Man kan ju som jag nämnt inte ha koll på precis allt.
MSN-konversation:
Han säger: Har du kvar samma post eller får du något nytt?
annuendag säger: Same, same.
Han säger: Okej.
Han säger: Vad har du för post egentligen?
- Vad ska jag köpa till Therese i födelsedagspresent?
Jag har ett system, jag lovar!
Oj, vad jag sitter här och blir sugen på min fantastiska kycklingsallad.
Kärlek.
Jag sitter här och är alldeles till mig av okontrollerad förväntan. Först när jag vaknade var jag däremot aningen butter, detta på grund av att jag igår gick med tanken "Nu, nu svordom ska här varas uppe länge och has sovmorgon!". Vara uppe länge i min värld innebär tydligen att man ligger tandborstad och redo i sängen att sova. Ha sovmorgon innebär att jag öppnar ögonen klockan sju och är pigg. Jag gjorde i alla fall ett försök...
I alla fall, när jag väl var uppe och igång, två minuter över sju, så slog det mig att idag, idag är dagen så jag ska hämta ner mina böcker. Jag älskar mina böcker, nästan alla i alla fall - jag har några halvruttna ägg i samlingen. Jag har dock inte tillåtit mig själv att bära ner dem till min lägenhet, dels på grund av att jag inte har någonstans att göra av dem, men främst på grund av att jag då alltid skulle fly in i den skönlitterära världen istället för att plåga mig igenom den kurslitterära.
Men nu är de här, utspridda på min matta. Och allt som krävdes för att få ner dem från förrådet vad ett antal svordommar, lite uppriven hy och två halvkrossade fingrar.
Problemet är nu bara vart jag ska börja. Nu har jag alla mina favoritböcker här, varav ingen jag läst på åtminstone två år. Ska jag börja med att ta mig igenom den fjorton böcker långa Plumserien? Nio böcker långa Imorgon när kriget kom-serien? Sex böcker långa Vindsträdgårdsserien? Någon av alla real life-böcker? En Jewelbok? En Steel? Lynda La Plante? Brustna drömmar? Hämdens sång? Tre böcker långe Kate Cann-serien? Listan kan göras hur lång som helst, och där har jag ens inte börjat rota i kassen med de inbundna böckerna.
Dessutom har jag tagit mig friheten att beställa några nyutkomna Evanovich-böcker till mig själv i födelsedagspresent!
I alla fall, när jag väl var uppe och igång, två minuter över sju, så slog det mig att idag, idag är dagen så jag ska hämta ner mina böcker. Jag älskar mina böcker, nästan alla i alla fall - jag har några halvruttna ägg i samlingen. Jag har dock inte tillåtit mig själv att bära ner dem till min lägenhet, dels på grund av att jag inte har någonstans att göra av dem, men främst på grund av att jag då alltid skulle fly in i den skönlitterära världen istället för att plåga mig igenom den kurslitterära.
Men nu är de här, utspridda på min matta. Och allt som krävdes för att få ner dem från förrådet vad ett antal svordommar, lite uppriven hy och två halvkrossade fingrar.
Problemet är nu bara vart jag ska börja. Nu har jag alla mina favoritböcker här, varav ingen jag läst på åtminstone två år. Ska jag börja med att ta mig igenom den fjorton böcker långa Plumserien? Nio böcker långa Imorgon när kriget kom-serien? Sex böcker långa Vindsträdgårdsserien? Någon av alla real life-böcker? En Jewelbok? En Steel? Lynda La Plante? Brustna drömmar? Hämdens sång? Tre böcker långe Kate Cann-serien? Listan kan göras hur lång som helst, och där har jag ens inte börjat rota i kassen med de inbundna böckerna.
Dessutom har jag tagit mig friheten att beställa några nyutkomna Evanovich-böcker till mig själv i födelsedagspresent!
För de lättroade.
Ja, ifall ni är lättroade så föreslår jag verkligen den här sidan, där man kan se vad ens framtida barn bör döpas till. Eftersom att jag inte har någon att göra barn med så tog jag lite olika personer från mitt liv.
Det som var underbarast var att när jag fyllde i en killkompis namn så visade det sig att vi skulle döpa vår pojke till Finlands namn! Jätteroligt.
Det som var underbarast var att när jag fyllde i en killkompis namn så visade det sig att vi skulle döpa vår pojke till Finlands namn! Jätteroligt.
Äntligen.
Hjälp vad skönt att komma ut ur en tentasal och känna att det gick bra, väldigt bra för en illa tilltygad självkänsla*. Det här ska firas! Med ett Gilmore-avsnitt.
