Galen student vid LiU startar marsvinsblogg!

Ja, pinsamt men sant.
Harry har idag startat en blogg. Jag svär på allt heligt att det är han som skriver! Han är så söt när han sitter här med sin lilla pipa i munnen och fundersamt kliar sig på hakan när han knåpar ihop sina inlägg, även om han rent principiellt bara har gjort ett än så länge.

Hjältinnan i Ryd!

Är så fruktansvärt tacksam till dig i Ryd som hittade min plånbok och ringde mig om det istället för att bara strunta i den eller kasta bort den! Miljarders "dagens rosor" till dig!
- Hm.. vänta, tänk om någon hittat den innan och tagit sakerna i? Fast då hade hon ju inte kunnat få tag i mig...

När det kommer till klackar så lär jag mig aldrig.

Att gå på stan i X* antal timmar i högklackade skor var inte speciellt smart. Snyggt, men aj vad ont jag hade. Å andra sidan så går jag nästan alltid på stan i sådana skor. Men hjälp så skönt det var att sätta sig på cykeln och cykla hem i motvinden sedan!

Måste lämna tillbaka några saker, kan nästan lova att jag åker iväg med klackarna på då!

---

De där övervakningskamerorna som affärer sätter upp och visar bilder från är för övrigt underhållande på mer än ett sätt, och informationsgivande. Såg en fröken innan hon ens kom till kassan där vi var. I vilken en av världens mest stressade och tjurigaste kassörska satt. Hon ljög definitivt på frågan om hon klarade av att jobba under press. Fast eftersom att hon var gammal så har hon säkert jobbat där i evigheter så att hon knappt kan sparkas oavsett hur hon sköter sig. Det är klart man slutar bry sig då.


*Tror att det var kring fem timmar, blev väldigt osäker på exakta antalet.

"Så gör du för att bli gravid i vår."

Nu vill jag inte vara sådan, men en bra början är att ha sex och då låta bli att använda preventivmedel alternativt ordna fram en spermadonator.

Märker ni hur jag svamlar på för att slippa ta itu med morgondagens seminarium?

Vet ni hur svårt det är att skriva protokoll när man har dubbelt så många tangentknappar mot vad det brukar vara och de dansar omkring?! Väldigt knöligt kan jag informera om. Nu måste jag läsa igenom och kolla upp inför morgonens seminarie, känns som om trippen till lagboken kan bli väldigt intressant. Men sedan får jag gå och sova!

Känns för övrigt galet härligt att jag börjar klockan åtta imorgon. Jag kommer knappt upp tills dess på en bra dag! På en potentiellt förkyld dag? Oh My God!, så som Janice skulle ha sagt det. Jag gnällde om det inför en tekfakare i förmiddags, han tyckte jättesynd om mig. Verkligen. Eller... Han lät visserligen lite ironisk, men det var bara för att förkylningsgrejen inte hade slagit till då. Eller... Han hade nog inte tyckt så synd om mig nu heller. Han är mer en sådan där som anser man ska göra något åt saken istället för att gnälla. Något som inte alls går jämt ut med att jag är en sådan som lapar medömkande när det är något fel, till exempel att jag ska börja klockan åtta. Det är dessutom åtta prick. Inte ens en akademisk kvart fick jag!

---

Medömkan fungerar såklart alltid fröken Elin, tack! Skippar dock helst téet om det är okej för dig, blev kiwicvitaminchock istället. Hade dock tyvärr endast en kiwi kvar hemma så själva chockeffekten blev inte som den egentligen ska vara, det vill säga Tre snabba kiwisar!, det lärde jag mig när det var någon som var på väg att bli förkyld/sjuk inför spexet i nian och hon/han blev ivägskickad till ICA för att köpa ovanstående kur av musikläraren.

Det bara slog till.

Mina ögon rinner, jag har ont i huvudet, det känns som om jag har rakblad i halsen när jag sväljer, jag fryser trots att jag har två byxor, tre tröjor och två täcken på [över] mig, rummet snurrar lite och jag kan knappt hålla mig vaken.
- Jag är inte doktor men skulle tro att jag är på väg att bli sjuk.

I'm the queen of the world!

Man känner verkligen att man är i toppen av livsformshiarkin när man ligger på knä och plockar marsvinsbajs.

Småsaker med utropstecken - varav ett frågetecken.

