att man dagen efter ska träffa de här människorna och våga se dem i ögonen; något som jag redan från början är väldigt dålig på: jag kan nämligen inte koncentrera min om någon sitter och stirrar in i mina ögon medans vi konverserar, är bland de obehagligare fysiska känslorna det finns enligt mig.
Jag har försökt med att skaffa en annan, hemlig blogg för att få ut allt det negativa, men det hjälper inte. Den här sidan, annuendag, det är jag. Och ja, jag censurerar - men jag kan inte censurera allt. Jag måste åtminstone få ha en del av mitt utlopp kvar, annars vet jag inte vad jag ska göra.
Och mina andra saker jag skriver, de älskar jag att få kritik om - men det här personliga det låtsas vi som om det inte finns. Jag har inte skrivit det, och ni har inte läst det.
Koko eller bara trött?
Hade precis borstat tänderna och skulle bara ta ur hårtofsen ur håret innan jag gick och kröp ner i sängen. Till min förvåning så märker jag att jag istället för att göra detta har klivit ur min sovklädsel*. Det blev kallt. Och lite konstigt.
*Natten till ära en vit klänning.
*Natten till ära en vit klänning.
"Påhittat" samtal... Typ...
Pojke: Men jag är sugen på kinky saker.
Flicka: Vadå för kinky saker?
Pojke: Anal- och spermalekar.
Flicka: Well. Det kommer inte att hända.
Pojke: Varför inte, det är kul?
Flicka: Eh... Nej. Det duger gått åt dig med "vanligt tråkigt".
Pojke: Är du säker på det?
Flicka: Ja, det är jag väldigt säker på.
Senare.
Pojke: Är du säker på att du inte vill analt i alla fall?
Flicka: Jag är väldigt övertygad.
Pojke: Men det är kul, som ett kinderägg.
Flicka: Som ett kinderägg?
Pojke: Ja, tre saker i en. Roligt, skönt och så får man en överraskning på slutet.
Flicka: Men uh.. sluta! Du är så vidrig.
Pojke: Det är ju så!
Flicka: Desto större anledning att låta bli!
Pojke: Jag drog det skämtet i bilen, var bara en som förstod det.
Flicka: Jag är en smart flicka.
Pojke: Så..?
Flicka: Nej!
Eller det kanske bara är jag?
Varje gång som speakern på TV3 promotar filmen King Kong med orden "Ju större kärlek, desto större smärta." så får jag obehagliga bilder i mitt huvud på... Ja, King Kong är en stor kille och tjejen... tjejen hon är väldigt mycket mindre.
"Kollisionen" dem emellan? Well... Aj.
"Kollisionen" dem emellan? Well... Aj.
De är åtminstone ljusrosa!
Jag är inte speciellt hypokondrisk av mig, men att läsa bieffekterna till ett läkemedel som jag använder - det brukar inom någon timme resultera i att jag helt plötsligt känner av prostatan, att det sticker i min testikel eller att jag blir orolig för om jag inte råkat amma ett barn under dagen.
Okej, jag erkänner: riktigt så illa är det inte, men en del saker fastar i mitt undermedvetna. Så om man vill att jag ska känna obehag är det bara att få i mig ett piller och ge mig en bipacksedel. Efter att ha sträckläst den lilla boken tillhörandes mitt senaste piller så känner jag helt plötsligt hur min ena vad är stel och svullen när jag lägger mig i sängen, och hur min vänsterarm värker och sticker. Dessutom så känns det plötsligt som om brösten är fyllda av knölar.*
Till saken hör, för övrigt, att jag inte ens har börjat att ta det pillret än...
*Alla mentala bilder av mig smekandes mina bröst på jakt efter, inbillade, knölar undanbedes.
Okej, jag erkänner: riktigt så illa är det inte, men en del saker fastar i mitt undermedvetna. Så om man vill att jag ska känna obehag är det bara att få i mig ett piller och ge mig en bipacksedel. Efter att ha sträckläst den lilla boken tillhörandes mitt senaste piller så känner jag helt plötsligt hur min ena vad är stel och svullen när jag lägger mig i sängen, och hur min vänsterarm värker och sticker. Dessutom så känns det plötsligt som om brösten är fyllda av knölar.*
Till saken hör, för övrigt, att jag inte ens har börjat att ta det pillret än...
*Alla mentala bilder av mig smekandes mina bröst på jakt efter, inbillade, knölar undanbedes.
Jag vet inte vad jag har gjort...
...men så här såg min säng ut när jag vaknade. Hopppas att jag hade roligt!
Tror att jag minns rätt.
Innan jag går och sover så brukar jag som huvudregel försöka att få allt iordning, oavsett klockslag. Detta helt enkelt för att jag som regel sover lugnare då och att det är underbart att vakna upp till en lägenhet utan slängda kläder, böcker överallt och odiskad disk.
Ikväll/natt så fick även internetbanken ett besök - fick nämligen för mig att CSN inte levererar förrän man betalar kåravgiften. Har för mig att CSN kollar med kårservicen innan de betalar ut pengar och även om jag inte ligger på bristgränsen på det planet så är det en principsak. CSN ska inte få ha mina pengar längre än vad som är onödigt. Och med mina pengar menar jag de pengar som jag sedemera blir skyldig att betala tillbaka under resten av mitt liv.
Ifall det nu är så som jag har för mig så är det väldigt otrevligt att kåravgiften inte kommer förrän efter en vecka och en dag från det att man kan lämna studieförsäkran hos CSN. Man blir ju blåst på en vecka bara sådär. Och det kan inte vara riktigt rätt.
Bild.
Kommer ni ihåg när jag berättade om hur min pappa fick bogsera upp en som skulle hem till mig ur diket?
Här är diket, även om min målade paint-bild var väldigt förklarande. Likheten är enastående.
Och dikets djuphet och branthet görs inte rättvisa här.
Blocket.se.
Det finns mycket att roa sig med på blocket. Till exempel så kan man tycka att anledningen till att dessa människor säljer hunden nu är lite... ologisk. Men det är inte hundens fel, så jag hoppas den hittar/hittat nya ägare.
När man läser den här annonsen börjar ju tankarna naturligvis att vandra. "Undrar vad som händer med de små gnagare de inte lyckas få sålda..."
Och den här annonsen, den har jag inget mer att säga om än att den som skrev den verkligen visste vad han/hon pratade om i sin rubrik.
När man läser den här annonsen börjar ju tankarna naturligvis att vandra. "Undrar vad som händer med de små gnagare de inte lyckas få sålda..."
Och den här annonsen, den har jag inget mer att säga om än att den som skrev den verkligen visste vad han/hon pratade om i sin rubrik.
Det heter inte nEgAtivt!!!
"En student vid Linköpings universitet ådrog sig under gårdagen allvarliga skador efter det att hon kastat sig ut över hörsalens bänkrader i ett försök att strypa föreläsaren på grund av att han inte visste hur man uttalar ordet negativt."
Detta kommer man att kunna läsa i EXTRA Östergötland om vår föreläsare inte slutar med sitt feluttal. På löpet kommer det att finnas en suddig mobilbild av mig flygande över stolarna tagen av någon inne i salen.
Detta kommer man att kunna läsa i EXTRA Östergötland om vår föreläsare inte slutar med sitt feluttal. På löpet kommer det att finnas en suddig mobilbild av mig flygande över stolarna tagen av någon inne i salen.
Julgranstoppsdekorationen om min blogg.
"Jag har på allvar fått upp ögonen för din skapelse på nätet. Din blogg är som den bästa jordgubbsplantan med dom rödaste och syrligaste bären. Man vill bara stå där och gotta sig i all evighet medan allt annat bleknar i jämförelse."
Han undrade även hur det hade gått för lagböckerna, och jag är ledsen JGTD, men det var nog mest ett one night stand. Möjligen att de får tillfälle att leka någon gång igen, men du ska nog inte sitta vid brevlådan och vänta på bröllopsinbjudningskortet.
Har du haft en bra dag idag?
En fråga som för dagen är otroligt svår att svara på. Det var inte något större fel på första delen, jag gick till föreläsningen och det var okej.
Sedan så var jag på IKEA, något som jag älskar - men idag, jag vet inte. Hittade ingenting av det jag hade hoppats på, inget som kan revolutionera min lägenhets utseende, inte ens en potatispress. I övrigt så var det ju trevligt, och jag hittade förvisso några fantastiska lila ljus och en alldeles underbar fyrkantig trävas.
Så var det ju det här med cykeln. Eftersom att jag ändå skulle förbi cykelservicen så var det ju perfekt, även det faktum att den hann bli klar så att jag kunde hämta upp den på vägen hem var tillfredsställande. Jag slapp alltså gå dit två gånger i onödan, positivt. Men. När jag ska betala så berättar gubben för mig att det inte var något fel på däcket, ingen punktering.