*Förutsatt att det inte visar sig att jag har helt fel och får världens fetaste U det vill säga. Det kommer nog inte vara så bra för självkänslan, det känns snarare som om att det kommer medföra den direkta motsatsen - men det är ju först om två veckor.
*Förutsatt att det inte visar sig att jag har helt fel och får världens fetaste U det vill säga. Det kommer nog inte vara så bra för självkänslan, det känns snarare som om att det kommer medföra den direkta motsatsen - men det är ju först om två veckor.
'
Jag klarade inte omtentan jag gjorde, och det visste jag i och för sig redan - men jag hade väl aldrig trott att jag var en sådan som på två försök inte skulle klara ett "prov". Tänk om någon hade berättat det för mig på gymnasiet, att jag skulle hålla på med omtentor. Och omomtentor. Och omomomtentor?
Tror jag lyckades!
Satan i gatan vad jag ansträngde mig för att inte studsa ur kramen den här gången! Problemet var bara att jag ansträngde mig så hårt att jag inte hade närvaro nog att uppskatta den så som den förtjänade.
Jag lade dock självfallet märke till parfymdoften. En väldigt trevlig sådan dessutom.
Jag lade dock självfallet märke till parfymdoften. En väldigt trevlig sådan dessutom.
Nu förtjänar jag att sova.
Tre kurslitteraturböcker* på fem/sex dagar, inklusive tillhörande lagrum!
*140 + 140 + 400 sidor.
Man måste läsa alla orden rätt.
MSN-konversation:
Han: Vad ska du göra ikväll då?
Jag: Samma som nu ungefär, och så har jag tjugo sidor till att läsa innan boken är slut
Han: Promenad, stretcha och sen kolla på hockey VM? Det tror jag inte du ska
Jag: Samma som Nu skrev jag mr jordensvävarkringmig
Han: Oj, läste visst samma som du
T9.
Häromdagen, precis innan jag tryckte på skicka-knappen för ett sms, så såg jag hur det stod att jag hade en flata i håret - och det var väl kanske inte riktigt det jag menade...
Studierelaterade tankar.
Tydligen är ABL 8:42 en väldigt knepig paragraf, detta vet jag eftersom att författaren upprepade det flera gånger och ägnade åtskilliga sidor åt lagrummet. Det gör mig väldigt nervös med tanke på att jag personligen, när jag läste det, inte tyckte att det var konstig alls - utan snarare självklart. Undrar vem som har rätt. Jag, eller en jur.dr och forskare inom ämnet.
Ett aktiebolag får ha hur många vice verkställande direktörer som de vill, förutsatt att de är uppräknade i vilken ordning de skall verka. Kul att vara sjunde vide VD: "Om nu bara Bertil, Göran, Sten, Monika, Love och Hans-Göran får förhinder; då, då är det min tur!".
Är ABL och övriga lagar mänskliga? Så låter det i alla fall när författaren skriver om dem. Som om de vore självuppvuxna och inte alls sammanstälda av en grupp av, faktiska, personer.
Varför är det så långa kapitel i boken? Det är avskyvärt, längden har betydelse!
Ett aktiebolag får ha hur många vice verkställande direktörer som de vill, förutsatt att de är uppräknade i vilken ordning de skall verka. Kul att vara sjunde vide VD: "Om nu bara Bertil, Göran, Sten, Monika, Love och Hans-Göran får förhinder; då, då är det min tur!".
Är ABL och övriga lagar mänskliga? Så låter det i alla fall när författaren skriver om dem. Som om de vore självuppvuxna och inte alls sammanstälda av en grupp av, faktiska, personer.
Varför är det så långa kapitel i boken? Det är avskyvärt, längden har betydelse!
Möjliga symptom för dyspepsi:
* smärta eller obehag i övre delen av magen; maggropen
* blir mätt snabbt
* känner hungersug i mitten av magens översta del
* känner sig uppspänd i magen
* illamående och rapningar
* halsbränna eller sura uppstötningar
* oro
* dålig tuggning (!?)
Kan utlösas av:
* viss föda. Det är individuellt vilken, men ofta nämns fet, salt, rökt och stekt mat samt kaffe och starka kryddor
* stress
* oregelbundna måltider
* alkohol
* rökning
* vissa läkemedel, framför allt vissa mediciner mot värk och led- och muskelbesvär
* blir mätt snabbt
* känner hungersug i mitten av magens översta del
* känner sig uppspänd i magen
* illamående och rapningar
* halsbränna eller sura uppstötningar
* oro
* dålig tuggning (!?)