  • Grattis herr födelsedagsgubbe!
  • Dumma DH som kissar precis när jag städat rent!
  • Välkommen till mobiltelefonvärlden lillebror!
  • Mina naglar är alldeles avgångna och fula, tråkigt och äckligt!
  • Förkylning på väg?
  • Fyra tråkiga rättsfall på en och en halv timma!
  • Utfordring av DH avklarad!
  • Utfordring av fröken Pickford avklarad!
  • Törstig, vatten tack!
  • Upp tidigt i morgon, måste träna inför torsdagen då jag börjar klockan åtta!
  • Sovdags!

I am lazy, Yes I am!

Ja, idag är jag åtminstone det. Skulle tvättat klockan två, men helt plötsligt så fann jag mig själv på bokningssidan och kryssade av min bokning för att istället ta en tid på fredag. Lite osäker på hur det gick till, men gjort är gjort. Kan ju inte gå in nu och ändra tillbaka nu, vore ju alldeles för omständigt...
Man ska aldrig göra idag vad man kan skjuta upp till på fredag!

Farväl björnen!

Jag känner att jag har kommit så långt att jag måste välja mellan att skapa en Björnkategori, och därmed bli helt fjortis, och att helt enkelt sluta med Björnhysterin. Och eftersom att jag är en vettig människa blir det ingen Björnkategori. Det hela har gått för långt. Han är trots allt bara en människa, hur rolig han än är.

Och ärligt talat: det finns faktiskt tydliga gränser för hur lågt jag kan tänka mig att sjunka och djupare än vad jag är tänker jag inte komma.
Från och med nu är det endast marsvin som gäller!

Detta är som roligast mitt i natten när det är mörkt.

Min lägenhet liknar nu för tiden mest en hinderbana än något annat. När man kommer in genom dörren får man kliva över pallen, lägga skorna ovanpå cykelkorgen, akta sig för DH om han är där, ta sig över den stora kartongen som blockerar hallen tillsammans med papperskorgen, försiktigt kliva ner på andra sidan och akta täcket som ligger där, kliva över reseburen, vada förbi den tillfälligt resekartongen, akta sig för höstrån, kliva över dammsugaren, försiktigt passera mellan hyllan och matbordet, kliva över fällen, akta burken med pellets, kliva över internet-, och datorkabeln och vips! så har man helskinnad tagit sig igenom min äventyrslägenhet.

Upplevelsen får fyra av fem AED.

Igår på bussen så fick jag för första gången vara med om en biljettkontroll. Det har aldrig hänt mig förut, så var en stor grej. Det var två securitaskillar, varav en var väldigt het, och den oheta av dem drog mitt kort för att se till att jag hade använt det medan den heta stod sexigt och tittade på. Det hela var över väldigt snabbt, men det var fint. Lite okänsligt kanske, men han sa i alla fall hej.


- Känns för övrigt onödigt att skriva att björnen var kung igår eftersom att det är en sådan självklarhet!

Jag och Pickford under Björn-reprisen.

del ett:
P säger:

BJÖRNELIBOY 

annuendag säger:

[msnfigurer]
P säger:

"sreet magic"

annuendag säger:

"inte visa kameran"

P säger:

peruken

annuendag säger:

[censur]-uttal!

P säger:

haha ungen som springer iväg

annuendag säger:

älskar när han öppnar dörren

annuendag säger:

diamond dust och min andra assist4ent.. ulf!

P säger:

fast med sedlar!!

P säger:

älskar

annuendag säger:

i do agree! 4evva'!

del två:

P säger:

nu kommer det bästa som hänt denna vecka

annuendag säger:

"västerås.. sverige... skåne"

P säger:

(L)
annuendag säger:

"två prinsar som rider på en osynlig arabisk häst"



Oretucherat förutom Pickfords namn, utan de flesta msnfigurer som förekom och ett visst föreläsarenamn.

Trodde jag hade mer självbehärskning än så, men icke.

Igår köpte jag minimorötter till DH för att... Ja, okej! Jag köpte mini för att jag tyckte det var gulligt. Problemet är bara att när jag går till kylskåpet för att hämta en åt honom, så är det väldigt svårt att låta bli att äta upp den första som åker ur påsen själv. De är så galet goda.

Jag hoppas verkligen, verkligen att drömmar aldrig går i uppfyllelse.