Nehej, sa jag och undrade vad det var för fel då, jag hade nämligen sagt att den inte höll luften och att jag trodde att det var en pyspunka när jag lämnade den till honom; han svarade att han inte visste - kanske att det var något med ventilen. Det kanske bara är jag - men eftersom att jag lämnade in cykeln för att den var trasig och inte höll luften så borde han kanske ha kollat lite på ventilen när han upptäckte att det inte var punktering? Eller? Idiot.
För att sammanfatta dagen kan jag väl helt enkelt säga såhär: Jag ångrar att...
...jag lämnade in cykeln hos idioten.
...jag inte köpte påslakanet jag blev förälskad i.
Varken mycket mer eller mindre var inte den här dagen.
Sedan så var jag på IKEA, något som jag älskar - men idag, jag vet inte. Hittade ingenting av det jag hade hoppats på, inget som kan revolutionera min lägenhets utseende, inte ens en potatispress. I övrigt så var det ju trevligt, och jag hittade förvisso några fantastiska lila ljus och en alldeles underbar fyrkantig trävas.
Så var det ju det här med cykeln. Eftersom att jag ändå skulle förbi cykelservicen så var det ju perfekt, även det faktum att den hann bli klar så att jag kunde hämta upp den på vägen hem var tillfredsställande. Jag slapp alltså gå dit två gånger i onödan, positivt. Men. När jag ska betala så berättar gubben för mig att det inte var något fel på däcket, ingen punktering.
Nehej, sa jag och undrade vad det var för fel då, jag hade nämligen sagt att den inte höll luften och att jag trodde att det var en pyspunka när jag lämnade den till honom; han svarade att han inte visste - kanske att det var något med ventilen. Det kanske bara är jag - men eftersom att jag lämnade in cykeln för att den var trasig och inte höll luften så borde han kanske ha kollat lite på ventilen när han upptäckte att det inte var punktering? Eller? Idiot.
För att sammanfatta dagen kan jag väl helt enkelt säga såhär: Jag ångrar att...
...jag lämnade in cykeln hos idioten.
...jag inte köpte påslakanet jag blev förälskad i.
Varken mycket mer eller mindre var inte den här dagen.
Varför?
Jag hade lovat mig själv att inte göra det igen. Varför ska karaktären vara så dålig att jag inte orkar stå emot? Jag vet ju att det inte kommer hjälpa. Men det är alldeles för lätt att inbilla sig att det kommer att hjälpa, att det kommer få allting att kännas bättre.
Så är det inte. Tvärtom.
Så är det inte. Tvärtom.
Så nu doftar min lägenhet av klor och regöringsmedel - inte ruttnande, rökt makrillsfilérester.
Nu behöver ni inte sitta och oroa er där ute i stugorna att jag skulle ha sovit bort hela min dag. Så är det inte alls. Tvärtom så har jag precis avslutat en storskrubbning av lägenheten - jag dammsög till och med, något som jag verkligen avskyr.
Jag vaknade långt innan klockan tio, men hur skulle jag kunna vetat det inatt/imorse när jag gick och la mig? Egentlgien borde jag ta en strötid och tvätta nu eftersom att jag i morgon efter föreläsningen skulle behöva gå med min cykel till verkstaden eftersom att den har ådragit sig en punktering av sorten pys. Men jag har faktiskt andra saker att sysselsätta mig med idag, så får bli tvättning imorgon istället - intressant va?
Jag vaknade långt innan klockan tio, men hur skulle jag kunna vetat det inatt/imorse när jag gick och la mig? Egentlgien borde jag ta en strötid och tvätta nu eftersom att jag i morgon efter föreläsningen skulle behöva gå med min cykel till verkstaden eftersom att den har ådragit sig en punktering av sorten pys. Men jag har faktiskt andra saker att sysselsätta mig med idag, så får bli tvättning imorgon istället - intressant va?
"And that's all I have to say about that."
Med tanke på den sena timmer har jag diskuterat med mig själv och vi har enhälligt beslutat att det är helt okej att jag skjuter upp tvättiden från i morgon, alltså idag, klockan tio tills på måndag efter föreläsningen.
Och eftersom att jag är enväldigt härskare häromkring så väljer jag att som grund för detta citera min gamle vän Gump.
Och eftersom att jag är enväldigt härskare häromkring så väljer jag att som grund för detta citera min gamle vän Gump.
Ditten, datten, detten och en röd tröja.
Vad var det för glödlampa som kom på att jag skulle boka tvättid imorgon klockan tio? Inte så genomtänkt tid på en söndag. Nej, det här blir inte guldstjärna i kanten inte.
Fick ett erbjudande om att bli kk med en sjuttonåring idag. Väldigt äckligt, hans teori om att åldern inte har någon betydelse ledde dock ingenstans med mig inte. Jag skulle ha känt det som om jag vore 37 år och desperat i fall jag hade accepterat. Herregud, i vissa länder skulle jag ju kunna få fängelse för det.
Hur gärna man än vill inbilla sig det så dör inte fisklukt ut, den blir som alla förmodligen vet om bara värre. Förväntar mig väldigt annorlunda drömmar i natt. Varför kunde jag inte bara fått haft ett sopnedkast utanför dörren för? Så klantigt att glömma att bära ut soppåsen med resterna från igår och idag.
Hittade bilden här nedan och kände något. Vet inte vad, men det var något... fridfullt? Och en längtan efter den där röda tröjan, den var underbart skön.
Fick ett erbjudande om att bli kk med en sjuttonåring idag. Väldigt äckligt, hans teori om att åldern inte har någon betydelse ledde dock ingenstans med mig inte. Jag skulle ha känt det som om jag vore 37 år och desperat i fall jag hade accepterat. Herregud, i vissa länder skulle jag ju kunna få fängelse för det.
Hur gärna man än vill inbilla sig det så dör inte fisklukt ut, den blir som alla förmodligen vet om bara värre. Förväntar mig väldigt annorlunda drömmar i natt. Varför kunde jag inte bara fått haft ett sopnedkast utanför dörren för? Så klantigt att glömma att bära ut soppåsen med resterna från igår och idag.
Hittade bilden här nedan och kände något. Vet inte vad, men det var något... fridfullt? Och en längtan efter den där röda tröjan, den var underbart skön.
'05
Det stinker av rökt fisk i min lägenhet.
Det är väldigt otrevligt.
Om man inte har något snällt att säga ska man vara tyst.
Därför så tänker jag inte säga någonting om politikerns hockeyfrilla, hennes avföringsfärgade pepparkaksklänning eller hennes "rörelser" på dansgolvet.
- Ja, det är pinsamt att jag tittar på Let's Dance, men det bara blev så ikväll. Förlåt.
- Och när jag ändå är på ämnet: Vem är människan ansvarig för deltagarnas utstyrslar? De är ju alla fasansfulla och nästan i allas fall obeskrivligt osmickrande.
- En sak till, det var faktiskt lite imponerande att Mel B var där - däremot så tycker jag att hon kunde ha haft någonting annat än vad hon hade när hon nyss lanserade vad det nu var hon lanserade. Public eye - och allt det där.
- Ja, jag är lite kär i Morgan - men det har jag varit väldigt länge.
Allvarligt talat!?
Om man har en lägenhet med insyn borde man kanske ta och stänga persiennerna innan man lägger sig på soffan och har sex, eller åtminstone någonting som är väldigt likt denna aktivitet? Men det kanske bara är jag som är pryd? Nej det är det inte!
Och det ska ju inte vara så att jag ska behöva stänga mina persienner helt och stänga in mig bara för att slippa se andra förlusta sig? Nej, nej, nej!
- Ja, jag är gammal, ensam och bitter ikväll.
Och det ska ju inte vara så att jag ska behöva stänga mina persienner helt och stänga in mig bara för att slippa se andra förlusta sig? Nej, nej, nej!
- Ja, jag är gammal, ensam och bitter ikväll.
Jag hade fel.
Genom fönstret till en av lägenheterna mittemot kunde jag se hur en ensam kille satt i soffan och kollade på TV, något som skänkte mig aningens frid. Ett bevis på att jag inte är den enda som är ensam.
När jag tio minuter senare går förbi fönstret igen så sitter det en tjej gränsle över hans knä...
[Svordom.]
Varför ska humöret vara så lättpåverkat? Jag var på, jämförelsevis, ett ganska så bra humör. Visst, jag kände att jag kanske sände ut lite bitchiga vibbar - men när man spenderar halva dagen åt att stå i köer medan det står massa personal och bara stirrar, då är det tillåtet att bli sådan.
I alla fall, jag var på bra humör, och så på en sekund så försvann det helt. Den där mikronanosekunden det tog från dess att min ögon hamnade på människan till hjärnan registrerade vem det, förmodligen, var... Direkt tillbaka till det svarta hålet, och det utan att passera gå. Det gör mig arg.
Tur att jag inhandlade rökt makrill och rökta räkor till middag idag. Detta ska jag servera tillsammans med kokt potatis och egenhändigt gjord gräslökssås. Det är inte mycket i jämförelse med humöret, men åtminstone någonting.
