"Alla kvinnor är kåta, innerst inne."
Citat Golge - känd från Hundra Höjdare.
Happy Birthday to me - Soon.
Det börjar närma sig födelsedag för min del, inte ens två veckor kvar. Då blir jag tant. I vanliga fall så brukar listan kräva stor energi för att sammanställa, förmodligen bara på grund av dålig fantasi - men inte i år. Det visar sig att listan var lätt när det blev dags att fylla tant. Listan jag menar är såklart födelsedagspresentlistan! Det som dök upp i år blev till slut - med vissa utcensurerade saker på grund av dess barnsliga karaktär:
Solglasögon med styrka - för att slippa ta på linserna varje gång man ska vistas utomhus på sommaren.
Glasögon - för att kunna vistas offentligt utan att behöva ha seriös ångest på grund av mina nu fula glasögon.
USBkabel till mobilen - för att det är så jobbigt att hålla på med blåtanden plus för att kunna föra över bilder överallt.
Parfym - vet ännu inte vilken, ska försöka komma åt och lukta runt i veckan.
GilmoreGirlsboxarna 4 samt 5 (och gärna den kommande nummer 6) - först och främst för att fullständiggöra samlingen plus att: det är ju GilmoreGirls!
Überminiräknare - för att jag behöver och vill ha en.
Censur no1 - för att jag helt enkelt vill veta hur många det blir.
Censur no2 - för att det vore roligt!
Kommer såklart inte få allting, är ju inte direkt billiga saker. Men vore roligt om man i alla fall kunde få något av det. Födelsedagspresenter samt julklappar brukar nämligen som regel bli en besvikelse i det här huset. Brukar antingen få det som man allra minst vill ha på listan, eller en massa skräpsaker som inte ens fanns med. Kan ju som ett exempel nämna de guldiga stjärnorna som var till för att trycka på dukar jag fick en jul för något år sedan. jag menar visst om det hade varit en skämtpresent, men det sorgliga var att det var en seriös. Inhandlades förmodligen på Jysk för tio kronor. Nej jag är inte bitter...
Solglasögon med styrka - för att slippa ta på linserna varje gång man ska vistas utomhus på sommaren.
Glasögon - för att kunna vistas offentligt utan att behöva ha seriös ångest på grund av mina nu fula glasögon.
USBkabel till mobilen - för att det är så jobbigt att hålla på med blåtanden plus för att kunna föra över bilder överallt.
Parfym - vet ännu inte vilken, ska försöka komma åt och lukta runt i veckan.
GilmoreGirlsboxarna 4 samt 5 (och gärna den kommande nummer 6) - först och främst för att fullständiggöra samlingen plus att: det är ju GilmoreGirls!
Überminiräknare - för att jag behöver och vill ha en.
Censur no1 - för att jag helt enkelt vill veta hur många det blir.
Censur no2 - för att det vore roligt!
Kommer såklart inte få allting, är ju inte direkt billiga saker. Men vore roligt om man i alla fall kunde få något av det. Födelsedagspresenter samt julklappar brukar nämligen som regel bli en besvikelse i det här huset. Brukar antingen få det som man allra minst vill ha på listan, eller en massa skräpsaker som inte ens fanns med. Kan ju som ett exempel nämna de guldiga stjärnorna som var till för att trycka på dukar jag fick en jul för något år sedan. jag menar visst om det hade varit en skämtpresent, men det sorgliga var att det var en seriös. Inhandlades förmodligen på Jysk för tio kronor. Nej jag är inte bitter...
Oops!
När jag kom hem igår så var jag ganska så uttråkad och det var något som min blogg fick lida för. Det är definitivt mycket färggladare än vad jag minns, men samtidigt roligare - och det är ju lite av mitt nya motto, så det får helt enkelt vara såhär ett tag. En vecka, en månad, ett år - vem vet?
Typisk VIP-outfit.
Nja, kanske inte. Sanningen och säga så hade jag till och med glasögon då jag var på smygvisningen av Tempelriddernes Skat 2, som enbart visades för statisterna plus deras bekanta, häromveckan. Inte speciellt glamouröst alls; men vänta bara. Ge det ett år eller två så är det här inne på den röda mattan. Eller kanske inte.. Dock alltid trevligt att bli utnyttjad som testpublik på en pinsamt dålig dansk film med pinsamt dålig engelsk textöversättning. Att mitt ansikte sedan florerar i filmen vågar jag knappt tänka på. Det till trots så förväntar jag mig snart höra av Hollywood; är en för överlägsen blivande stjärna för att en skoluppgift ska få dem att säga nej till mig. Speciellt som de får reda på att man figurerat i radio, på en cd-skiva och nu även TV också - och då som chef över ett eget nyhetsprogram!
Spelar alltså ingen roll om man kommer in på högskolan i höst, kommer ha fullt upp på exotiska filminspelningsplatser och i studion med att spela in debutskivan. Var dock inte oroliga vanliga människor, kommer fortfarande springa förbi MSN då och då så att ni får äran att prata med mig. I alla fall i början, sedan låter jag någon assistent låtsas vara jag för att folk inte ska börja kalla mig diva - något som jag såklart kommer att vara! Det samma gäller självklart bloggen!
Spelar alltså ingen roll om man kommer in på högskolan i höst, kommer ha fullt upp på exotiska filminspelningsplatser och i studion med att spela in debutskivan. Var dock inte oroliga vanliga människor, kommer fortfarande springa förbi MSN då och då så att ni får äran att prata med mig. I alla fall i början, sedan låter jag någon assistent låtsas vara jag för att folk inte ska börja kalla mig diva - något som jag såklart kommer att vara! Det samma gäller självklart bloggen!
Theme: Clown.
Det är väl hur man skulle kunna sammanfatta den nya layouten. Får seriösa cirkusvibbar, och vad är mer cirkus än clowner? Nu är jag i och för sig rädd för clowner, överlag är jag faktiskt rädd för alla utklädda figurer: maskotar, tomten och ja.. clowner, så det känns kanske inte jättelogiskt. Men jag ville komma bort från det tråkiga blåtemat som hägrade här innan så tänkte: mycket starka färger som inte nödvändigtvis passar så bra ihop vore helt rätt. Vilket alltså resulterade i cirkusclownlooken. Det är ju i alla fall helt annorlunda. Får se hur länge jag står ut med vetskapen om det - eftersom att jag aldrig tittar på min blogg själv. Men om man tänker bort den orangea bakgrunden så är det faktiskt inte så illa, samtidigt som det utan den orangea bakgrunden inte alls hade varit samma sak. Åttio procent av helheten hade liksom dunstat bort och det hade bara blivit... ordinärt?
Bilaga till Stockholm ToR.
Pratade med en bekant förut då jag kom ihåg en sak som hände i Sthlm som var riktigt komisk. Vi stod och väntade på bussen ut till DI när ett gäng fnittriga personer kom över gatan. M ser dem komma och utbrister då "Fjooortis!". Jag tror inte att han tänkte sig för eftersom att det kom ut väldigt högt. Så högt att alla, inklusive gruppen som han syftade på, hörde det klart och tydligt. Det hela ledde till att alla skratatde medan gänget generat rusade vidare. Våra lärare skrattade också men såg samtidigt lite pressade ut.
Man borde förmodligen ha varit där för att förstå situationen fullt ut, men det var i alla fall väldigt underhållande för oss som hade nöjet att vara närvarande. Kanske inte för fjortisgänget dock...
Man borde förmodligen ha varit där för att förstå situationen fullt ut, men det var i alla fall väldigt underhållande för oss som hade nöjet att vara närvarande. Kanske inte för fjortisgänget dock...
Manetsex.
För alla er där ute som någon gång funderat över hur maneter parar sig så kan jag upplysa er om att hannen sprutar ut sperma som honan sedan äter upp. Bäbisarna bildas i magen, åker ut och sätter sig på honans tentakler vartefter de åker ner till botten och blir larver. De utvecklas på något sätt och sedan så uppstår flera maneter ifrån larven.
Inte jättedetaljerat kanske men jag vill ju inte riskera att få någon på humör...
Inte jättedetaljerat kanske men jag vill ju inte riskera att få någon på humör...
Jag insåg för ett tag sedan
att jag saknar matte. Alltså matematik, inte en person som heter/kallas Matte. Gick förbi TV:n där Lyxfällan stod på och en bild av några som satt och räknade visades och då slog det mig helt plötsligt, bara sådär. Jag saknar att räkna matte. Självklart finns det saker jag hellre gör än att räkna matte, men att sitta och hålla på med x:n och y:n och allt vad det är och allt går bra, det gillar jag. Eller gillade i alla fall, nu har man ju inte varit i närheten av en mattebok på evigheter. Undrar om man kan låna matteböcker på biblioteket? Fast jag har i och för sig inte kvar min überräknare eftersom att det var någon som snodde den ur mitt skåp. Det gör mig väldigt upprörd än idag. Speciellt som jag behöver en miniräknare ifall jag ska plugga vidare nästa år. Eller ifall och ifall, jag ska. Måste ju komma in någonstans och finns inte en chans att jag stannar kvar här! Även därför så vore det ju bra att kolla lite i de gamla matteböcker för att få tillbaka tänket igen. Skulle kanske inte ha bytt bort MatteD? Fast är väldigt säker på att jag skulle hatat det. Har för mig att det var B-kursen som jag gillade så mycket. Måste seriöst kolla upp om jag inte kan få tag på en bok och räknare.