Jag har alltid haft en dröm som varit den värsta mardrömmen någonsin. Jag tror att det var på högstadiet den äntrade scenen, jag orkar inte gå in på den nu, men den innehöll en väldans massa blod. Det jag ville komma till var i alla fall att jag har toppat den nu ikväll när jag somnade över kurslitteraturen, på det mest avskyvärda sätt. Vill inte gå in på den drömmen. Av personliga skäl, men hjälp så avskyvärt det var. Inget blod dock, hade föredragit blod. Massor, massor av blod. Usch.
Mår psykiskt dåligt nu, det krossade mitt hjärta.

DH-update.

Idag* så har DH lärt sig att hoppa upp på huset i hans bur. Jättegulligt, verkligen. Men. Jag har alltid haft takgrinden öppen när jag är hemma så att det inte ska kännas så intängt [Ja, jag vet att det är knäppt men det är någonting jag fått för mig.]. Nu däremot, när han hoppar upp på taket, känns det inte som en lika bra idé längre. Jag gillar DH, men känner knappast för att jaga honom runt hela lägenheten. Förhoppningsvis så kan vi sätta oss ner vid middagen ikväll och prata igenom det här. Vi måste kunna lösa det hela på ett fredligt sätt.

När vi ändå sitter ner så tänker jag även passa på att ta upp hela selgrejen. Kommer bli så jobbigt att lära honom att acceptera den om han ska fortsätta få spel varje gång jag försöker sätta den på honom. Och ja, jag är medveten om hur pinsamt och patetiskt det är med en sele för marsvin, men det finns en logik i det. Tänk efter. Mycket enklare att ta ut honom om det finns något att greppa i förutom en galet sprattlande råtta.

Nej nu ska jag borsta håret innan jag sätter mig och socialiserar med honom i hallen. Ja, jag är en underbar matte.


*Ja, jag är ju inte helt säker på att det var idag, men var åtminstone idag som jag märkte det - så det är idag som är dagen.




Cred till alla som uppfattade ironin i "DH-update" kopplat till hysterin över videoupdates!


Den här var både och.

Ibland har man bra dagar. Ibland har man dåliga.


God Natt I hope.

Inatt ska jag försöka undvika monster och nakeninspelningar.

Ärligt talat så känner sig mina strumpbyxor lite diskriminerade, speciellt mina grå.

När jag har byxor på mig, jeans för att vara mer exakt, så brukar alltid någon skrikande upplysa mig om det. Oftast fröken Pickford. Alltid fröken Pickford faktiskt, hon blir väldigt exhalterad när jag har jeans. I alla fall så känns det väldigt tryggt, då slipper jag nämligen oroa mig för att jag gått ut naken. Något som i och för sig inte skulle spela speciellt stor roll i och med att min jacka är längre än vad klänningarna jag använder är. Så jag skulle i så fall inte visa mer än vad jag gör annars, snarare tvärtom. Förutsatt att jag har på mig min jacka alltså.

Problemet är att jag har jeans väldigt sällan. Nästan aldrig för att vara mer exakt, inte ens en gång i veckan för att generalisera, så det är väldigt ofta jag grips av panik för att jag kanske gått ut naken eftersom att det inte står någon och skriker åt mig att jag har jeans på mig. För när jag har klänning/kjol och strumpbyxor av något slag, då skriker hon inte. Så oftast är jag nervös för att jag ska ha gått ut naken. Det har som tur är inte hänt än. Vad jag minns. Eller man sprang säkert omkring utan kläder när man var bäbis. På stränder och så... Men inte nu på senaste. Inte sedan högstadiet i alla fall, eller om det var på mellanstadiet? Och rent tekniskt var det inte på en strand, utanpå en brygga och vi sprang inte så mycket. Nu känner jag att jag glider lite från ämnet så jag ska nog ta och gå för att borsta håret eller något.

Jag är förvirrad.

Jag har inte sovit mycket alls den senaste tiden, och kring halvsjusnåret så gav jag upp, jag somnade innan jag fick reda på vem som vann Pokerfejs, eller så har jag bara glömt vem som vann för att jag inte bryr mig - ja, det känns nästan troligare. I alla fall så vaknade jag strax innan åtta och tänkte fortsätta sova, skulle bara skriva ett sms först och att skriva sms när man nästan sover, inte lätt alls - att det sedan var helt i onödan är en annan historia. I alla fall: jag bestämde mig för att hålla mig vaken några timmar så att jag slipper vakna klockan fem imorgon. Nu till den förvirrade delen.