Jag vet att det anses vara "fult" att vara tjejig,
men det är jag - och jag älskar att vara det! Folk, och speciellt tjejer, som anser det vara fel är bara oupplysta, bittra och patetiska människor utan självförtroende.
Så, över till mitt problem: Vad i allsin dar ska jag ta på mig? Hur ska man vara klädd för det som jag ska göra om drygt en och en halv timma? Speciellt har jag problem med strumporna, hur löser man det? Nej, usch.
Så, över till mitt problem: Vad i allsin dar ska jag ta på mig? Hur ska man vara klädd för det som jag ska göra om drygt en och en halv timma? Speciellt har jag problem med strumporna, hur löser man det? Nej, usch.
Dumma... Men jag vann ändå!
På msn.
Lillebror: i!i!i!i!i!i!i!i!i!
annuendag: Hur gör man uppochnervända utropstecken?
Lillebror: hahahaha [ful msn-gubbe]
annuendag: ?
Lillebror: Tästa med ett "i"
annuendag: Vad betyder tästa?
Det gör mig mörkrädd.
Min lillebror är numera femton år. Det är så otroligt gammalt. Inte egentligen såklart, man är mycket äldre när man är åttiosju, men femton är ändå femton. Och femton är alldeles för gammalt för min lillebror. Alldeles för gammalt.Tänk sedan i höst när han börjar i nian. Och året därpå är det gymnasiet, tätt följt kommer studenten och gud vet vad. Usch.
I min värld är han fortfarande en liten, liten sexåring som dyrkar mig så till den grad att jag inte får säga att någonting är äckligt eftersom att han då vägrade att äta det, även om han innan tyckt det var bland favoriterna.
Det faktum att han snart är ett helt huvud längre än mig spelar ingen roll i sammanhanget.
Tack.
Ja, jag fick allt kompletteringsuppgiften gjord idag och anledningen till att den blev gjord så pass fort som den blev och så pass bra som den blev är helt och hållet tack vare Pickford. Tycker att rubriken säger allt om det.
-
I två dagar har jag försökt att samla krafter nog att ta itu med kompletteringsuppgiften jag måste ha gjord, men det verkar vara en omöjlighet. Jag kan inte ens komma på var någonstans jag ska börja. Hur ska jag lyckas utan några föreläsningar i ämnet, en bok utan användbart register och med en hel lagbok med paragrafer. Bara en dag kvar nu. I morgon måste jag gå till biblioteket, där kanske jag lyckas åstadkomma något.
Förutsatt att jag kommer upp ur sängen först det vill säga...
Varför har jag inte hallonsylt hemma för? Jag vill ha pannkakor.
Förutsatt att jag kommer upp ur sängen först det vill säga...
Varför har jag inte hallonsylt hemma för? Jag vill ha pannkakor.
Ett av mitt livs största misstag.
Att inte dricka alkohol.
Back where I belong?
Ja, det är åtminstone det jag om och om intalar mig själv för att inte rusa iväg tillbaka till flygplatsen och ett plan till Gotland. Försöker att koncentrera mig på det positiva, som att min kropp älskar att vara tillbaka till exempel. Den älskar att kunna duscha hela samtidigt, och min rygg är självklart lite extra glad för att slippa gå igenom duschproceduren hemma på ön. Och att vara hemma hos min tandkräm uppskattar min mun, på ön snyltar jag nämligen av lillebrors, och den smakar apa. Och så klart sängen, som även den uppskattas av min kropp. Nu gäller det bara att hitta något för hjärnan och själen också.
Det är för övrigt aldrig, inte under några som helst omständigheter, okej att det samtidigt som planet börjar "luta" neråt börjar pipa ett högt gällt ljud i omkring tjugo sekunder. Ett ljud som påminner om SOS-signalen som man för höra vaje gång säkerhetsfilmen på färjan visas. Ljudet som betyder att man ska skynda sig till nödutgångarna. Inte okej.
Det är för övrigt aldrig, inte under några som helst omständigheter, okej att det samtidigt som planet börjar "luta" neråt börjar pipa ett högt gällt ljud i omkring tjugo sekunder. Ett ljud som påminner om SOS-signalen som man för höra vaje gång säkerhetsfilmen på färjan visas. Ljudet som betyder att man ska skynda sig till nödutgångarna. Inte okej.
Så här känner jag inför i morgon.
'05
Övervikt.
Nu är det inte långt kvar till dess att jag ska åka hem. Usch, jag gillar inte tanken - gillar det inte alls. Förut idag när jag packade så hoppade jag nästan jämfota av glädje när jag insåg att jag fick ner allt i resväskan, sedan kom jag på att jag hade tvättad tvätt ute i torkrrummet. Dessutom så hade jag minidatorns kartong, en kopp, Rena Rama Rolf-DVD:n, ett par klackstövlar... Då slutade min nästanhoppning.
Tre väskor senare och med ungefär tio kilos övervikt senare är jag färdigpackad. Bara några småsaker kvar. Jag kan ta dem i händerna, eller någonting.
Tre väskor senare och med ungefär tio kilos övervikt senare är jag färdigpackad. Bara några småsaker kvar. Jag kan ta dem i händerna, eller någonting.
Avslöjad.
P vill inte att jag ska åka hem till Linköping.
När jag kom upp till garderoben för att hämta min väska så var den helt plötsligt inpackad längst in bakom alla julkartonger.
När jag kom upp till garderoben för att hämta min väska så var den helt plötsligt inpackad längst in bakom alla julkartonger.
Tekniskt fel.
Då och då om de sena kvällarna så kommer jag på något sms eller liknande jag glömt att skicka under dagen, eller så kommer jag på något jag har att förtälja. Eftersom att det ofta är mitt i natten och inte den mest lämpliga sms-tid så brukar jag skriva ett sms och sedan lägga det i utkast för att sedan skicka iväg det nästkommande dag. Ifall jag inte gör så glömmer jag bort det.
I förrgår kväll/natt så kom jag på två sådana här saker. Det ena var ett sms med endast ordet tråkmåns i, det andra ett där jag förklarade att jag, som vanligt, hade rätt - gubben som är med i 28 veckor senare är inte densamma som är huvudperson i 28 dagar senare. Problemet var bara att jag när jag sedan skulle skicka de här på morgonen/förmiddagen så var jag tydligen lite disträ, för jag råkade nämligen skicka smsen fel; tråkmånsen fick filmsmset och tvärtom.
När jag kommit underfund med detta så uppstod ju problemet att jag kunde inte skriva det till han som fick tråkmåns-smset eftersom att det i sammanhanget säkert såg ut att kunna vara till honom och att jag därför skulle framstå som om jag försökte komma på en patetisk ursäkt. Som om jag hade skrivit det till honom med flit och sedan ångrade mig för att jag var feg. Och inte kan jag skicka filmsmset till honom nu heller efter att ha kallat honom tråkmåns.
Jag känner det som om jag är fjorton år i en amerikansk high school-film och har råkat sätta mig vid fel bord på matrasten. Och han bah, och hon bah, och vi bah typ lixom bah!
I förrgår kväll/natt så kom jag på två sådana här saker. Det ena var ett sms med endast ordet tråkmåns i, det andra ett där jag förklarade att jag, som vanligt, hade rätt - gubben som är med i 28 veckor senare är inte densamma som är huvudperson i 28 dagar senare. Problemet var bara att jag när jag sedan skulle skicka de här på morgonen/förmiddagen så var jag tydligen lite disträ, för jag råkade nämligen skicka smsen fel; tråkmånsen fick filmsmset och tvärtom.
När jag kommit underfund med detta så uppstod ju problemet att jag kunde inte skriva det till han som fick tråkmåns-smset eftersom att det i sammanhanget säkert såg ut att kunna vara till honom och att jag därför skulle framstå som om jag försökte komma på en patetisk ursäkt. Som om jag hade skrivit det till honom med flit och sedan ångrade mig för att jag var feg. Och inte kan jag skicka filmsmset till honom nu heller efter att ha kallat honom tråkmåns.
Jag känner det som om jag är fjorton år i en amerikansk high school-film och har råkat sätta mig vid fel bord på matrasten. Och han bah, och hon bah, och vi bah typ lixom bah!
Nattsällskap hade jag, jajamensan!
En vanlig lördagskväll i huset.
Vi sitter alla samlade och ser på dartturneringen på Eurosport. Spänningnen är ooolidlig.
Rent spontant så undrar jag: Hur blir man dartexpertkommentator? Finns det på universitetsnivå eller räcker det med gymnasium med inrikting mot sport och hälsa? Eller är det en klassisk efterlinjensamhällekarriär?
Rent spontant så undrar jag: Hur blir man dartexpertkommentator? Finns det på universitetsnivå eller räcker det med gymnasium med inrikting mot sport och hälsa? Eller är det en klassisk efterlinjensamhällekarriär?