Känner hur jag har saknat de rutiga blocken.
Tidsfördriv.
På grund av uttråkhet så svarade jag på några dumma frågor, men nu är det dags att ta tag i dagen!
Stockholm ToR.
Så jag överlevde Stockholm. Jag stannade kvar, något som jag verkligen ångrade under kvällen, men inte dagen därpå. Var alltså och såg på hockeymatchen mellan Sverige och USA, eller ja... Jag satt där i alla fall. Jag märkte när det blev ett - noll till Sverige, nästa gång jag kollade på tavlan så stod det två - ett till USA. Jag hade helt enkelt annat att tänka på. All min energi gick verkligen åt till att tänka andas in lugnt, andas ut lugnt det och lite annat. Därefter bar det av tillbaka till vandrarhemmet, för att jag kände att jag hade överskridit gränsen för vad jag klarade av för längesedan. Väl där, med låset ordentligt låst på grund av de skumma typerna som också bodde där, så släpte allting och jag kunde inte sluta skaka på ungefär en halvtimme. Hur det var när de övriga kom tillbaka orkar jag knappt tänka på, men kortfattat så låg jag där och låtsades att jag inte fanns samtidigt som jag skakade så mycket att jag trodde att J i slafen ovanför skulle märka det och allmän panik levde inuti mig. Det var inte trevligt alls.
Var nog i alla fall tur att T och J valde att gå hem tidigare, tror att de kom omkring klockan halv elva, och eftersom att båda var lugna - vilket en av dem inte hade varit tidigare - så hann jag i alla fall varva ner lite mellan de båda möte med prat om bland annat TV-serier av någon anledning. Det, och lite annat.
I övrigt så var resan bra. Filmen på uppresan var rolig - Bortspolad - även om den nya snabbfärjan är pinsamt ful. Det var oväntat intressant på Dramatiska Institutet, blev väldigt imponerad. Därefter så började i princip alla att dricka, vissa mer än andra. Själv så sökte jag mig till de enda två nyktra personerna, T och J, och spenderade två timmar på Stockholms affärers killavdelningar. På väg till tunnelbanan ut mot Globen så mötte vi de där vissa som nyss nämndes och det blev en detour till vandrarhemmet för att lämna in T:s inhandlade byxor. På den turen så var vissa mer pratsugna än andra och hade tydligen så varit under eftermiddagen.
Morgonen startades inte långt efter att kvällen avslutats på grund av uppsluppna klassdeltagare, nämligen klockan kvart över sju då det bar in i duschen, på med kläder följt av en avskyvärd frukost i form av skabbig macka och äckligt vatten. Därpå följe en rask march mot centralen för att låsa in väskan följt av busstur ut till Tekiska muséet, där min grupp producerade ett TV-program som på kvällen sändes på Öppna Kanalen. Det gick bra, och inledningarna till nyheterna respektive sporten blev... intressanta.
Efter Kungshallen, trappan, lite fler killaffärer så bar det av till biosalongen som rymde sjuhundra personer men endast upptogs av vår klass och ungefär fem personer till. Filmen som avnjöts var 300. Jag gillade den, men är inte lika lyrisk över den som övriga. Skulle till exempel aldrig få för mig att se den fyra gånger. Efter lite chill på stan så bar det av till båtbussarna och vi hamnade i Nynäshamn precis som planerat.
Båtturen hem är jag fortfarande lite fundersam över eftersom jag inte förstår var tiden tog vägen. Eftersom att vi satt i aktern så blev det ju ingen film och det jag gjorde var att äta en drömyoghurt med smak av skogsbär. Dessutom så var jag på toaletten en gång och tog lite frisk luft två gånger. Dessa saker tillsammans tog inte ens en timme [väl?] så vad hände med resten av tiden? Somnade jag utan att märka det? För jag vet att jag sov tjugo minuter, nämligen mellan att de säger att det är en halvtimme kvar att åka och tio minuter kvar till förtöjningen. Resten av tiden satt jag väl bara och stirrade? Nej, förstår det verkligen inte.
Mycket mer hände, men knappst så att jag orkar eller vill att redovisa minut för minut.
Kom i säng klockan två, eller däromkring, vaknade till när lillebror begav sig till skolan men sedan sov jag faktiskt ändå tills klockan ringde vid tio. Skulle nämligen in och jobba med projektet.
Var nog i alla fall tur att T och J valde att gå hem tidigare, tror att de kom omkring klockan halv elva, och eftersom att båda var lugna - vilket en av dem inte hade varit tidigare - så hann jag i alla fall varva ner lite mellan de båda möte med prat om bland annat TV-serier av någon anledning. Det, och lite annat.
I övrigt så var resan bra. Filmen på uppresan var rolig - Bortspolad - även om den nya snabbfärjan är pinsamt ful. Det var oväntat intressant på Dramatiska Institutet, blev väldigt imponerad. Därefter så började i princip alla att dricka, vissa mer än andra. Själv så sökte jag mig till de enda två nyktra personerna, T och J, och spenderade två timmar på Stockholms affärers killavdelningar. På väg till tunnelbanan ut mot Globen så mötte vi de där vissa som nyss nämndes och det blev en detour till vandrarhemmet för att lämna in T:s inhandlade byxor. På den turen så var vissa mer pratsugna än andra och hade tydligen så varit under eftermiddagen.
Morgonen startades inte långt efter att kvällen avslutats på grund av uppsluppna klassdeltagare, nämligen klockan kvart över sju då det bar in i duschen, på med kläder följt av en avskyvärd frukost i form av skabbig macka och äckligt vatten. Därpå följe en rask march mot centralen för att låsa in väskan följt av busstur ut till Tekiska muséet, där min grupp producerade ett TV-program som på kvällen sändes på Öppna Kanalen. Det gick bra, och inledningarna till nyheterna respektive sporten blev... intressanta.
Efter Kungshallen, trappan, lite fler killaffärer så bar det av till biosalongen som rymde sjuhundra personer men endast upptogs av vår klass och ungefär fem personer till. Filmen som avnjöts var 300. Jag gillade den, men är inte lika lyrisk över den som övriga. Skulle till exempel aldrig få för mig att se den fyra gånger. Efter lite chill på stan så bar det av till båtbussarna och vi hamnade i Nynäshamn precis som planerat.
Båtturen hem är jag fortfarande lite fundersam över eftersom jag inte förstår var tiden tog vägen. Eftersom att vi satt i aktern så blev det ju ingen film och det jag gjorde var att äta en drömyoghurt med smak av skogsbär. Dessutom så var jag på toaletten en gång och tog lite frisk luft två gånger. Dessa saker tillsammans tog inte ens en timme [väl?] så vad hände med resten av tiden? Somnade jag utan att märka det? För jag vet att jag sov tjugo minuter, nämligen mellan att de säger att det är en halvtimme kvar att åka och tio minuter kvar till förtöjningen. Resten av tiden satt jag väl bara och stirrade? Nej, förstår det verkligen inte.
Mycket mer hände, men knappst så att jag orkar eller vill att redovisa minut för minut.
Kom i säng klockan två, eller däromkring, vaknade till när lillebror begav sig till skolan men sedan sov jag faktiskt ändå tills klockan ringde vid tio. Skulle nämligen in och jobba med projektet.
Bland resans besvikelser fanns
överdrivet prat
vandrarhemmet
olusten att shoppa
bussåkningen i Sthlm
tanten på tekniska
överdrivet prat
vandrarhemmet
olusten att shoppa
bussåkningen i Sthlm
tanten på tekniska
Fänglsad av min rädsla.
Jag har många fobier: spindlar, ormar, mörker, öde gränder, och allt vad man nu kan komma på. Den värsta och allvarligaste av dem alla är dock min rädsla för alkohol. Det är såklart inte alkoholen i sig som är problemet utan vad den gör med människor. Jag klarar nämligen inte av fulla människor. Visst man kan dricka måttligt, men min erfarenhet är att det är väldigt sällan som man håller sig inom de gränserna. När jag kommer i kontakt med någon som är alkoholpåverkad så reagerar min kropp genom att direkt spänna sig och slå på rädslans alla bieffekter. Jag kan inte tänka klart och jag kan verkligen känna panikkänslorna komma krypande. Ifall jag ser en alkolist på stan så går jag långa omvägar och varje gång jag ska gå någonstans där jag vet att det vanligtvis finns alkolister så går pulsen upp och jag blir alldeles stirrig. Med tanke på att det är ett sådant dtälle på väg till busstationen från öster sett så har jag upplevt många otrevliga känslor där.
På busstationen är det för övrigt sällan trevligt att vara. Ifall det är någon alkolist där så kan jag inte tänka på något annat och min hjärna arbetar frenetiskt med att genom en högre makt se till att han eller hon inte ska med min buss. Det värsta är ifall jag ser att de ska det och då måste klara av att hitta en plats långt ifrån honom/henne. inte ens då så känner jag mig trygg utan det är först när jag går av och ser att han/hon inte ska av vid samma hållplats som rädslan lättar. Känslorna angående alkolister i samband med busstationen har vid flertalet gånger lett till tårar av ren skär rädsla.