Jag bestämde mig för att se på Outsiders [läs: jag hittar inte fjärrkontrollen och var för trött för att röra mig] och det var ingen bra idé någonstans. Att se på dagens tema när man knappt är vaken... jag skulle hellre räkna ett nationellt matematikprov. Hänger inte alls med. Det är inte det att jag inte unnar dem deras kärlek, det är det att jag inte hänger med på vem som är vem och framför allt vem som är vad. Jag är förvirrad.


Okej, jag tycker att gubben och den lesbiska tjejen är lite creepy. Inte på grund av allt som försegår där, det kan jag leva med, utan på grund av att tjejen ser ut att vara femton år och att gubben kallar henne för en pojke och bland annat för ett barn. Lite creepy. Eller mycket creepy, men om hon är över arton är det ju okej det också. Fast skulle kännas sundare om gubben inte kallade henne för en pojke och ett barn.

"Men ska det va så svårt att få nå nullning här inatt?*" Svar: Kanske i framtiden!

Jag tycker att det är fruktansvärt roligt att man får hjälp av de styrande att skaffa lite nullning* om man är gammal alternativt handikappad i Danmark, förmodligen får man hjälp om man passar in på båda beskrivningarna också [lathund: om man är både gammal och handikappad]. Jag tycker att det är bra, för ärligt talat: om man är så modig att man vågar be sin sköterska att skaffa en nullningskompis då förtjänar man det. Cred till er gamla och handikappade danska gubbar! Hoppas att ni får behålla er service.

Skulle för övrigt vara väldigt, väldigt roligt om någon kom med det förslaget i Sverige. Kan se alla moraltanter och gubbar sätta sockerdrickan i halsen och svimma av ren förfäran.

Notis: I
artikeln där jag läste om detta visar de upp en prislista, eller sexmeny som den kallas. Älskar att en massage kostar mer än en svensk m händen aka ett handjobb.


*Observera låtreferensen.

En gång knarkare, alltid knarkare.

Det är väl det Du tycker. Jag är ledsen för i natt, sinnesnärvaron var inte där - men jag ångrar ingenting utöver det till dig. Att det inte skickades med flit måste Du förstå? Inte speciellt troligt att jag med flit gör någonting som får dig till ett mellanting, något jag vet vad du känner för. Du lär inte läsa det här, och det är därför jag kan skriva att jag är irriterad på Dig. Det var fegt att gå, men jag förstår. Vi hörs väl om några dagar.


- Oavsett vad ni undrar: Ingen kommentar.

Björnen sover, björnen sover i min stora säng!

Ja, i mina drömmar åtminstone. Men ärligt talat, vore det inte ett bra sätt att spara pengar SVT? Win-Win: ni slipper betala hotell och jag får björnen. Skicka ett mail så ordnar vi det!







Ledsen att din smörgåsstund förstördes Tekfak, men så farligt var det faktiskt inte! Och som svar på stjärnfrågan: I vilken gallax lever du? Var massor av år sedan som det programmet var historia!

"Svälj som en porrfilmsflicka."

En line påkommen av mig och den ska definitivt övas in i det dagliga rutinen. Den kom till mig igår när jag pratade med J och han undrade om han skulle svälja stoltheten för att hjälpa en utsatt person, varpå den klyftiga repliken åkte från min hjärna till fingrarna, via tangentbordstryckningarna vidare till de elektroniska ettorna och nollarna som sedan färdades... Ja, ni förstår var jag försöker komma.

I alla fall så är allt som krävs för att jag ska kunna börja använda denna line som personlig signatur att jag dagligen träffar någon som måste svälja något. Annars får jag försöka använda den i alla fall, frågan i vilket sammanhang.

---

Nu till något helt annat. Minns ni Småstjärnevinkningen? Ni, vet när barnen stod utanför gången som lös starkt i vitt och röken vällde ut medan de vinkade till publiken innan de försvann in i dimman. Jag vill egentligen inte ha något speciellt sagt med det, blev bara påmind om den idag och kände attjag ville påminna er.


Är bara så fruktansvärt otrött.

Känner att jag kanske borde ta och sova lite.