Testamente.
Jag har i många, många år när jag kommit i en situation som jag känner fruktar för mitt liv - till exempel på måndag när jag ska åka taxi - att jag vill kremeras med Gammelnalle. Självfallet så vet jag att man inte får ha med sig någonting in i kremeringsugnen, men jag tänkte att vi kunde kremeras på varsitt håll och sedan blandas ihop innan vi placeras vart vi nu placeras.
Men nu har jag tänkt lite i banorna att hur egoistiskt är inte det!? Vad ska jag med Gammelnalle till när jag är död och aska? Nej, då är det bättre om någon viktig får den, någon som förstår Gammelnalles värde. Och den människan är min julgranstoppsdekorationspojke, vem skulle kunna ta bättre hand om Gammelnalle än han? Nej det finns ingen.
Så: Om jag dör vill jag kremeras och att min julgranstoppsdekorationspojke ska få Gammelnalle, får jag säga i fortsättningen - fast då kommer jag ju att säga det riktiga namnet, inte annuendagaliaset.
Men nu har jag tänkt lite i banorna att hur egoistiskt är inte det!? Vad ska jag med Gammelnalle till när jag är död och aska? Nej, då är det bättre om någon viktig får den, någon som förstår Gammelnalles värde. Och den människan är min julgranstoppsdekorationspojke, vem skulle kunna ta bättre hand om Gammelnalle än han? Nej det finns ingen.
Så: Om jag dör vill jag kremeras och att min julgranstoppsdekorationspojke ska få Gammelnalle, får jag säga i fortsättningen - fast då kommer jag ju att säga det riktiga namnet, inte annuendagaliaset.
Hittar den här bilden och blir plötsligt fundersam över om jag nog inte testat droger någon gång...
Besvikelse.
Idag så satte jag mig ner för att kika lite på Ett livsverk-DVD:n, och allt jag har att säga är blä. Jag trodde att det var Björns stå upp också, men det var ju bara gammalt You Tube-material. Förutom några sketcher om bland annat Arn, Romeo och en WOW-tönt. Det var knappt roligt ens, nej fy.
Etthundrafyrtiofem kronor spenderade helt i onödan. Eller etthundratjugo kronor i onödan, för i Romeo-scenen när han tittade lite uppåt och man såg käkbenet var han galet het, och det är roligt när han träffar jultomten och gråter i Parlamentet.
Etthundrafyrtiofem kronor spenderade helt i onödan. Eller etthundratjugo kronor i onödan, för i Romeo-scenen när han tittade lite uppåt och man såg käkbenet var han galet het, och det är roligt när han träffar jultomten och gråter i Parlamentet.
Kyckling!
Ja, det tog ju som sagt ett tag, alltså två timmar, att berätta för pappa om mitt beslut att inte göra tentan. Det var en klassisk tunghäfta.
Efter ungefär en timme, när vi hade nästankrockat för tredje gången:
P: Vad är det med dig? Du hänger efter som en hundvalp.
Jag: Mmm... Jo... Alltså... Nej... Ska kolla en grej på mitt rum.
Efter ungefär en timme, när vi hade nästankrockat för tredje gången:
P: Vad är det med dig? Du hänger efter som en hundvalp.
Jag: Mmm... Jo... Alltså... Nej... Ska kolla en grej på mitt rum.
Svammel, svammel, inte göra tentan på fredag, svammel, svammel.
Idag så har jag bestämt mig för att inte göra tentan på fredag. Det går inte, jag kan inte hinna till dess. Egentligen så är jag av den åsikten att man i alla fall kan försöka, men mitt psyke klarar det inte.
Jag har varit deprimerad, arg och stingslig hela veckan för att jag inte kunnat ta till mig det jag har läst. Jag har ingen som helst aning om hur jag ska klara av att balansera pluggning inför två tentor samtidigt, men det måste gå. Och om det inte går, ja då går det väl helt enkelt inte. Vad jag vet med säkerhet är i alla fall att det inte går till på fredag.
Ända sedan jag tog beslutet, och vågade berätta om det för pappa -det tog bara två timmar att samla mod till det- så känner jag mig äntligen lättad och inte pressad. Att lyckas med att färdigställa min kompliteringsuppgift för seminariet jag missade lär vara tillräckligt svårt att hinna med innan fredagen bara det.
Igår var jag inte ens säker på om jag skulle fylla i min studieförsäkran på måndag eller inte, idag ser jag i alla fall ett ljus. Det tar emot att "misslyckas" genom att inte klarar av att göra tentan på fredag, men det här gör att jag åtminstone klarar allt ett tag till.
Jag har varit deprimerad, arg och stingslig hela veckan för att jag inte kunnat ta till mig det jag har läst. Jag har ingen som helst aning om hur jag ska klara av att balansera pluggning inför två tentor samtidigt, men det måste gå. Och om det inte går, ja då går det väl helt enkelt inte. Vad jag vet med säkerhet är i alla fall att det inte går till på fredag.
Ända sedan jag tog beslutet, och vågade berätta om det för pappa -det tog bara två timmar att samla mod till det- så känner jag mig äntligen lättad och inte pressad. Att lyckas med att färdigställa min kompliteringsuppgift för seminariet jag missade lär vara tillräckligt svårt att hinna med innan fredagen bara det.
Igår var jag inte ens säker på om jag skulle fylla i min studieförsäkran på måndag eller inte, idag ser jag i alla fall ett ljus. Det tar emot att "misslyckas" genom att inte klarar av att göra tentan på fredag, men det här gör att jag åtminstone klarar allt ett tag till.
Hopplöshet och niohundranittionio andra ord.
Så nu vet ni hur jag fungerar!
"Oxen har stora lustar och är mycket sensuell, deras sexuella aptit är enorm. Oxen som älskare är dock långsam att få tänd och den tar sin egen tid med allt. Du kan inte stressa dem till sex, men de är mycket förföriska. Oxar är både sensuella och maskulina, som kvinna är hon lika sensuell som mannen. Oxar älskar god mat och bra sex. Oxar söker både efter stabilitet och trygghet och de är mycket seriösa och dedikerade i sin kärleksrelation. Oxar blir stimulerade av ömma och stadiga handsmekningar tillika fysisk kontakt."
Min favoritdel är att oxar älskar bra sex, alltså till skillnad från alla de andra stjärntecken som älskar dåligt sex. Och till skillnad från de andra så blir oxar stimulerade av fysisk kontakt, alla andra kör ju hårt på den ofysiska kontakten - vilket i sin tur förklarar varför de gillar dåligt sex, de vet ju inte bättre.
Rakt översatt kan man alltså säga att jag är en potentiell sexmissbrukare som inte gillar när sexet är dåligt och för att få igång mig krävs min tillåtelse och fysisk kontakt. Det ska jag skriva in i min kontaktannons.
Nej, usch för folk som lever sina liv efter horoskop, tarotkort, tesump och allt vad det finns där ute. Idioti.
Ur veckans horoskop.
"Du är bäcken som porlar ner längs berget och till sist klyver det i två delar."
Enkel ekvation II.
Julkappar + Kläder + Skolsaker inkl lagboken + Diverse + En väska = Hjälp!
Enkel ekvation.
Gummistövlar + Glansis med smältvatten ovanpå = Obra
Det här hände dagarna innan julafton.
Jag: Pappaaa? Varför ligger det en plastpåse från Elgiganten i bagagen?
P: Jag vet inte, den har legat där länge... I ett halvår minst.
Jag: Okej, ska jag ta in den då?
P: Gör det du.
Jag: Pappaaa? Varför står det God Jul och är en tomte på kassen om den är från över ett halvår sedan?
P: ...
P: Jag vet inte, den har legat där länge... I ett halvår minst.
Jag: Okej, ska jag ta in den då?
P: Gör det du.
Jag: Pappaaa? Varför står det God Jul och är en tomte på kassen om den är från över ett halvår sedan?
P: ...
Nu vet jag ju att det var min minidator som hade legat i kassen.
Jackan på alla it-girls kroppar vintern '09.
Den exklusiva jackan dök upp på scenen i slutet av '08, men det är först nu i januari '09 som den verkligen tar klivet ut och blir den nya it-jackan. Vad som ökar dess exkluvisitet är att det är en gammal militärjacka i en sådan stor storlek att det blir en kort kappa med skrovlade ärmar, det är alltså inte alla som kan få tag på denna. Den skall för att vara riktigt riktig vara tagen ur en fars garderob.
Looken är självfallet inte komplett utan de vaniljvita lovikavantarna med rosa tofsar, för att vara helt rätt så skall de vara stickade av en mormor.
Looken är självfallet inte komplett utan de vaniljvita lovikavantarna med rosa tofsar, för att vara helt rätt så skall de vara stickade av en mormor.
På tal om förra inlägget.