Folk i min omgivning anser mig vara knäpp. Det är ingen som förstår hur det känns eftersom att ingen annan är så. De tycker i stället att det är tufft att dricka, precis som alla andra "normala". De kan inte förstå att jag får ångest bara av att tänka på en situaton där alkohol ingår. Och det är verkligen ånges, ren skär ångest. Faktum är att nu när jag sitter här och skriver det här känner jag hur jag får ont i halsen av att hålla tillbaka alla de saker jag känner, även att jag bara skriver om min rädsla för alkohol, även att det inte finns någon alkohol så långt ögat kan nå.
Min rädlsa för alkoholpåverkade människor är alltså inte bara där och då utan även vetskapen om att jag kommer hamna i en situation med alkohol får mig att bryta ihop.
Rädslan leder såklart till att jag lever ett väldigt begränsat liv. Jag är arton, fyller nitton om bara någon vecka, och det är meningen att jag varje helg ska vara ute och supa skallen av mig. Om ytterligare några veckor så ska jag ta studenten, med undantaget att jag inte ska göra det. Jag kommer att gå ut skolan den 8 juni precis som alla andra treor som klarat sig här på Gotland, men jag kommer inte vara där. Det kan jag inte, mina ögon tåras här och nu av ångest bara av att jag skriver om studenten och därmed även tänker på hur det kommer att bli. Samma kväll så kommer min klass att ha avslutningsmiddag med varandra och respektive familj. Men jag kommer inte vara där.
Imorgon så ska min klass åka iväg på studieresa till Stockholm och stanna över natt. Men jag kommer inte vara där, åtminstone inte på natten. Mina lärare fick mig att gå med på att följa med upp och om jag inte klarade av att stanna så skulle jag få åka hem på kvällen. Min uppskattning är att jag kommer att sitta på båten hem imorgon kväll, och om jag inte gör det - så kommer jag ångra mig senare på kvällen; massor. För övriga är studieresan nämligen en ursäkt för att få supa skallen av sig i Stockholm, för mig är det något helt annat.
För mig är det bara ett starkt hån mot det osynliga fängelse jag befinner mig i.
På busstationen är det för övrigt sällan trevligt att vara. Ifall det är någon alkolist där så kan jag inte tänka på något annat och min hjärna arbetar frenetiskt med att genom en högre makt se till att han eller hon inte ska med min buss. Det värsta är ifall jag ser att de ska det och då måste klara av att hitta en plats långt ifrån honom/henne. inte ens då så känner jag mig trygg utan det är först när jag går av och ser att han/hon inte ska av vid samma hållplats som rädslan lättar. Känslorna angående alkolister i samband med busstationen har vid flertalet gånger lett till tårar av ren skär rädsla.
Folk i min omgivning anser mig vara knäpp. Det är ingen som förstår hur det känns eftersom att ingen annan är så. De tycker i stället att det är tufft att dricka, precis som alla andra "normala". De kan inte förstå att jag får ångest bara av att tänka på en situaton där alkohol ingår. Och det är verkligen ånges, ren skär ångest. Faktum är att nu när jag sitter här och skriver det här känner jag hur jag får ont i halsen av att hålla tillbaka alla de saker jag känner, även att jag bara skriver om min rädsla för alkohol, även att det inte finns någon alkohol så långt ögat kan nå.
Min rädlsa för alkoholpåverkade människor är alltså inte bara där och då utan även vetskapen om att jag kommer hamna i en situation med alkohol får mig att bryta ihop.
Rädslan leder såklart till att jag lever ett väldigt begränsat liv. Jag är arton, fyller nitton om bara någon vecka, och det är meningen att jag varje helg ska vara ute och supa skallen av mig. Om ytterligare några veckor så ska jag ta studenten, med undantaget att jag inte ska göra det. Jag kommer att gå ut skolan den 8 juni precis som alla andra treor som klarat sig här på Gotland, men jag kommer inte vara där. Det kan jag inte, mina ögon tåras här och nu av ångest bara av att jag skriver om studenten och därmed även tänker på hur det kommer att bli. Samma kväll så kommer min klass att ha avslutningsmiddag med varandra och respektive familj. Men jag kommer inte vara där.
Imorgon så ska min klass åka iväg på studieresa till Stockholm och stanna över natt. Men jag kommer inte vara där, åtminstone inte på natten. Mina lärare fick mig att gå med på att följa med upp och om jag inte klarade av att stanna så skulle jag få åka hem på kvällen. Min uppskattning är att jag kommer att sitta på båten hem imorgon kväll, och om jag inte gör det - så kommer jag ångra mig senare på kvällen; massor. För övriga är studieresan nämligen en ursäkt för att få supa skallen av sig i Stockholm, för mig är det något helt annat.
För mig är det bara ett starkt hån mot det osynliga fängelse jag befinner mig i.
Djupa suckar.
Har verkligen inte lyckats få något gjort på samhällskunskapen idag. I samma ögonblick som jag satte mig vid datorn så loggade en bekant in på MSN och det samtalet blev väldigt... seriöst. Det var helt enkelt inte läge att göra något annat samtidigt, och det var för omkring två timmar sedan. Fast i ärlighetens namn så hade jag förmodligen inte gjort något åt samhällskunskapen annars heller. Saken är den att jag trodde att jag hade ännu en vecka på mig, jag trodde inte att det skulle lämnas in redan den kommande veckan. Och nu sitter jag har och har ingenting gjort. Har ju bara idag på mig och jag lär ju knappast hinna med tanke på att jag förmodligen ska göra en annan sak sedan. Kan inte koncentrera mig på arbetet, vet liksom inte hur jag ska börja. Speciellt inte nu efter MSNsamtalet, tankarna liksom irrar omkring.
Viljan som försvann.
Min käcka nuskahärjävlasfåsakerochtinggjortattityd som jag hade i förmiddags höll inte riktigt i sig under dagens lopp. Den liksom ebbade ut. Kändes inte jätteangeläget att sitta framför datorn hela dagen. Försökte, men det slutade med att jag hamnade utomhus. Har under dagen gång på gång satt mig ner för att börja plugga men har haft så svårt att koncentrera mig. Har samlat ihop massor av material till samhällsgrejen men jag har ingen som helst aning om hur jag ska börja. Kan inte fokusera tankarna.
Undrar vad jag tänker på istället? Är väl lite allt möjligt antar jag, men framför allt så är det väl två saker som florerar. Två saker som är vitt åtskiljda fast ändå sammanlänkande. Tror dock inte det har med det bristfälliga pluggandet att göra. Är nog bara trött. Förstår bara inte varför för jag har sovit länge och drömlöst inatt. Jag vet att man alltid drömmer, men menar att jag inte minns något av det.
---
Igår så var ju en smärre katastrof också. [Fast hade roligt under inspelningen när den kalla och sammanbitna J skulle leverera med P som kameraman.] En katastrof som jag inte tar något som helst ansvar för. Var flera olika saker dels cencur och dels Stockholmsresan. Vet verkligen inte hur jag ska göra, känns så värdelöst att åka upp bara en dag men tror knappast att mitt psyke överlever natten. Samtidigt så vill jag ju verkligen, lär vara tråkigt på själva skolgrejerna men ändå. Jag går ju miste om studenten så vore ju roligt om man kunde ha gjort något med övriga i alla fall. Fast å andra sidan så är det väl sak samma. Lite jobbigt att vara freak jämt och ständigt bara antar jag...
---
Känner mig nog helt enkelt lite nere i största allmänhet. Något roligt får jättegärna hända. Kanske redan i morgon?
Undrar vad jag tänker på istället? Är väl lite allt möjligt antar jag, men framför allt så är det väl två saker som florerar. Två saker som är vitt åtskiljda fast ändå sammanlänkande. Tror dock inte det har med det bristfälliga pluggandet att göra. Är nog bara trött. Förstår bara inte varför för jag har sovit länge och drömlöst inatt. Jag vet att man alltid drömmer, men menar att jag inte minns något av det.
---
Igår så var ju en smärre katastrof också. [Fast hade roligt under inspelningen när den kalla och sammanbitna J skulle leverera med P som kameraman.] En katastrof som jag inte tar något som helst ansvar för. Var flera olika saker dels cencur och dels Stockholmsresan. Vet verkligen inte hur jag ska göra, känns så värdelöst att åka upp bara en dag men tror knappast att mitt psyke överlever natten. Samtidigt så vill jag ju verkligen, lär vara tråkigt på själva skolgrejerna men ändå. Jag går ju miste om studenten så vore ju roligt om man kunde ha gjort något med övriga i alla fall. Fast å andra sidan så är det väl sak samma. Lite jobbigt att vara freak jämt och ständigt bara antar jag...
---
Känner mig nog helt enkelt lite nere i största allmänhet. Något roligt får jättegärna hända. Kanske redan i morgon?
*Hoppas att du blir frisk och slipper sjukhus!
Jajamensan, idag ska jag allt se till att hålla mig produktiv!