Medborgarförslag.

image146

Och det hjälper ju inte direkt att det luktar marsvinskiss i hela lägenheten.

På sådant fruktansvärt dåligt humör, trött på allt.

Arghh!

Fast åtminstone tio gånger värre skrek det i min hjärna för ungefär tjugo minuter sedan. Anledning? Jag somnade under min tvättid. Det i sig var inget problem, det gjorde jag med flit, hade nämligen migrän så tänkte powernappa under tiden som handdukarna tvättades. Problemet var att jag inte reagerade på väckningen och att jag  därmed sov en timme för länge. Så nu har jag bara två timmar tvättid kvar. Spännande att se om jag hinner.
- Känns onödigt att påpeka att skriket i huvudet inte direkt gynnade min migrän.

Ett enkelt sätt att imobilisera en person:

Måla personens naglar. Gärna i flera lager.


Rubrik saknas, inläggets syfte är intern humor.

Egentligen så vill jag skriva något djupt, något personligt, något om känslor. Men. Nej.
Jag går och borstar håret istället.

Något mer som irriterar mig:

Dagisbeteende från människor som inte spenderar dagarna på ett dagis.

*Ifall du är så dum i huvudet: Jag förespråkar alltså Inte kollektivt stuphopp.

Något som står väldigt högt på min lista över saker som irriterar mig är när folk inte kan uppfatta uppenbar ironi. Är man så dum i huvudet att man inte förstår något sådant borde man faktiskt inte få leva, kollektivt stuphopp förespråkar jag.*

Katastrof melodifestivalen!

Nej, jag pratar inte om att Sjögren gick till final, att de där fyra tjejerna fick stå på scenen eller att Marie Lindberg åkte bergoch dalbana.
Varför var det inte mer Björn?!

"Things that sound like a good idea at first, but really aren't."

I DeGeneres bok My point... and I do have one finns det ett kapitel vars titel ni kan läsa i rubriken. Den första punkten är "Taking a shower with someone.". Det är en åsikt som jag definitivt kan ställa mig bakom. Att duscha tillsammans med någon är inte alls som det gestaltas i filmer, trust me - I know.

Offentlig ursäkt.

Jag, och speciellt DH, är väldigt ledsna över att han kissade i din soffa fröken Pickford. Det var inget vi hade planerat i förväg, vi hade inte lagt upp en plan. Istället hade jag varit och hämtat lakanet till honom att ligga på från vinden. Att han skulle få kisseriutbrott var inget någon av oss två hade kunnat förutse. Att han sedan skulle lyckas få det på kanten av lakanet så att det hamnade på soffan... vi finner inga ord.
- Vi skäms och ber om ursäkt.

Jag är kär ikväll.

Tyvärr inte i någon speciell person...

Jag vill ha någon att skylla på.

Något jag stör mig på är när menyer/reklam och dylikt åker med nerför sidan samtidigt som man scrollar. Vem kom på den idén? Fruktansvärt irriterande. Det värsta är att det får mig att vilja tävla med den, se hur lång tid det tar innan den hinner ner till där jag är. Det tar ju bort allvaret när man sitter och försöker läsa om vilken schlagerstjärna som stal vindmaskinen från Carola! Tar verkligen ner det på en låg nivå.

Väldigt trevligt, nästan hela tiden.

Harry uppförde sig exemplariskt  när vi hade besök ikväll, om man bortser från att han kissade och bajsade i min säng - två gånger.

I don't like this.

Klockan tolv hade jag som mål att vara på väg till affären för att handla inför kvällen, men det gick ju inte riktigt så. Mitt nya, och absoluta, affärmål är klockan tre. Senare är inte en möjlighet. Så nu måste jag hinna med allt jag skulle hunnit innan plus det nya som tillkommit.

I alla fall i min värld.