Skickade ett klagosms till min grantoppsdekoration angående mitt hår, här är svaret:
"Varför går du till frisören ifall du är överlycklig över ditt långa hår? Du vet väl att alla frisörer klipper för långt? Det får man ta i beaktning när man beger sig till frissan. Dom blir helt till sig när dom får saxen i handen så lockarna bara flyger. Det är deras orgasm. Har jag fått för mig i alla fall."
Det var ju inte speciellt uppmuntrande, så tillfälligtvis så är han bara en vanlig julgranskula - fast sådan med glitter på, för det var ändå ganska så roligt.
Frisörkärringen klippte av mitt hår!
Jag bestämde mig för att jag skulle behålla längden och bara köra en toppning och uttunning på håret, förklarade för frisören att jag ville ha kvar så mycket som möjligt av längden och det var enkelt sa hon, det var högst två centrimetrar hon behövde klippa berättade hon för mig.
Det glömde hon tydligen bort medan hon höll på, för när hon var klar så var över långt över en decimeter borta. Tack så jävla mycket för det! Jag är så arg nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag kan knappt dra bak håret "längst fram" bakom öronen för det ramlar bara fram hela tiden igen. Och innan så gick det långt ner på ryggen, nu täcker det i princip inte mer än nacken.
Jag kände det på mig när jag kom in, hennes hår såg nämligen sjukt risigt ut och jag litar inte på frisörer vars hår mest liknar ett skatbo. Värst av allt var att hon hela tiden sneglade på frisören som klippte hon i stolen brevid, om man som kund inte blir nervös av det vet jag inte vad.
Det glömde hon tydligen bort medan hon höll på, för när hon var klar så var över långt över en decimeter borta. Tack så jävla mycket för det! Jag är så arg nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag kan knappt dra bak håret "längst fram" bakom öronen för det ramlar bara fram hela tiden igen. Och innan så gick det långt ner på ryggen, nu täcker det i princip inte mer än nacken.
Jag kände det på mig när jag kom in, hennes hår såg nämligen sjukt risigt ut och jag litar inte på frisörer vars hår mest liknar ett skatbo. Värst av allt var att hon hela tiden sneglade på frisören som klippte hon i stolen brevid, om man som kund inte blir nervös av det vet jag inte vad.
Mitt långa fina hår... Jävla kärring!
Beslutsångest.
Idag så ska jag in och klippa mig, men jag kan för mitt liv inte bestämma mig för om jag ska behålla längden eller inte. Ända till idag har ajg varit övertygad om att jag ska låta klippa av längden, men nu är jag helt plötsligt velig. Precis som vanligt alltså. Jag gillar att håret är långt, men samtidigt så ser det lite... menlöst ut när det bara hänger och dinglar på ryggen.
Men det blir väl som vanligt att man sätter sig i frisörstolen och han/hon ger något förslag som låter alldeles förskräckligt men eftersom att jag alltid tappar all tro på mig själv när jag sitter i en sådan där stol så säger jag att "Ja, det låter alldeles utmärkt det!". Fast sist så blev ju resultatet faktiskt väldigt lyckat, hoppas att jag får samma frisör idag.
Långt, kortare, långt, kortare, ole, dole, doff...
Typiskt.
Jag glömde att ta ner en bok ur bokhyllan där uppe innan P gick och lade sig. Nu måste jag gå och sova utan att först försvinna in i en bokvärld i en eller två timmar innan. Hur ska det här gå?
"Tänker positivt!" - Försöker åtminstone.
Jag sitter här och försöker komma över min depp angående min nära förestående hemresa. Har hitintills kommit på några saker som ska vara skönt att återvända till.
Min Säng! Min underbara, fantastiska, perfekta säng. Den är 140*200 cm av himmelriket den. Min dusch. En riktig dusch med varmvatten. Inte ett blått badkar med kallvatten. Tänk att kunna gå upp på morgonen och duscha på mina vanliga sju minuter, att slippa spendera över tjugo minuter av min dag åt duschning på grund av att det är något fel på den. Anlednigar att bry sig om vad man klär sig i. Missförstå mig inte, det är underbart att kunna slänga på sig vad som helst, men hjälp vad man saknar vardagsuppklädseln efter en månad. Här ute så finner jag aldrig någon riktigt bra anledning till att utsätta mig för det. Inte ens nyårsafton tycktes värd den mödan. Struntprat. Behövs det verkligen någon förklaring till det? Att sitta på en seg föreläsning och prata om ditten och datten i viskform har trots allt sin tjusning. Mitt cykellås. Så här års när det är kallt så ser det till att jag alltid har någon att pussa på. Mindre potatis att skala. Det är stor skillnad på att skala till en person gentemot att skala till fyra. Friheten. Även om ensamheten ofta pockar på om kvällarna i lilla lägenheten, så är det ändå skönt att kunna komma och gå som man vill, att slippa tjat, att slippa vara social hela tiden och titta på värdelösa TV-program. Mina skor och kläder. Har nästan ingenting med mig hit eftersom att jag var sjuk när jag packade och insåg att jag ändå inte kommer använda någonting här på ön förutom leggings, några linnen, mina två "hemmaklänningar", pappas gamla mjukisbyxor och den fula intersport-tröjan jag fick när jag var volontär vid träningsmatchen för svenska fotbollslandslaget häromåret. Usbkabeln till min mp3. Så fruktansvärt klantigt att glömma den hemma, den är det enda sättet att ladda min mp3 med.
Min Säng! Min underbara, fantastiska, perfekta säng. Den är 140*200 cm av himmelriket den. Min dusch. En riktig dusch med varmvatten. Inte ett blått badkar med kallvatten. Tänk att kunna gå upp på morgonen och duscha på mina vanliga sju minuter, att slippa spendera över tjugo minuter av min dag åt duschning på grund av att det är något fel på den. Anlednigar att bry sig om vad man klär sig i. Missförstå mig inte, det är underbart att kunna slänga på sig vad som helst, men hjälp vad man saknar vardagsuppklädseln efter en månad. Här ute så finner jag aldrig någon riktigt bra anledning till att utsätta mig för det. Inte ens nyårsafton tycktes värd den mödan. Struntprat. Behövs det verkligen någon förklaring till det? Att sitta på en seg föreläsning och prata om ditten och datten i viskform har trots allt sin tjusning. Mitt cykellås. Så här års när det är kallt så ser det till att jag alltid har någon att pussa på. Mindre potatis att skala. Det är stor skillnad på att skala till en person gentemot att skala till fyra. Friheten. Även om ensamheten ofta pockar på om kvällarna i lilla lägenheten, så är det ändå skönt att kunna komma och gå som man vill, att slippa tjat, att slippa vara social hela tiden och titta på värdelösa TV-program. Mina skor och kläder. Har nästan ingenting med mig hit eftersom att jag var sjuk när jag packade och insåg att jag ändå inte kommer använda någonting här på ön förutom leggings, några linnen, mina två "hemmaklänningar", pappas gamla mjukisbyxor och den fula intersport-tröjan jag fick när jag var volontär vid träningsmatchen för svenska fotbollslandslaget häromåret. Usbkabeln till min mp3. Så fruktansvärt klantigt att glömma den hemma, den är det enda sättet att ladda min mp3 med.
Lickershamn, nyårsafton '08.
Bland det sorgligaste jag vet.
Jag tycker det är elakt att ingen har berättat för Asia i dokumentären som går på femman nu att hon inte kan sjunga. Hon är ett klassiskt American Idol-objekt. Ni vet de som kommer in och berättar att deras mamma, pappa, farmor, kusin, granne, körskolelärare och kompisar alla älskar hur de sjunger och det var de som fick personen att söka.
Sedan öppnar de munnen och Randy börjar skratta, Paula försöker gömma sig bakom Randy för att inte visa att hon skrattar så att hon nästan gråter och Simon sitter och ser bister och lidande ut innan de äntligen får tyst på eländet och som första ärliga människor i den oskönsjungande personens liv berättar att de inte har någon som helst talang och att det är dags att sluta drömma om att bli nästa Kelly Clarkson.
Sedan öppnar de munnen och Randy börjar skratta, Paula försöker gömma sig bakom Randy för att inte visa att hon skrattar så att hon nästan gråter och Simon sitter och ser bister och lidande ut innan de äntligen får tyst på eländet och som första ärliga människor i den oskönsjungande personens liv berättar att de inte har någon som helst talang och att det är dags att sluta drömma om att bli nästa Kelly Clarkson.
Ringrostig.
Kanske inte något för mig.
Jag bestämde mig för att pröva ett belöningssystem för att komma någon vart med pluggningen. Ett system som gick ut på att jag efter ett kapitel i kurslitteraturen fick läsa ett kapitel i en spännande skönlitterär bok jag började med i morse.
Resultat: Ett halvt kapitel i kurslitteraturen. Och en halv skönlitterär bok - slutet av den var ganska menlöst, den elaka fick en knäpp och försökte mörda sin bror, men brodern blev räddad av säkerhetsvakten och sedan blev han tillsammans med tjejen han umgåts med ett tag. Klassiskt amerikanskt slut med andra ord.