Idag så skulle jag vara en duktig flicka. Något som jag iochförsig alltid är; men lite extra idag var det tänkt. Jag skulle nämligen städa. Hoppade piggt upp ur sängen strax innan nio och plockade ihop smutstvätten - något som inte var så lätt som det låter i och med att den låg spridd över hela rummet under högarna av andra ting. Väl ute i tvättstugan så åkte det stora lasset in i tvättmaskinen, jag tog de sista dropparna fläckborttagningsmedel till en fläck jag fått och satte sedan igång maskinen. Därefter så gick jag tillbaka till mitt rum och stannade förskräckt i dörröppningen när jag såg hur stökigt det verkligen var, vände mig om och gick därifrån. Det var verkligen hemskt gjort med tanke på hur vidrigt mitt rums skick är för tillfället. Jag har inte ens packat upp klart sedan jag var i Gävle och det var länge sedan. Plus att hälften av mina nödvändiga tillhörigheter är borta i drivorna med minde nödvändiga saker så jag måste verkligen städa. Och jag ska städa. Någon gång snart.
---
Man skulle ju kunna tro att jag gav upp helt för dagen efter denna incident men icke. Istället så begav jag mig till datorn för att börja plugga. Ja, du läste rätt: plugga. Tänkte först börja med samhällskunskapen men insåg att jag glömt bort att fråga hur läraren vill ha det skrivet så jag får vänta lite med det tills jag fått tag på någon som vet. Gick då över till talskrivandet, men jag blev så trött av att se på sakerna som jag redan skrivit - för allt jag har kvar är nämligen att sätta iordning det - så jag letade istället upp rapporten för programet och skrev klart den. Skickade till och med in den och till övriga gruppmedlemmar. Självklart har jag inte någon som helst förväntning av att de ens ska öppna mailet, men eftersom att läraren har sagt att alla i gruppen ska få rapporten och kan se hur det ligger till med den saken i sändningslistan så skrev jag med även deras namn.
-Visst är jag snäll! Även om de säkert titulerar det som jobbigt!
Nu ska jag i alla fall ta tag i talet eftersom att det måste vara färdigskrivet idag så att jag kan träna på det i morgon. Har även som mål att när klockan blivit lite mer tonårslördagmorgonig - ja det är ett ord, slå upp det i svenska akademins ordlista så får du se - få tag på information om samhällskunskapen. Måste även se till att läsa lite Dr Glas.
---
Man skulle ju kunna tro att jag gav upp helt för dagen efter denna incident men icke. Istället så begav jag mig till datorn för att börja plugga. Ja, du läste rätt: plugga. Tänkte först börja med samhällskunskapen men insåg att jag glömt bort att fråga hur läraren vill ha det skrivet så jag får vänta lite med det tills jag fått tag på någon som vet. Gick då över till talskrivandet, men jag blev så trött av att se på sakerna som jag redan skrivit - för allt jag har kvar är nämligen att sätta iordning det - så jag letade istället upp rapporten för programet och skrev klart den. Skickade till och med in den och till övriga gruppmedlemmar. Självklart har jag inte någon som helst förväntning av att de ens ska öppna mailet, men eftersom att läraren har sagt att alla i gruppen ska få rapporten och kan se hur det ligger till med den saken i sändningslistan så skrev jag med även deras namn.
-Visst är jag snäll! Även om de säkert titulerar det som jobbigt!
Nu ska jag i alla fall ta tag i talet eftersom att det måste vara färdigskrivet idag så att jag kan träna på det i morgon. Har även som mål att när klockan blivit lite mer tonårslördagmorgonig - ja det är ett ord, slå upp det i svenska akademins ordlista så får du se - få tag på information om samhällskunskapen. Måste även se till att läsa lite Dr Glas.
Mycket möjligt att jag vilar lite innan allt detta sker, men det måste bli gjort!
Fredag? Skulle inte tro det.
Det känns verkligen inte som fredag. Det känns som om det är vanlig skoleftermiddag och jag imorgon ska vara tvungen att gå upp klockan sex för att hinna till skolan. Så är det ju som tur är inte, men det känns så. Är kanske bra för då så tror min hjärna att den ska bli väckt klockan sex men upptäcker att den får ligga kvar så länge den vill i sängen - ungefär till klockan åtta alltså.
Vips så var den borta!
Jag har nu varit duktig och skrivit protokoll över vad som hänt de senaste dagarna med programmet - två gånger! Den första versionen försvann nämligen. Vet att jag sparade den men den är nu spårlöst försvunnen. Väldigt konstigt. Borde även skriva mitt tal, men jag orkar verkligen inte. Är så trött. Ska nog gå ner och lägga mig för att läsa lite. Vill helst sova klockan elva. Sju timmars sömn!
---
Inte för att jag bryr mig, men: Skvallertanter!
Bättra på övertalningsförmågan!
Det tog inte lång tid innan jag ångrade beslutet att bege mig till skolan idag. Datorn bredvid min var beslagtagen av några lustiga tvåor, alternativt ettor, och jag kände inte för att sitta där ensam med dem så höll till inne i kylrummet. Gjorde massor av vettiga saker - inte. Ångrade att övertalningsförmågan inte var tillräckligt ihållande så att jag sluppit sitta där och sitta. Det enda vettiga som skedde där inne var att jag letade efter en sak på S dator. Hittade det dock inte.
Till slut så gav jag i alla fall upp och gick ut till min dator och fick faktiskt en hel del gjort. Ja, en del i alla fall. Gjorde även allt för att inte uppleva till gårdagens stämpling som tjatkärring alternativt tjatbiatch, hur nu det stavas. Något som resulterade i att inget vettigt blev gjort, så jag tjatade lite i alla fall.
---
På väg till bussen var det en sorglig typ som stirrade sig blind. Tyvärr så skulle samma sorgliga typ med min bussen så han stirrade ännu mer. Patetiskt. Tänder faktiskt inte jättemycket på killar med låga byxor så att det som gör baken likadan som smaken syns. Fast var i och för siog kul med tanke på hur jag såg ut idag. Inte speciellt imponerande måste jag erkänna. Dessutom så ringde Ö så nu måste jag ordna med drömmen i morgon i alla fall, orkar verkligen inte. Får se hur det blir.
---
Är verkligen trött. Skyller det helt och hållet på nattens ojämna sömnflöde, något som till viss del kanske kan läggas på mitt ansvar. Är ju dock så att jag inte vill missa Fråga Olle, så får väl stanna uppe ett tag till.
Känner mig fortfarande lite avtrubbad och vimsig när jag står/sitter upp. Så blir väl helt enkelt tvungen att bege mig till soffan och se på lite Top Model?
Idag så hände något som är det näst läskigaste som någonsin hänt mig!
Jag stod utan några som helst problem i duschen och hade det blött när jag helt plötsligt kände att något var väldigt fel. Extremt fel. Kände hur jag inte riktigt var medveten om vad som hände, att jag mådde illa samt att jag inte såg något och sedan är det helt svart. Plötsligt så sitter jag utanför i trappen och skakar med ett svagt, dimmigt minne av att jag ramlat ihop på duschgolvet men var inte alls säker på om det var fantasi eller verklighet. Det visade sig att jag hade ramlat ihop. Är fortfarande helt skakig, är som om det vore fin kolsyra inne i kroppen som kittlar i musklerna. Förstår verkligen inte vad som hände. Det enda jag vet är att det var en jätteläskig känsla och att jag inte vill att det ska hända igen. Någonsin! Samt att jag vill känna mig normal nu igen och få bort den lite lätt avrubbade känslan jag har.
Jag har aldrig svimmat förut! Bara nästan en gång när jag var liten och halva min släkt försökte få bort en fästing som hade satt sig på mig.Idag var inte min dag.
Nej, det var det verkligen inte. Känns som om allt gick åt skogen. Det första som hände var när jag klev in i duschen på morgonen och upptäckte att jag hade sällskap. Och inte var det någon het kille inte - nej, det var en spindel. En äcklig spindel med stor, tjock kropp och korta små läskiga ben. Eftersom att den satt uppe vid ventilen så kunde jag inte heller ha ihjäl den på grund av bristande längd. Blev alltså tuvngen att duscha med blicken konstant fäst på spindeln, som för att göra allting värre rörde på sig hela tiden. Usch.
Väl i skolan så upptäckte jag att jag hade trampat i hundbajs, inte trevligt alls. Det enda som var tur med det var att det endast var på sulan och inte på det röda tyget! Efter massort av vatten och tvål var dock problemet åtgärdat.
Sedan fortsatte dagen i den här stilen fast det blev mycket värre. Överlevde knappt eftermiddagslektionen eftersom att jag inte hade någon värktablett. Blev till slut tvungen att gå ut därifrån för att andas, var på väg att bryta ihop där inne. Som tur var så fick jag en tablett av M när de kom ut på paus. Tack! Gick sedan in med övriga igen och led mig igenom resten av lektionen - tror att jag såg normal ut. Okej, jag tror inte det men jag hoppas!
Väl i skolan så upptäckte jag att jag hade trampat i hundbajs, inte trevligt alls. Det enda som var tur med det var att det endast var på sulan och inte på det röda tyget! Efter massort av vatten och tvål var dock problemet åtgärdat.