Kan utlösas av:
* viss föda. Det är individuellt vilken, men ofta nämns fet, salt, rökt och stekt mat samt kaffe och starka kryddor
* stress
* oregelbundna måltider
* alkohol
* rökning
* vissa läkemedel, framför allt vissa mediciner mot värk och led- och muskelbesvär
Så; hur många behöver man för att bli godkänd?
"Oftast behövs ingen vård. Om man är ung och vet att man har stressat, varit orolig eller ätit dåligt i samband med att besvären började, behöver man oftast inte söka läkare. Det gäller särskilt om besvären försvinner när man har lyckats göra något åt sin situation. Om besvären inte har försvunnit efter två till tre veckor bör man söka läkare för att få en undersökning och bedömning."
Livet är då underbart..
Jag sitter och byter mellan fyra gula highlighters för att de alla är näst intill uttorkade och om de får vila en liten stund så går det några rader igen. Det känns inte alls dumt.
Piggelinlös.
Jag bestämde mig att ta en paus från pluggandet för att bege mig till affären. Egentligen hade jag inte tänkt att åka förrän i morgon men eftersom att min gula highlighter i princip är helt slut tänkte jag att det var lika bra att få det gjort idag, så jag inte sitter här i eftermiddag - markeringslös.
Det är i alla fall den mogna versionen varför jag valde att åka idag. Den egentliga var att jag såg att det var rabatt på Piggelinpaket och fick ett oemotståndligt "Jag vill ha!"-begär.
När jag väl kom till affären så fanns det ingen highlighter, och Piggelinpaketen var slut.
Det är i alla fall den mogna versionen varför jag valde att åka idag. Den egentliga var att jag såg att det var rabatt på Piggelinpaket och fick ett oemotståndligt "Jag vill ha!"-begär.
När jag väl kom till affären så fanns det ingen highlighter, och Piggelinpaketen var slut.
Vänlig, men bestämd, uppmaning.
Jag tycker att de som känner mig ska ta och kolla efter i sina almanackor.
Ifall ni inte har någon almanacka, eller om ni har en sådan där namnen inte finns med, så kan jag rekommendera den här länken.
Eller är det jag som har missförstått?
Inlemmad = Penetrerad av lem
Den enes mjölk kan vara den andres bäbis.
Jag: Usch, där sitter den där äckliga katten som alltid stirrar på mig.
Han: Var?
Jag: Där i fönstret, den vita.
Han: Det där är ju en porslinskatt!
Jag: Det är det inte alls!
Han: Jo, den är ju helt still.
Jag: Men sluta nu, det är en riktig katt.
Han: Ja, nu rörde den sig.
Jag: Jag sa ju det!
Han, till katten: Jag är ledsen kissen men hon har ingen mjölk.
Jag: Vadå "jag har ingen mjölk"?... Men åh, vad dum du är!
Han: Vadå?
Jag: Nej, jag har ingen mjölk, jag är ju inte gravid.
Han: Är du helt säker?
Jag: Det får du nog hoppas på, annars är det ju du som är pappan.
Han, bleknar: Aj då. Jag är inte redo att bli pappa.
Jag: Och jag är inte redo att bli mamma, men det ska jag inte bli heller.
Han, till katten: Vilken tur för mig att hon inte hade mjölk till dig!
Han: Var?
Jag: Där i fönstret, den vita.
Han: Det där är ju en porslinskatt!
Jag: Det är det inte alls!
Han: Jo, den är ju helt still.
Jag: Men sluta nu, det är en riktig katt.
Han: Ja, nu rörde den sig.
Jag: Jag sa ju det!
Han, till katten: Jag är ledsen kissen men hon har ingen mjölk.
Jag: Vadå "jag har ingen mjölk"?... Men åh, vad dum du är!
Han: Vadå?
Jag: Nej, jag har ingen mjölk, jag är ju inte gravid.
Han: Är du helt säker?
Jag: Det får du nog hoppas på, annars är det ju du som är pappan.
Han, bleknar: Aj då. Jag är inte redo att bli pappa.
Jag: Och jag är inte redo att bli mamma, men det ska jag inte bli heller.
Han, till katten: Vilken tur för mig att hon inte hade mjölk till dig!
Man kan inte veta precis allt.
Han: Där inne ligger Ragnar Dahlbergs café.
Jag: Ja, just det.
Han: Är ju därför det är alldeles fullt med bussar här på sommaren, för att pensionärerna ska på Ragnar Dahlbergs café.
Jag: Ja, det är lite lustigt. Men det roar de äldre, och det är ju det som är det viktigaste.
Ett trettiotal meter senare.