Sitter i min nästan helt nedsläckta lägenhet. Ja, det tituleras som en lägenhet det här. Jag vet inte jag, ser det mer som ett rum och ibland när jag drömmer så bor jag i en stor, luftig femma; eller åtminstone i en lägenhet med fler dörrar än badrumsdörren. Det händer liksom aldrig att någon som är här frågar var toaletten är, vilket är tråkigt för då skulle jag få använda min efterlängtade replik: "Det är första dörren till vänster.". Ja, det finns ingen första dörr till höger här, om jag sa så skulle den toalettbehövande personen kliva rätt in i min garderob och där vill jag helst inte att behov uträttas. Men man måste ju se det positiva i tillvaron:
1. Jag bor inte i Ryd.
2. Jag bor inte i Skäggetorp.
3. Ärligt talat så räcker ettan och tvåan, det behövs inget mer för att känna sig nöjd.
4. Eller vänta kom på en sak: Jag har inte en felvänd lägenhet som till exempel miss Pickford har, väldigt sorgligt för henne faktiskt. Tråkigt att hon skulle få en trasig lägenhet.

Nu känner jag att jag gled ifrån ämnet lite, så var var jag? Just det, sitter här i min lägenhet, i min säng med kuddarna mot väggen för att vara mer precis, och läser ur Ellen DeGeneres bok My Point... and I Do Have One och jag kan inte låta bli att skratta. Just nu läser jag om hennes flygrädsla, så fruktansvärt magnifikt skrivet. Ger mig tillbaka min skrivglädje, tyvärr har jag inget bra ämne att skriva om. Tråkigt eftersom att det var evigheter sedan jag kände mig kreativ och var stolt över något jag satt ner i skrift, bara någon liten glimt här och där men inget äkta.

I alla fall, nu gled jag ifrån ämnet igen. Det jag ville poängtera med detta inlägg var känslan av att sitta i en tom, mörk lägenhet och skratta för sig själv, oavsett om det är på grund av en film, ett TV-program eller en bok är alltid lika... pinsamt. Blir sådan tryckt stämning, och på tjugosexkvadrat så blir det väldigt instängt. Vad jag ville ha sagt var att det är inte samma sak att skratta ensam som att göra det tillsammans med någon. Båda är roliga, men ensamskratt har en bitter eftersmak och leder till lätt generade kinder.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

I och med att jag inte hade någon tid att passa idag så skulle jag vara uppe sent igår. Det skulle vara så underbart att inte känna tvånget av att gå och lägga sig tidigt. Att jag skulle sova länge idag var en likadan självklarhet som den sena kvällen igår. Ett litet problem uppstod dock...

Klockan tio [tjugotvå för den petiga] fick jag plötsligt väldigt svårt att hålla ögonen öppna, halv elva [tjugotvå och trettio] blev det inte lättare och klockan elva [tjugotre] så gav jag upp och kröp ner under täcket. Så del ett misslyckades, den långa sovmorgonen då? Nja.. allt är ju relativt som det heter. Om man jämför med de andra mornarna då jag gått upp klockan halv sju [nej, det heter faktiskt halv sju!] - då är ju åtta [åtta] en rejäl sovmorgon.


Cred till den blåsta bimbon och väskhållarna.

Hur mycket måste inte tjejen som står och sjunger att var tredje sökning är gratis skämmas? Det är ju en sådan fruktansvärt pinsam reklam. Visst, pengar är alltid pengar - men jag tror inte att jag skulle klara av det, skulle må så dåligt varje gång jag såg den. Mår ju dåligt nu bara jag ser den.

Är lite som tjejerna/killarna som står och håller väskorna i Deal or no deal. Inte heller det mest intellegenskrävande jobbet, eller hur? Lär ju knappast vara så att det krävs tre år på högskola för att få det giget. Undrar hur auditionen går till? "Du ska stå här, le och hålla i väskan sedan ska du, när du blir tillsagd, öppna väskan." Taskigt att komma från den jobbintervjun och inte ha fått det, att man sumpade det på öppningen eller så, man missade knapparna som gör att den går att öppna.

Jag har en genialisk plan Sickan! Eller vänta - hur var det nu?

Jag vet inte riktigt hur schemaläggarna tänkte när de gav oss föreläsning klockan åtta på morgonen? Måste ha blivit ett missförstånd då de fick för sig att vi tillhörde tekfak, för ärligt talat? Åtta på morgonen? Inte genomtänkt alls.

När jag kom hem så åt jag frukost/lunch, och satte mig i sängen för att läsa i boken. Två timmar senare så väckte DH mig genom att springa runt som en annan knäppjök. Nej, inte speciellt logiskt alls att tvinga upp filfakare på föreläsning klockan åtta. Att de sedan gör det imorgon också? Helt ofattbart.

Besviken!