Sedan fortsatte dagen i den här stilen fast det blev mycket värre. Överlevde knappt eftermiddagslektionen eftersom att jag inte hade någon värktablett. Blev till slut tvungen att gå ut därifrån för att andas, var på väg att bryta ihop där inne. Som tur var så fick jag en tablett av M när de kom ut på paus. Tack! Gick sedan in med övriga igen och led mig igenom resten av lektionen - tror att jag såg normal ut. Okej, jag tror inte det men jag hoppas!
En upptäckt jag gjorde idag: Det är inte helt riskfritt att gå och dricka ur en vattenflaska samtidigt.
Jag vågar inte
trycka på Skicka Anmälan knappen...
Inte riktigt normal trots allt.
Nej, jag är nog inte helt normal. Jag är nämligen morgonmänniska, en snart nittonårig morgonmänniska. Som ni säkert ser när ni läser det så klingar det inte helt rätt. Egentlgien så ska jag vara uppe till klockan tre på nätterna och sova till klockan två på dagen. Men jag kan inte. Det är helt omöjligt. Jag lyckades sova till tio en gång, tolv-halv ett en gång när jag var sjuk. Det spelar ingen roll hur dags jag går och lägger mig vaknar i alla fall senast klockan sju, och om jag öppnar ögonen är det kört - då är jag pigg.
Man skulle kunna tro att det är något bra, men faktum är att det är ganska så tråkigt. Det är ju ganska så ensamt i oich med att alla andra sover. När man sedan sover hos någon är det jättetråkigt eftersom att man då får spendera flera timmar med att ligga tyst för att inte väcka den man sover hos. Samtidigt så är jag faktiskt ganska så glad över att jag inte ligger och sover ändå till klockan ett. Man missar ju halva dagen. När jag ligger kvar i sängen till klockan tio får jag panikkänslor över att jag inte tar tillvara på tiden som jag inte behöver vara i skolan.
Just det, skolan. När det gäller skolmornar är det såklart inte såhär idealiskt. Då vill jag ligga kvar, länge. Åter igen ett bevis på människans ovilja att acceptera saker som de är utan alltid vilja ha något annorlunda.
---
Den här sista lovveckan någonsin hade jag två mål; nämligen att göra ingenting och att plugga så att jag slapp stressa med det de kommande helgerna. Men som ni själva förstår så kan man ju inte göra ingenting samtidigt som man pluggar, så jag har inte pluggat. Jag har i och för sig inte gjort ingenting heller, men jag har i alla fall gjort ting jag har velat göra - och jag har framför allt gjort dem när jag velat.
Ska i alla fall försöka vara duktig och åtminstone skriva mitt tal idag så jag har det klart. Och det om betygsändringen. Tror jag...
Man skulle kunna tro att det är något bra, men faktum är att det är ganska så tråkigt. Det är ju ganska så ensamt i oich med att alla andra sover. När man sedan sover hos någon är det jättetråkigt eftersom att man då får spendera flera timmar med att ligga tyst för att inte väcka den man sover hos. Samtidigt så är jag faktiskt ganska så glad över att jag inte ligger och sover ändå till klockan ett. Man missar ju halva dagen. När jag ligger kvar i sängen till klockan tio får jag panikkänslor över att jag inte tar tillvara på tiden som jag inte behöver vara i skolan.
Just det, skolan. När det gäller skolmornar är det såklart inte såhär idealiskt. Då vill jag ligga kvar, länge. Åter igen ett bevis på människans ovilja att acceptera saker som de är utan alltid vilja ha något annorlunda.
---
Den här sista lovveckan någonsin hade jag två mål; nämligen att göra ingenting och att plugga så att jag slapp stressa med det de kommande helgerna. Men som ni själva förstår så kan man ju inte göra ingenting samtidigt som man pluggar, så jag har inte pluggat. Jag har i och för sig inte gjort ingenting heller, men jag har i alla fall gjort ting jag har velat göra - och jag har framför allt gjort dem när jag velat.
Ska i alla fall försöka vara duktig och åtminstone skriva mitt tal idag så jag har det klart. Och det om betygsändringen. Tror jag...
Jag är väldigt trött...
...och då menar jag inte fysiskt.
Den perfekta dottern.
Nu har jag uppfyllt, som jag så ofta gör, mitt rykte som den perfekta dottern. Jag anmälde mig nämligen frivilligt till att hjälpa till med att måla garageväggen. Har därför de senaste dryga två timmarna suttit på huk och dragit penslen upp och ner, upp och ner, upp och ner... Ja, ni förstår. Och att säga att jag gick helt lottlös vore allt att ljuga, jag fick nämligen ett glas med vatten och en äcklig bondkaka för besväret. Kan knappt bärga mig förrän jag ska ut och söka jobb och löneförhandla!
Känner mig lika lätt öm i högerarmen måste jag erkänna. Det känns som om det inte helt sitter fast vid min kropp eller som att det bubblar med kolsyra i den när jag rör fingrarna för att skriva på tangenterna. Är faktiskt en ganska så obehaglig känsla. En extremt obehaglig känsla, så slutar nog att skriva nu för denna gång.
Den tuffaste hemsidan någonsin!
Det är sant, jag har nu hittat den webpage som är hemsidornas hemsida. Är väl egentligen som en blogg, som uppdaterades för evigheter sedan - men är så cool. Ägaren är Dr Reid från Criminal Minds, det vill säga Matthew Gray Gubler.
Jag tycker verkligen att du borde kolla in den här!
En stor applåd tack!
Sommar och sol? Det är lite tråkigt att inte kunna vara precis lika överlyckliga som resten av befolkningen när det kommer till glädjen över solens återkomst. jag har nämligen lätt för migrän och solljus är inte det bästa för mig, är väldigt solskygg. Som exempel så kan vi ju ta igår när jag skulle ut och hjälpa pappa att lägga på fiberduk på trädgårdslandet. Jag var ute i fem minuter, efter tre och en halv hade jag ont i ögonen som sedemera spred sig till huvudet. Men eftersom att vädret var helt underbart så ville jag såklart gå ut. Gick därför in och hoppades att huvudvärken skulle gå över; kan nämligen inte ta värktablett varje gång jag får ont - då hade jag blivit beroende. Det gick inte över, men morsk som jag var, och är, så bytte jag om och begav mig med solglasögonen på ut i alla fall och spenderade drygt tre timmar utomhus.
Tycker faktiskt att jag förtjänar en applåd för det. Speciellt som att jag låg däckad resten av dagen tills dess att jag gav upp och tog en Ipren i alla fall för att värken hade spridit sig från huvudet, ner i tänderna och gjort mig illamående.
Det brukar ju bli lite bättre sedan inpå sommaren när man vant sig lite mer, men är ändå rätt så jobbigt. Är därför man alltid efter sommarens slut då alla går runt och är gyllenbruna kan se mig extra tydligt i en folkmassa på grund av min ickegyllenbruna hy. Så om du letar efter mig i sommar så är största sannolikheten att jag ligger och gömmer mig i skuggan någonstans! Det, eller så springer jag runt trädgården med vattenballonger eller dylikt i högsta hugg jagandes min lillebror. Syskonkärlek - absolut!
Tycker faktiskt att jag förtjänar en applåd för det. Speciellt som att jag låg däckad resten av dagen tills dess att jag gav upp och tog en Ipren i alla fall för att värken hade spridit sig från huvudet, ner i tänderna och gjort mig illamående.
Det brukar ju bli lite bättre sedan inpå sommaren när man vant sig lite mer, men är ändå rätt så jobbigt. Är därför man alltid efter sommarens slut då alla går runt och är gyllenbruna kan se mig extra tydligt i en folkmassa på grund av min ickegyllenbruna hy. Så om du letar efter mig i sommar så är största sannolikheten att jag ligger och gömmer mig i skuggan någonstans! Det, eller så springer jag runt trädgården med vattenballonger eller dylikt i högsta hugg jagandes min lillebror. Syskonkärlek - absolut!
Igår var jag som sagt ute. Planen var att spela tennis med tennisklumpen och lillebror. Problemen var många. tennisklumpen, lillebrors rack och tennisklumpens refillbollar var borta. De trå första återfanns men utan boll så blir det ju svårt så det fick bli tennisspel på det gamla vanliga viset. Nja, riktigt på det gamla hederliga viset blev det väl aldrig riktigt eftersom att grannens träd hade bollen mer än vad varken jag eller bror hade.
nu är i alla fall familjen inne i staden och refillbollar är beställda för hemleverans så kan nog bli lite tennis i eftermiddag också - och det utan grannens träd!
nu är i alla fall familjen inne i staden och refillbollar är beställda för hemleverans så kan nog bli lite tennis i eftermiddag också - och det utan grannens träd!
---
På måndag är sista ansökningsdagen. Kanske dags att bestämma sig nu?
070413 - 10:22
Visst känner man sig lite ensam utan att kunna skriva i bloggen. Är dock förmodligen bara för att man vet om att man inte kan, för jag har inget speciellt att skriva. Är väl ännu en av de saker vi människor har inpräntat i våra gener; att vi vill ha det vi inte kan få och att vi vill göra det vi inte har möjlighet till.