Resultat: Ett halvt kapitel i kurslitteraturen. Och en halv skönlitterär bok - slutet av den var ganska menlöst, den elaka fick en knäpp och försökte mörda sin bror, men brodern blev räddad av säkerhetsvakten och sedan blev han tillsammans med tjejen han umgåts med ett tag. Klassiskt amerikanskt slut med andra ord.
Vad är det som går och går...
Jag kommer verkligen ingenstans med pluggningen. Efter fyrtio minuter har jag bara avverkat sex sidor ur den ena kurslitteraturboken. Helt ofattbart. Jag orkar inte, vill inte, kan inte.
"SMS".
Det här inlägget är det egentligen bara Pickford som kommer att förstå, och om människan läser det här eller inte, det vet jag inte - men eftersom att min mobil är urladdad och ligger och gömmer sig någonstans så tar jag det här annars kommer jag att glömma bort det:
Varje gång Lillebror sitter så att han ser min datorskärm och jag kollar igenom bloggar och jag kommer till Piggys så börjar han att spontanskratta. Ja, det är kanske lite elakt - men samtidigt väldigt, väldigt, väldigt roligt.
Varje gång Lillebror sitter så att han ser min datorskärm och jag kollar igenom bloggar och jag kommer till Piggys så börjar han att spontanskratta. Ja, det är kanske lite elakt - men samtidigt väldigt, väldigt, väldigt roligt.
Jag höll precis på att få hjärtsnörp.
Jag låg i godan ro och läste i en bok när jag helt plötsligt kom på att jag inte visste huruvida jag hade anmält mig till tentan eller inte. Försökte räkna ut om det var tio dagar innan eller inte, men eftersom att jag var så uppstressad så lyckades jag inte få något svar på den frågan så jag rusade ur sängen och satte igång datorn.
Jag var anmäld, tack gode gud. Inte för att jag tror att jag har den minsta chans att klara av den där [svordom] tentan, men hade ändå varit onödigt att glömma att anmäla sig.
Usch, nu har jag fått allt det där på hjärnan. Pluggningen som jag inte kommer någon vart med, kompliteringsuppgiften som ska vara inlämnad innan tentan som jag inte har någon som helst aning om hur jag ska lösa.
Nej, det blir nog ännu en natt med mardrömmar..
Jag var anmäld, tack gode gud. Inte för att jag tror att jag har den minsta chans att klara av den där [svordom] tentan, men hade ändå varit onödigt att glömma att anmäla sig.
Usch, nu har jag fått allt det där på hjärnan. Pluggningen som jag inte kommer någon vart med, kompliteringsuppgiften som ska vara inlämnad innan tentan som jag inte har någon som helst aning om hur jag ska lösa.
Nej, det blir nog ännu en natt med mardrömmar..
Fjortis, fjortis, fjortis!!!
Usch, usch, usch!
Jag kom precis på att hemma i Linköping så står min lägenhet alldeles julpyntad. Gardiner, kulor i fönstren, ljusstake, advensljusstake, tomtar, renar, lyktor, låtsassnö, elslingor.Ifall jag skickar min nyckel, finns det då någon som är villig att gå dit och pynta av tills jag kommer hem? Nej, okej. Jag var rädd för det.
Förvirrande.
Jag avskyr tider som denna, det är likadant efter sommaren. Det är datum hit och datum dit. Folk som åker hem då, andra har tenta då och då, andra börjar då, några åker utomlands då, föreläsningarna börjar då, skolan börjar si och så. Alla de här datumen förväntas man hålla ordning på och jag är fruktansvärd med siffror.
Jag blandar alltid ihop datumen och vem det var som skulle göra vad när, så situationer såsom denna är alltid vardagsmat vid de här perioderna på året:
Jag: Är du nervös inför tentan i morgon?
Han: Tenta? Nej, men jag börjar min prakttik i övermorgon.
Jag: Oj, just det. Tänkte fel
Jag blandar alltid ihop datumen och vem det var som skulle göra vad när, så situationer såsom denna är alltid vardagsmat vid de här perioderna på året:
Jag: Är du nervös inför tentan i morgon?
Han: Tenta? Nej, men jag börjar min prakttik i övermorgon.
Jag: Oj, just det. Tänkte fel
Hur funkar det?
Nu när man blivit äldre så finns det en hel del saker med logiken i Kalle Anka som jag helt enkelt inte kan acceptera. Det absolut största problemet jag har är att visa djur är djur, medan andra djur är som människor. Det här med Musse till exempel; han är kompis med Långben som är en hund, fast människa. Sedan har Musse Pluto, som är en hund, fast inte är en människa. Vad är det som bestämmer om man blir en hund som går på två ben och pratar eller är en vanlig hund som går på alla fyra och skäller?!
Några andra saker: Var finns knattarnas föräldrar? Är Kalle och Joakim bröder, och i så fall varför nämner de aldrig varandra som det, för Kalle kallar ju också Joakim för farbror Joakim - precis som knattarna, och visserligen alla andra, gör. Hur ligger det till med Alexander? Är han och Kalle kusiner, eller är det bara Kalle och Knase? Hur förstår Jocke vad Medhjälparen säger? Vad har Farmor Anka och Mårten för släktband, varför bor han där? Vem är Farmor Anka farmor åt? Knattarna, Kalle, Kajsa, Jocke, Knase eller någon annan?
Det här var bara det jag kom på såhär på rak arm, det finns så klart mycket, mycket mer.
Några andra saker: Var finns knattarnas föräldrar? Är Kalle och Joakim bröder, och i så fall varför nämner de aldrig varandra som det, för Kalle kallar ju också Joakim för farbror Joakim - precis som knattarna, och visserligen alla andra, gör. Hur ligger det till med Alexander? Är han och Kalle kusiner, eller är det bara Kalle och Knase? Hur förstår Jocke vad Medhjälparen säger? Vad har Farmor Anka och Mårten för släktband, varför bor han där? Vem är Farmor Anka farmor åt? Knattarna, Kalle, Kajsa, Jocke, Knase eller någon annan?
Det här var bara det jag kom på såhär på rak arm, det finns så klart mycket, mycket mer.
Ja, jag vet att det...
...ser ut som om att jag har ett brunt och ett blått öga på bilden i headern, men så är det inte. Inte för att man är sämre eller bättre som människa om man har det - men så har inte jag.
...dessutom ser ut som om att jag vore vindögd, men så är det inte heller. Inte för att man är sämre eller bättre som människa om man har det - men det har inte jag.
Men...
...jag väljer att anstränga mig för att inte tänka på det och hoppas att ni kan göra det även ni, om inte - så är det faktiskt erat problem. Ett tips, om ni stör er fruktansvärt på det, är att bara titta på det blåa och låtsas att det andra inte syns utan att det är hår i vägen!
Och självklart...
...så lyckas jag inte att ignorera det. Direkt jag ser den där bilden så dras jag till det bruna ögat som ser besatt ut. Inte för att man är sämre eller bättre människa om man har ett sådant - med det har inte jag.
...dessutom ser ut som om att jag vore vindögd, men så är det inte heller. Inte för att man är sämre eller bättre som människa om man har det - men det har inte jag.
Men...
...jag väljer att anstränga mig för att inte tänka på det och hoppas att ni kan göra det även ni, om inte - så är det faktiskt erat problem. Ett tips, om ni stör er fruktansvärt på det, är att bara titta på det blåa och låtsas att det andra inte syns utan att det är hår i vägen!
Och självklart...
...så lyckas jag inte att ignorera det. Direkt jag ser den där bilden så dras jag till det bruna ögat som ser besatt ut. Inte för att man är sämre eller bättre människa om man har ett sådant - med det har inte jag.
Spegel, spegel på dörren där, jag önskar att du inte vore här!
Ibland, oftast när man har släppt ut håret från en knut, så känns det precis som om att håret lägger sig helt perfekt, och det man ser i ögonvrån ser precis ut så som det känns. Som om man har fått en frisyr liknande de som Britney eller Christina har när de med enorma, vackra hårsvall går ner för en trappa på en scen med micken i handen och sjunger en av deras alla låtar. På sig har de någon otrolig scenklädsel och deras rörelser följs av flera kameror som visar upp dem på enorma skärmar i arenan, vilken är fylld med tusentals skrikande fans som dyrkar marken som de går på.
Sedan råkar man gå förbi en spegel och inser att frisyren man fått efter att ha tagit bort snodden snarare liknar något som skulle vara gjort av snubben/snubbinnan som stylade Nick Nolte inför hans mugshots.
Det återhämtar man sig inte efter, man kan inte låtsas att man inte såg sig där i spegeln och därmed få tillbaka den där känslan av total makt.
På begäran.
Rätta mig om jag har fel, fast det har jag inte.