Mer än halva tjusningen med I En Annan Del Av Köping var han killen som var med dem och ställde frågor etc. Och nu är han inte mer?! Blir så upprörd!
[Ja, jag var lite kär i honom.]

Jag funderar på att skaffa en babybok - för marsvin.

Ärligt talat man [läs: jag] blir helt nipprig av DH. Blir alldeles exalterad när jag ser honom gnaga på moroten eller bära omkring på broccoolin. För tillfället så äter han hö ståendes med framtassarna på höhäcken och jag blir alldeles salig. Han är så söt med sin lilla tuppkam!

---

Jag och fröken Pickford var förbi de stora marsvinen på gården på vår promenad idag, tänk att min lilla gris kommer bli sådär stor! Helt obegripligt.

På tal om promenaden så lyckades jag med konststycket att slänga min matkasse över axeln, ner i det gråa snöslasket så att mjölken och ananasen flög iväg samtidigt som jag förvånat skrek högt ala en operasångerska. Att jag sedan, när jag kom hem och packade upp, insåg att mjölkpaketet hade gått sönder och läckt ut på mina vantar och min mössa blev jag inte jätteglad. Det, i samband med att jag börjar klockan åtta både imorgon och på tisdag gör ju inte denna kväll till en toppenkväll. Turligt nog har jag grisen och så är det ju Köping ikväll. Kärlek på hög nivå det, tur att jag har en etthundrafyrtiocentimeters säng!

Ärligt talat?!

Hur många polisskolanfilmer finns det egentligen? Har haft TV:n på under dagens städande, eller röjande är väl ett mer passande ord. Och nu så började Polisskolan 5, helt galet. Som sällskapsresefilmerna, skaparna vägrar inse när det är dags att lägga ner.

Just det, appråpå röjningen. Om man ser in i min lägenhet nu så kan man inte tro att jag hållt på sedan klockan halv tolv. Det är lådor, kassar, strö, hö, julsaker och kläder överallt. Om man däremot ser in i skåpet längst bort kan man se skillnad, den största skillnaden är dock i mitt förråd. Det var helt överfullt och oorganiserat, och visst: oorganiserat är det fortfarande, men nu ser man mer än halva golvytan, något som känns tryggt eftersom att jag har X antal lådor och saker som skall upp dit, snart. änk vad man kan åstadkomma på fyra kvadrat.

---

Har för övrigt varit mild snöstom från och till hela dagen, alldeles underbart när man står i gången där nere och ser ut på det, vackert. När man går mot vinden mot soprummet med otympliga objekt, är det inte lika roligt.

(Dynamit)Harry.

Mitt nyinförskaffade marsvin har knappt funnits i vår sfär mer än ett dygn, men han är reda superkändis. Dock inte på grund av mig utan på grund av, hans - extremt stolta - gudmor, fröken Pickford. Vi blev båda förundrade och alldeles förtjusta igår när han åt sin första vindruvebit. [Ja, jag skickade ett sms med den nyheten - men vad är mobilpengar till om inte att sprida glädje? Okej, jag erkänner: det var lite pinsamt. För att inte tala om smset som beskrev hans utforskning av buren, så sött.] I alla fall så lär det inte vara många i fröken Pickfords närhet som inte vet om DH. Skönt tt slippa ta hela ansvaret för hans existens själv, att någon mer sprider budskapet. Pickford for president, eller PR-kvinna för DH åtminstone!

Idag, när jag kom hem första gången, så lekte DH för övrigt akrobat då han i ren panik, via matskålen, slängde sig upp i höhäcken och spräng igenom den för att sedan glida ner på marken igen när jag skulle ordna med hans hus. Tur att han inte skadade sig, och hoppas verkligen att han inte gör om det! Men matskålen är omplacerad så troligen inte.

---

Och tack T, för att du gjorde så att jag kunde få hem DH - som för övrigt heter Hugo i mellannamn för att hedra A!


 Och, ja. det oroar mig lite att jag ska bli en sådan där brainlessblondsak som pratar dygnet runt om sin hund, i mitt fall marsvin, men får hoppas att det inte utvecklar sig till något sådant. Det vore otrevligt, men nu i börjningsfasen [Det är ett SAOL-ord, trust me.] så tänker jag vara sådan. Ni skulle förstå om ni kunde se honom stå med framtassarna i matskålen ätandes på en broccolibit.