Produktiv? - Javisst!
Igår var en extremt produktiv dag. Det första som hände var att jag övertalade P att han ville åka till stan - detta för att jag skulle slippa åka buss tre gånger.
Sedan så bar det, något försenad på grund av att P var tvungen att se klart Kamelonten innan vi kunde åka, in på Din Sko för att försöka få ut ett par nya skor eftersom att de jag köpte uppe i Gävle gick sönder i sulan efter bara några dagars användande. Hur det går med det vet jag ännu inte, de skulle höra av sig.
Därefter blev det i det närmaste språngmarsch ner till Röda Kvarn för att se på min debut på vita duken. Var en smygpremiär vilken såklart bara VIPmänniskor [läs: de som var statister plus sällskap] som fick gå på. Jag gjorde ett storstilat framträdande, tyvärr så missade jag det men med kom jag i alla fall. Såg dock en del andra från klassen.
Det bar efter detta hemåt där jag släpade ihop ris, drog bort det till Majelden och la dit riset.
Efter detta så skulle man ju kunna tro att jag var klar för dagen, men icke. Det var bara att bege sig in, duscha, äta och sedan sätta sig på bussen för att åka in och se på film med J. -Jag rekomenderar för övrigt inte Seabiscuit, inte heller Red Eye, även om den var mycket bättre än den tidigare. Fick dock reda på att det tydligen ska finnas en uppföljare till 28 Days Later, nämligen 28 Weeks Later. Det ofyndiga namnet till trots tänker jag i alla fall se den, gillade nämligen den första. Även om uppföljare sällan blir bra..
---
När jag kom hem idag så fanns det en lapp på köksbordet som först välkomnade mig hem för att följas av en lista med saker som jag skulle göra. Tack P verkligen omtänksamt!
Sedan så bar det, något försenad på grund av att P var tvungen att se klart Kamelonten innan vi kunde åka, in på Din Sko för att försöka få ut ett par nya skor eftersom att de jag köpte uppe i Gävle gick sönder i sulan efter bara några dagars användande. Hur det går med det vet jag ännu inte, de skulle höra av sig.
Därefter blev det i det närmaste språngmarsch ner till Röda Kvarn för att se på min debut på vita duken. Var en smygpremiär vilken såklart bara VIPmänniskor [läs: de som var statister plus sällskap] som fick gå på. Jag gjorde ett storstilat framträdande, tyvärr så missade jag det men med kom jag i alla fall. Såg dock en del andra från klassen.
Det bar efter detta hemåt där jag släpade ihop ris, drog bort det till Majelden och la dit riset.
Efter detta så skulle man ju kunna tro att jag var klar för dagen, men icke. Det var bara att bege sig in, duscha, äta och sedan sätta sig på bussen för att åka in och se på film med J. -Jag rekomenderar för övrigt inte Seabiscuit, inte heller Red Eye, även om den var mycket bättre än den tidigare. Fick dock reda på att det tydligen ska finnas en uppföljare till 28 Days Later, nämligen 28 Weeks Later. Det ofyndiga namnet till trots tänker jag i alla fall se den, gillade nämligen den första. Även om uppföljare sällan blir bra..
---
När jag kom hem idag så fanns det en lapp på köksbordet som först välkomnade mig hem för att följas av en lista med saker som jag skulle göra. Tack P verkligen omtänksamt!
Annuenlista.
Hilary Duff - Dignity.
Efter samlingsskivan Most Wanted så är det nu dags för nyinspelat material. Dignity släpptes i slutet av mars i USA. Ifall man har sett på vad Hilary gjort tidigare i karriären [läs: när hon var liten] så är det inget skäl till att fnysa föraktfullt åt hennes musik. Den här skivan, liksom Most Wanted, är en skiva med ett skönt, vuxet och lagom sexigt sound. Jag har bara snabblyssnat igenom den här, i princip introna, men jag vågar ändå säga att hon har lyckats - igen. Den här gången har hon även varit med och skrivit alla låtarna utom en.
Att hon sedan ser grymt bra ut är ju inte heller det ett minus i musikbranschen direkt. Hon är helt enkelt lagom av allt, något som jag förlåter henne för bara för att hon ändå levererar. För lagom kan ofta bli tråkigt. Dock inte denna människa och skiva!
Dock väldigt tråkigt att Sverige förmodligen inte kommer att uppskatta detta som de borde.
Att hon sedan ser grymt bra ut är ju inte heller det ett minus i musikbranschen direkt. Hon är helt enkelt lagom av allt, något som jag förlåter henne för bara för att hon ändå levererar. För lagom kan ofta bli tråkigt. Dock inte denna människa och skiva!
Dock väldigt tråkigt att Sverige förmodligen inte kommer att uppskatta detta som de borde.
Låt bli visningsbilden om du är ofotogenisk!
Något som jag aldrig har förstått mig på är varför människor lägger ut fula visningsbilder på sig själva. Vare sig det är på bloggen, någon community, msn eller vad det nu kan vara. Inser man inte själv att bilden kanske inte riktigt är så gynnande för sig själv och vad männsikor tror och tycker om en? Personligen så lyckas jag aldrig behålla en visningsbild på mig själv. Även om jag gillar den från början så hittar jag alltid till slut någonting som stör mig på bilden och så måste jag ta bort den. Och då är jag ändå perfekt! Jag blir bara inte bra på bild, och jag är medveten om det och håller mig därför ifrån kameror. Jag tycker att det är många fler där ute som borde inse det. Och visst ställer även jag upp på bild någon gång ibland, men inte använder jag det inte som visningsbild inte. Kanske är dags för er där ute som, precis som jag, inte är speciellt passade för kameran att inse det och inte lägga ut avskräckande bilder på er själva.
Visst kan det låta utseendefixerat, men har ni någon gång sett Idol? Är precis samma sak. Enda skillnaden är egenskapen att inte se bra ut på kort, istället för egenskapen att inte ha en bra röst.
Nu säger jag inte att det är omöjligt, finns självklart undantag då även en ofotogenisk person som jag klarar av att se bländande ut på kort. Det gäller bara då att inte börja tro att man kan rusa iväg och till Idol och bli nästa person att förlora finalen och därmed bli större än vad ettan någonsin har en chans att bli.
Mitt revir har blivit invaderat
och det av två småkillar med långt hår. Den ena lystrar till beteckningen lillebror, den andra lillebrors kompis. Är övernattning på schemat. Med andra ord - stackars mig. Jag hade ingen aning om att killar är lika fnittriga och hemlighetsmakande som tjejer, åtminstone inte förrän de här två började umgås X antal gånger i veckan. Antar att det är nya tider nu, tjugohundratalet och allt vad det är.
Ja, se det snöar det var väl roligt - Hurra...?
Att säga att jag blev chockad i morse när jag vaknade och klev ut ur mitt rum vore att dra till med en extrem litotes. Det var snarare så att jag frös mitt i rörelsen och stod där stel och med fånigt gapande mun. Allt var vitt. Först trodde jag att det var dimma, min hjärna ville inte erkänna för mig vad det var jag verklilgen såg. Nämligen snö. Massor av snö, snöstorm till och med. Allt var täckt av vit äcklig snö och det gröna som fanns där igår kväll var helt borta. Tanken på att jag igår satt i en båt och fiskade känns inte helt verklig när jag tittar på det igensnöade takfönstret.
Jag har varit den som sagt att det är självklart att snön kommer tillbaka igen innan våren är här på riktigt, men var den tvungen att komma nu? Vad var det som var så brådskande att det inte kunde ha väntat en vecka eller två?
Jag har varit den som sagt att det är självklart att snön kommer tillbaka igen innan våren är här på riktigt, men var den tvungen att komma nu? Vad var det som var så brådskande att det inte kunde ha väntat en vecka eller två?
Fiskafänge.
Ja, fast det blev ju varken fänge eller fisk. Det blev istället stark vind, guppig båt och en pappa samt en bror som gnällde om att det var kallt. Det och ett bortslängt drag.
Jag tror att vi var ute i ungefär femtio minuter, och hela tiden gnällde gnällspikarna om att det var kallt. Jag personligen frös inte på grund av att jag hade tänkt i förväg. Jag hade nämligen två långärmade tröjor samt två jackor, varav en var en vindjacka. När sedan flytvästen togs på så var ju det hela komplett. Dessutom så hade jag tjocka vantar, hårband och luva. Att vi alla tre var försedda med solglasögon mot solen var helt och hållet min förtjänst då jag kom utklivande ur huset med mina på och de övriga två deltagarna insåg att det nog var en bra idé. Jag påstår inte att jag var snygg där i båten - tvärtom, har nog aldrig sett så hemsk ut. Men jag frös i alla fall inte, och det var faktiskt det som var meningen. Alltså hade jag kunnat stanna kvar mycket längre, och jag ville det också. Men fjollorna i båten vägrade så vi styrde hem nästan direkt efter att vi kommit ut.
Och nej, jag var inte glad då!
Det bortslängda draget var det dock jag som stod för. Jag kastade, vevade och så var det borta. Bara sådär. Extra tråkigt eftersom att det var en present från faster.
Och nej, jag var inte glad då!