Ifall nu din pojkvän var så lycklig tillsammans med dig, så skulle han väl inte leka med andra flickor? Sannolikt är väl snarare att han är uttråkad tillsammans med dig och behöver någon annan för att stå ut? Dessutom så kan man inte "stjäla" en kille från någon. Det är snarare så att din kille väljer att vara med henne, om han nu är det.
Jag avskyr när mina underbara skämt passerar ouppskattade.
P: Nu kan vi äta det kalla och det varma på samma gång efter som att det inte är julbord.
Jag: Nej, nu är det ju bara bord!
P och Lillebror: ...
Lillebror: Ska vi inte ha bröd till?
P: Nej, behöver vi det?
Jag: Nej, nu är det ju bara bord!
P och Lillebror: ...
Lillebror: Ska vi inte ha bröd till?
P: Nej, behöver vi det?
Jansons frestelse, deluxe version.
Nu har jag skalat potatis, och min pekfingertopp.
Samma visa varje gång.
I förmiddags när vi skulle åka in till stan:
Tonläge P: Trött och irriterat.
Tonläge Jag: Piggt och glatt.
P: Är du redo att åka?
Jag: Nej. Jag ska ta på linser, klä på mig, borsta tänderna och håret.
P: Ja, gå och gör det då så att vi kommer iväg någon gång.
Några få minuter senare.
P: Är du klar?
Jag: Nej! Jag har bara tvättat händerna inför linspåtagningen hitintills.
P, suckar: Skynda på.
Några få minuter senare.
P: Är du klar?
Jag: Nej! Jag ska klä på mig.
P, suckar: Sätt lite fart då.
Några få minuter senare medan jag borstar tänderna.
P: Nu skulle det allt vara bra om vi kunde åka.
Jag, med tandborsten i munnen: Gnart!
P, suckar: Skynda på!
Några få minuter senare när jag kommer ut ur mitt rum påklädd och med väskan i handen.
P: Är du klar nu?
Jag: Ja, jag måste bara på toaletten.
P, suckar: Jag går ut och sopar gången så länge, det är kallt så skynda dig!
Jag: Absolut!
Några få minuter senare:
P, sitter ute i bilen: Tuuuuuut!
Tonläge P: Trött och irriterat.
Tonläge Jag: Piggt och glatt.
P: Är du redo att åka?
Jag: Nej. Jag ska ta på linser, klä på mig, borsta tänderna och håret.
P: Ja, gå och gör det då så att vi kommer iväg någon gång.
Några få minuter senare.
P: Är du klar?
Jag: Nej! Jag har bara tvättat händerna inför linspåtagningen hitintills.
P, suckar: Skynda på.
Några få minuter senare.
P: Är du klar?
Jag: Nej! Jag ska klä på mig.
P, suckar: Sätt lite fart då.
Några få minuter senare medan jag borstar tänderna.
P: Nu skulle det allt vara bra om vi kunde åka.
Jag, med tandborsten i munnen: Gnart!
P, suckar: Skynda på!
Några få minuter senare när jag kommer ut ur mitt rum påklädd och med väskan i handen.
P: Är du klar nu?
Jag: Ja, jag måste bara på toaletten.
P, suckar: Jag går ut och sopar gången så länge, det är kallt så skynda dig!
Jag: Absolut!
Några få minuter senare:
P, sitter ute i bilen: Tuuuuuut!
Angående den nya layouten.
Igår:
annuendag på ön säger: Är headern ful?
Finland säger: Vad är skillnaden?
annuendag på ön säger: Vadå vad är skillnaden?
Finland säger: Jämfört med tidigare?
annuendag på ön säger: Du menar förutom att det är två helt olika bilder och färgskalor?
Ursäkta min toypudel.
I går så skrev jag att jag alltid kommer att vara en flicka, det var såklart inte sant. När jag blir gammal så kommer jag självfallet att vara en tant - men utrustningen kommer att vara densamma; för all del så kommer den då att vara rynkig som ett russin - men ändå densamma.
Vill inte!
Usch, nu är det snart bara en vecka kvar innan avresan hemåt Linköping påbörjas och jag ser inte fram emot det alls. Jag vill inte tillbaka dit. Jag vill inte tillbaka till föreläsningar, seminarier, tentor, Hemköpsresor, mail, mobil, handdiskning och allt vad det nu är.
- En vecka, det är ju ingenting.
Lite kär kommer jag nog ändå alltid att vara.
Personen som det här inlägget handlade om kom att läsa det nu i kväll/natt:
Han säger: Vad fint , gullig du är; nästa år hänger jag i din gran. Be so sure
annuendag: *ler. Får se till att skaffa en stor då så att den inte ramlar
Han säger: Hehe, eller får jag vara julgransfoten?
annuendag: Ne, då syns du ju inte. Plus att var skulle jag göra av vattnet?
Han säger: Det har jag i munnen, så länge det inte är kolsyrat
annuendag: Aldrig kolsyrat, men du kan ju inte ha en trästock i munnen, vill ju kunna prata med dg
Han säger: Haha
Han säger: Vad fint , gullig du är; nästa år hänger jag i din gran. Be so sure
annuendag: *ler. Får se till att skaffa en stor då så att den inte ramlar
Han säger: Hehe, eller får jag vara julgransfoten?
annuendag: Ne, då syns du ju inte. Plus att var skulle jag göra av vattnet?
Han säger: Det har jag i munnen, så länge det inte är kolsyrat
annuendag: Aldrig kolsyrat, men du kan ju inte ha en trästock i munnen, vill ju kunna prata med dg
Han säger: Haha
Jag vill fortfarande vara tjej, var inte oroliga.
Det är inte så att jag har tröttnat på att kissa sittande så att jag nu börjar planera mitt könsbyte, jag ville bara ha något med lite mer mustig färg ett tag, och nu råkade kortet jag hade i åtanke vara i en blå nyans - så det blev blått.
Det är alltså bara en färg, inte ett sätt för mig att "hinta" om att jag numer titulerar mig som Teo, en pojke med enorma bröstmuskler. Annuendag är fortfarande en flicka, och kommer så att förbli.
Förut, bara för att jag häromveckan lärde mig hur man använder Prnt Scrn:
Jag har inte tagit bladet från munnen.
Bägaren har varit på väg att rinna över X antal gånger under dagen. En gång var det så nära att det var ett under att jag lyckades hålla mig från att säga en hel del... opassande saker till min faster om henne, och om hennes man. Jag var så arg att jag bokstavligt talat skakade.
För att undvika en överrinnande bägare så har jag sedan dess totalt ignorerat min faster och hållit mig minst två rum ifrån henne. Så nu har hon ju något att skvallra inför resten av släkten med: "Therese hon var så bla bla bla.". Men det är ju ingenting i jämförelse med vad hon kunde ha sagt om jag inte lyckats hålla mig. Då hade det nog blivit väldigt få besök i fortsättningen, vilket i och för sig låter väldigt trevligt - men jag vill faktiskt kunna träffa min kusiner även i framtiden.
Nu tänker jag sluta skriva innan jag blir alldeles för elak i mina ord. Det finns en hel del ord jag skulle kunna använda som inte är speciellt vackra i skrift.
Eller jo, en sak till tänker jag skriva: Nu är det bara några timmar kvar - i morgon så åker de!!!
För att undvika en överrinnande bägare så har jag sedan dess totalt ignorerat min faster och hållit mig minst två rum ifrån henne. Så nu har hon ju något att skvallra inför resten av släkten med: "Therese hon var så bla bla bla.". Men det är ju ingenting i jämförelse med vad hon kunde ha sagt om jag inte lyckats hålla mig. Då hade det nog blivit väldigt få besök i fortsättningen, vilket i och för sig låter väldigt trevligt - men jag vill faktiskt kunna träffa min kusiner även i framtiden.
Nu tänker jag sluta skriva innan jag blir alldeles för elak i mina ord. Det finns en hel del ord jag skulle kunna använda som inte är speciellt vackra i skrift.
Eller jo, en sak till tänker jag skriva: Nu är det bara några timmar kvar - i morgon så åker de!!!
Så idag är jag arg, bitter och elak.
Idag så snöar det. I vanliga fall älskar jag snö, men inte idag. Idag så skulle jag nämligen ha åkt skridskor. Igår var det strålande sol och en helt ren is, men då kunde vi ju inte gå ner och åka eftersom att min faster var tvungen att gå in på affären La Vie i stan, om hon inte går in där under sin Gotlandsvistelse så har hon inte varit på Gotland nämligen.
Nu sitter jag alltså här och ser hur snöfallet bara bli värre och värre och ser framför mig hur isen försvinner in under snön och blir förstörd. Dumma tant.
Nu sitter jag alltså här och ser hur snöfallet bara bli värre och värre och ser framför mig hur isen försvinner in under snön och blir förstörd. Dumma tant.
Jag får Alltid som jag vill.
På MSN:
Jag säger: Får jag gå och sova nu?