Det bortslängda draget var det dock jag som stod för. Jag kastade, vevade och så var det borta. Bara sådär. Extra tråkigt eftersom att det var en present från faster.
Listing my life.
Vadå bulle i ugnen?
Vi hamnar verkligen i en allt mer mansdominerad värld. Nu behövs vi tjejer inte ens för att skaffa barn med. Det räcker att blanda lite blod med jäst sperma och så har man snart en liten bäbis - i alla fall om man ska tro den schweiziske alkemisten Paracelsus som kom med det här påståendet i början av 1500-talet.
Åter igen så får det manliga könet ett stort försprång i något, de har ju faktiskt lättare åtkomst till sperma menar jag. Nej, det är då inte lätt att vara tjej!
Åter igen så får det manliga könet ett stort försprång i något, de har ju faktiskt lättare åtkomst till sperma menar jag. Nej, det är då inte lätt att vara tjej!
Pics!
Till vänster kan ni se hur världens sötaste bäbis ser ut; till höger hur han ser ut när man försöker mata honom med något som inte faller under kategorierna fruktpuré eller gröt med hallon.
Här är en nyckelpiga jag träffade på väg från bussen för någon vecka sedan - det var vårkänsla det!
Till vänster är Keeper, han som vaktar min skoldator; till höger är en kladd jag gjorde som pryder min plats, eller gjorde det i alla fall - inte säker på vart jag gjorde av den.
Peter Settman såklart!
Farväl Peter Settman!
Sitter tålmodigt och väntar på säsongens sista Så Ska Det Låta. Känns tråkigt att perioden med Peter Settman efter ikväll är över, lite sorgligt.
Under tiden som min väntan har pågått så har jag varit inne på Ross Mathews blogg. För er som ser på Jay Leno så är det han som är "Praktikanten Ross" - väldigt rolig kille!
---
Var för övrigt inne på min egna blogg igår, och insåg då att jag har tröttnat på det blåa. Kanske dags att göra sidan lite vårigare i färgen? Får se om jag får någon tid över på lovet.
---
Raderade alla mina sms idag förutom de som låg i de speciella Sparamapparna. Känns lika jobbigt varje gång - men har man lite minne så har man! Är även dags för ännu en bildöverladdning mellan mobilen och datorn. Med andra ord så är det åter igen dags att sitta och ångra sig för att man vlade Bluetooth i stället för en USBsladd! Är för övrigt pinsamt att ha mp3funktion på en mobil som bara har tio megabyte i minne!
Under tiden som min väntan har pågått så har jag varit inne på Ross Mathews blogg. För er som ser på Jay Leno så är det han som är "Praktikanten Ross" - väldigt rolig kille!
---
Var för övrigt inne på min egna blogg igår, och insåg då att jag har tröttnat på det blåa. Kanske dags att göra sidan lite vårigare i färgen? Får se om jag får någon tid över på lovet.
---
Raderade alla mina sms idag förutom de som låg i de speciella Sparamapparna. Känns lika jobbigt varje gång - men har man lite minne så har man! Är även dags för ännu en bildöverladdning mellan mobilen och datorn. Med andra ord så är det åter igen dags att sitta och ångra sig för att man vlade Bluetooth i stället för en USBsladd! Är för övrigt pinsamt att ha mp3funktion på en mobil som bara har tio megabyte i minne!
Dam-dam-da-da-da-dam-dam.
Alla som vet sin SVT-historia vet att rubriken representerar Rederietslingan. Anledningen till detta är att Freja har förlist. Verkligen en sorglig historia. Okej, jag erkänner att jag inte ens visste att båten fanns kvar - men nu när man läste om det så kändes det såklart sorgligt. Många Rederietavsnitt har passerat för den här skrivarinnans ögon. Starkaste minnet än nog när Uno tror att han är Gud och ska gå på vattnet till en pool och Joker kommer in i en kycklingdräkt .
(För övrigt så körs Rederietslingan alltid i mitt huvud när man står ute på Gotlandsbåtarnabåtarna och tittar ner i vattnet när vi åker fram och det blir sådana där vågor och vitt efter båten.)
A Walk To Remember.
Den filmen visar idag kanal fem klockan fjorton trettiofem. Den tycker jag att alla som inte har sett ska se, den är verkligen bra - och hemsk. Visst är det lite av en chickflick, men alla behöver lite sådant ibland också. Är helt enkelt en romantisk, lycklig men väldigt sorglig historia.
Att det sedan är Shane West som spelar killen gör ju inte heller historien sämre. Och killarna gillar väl Mandy Moore?
Att det sedan är Shane West som spelar killen gör ju inte heller historien sämre. Och killarna gillar väl Mandy Moore?
Surkärring, minipåskkärringar och gubbar.
Mina ambitioner att ha talet färdigskrivet innan lovet krossades hårt när surkärringen [läs den patetiska vaktmästaren] kom och sa att vi var tvungna att gå redan vid tresnåret, för när hon jobbade på Gotlandshem då fick hon minsann sluta redan klockan tolv på skärtorsdagen. Problemet är bara det att hon inte jobbar där längre, och vi har rättigheter att vara kvar i skolan längre än till klockan tre. Blev väldigt irriterad!
Begav mig därför mot stan för att köpa kajal - eller eyeliner som det heter så fint nu för tiden. Föstra chocken kon när staden började nalkas framför mig, var nämligen väldigt mycket bilar i omlopp, jag menar turistsommargotlandsomlopp. Klev därefter naivt in på Öster, och blev nästan nertrampad av påskkärringar, gubbar och allt annat som hör skärtorsdagen till. Visade sig nämligen att det var dags för den årliga påskmarschen. Jag banade min väg genom havet av minikärringar och gubbar och tog mig helskinnad in på Åhléns som var den tilltänka butiken för inköpet. Gick sedan, för att inte riskera livet ännu en gång, ut bakvägen och begav mig av ner mot busstationen. Något som inte heller det var helt riskfritt, var nämligen massor av småvarelser med föräldrar som var påväg mot Öster och påskmarschen. Har nog aldrig sett så många människor i "bussparken" förut. Brukar mest vara skabbiga alkisar där.
Väl på bussen så kom den extremaste chocken för dagen. Passerade nämligen Öster och där var så mycket folk att jag aldrig har sett något liknande. Det var till och med mer än vad det brukar vara på studenten. Fanns nog inte en endaste kvadratmeter till övers.
Inom mig så tackade jag mig själv för att jag struntade i att gå ner till biblioteket som jag egentligen hade behövt göra eftersom att jag då förmodligen hade mött folkmassan på deras marsch - och tror inte att det hade varit lätt att ta sig mot strömmen där inte. Hade nog snarare blivit en vända kappan efter vinden grej.
Begav mig därför mot stan för att köpa kajal - eller eyeliner som det heter så fint nu för tiden. Föstra chocken kon när staden började nalkas framför mig, var nämligen väldigt mycket bilar i omlopp, jag menar turistsommargotlandsomlopp. Klev därefter naivt in på Öster, och blev nästan nertrampad av påskkärringar, gubbar och allt annat som hör skärtorsdagen till. Visade sig nämligen att det var dags för den årliga påskmarschen. Jag banade min väg genom havet av minikärringar och gubbar och tog mig helskinnad in på Åhléns som var den tilltänka butiken för inköpet. Gick sedan, för att inte riskera livet ännu en gång, ut bakvägen och begav mig av ner mot busstationen. Något som inte heller det var helt riskfritt, var nämligen massor av småvarelser med föräldrar som var påväg mot Öster och påskmarschen. Har nog aldrig sett så många människor i "bussparken" förut. Brukar mest vara skabbiga alkisar där.
Väl på bussen så kom den extremaste chocken för dagen. Passerade nämligen Öster och där var så mycket folk att jag aldrig har sett något liknande. Det var till och med mer än vad det brukar vara på studenten. Fanns nog inte en endaste kvadratmeter till övers.
Inom mig så tackade jag mig själv för att jag struntade i att gå ner till biblioteket som jag egentligen hade behövt göra eftersom att jag då förmodligen hade mött folkmassan på deras marsch - och tror inte att det hade varit lätt att ta sig mot strömmen där inte. Hade nog snarare blivit en vända kappan efter vinden grej.
Jag tycker att...
Det har visat sig att jag inte är speciellt begåvad när det kommer till att skriva argumentativa tal. Jag tänkte nämligen att det var lika bra att få det gjort nu, när jag ändå har tid över - än att sitta dagen innan och panikskriva ihop något. Problemet är bara det att jag inte vet vad jag ska skriva. Är mycket lättare med informativa tal, då berättar man ju bara något. Nu måste jag övertyga. Svårt att välja en fråga som är lätt att få folk övertygade med. Och med tanke på hur begåvad jag är så borde det här egentligen inte vara någon svår match! Kanske bara något tillfälligt, det kanske går över om jag spelar lite spel?
Sexigast i tv!
Så är rubriken på en artikel på aftonbladet.se. Självklart så klickade jag mig in för att se vilka killar de hade tagit med. Eller killar är väl fel ordval i och med att de alla är äldre.