Han säger: Nej? Måste du?
Jag säger: Jag är så trött
Han säger: Jag med!
Jag säger: *ler.
Jag säger: Men kan vi inte gå och sova nu och försöka ses en annan dag innan du åker också!?
Han säger: Okayrrå!
Nära bra men långt bort är ännu bättre.
Tack gode gud att min faster och hennes man åker hem i övermorgon, det börjar minsann att ta på krafterna att ha dem här. Speciellt min fasters man, han gnäller på precis allting. Han är definitivt en av de mest påfrestande människorna jag känner. Dessutom så gör han ingenting för att hjälpa till, eller jo - när det var dags att hämta ölen till bastun så reste han sig från sin älskade Expressen.
Och idag så köpte han en travgrej till i morgon, tillsammans med pappa. Stackars pappa som måste sitta och lida sig igenom det i morgon, han avskyr sådant. Och framför allt: stackars mig om det sänds vid samma tid som vi ska äta middag! Fasters man kan ju inte missa travet heller. I kväll vid tjugotvå när det började på TV4+ så lös han upp som en sol och sa "Åhh trav!". Pappa i sin tur sa "Mummelmummel." innan han snabbt bytte kanal.
Men på tal om att hjälpa till; när vi är hos dem så använder min faster minsann mig som hennes personliga slav när det är dags för matlagning, dukning och allt som hör därtill - men lustigt nog så känner hon inget gästtvång att erbjuda sig att hjälpa till med någonting här. Eller okej, i dag så kom hon ner efter att ha suttit på rummet i en halvtimme och löst korsord, och frågade om hon skulle skala potatisen. Detta när potatisen i det närmsta var färdigkokad. Tänka sig, med tanke på att vi plockade fram potatisen precis innan hon gick upp till korsordet.
Nej, jag säger då det. Släkten är som trevligast i teorin. I teorin låter det trevlig att hälsa på/bli påhälsad under en längre period än ett veckoslut; i praktiken är det inte riktigt lika trevligt att spendera i det närmsta en vecka tillsammans.
Och idag så köpte han en travgrej till i morgon, tillsammans med pappa. Stackars pappa som måste sitta och lida sig igenom det i morgon, han avskyr sådant. Och framför allt: stackars mig om det sänds vid samma tid som vi ska äta middag! Fasters man kan ju inte missa travet heller. I kväll vid tjugotvå när det började på TV4+ så lös han upp som en sol och sa "Åhh trav!". Pappa i sin tur sa "Mummelmummel." innan han snabbt bytte kanal.
Men på tal om att hjälpa till; när vi är hos dem så använder min faster minsann mig som hennes personliga slav när det är dags för matlagning, dukning och allt som hör därtill - men lustigt nog så känner hon inget gästtvång att erbjuda sig att hjälpa till med någonting här. Eller okej, i dag så kom hon ner efter att ha suttit på rummet i en halvtimme och löst korsord, och frågade om hon skulle skala potatisen. Detta när potatisen i det närmsta var färdigkokad. Tänka sig, med tanke på att vi plockade fram potatisen precis innan hon gick upp till korsordet.
Nej, jag säger då det. Släkten är som trevligast i teorin. I teorin låter det trevlig att hälsa på/bli påhälsad under en längre period än ett veckoslut; i praktiken är det inte riktigt lika trevligt att spendera i det närmsta en vecka tillsammans.
Det finns något för alla, även för dem som är utan smak och känsel.
Det kanske bara är jag som börjar bli gammal, men är det inte onödigt att göra sig besväret att ta på sig den här? Jag kan väl möjligen acceptera underdelen, men överdelen? Hur snygg är den på en skala? Minus tre på min i alla fall.
Rent spontant så känns det ju som om underdelen kräver viss... ansning i det området. Något som förmodligen även gör en person iklädd dessa tittut-trosor aningen mer... trivsam att vila ögonen på.
Om du nu sitter hemma och känner att du inte har något rikigt obekvämt att ta på dig, så tror jag minsann att dessa kan åtgärda det lilla problemet. Återigen så tror jag att ansning är att föredra.
Och i fall det nu är så att man lider av någon sjukdom som gör att man inte har någon hårväxt så kan man ju alltid använda de här för att få någon slags liknande form åtminstone.
Rent spontant så känns det ju som om underdelen kräver viss... ansning i det området. Något som förmodligen även gör en person iklädd dessa tittut-trosor aningen mer... trivsam att vila ögonen på.
Om du nu sitter hemma och känner att du inte har något rikigt obekvämt att ta på dig, så tror jag minsann att dessa kan åtgärda det lilla problemet. Återigen så tror jag att ansning är att föredra.
Och i fall det nu är så att man lider av någon sjukdom som gör att man inte har någon hårväxt så kan man ju alltid använda de här för att få någon slags liknande form åtminstone.
Rent hypotetiskt: Är det pinsamt att gå och sova innan Bolibompa...
2006
Jag väljer att nu överge mitt rum för att slippa framtida men.
Lillebror har en kompis på rummet, de sitter där inne och låter som de värsta av fnittermajor. Smsfunktionen med gratis sms är i full gång samtidigt som Lillebror spelar bas och kompisen sitter och spelar något på datorn. Vad det är den unge herrn spelar vill jag inte veta efter det att ha hört Lillebror yttra följande kommentar till kompisen: "Tufft, du lyckades få av henne kjolen!".
Och nej, jag tjuvlyssnar inte - jag och Lillebror bor vägg i vägg och det är inte någon speciellt väl ljudisolerad mellan våra rum. Något jag anstränger mig hårt för att undvika att tänka på när jag har någon på mitt rum...
Och nej, jag tjuvlyssnar inte - jag och Lillebror bor vägg i vägg och det är inte någon speciellt väl ljudisolerad mellan våra rum. Något jag anstränger mig hårt för att undvika att tänka på när jag har någon på mitt rum...
Jag står inne på Lillebrors rum och försöker åstadkomma ett hästgaloppsljud med hans trumpinnar.
Jag, glatt: Vad tycker du om mitt taktsinne?!
Lillebror, lidande: Fy faan.
Lillebror, lidande: Fy faan.
Sveriges lagar.
Nu sitter jag framför de här [svordom] böckerna igen. Eftersom att jag inte förväntar mig att klara av tentan på grund av att jag missade så mycket, och det helt enkelt inte är samma sak att själv läsa in det utan att ha haft någon virrig föreläsare stående framför sig och berättat om det, så känns det än mer motbjudande att sitta här.
Än värr är att jag dessutom har kompliteringsuppgiften kvar, det de gjorde på seminariet när jag hade åkt hem ska jag göra skriftligt i ett PM. Väldigt enkelt när man aldrig hört talas om det det handlar om. Kommer aldrig klara den uppgiften. Nej det kommer nog sluta med att Therese har restuppgifter till nästa år, så mysigt så.
Än värr är att jag dessutom har kompliteringsuppgiften kvar, det de gjorde på seminariet när jag hade åkt hem ska jag göra skriftligt i ett PM. Väldigt enkelt när man aldrig hört talas om det det handlar om. Kommer aldrig klara den uppgiften. Nej det kommer nog sluta med att Therese har restuppgifter till nästa år, så mysigt så.
Bitter.
Det här är bara min personliga åsikt men år 2009 har verkligen varit ett pissår. Det har varit kallt och jävligt. Jag har inte lärt känna några nya personer, inte lärt mig några nya färdigheter. Ingenting. Jag har inte pussat på en pojke, inte ens en sketen kram!?
För att inte tala om utvecklingen i samhället, ingenting nytt har hänt, inga förbättringar, nada. Och universitetet ska vi inte prata om, inte en endaste föreläsning eller tenta, inga obligatoriska seminarium och inga PM. Nej, 2009 är verkligen det mest förslappade året hitintills.
Det är skandal! Det är ju tur att det finns några dagar kvar av 2009, det öppnar åtminstone upp för en möjlighet till att något av detta rättas till innan år 2010...
För att inte tala om utvecklingen i samhället, ingenting nytt har hänt, inga förbättringar, nada. Och universitetet ska vi inte prata om, inte en endaste föreläsning eller tenta, inga obligatoriska seminarium och inga PM. Nej, 2009 är verkligen det mest förslappade året hitintills.
Det är skandal! Det är ju tur att det finns några dagar kvar av 2009, det öppnar åtminstone upp för en möjlighet till att något av detta rättas till innan år 2010...
Beslutsångest.
Usch, efter igår så vill jag jättegärna permanenta håret igen. I morgon måste jag bestämma mig så att jag kan ringa och se om det finns någon tid innan jag åker hem, eller om jag bara ska ringa för en vanlig toppningsklippning.
Så svårt.
Så svårt.
Bekvämt 2009.
Det är ganska så skönt att veta att medan andra springer omkring i obekväma klackar och små iskalla klänningar som de knappt kan sitta i så är jag hemma i obeskrivligt bekväma kläder.