I vanliga fall så brukar det vara fula personer i de här undersökningarna men denna gång så fann jag att det fanns enligt min åsikt fyra heta kandidater. De är dock inte sexiga i den vanliga bemärkelsen utan det är ett slags helhetsintryck. Kan dock inte välja vilken av de fyra jag skulle sätta överst. Det är helt enkelt de fyra som jag ens kan acceptera på en sådan här lista om man jämför med de övriga som är med.
"Tjejerna" höll dock trenden och var inte speciellt attraktiva, inte ens med personligheten inberäknad.
Efter att ha sett de här bilderna så inser man ju i alla fall att allt prat om att de äldre inte har någon chans i rutan är fel. Är ju knappast så att man ser någon av de deltagande som speciellt ung.
I vanliga fall så brukar det vara fula personer i de här undersökningarna men denna gång så fann jag att det fanns enligt min åsikt fyra heta kandidater. De är dock inte sexiga i den vanliga bemärkelsen utan det är ett slags helhetsintryck. Kan dock inte välja vilken av de fyra jag skulle sätta överst. Det är helt enkelt de fyra som jag ens kan acceptera på en sådan här lista om man jämför med de övriga som är med.
"Tjejerna" höll dock trenden och var inte speciellt attraktiva, inte ens med personligheten inberäknad.
Efter att ha sett de här bilderna så inser man ju i alla fall att allt prat om att de äldre inte har någon chans i rutan är fel. Är ju knappast så att man ser någon av de deltagande som speciellt ung.
Min favorit var för övrigt
den hårda killen i mjukiskläder och med blommiga manuskort.
Stressigt?
Varit en väldigt hektisk dag idag. Speciellt förmiddagen. Det är lite stressande att ha sju människor hela tiden frågandes en saker, gärna flera på en och samma gång, anordna och genomföra en intervju, skriva en rapport, leta artiklar och diverse andra småsysslor. Speciellt som detta utspelade sig på ungefär två och en halv timme... Blev lugnare framåt lunch och eftermiddagen blev bara stressig då jag insåg att jag skulle missa halv fem bussen som jag hade planerat att åka med eftersom att jag ännu skulle ner till biblioteket.
Grymt upprörd.
När jag betalar 499 kronor för ett par skor så räknar jag med att jag ska kunna använda dem åtminstone en sammanlagd vecka innan sulan spricker!
Sitter här och är lite chockad.
Var nämligen säker på att jag skulle få sitta i X antal timmar och jobba livet ur mig för att bli klar tills i morgon. Men nu är det så att jag har hållt på i ungefär en timme och är klar. Väldigt konstigt. Fast å andra sidan så är det ju en del som jag inte har gjort överhuvudtaget. Vet helt enkelt inte vad jag ska skriva. Får väl göra det i morgon.
---
Talet idag gick tydligen mycket sämre än vad jag själv uppfattade. För visst, jag pratade snabbt, men ett VG-?! Det är ju inte sant. "Jag tycker att kopplingen mellan sömnförlamningen och näradöden upplevelsen var lite svag - jag missade den i alla fall; och om jag gjorde det så gjorde säkert många andra här inne det också." Ursäkta - men svårkopplad? Det handlade ju för guds skull om att forskning har visat på att näradöden upplevelser i själva verket kan vara extrema sömnförlamningar? Hur kan kopplingen vara svår? Ska jag be forskarna ta tillbaka det de har forskat fram och ge något mer lättförståeligt så att min lärare kan förstå, något som för övrigt andra i klassrummet gjorde. Lustigt att ingen av dem reagerade på svårkopplingen? Upprörd!
---
Överlevde sedan inte bara en, utan två bilturer med J! Samt en extremt seg eftermiddagslektion. Värst hitintills. Saken är den att annars brukar jag faktiskt gilla dem. Dock inte idag. Var så nära att somna så många gånger. Fick dock reda på vilken tur man ibland har. Båda mina lärare hade nämligen varit sjuka samma dag som jag var det, så jag ligger inte efter som jag trodde.
---
Uppfyllde även min roll som producent på eftermiddagens slutsspel i Sävecupen. Det vill säga jag sa åt S och J vad de skulle göra! Fast gjorde faktiskt en del själv också.
---
Talet idag gick tydligen mycket sämre än vad jag själv uppfattade. För visst, jag pratade snabbt, men ett VG-?! Det är ju inte sant. "Jag tycker att kopplingen mellan sömnförlamningen och näradöden upplevelsen var lite svag - jag missade den i alla fall; och om jag gjorde det så gjorde säkert många andra här inne det också." Ursäkta - men svårkopplad? Det handlade ju för guds skull om att forskning har visat på att näradöden upplevelser i själva verket kan vara extrema sömnförlamningar? Hur kan kopplingen vara svår? Ska jag be forskarna ta tillbaka det de har forskat fram och ge något mer lättförståeligt så att min lärare kan förstå, något som för övrigt andra i klassrummet gjorde. Lustigt att ingen av dem reagerade på svårkopplingen? Upprörd!
---
Överlevde sedan inte bara en, utan två bilturer med J! Samt en extremt seg eftermiddagslektion. Värst hitintills. Saken är den att annars brukar jag faktiskt gilla dem. Dock inte idag. Var så nära att somna så många gånger. Fick dock reda på vilken tur man ibland har. Båda mina lärare hade nämligen varit sjuka samma dag som jag var det, så jag ligger inte efter som jag trodde.
---
Uppfyllde även min roll som producent på eftermiddagens slutsspel i Sävecupen. Det vill säga jag sa åt S och J vad de skulle göra! Fast gjorde faktiskt en del själv också.
Senare skoldagsstarter åt folket! (Åt mig åtminstone.)
Jag blev nästan april-aprillad idag. Jag var på väg till fönstret för att titta ut på grenen som hade ramlat ner på studsmattan under natten när jag insåg att dete inte var en bra idé att fullfölja rörelsen. Till mitt försvar vill jag säga att jag just klivit upp. Dessutom så kände jag hela tiden att det var något fel med den där grenen - och som tur var så kom jag på vad det var innan det var för sent. Tydligen hade F inte gjort det samma. Han hade tydligen valt att rusa iväg och över fåtöljerna för att kunna se ut...
---
Talet har blivit övat på, sitter absolut inte hundra procent - men förhoppningsvis tillräckligt. Är nu på väg mot sängen för att sova. Är så trött att det snart kommer krävas tandpetare för att hålla ögonen öppna på mig. Har vaknat halv sju båda helgdagarna och inte kunnat somna om. Det positiva med det var ju att jag i alla fall äntligen fått tid för att läsa ut Metro Girl. Alltid något. Problemet är väl bara det att eftersom världen generellt sett älskar att jävlas med mig så kommer jag sova som en stock i morgon bitti när väckarklockan ringer för att det är skoldags och därmed inte kommer att ha någon som helst lust att gå upp. Fast det beror väl först och främst på att det är skolan jag måste upp till. Har aldrig förstått varför man inte kan börja lite senare och därmed få sova längre? Jag tror definitivt att så gott som alla skulle fungera mycket bättre då. Jag vet att jag i alla fall skulle göra det. Inte för att jag på något sätt är morgontrött, men bara för att det känns hälsosammare att säga att man ska gå upp klockan halv nio än klockan fem i sex...
---
Talet har blivit övat på, sitter absolut inte hundra procent - men förhoppningsvis tillräckligt. Är nu på väg mot sängen för att sova. Är så trött att det snart kommer krävas tandpetare för att hålla ögonen öppna på mig. Har vaknat halv sju båda helgdagarna och inte kunnat somna om. Det positiva med det var ju att jag i alla fall äntligen fått tid för att läsa ut Metro Girl. Alltid något. Problemet är väl bara det att eftersom världen generellt sett älskar att jävlas med mig så kommer jag sova som en stock i morgon bitti när väckarklockan ringer för att det är skoldags och därmed inte kommer att ha någon som helst lust att gå upp. Fast det beror väl först och främst på att det är skolan jag måste upp till. Har aldrig förstått varför man inte kan börja lite senare och därmed få sova längre? Jag tror definitivt att så gott som alla skulle fungera mycket bättre då. Jag vet att jag i alla fall skulle göra det. Inte för att jag på något sätt är morgontrött, men bara för att det känns hälsosammare att säga att man ska gå upp klockan halv nio än klockan fem i sex...
Jag vet inte hur många gånger som viljan att köra in huvudet i en stenvägg har uppenbarat sig denna vecka.
Den här helgen fanns det två saker som var tvungna att bli gjorda. Uppsatsdelarna och talet. Igår blev det inget gjort, och alltså så återstod då idag. Jag måste erkänna att jag har skjutit upp det ändå tills nu. Saken är den att nu när jag äntligen satt mig ner för att få det gjort så loggar jag in på Tjelvar [om du inte vet vad det är - var glad för det betyder att du inte bor på Gotland] för att ta ner dels de påbörjade delarna samt faktan jag lagt ner stor möda på att hitta. Problemet är att när jag leter i min inkorg så inser jag att vänta - Det här är inte rätt saker. Det här är inte det jag behöver för att kunna arbeta. Vissa dagar är helt enkelt bara sådana. För mig så har dock hela veckan varit såhär. Jag blir så trött. Vad ska jag nu göra?