Jag: Vem är Ragnar Dahlberg?
Jag: Ja, just det.
Han: Är ju därför det är alldeles fullt med bussar här på sommaren, för att pensionärerna ska på Ragnar Dahlbergs café.
Jag: Ja, det är lite lustigt. Men det roar de äldre, och det är ju det som är det viktigaste.
Ett trettiotal meter senare.
Jag: Vem är Ragnar Dahlberg?
Duschflicka!
Idag är jag i HumSam, och har så varit sedan klockan nio.
Badflicka!
Jag gick aldrig till HumSam efter dagens gruppmöte. Det höll på mycket längre än vad jag trodde, bland annat på grund av en timmeslång argumentering om huruvida ett datum skulle vara med eller inte,* och eftersom att jag behövde handla frukost så det kändes inte lönt att sätta sig där. Bättre att åka och handla och sedan läsa hemma.
Hoppas att jag kommer till paradiset i alla fall...
Hoppas att jag kommer till paradiset i alla fall...
*Min sida av argumentationen vann!
Äntligen!
Äntligen är jag klar med det långa, och fruktansvärt tråkiga, kapitlet om handelsbolag. Nu är det bara att hoppas på att kapitlet om kommanditbolag är mer muntert. För hoppet är ju tydligen det sista som lämnar människan och det som får denna att stå ut. Så jag hoppas. Jag tror absolut inte det, men jag hoppas.
Jag hoppas, jag hoppas, jag hoppas.
Jag hoppas, jag hoppas, jag hoppas.
Blä.
Igår när jag stod och borstade tänderna innan sängdags så hände något fruktansvärt obehagligt. På en sekund slog jag om från att må som en prinsessa till att bli helt obeskrivligt illamående. Och eftersom att jag vägrar att kräkas så började en lång kamp mot illamåendet. Jag låg, stel som en pinne, på rygg i min säng och vägrade närapå att andas.
Nej, usch. Riktigt obehagligt var det. Så på grund av dålig sömn i kombination med lätt illamående får HumSam vänta på att besökas av mig tills i eftermiddag. Får bli en eftermiddag- och kvällsexpedition idag. Det blir nog bra. Outhärdligt tråkigt, men bra.
Nej, usch. Riktigt obehagligt var det. Så på grund av dålig sömn i kombination med lätt illamående får HumSam vänta på att besökas av mig tills i eftermiddag. Får bli en eftermiddag- och kvällsexpedition idag. Det blir nog bra. Outhärdligt tråkigt, men bra.
Helt fantastiskt underbart!
Det absolut bästa just nu är ju utan tvekan Knäckebrödsdansen. Det finns inget roligare, smartare eller mer fantastiskt. Det är ett klipp man kan se om och om igen, och Perellis rektion på det hela gör ju inte direkt saken sämre. Eller hur glad Bert blir när den långe killens snopp syns för att de andra inte byter snabbt nog.
Om jag hade fått preferera hej vilt hade jag kanske föreslagit en rakning, eller åtminstone ansning, innan uppträdandet - men oavsett hårmängd så är det ett klipp som gör att man blir alldeles vårglad. Ja, jag blir det i alla fall - och om vi ska vara ärliga så är det ju bara det som har betydelse.
Och som alltid är det coolt när Sverige uppmärksammas av eliten. Det är som Babben sa i första avsnittet av Babben & Co: "Han pratar om Sverige!".
Om jag hade fått preferera hej vilt hade jag kanske föreslagit en rakning, eller åtminstone ansning, innan uppträdandet - men oavsett hårmängd så är det ett klipp som gör att man blir alldeles vårglad. Ja, jag blir det i alla fall - och om vi ska vara ärliga så är det ju bara det som har betydelse.
Och som alltid är det coolt när Sverige uppmärksammas av eliten. Det är som Babben sa i första avsnittet av Babben & Co: "Han pratar om Sverige!".
Dagens tyngsta fråga på styrelsemötet.
M: Och så ordnar Thessan...
Bla Bla Bla
R: Hallå? Ursäkta, men när började vi kalla Therese för Thessan?
M: Va? Oj, jag vet inte. Jag hade skrivit det här någonstans tror jag.
J: Jag har nog också sagt det.
R: Men, vadå? M det var ju du som började nu!
Jag: Nej, det var J, för någon vecka sedan.
J: Förlåt!
Jag: Det är lugnt. Trodde i och för sig jag blivit av med det när jag började i ettan på gymnasiet, men är ju alltid mysigt med en reunion...
Bla Bla Bla
R: Hallå? Ursäkta, men när började vi kalla Therese för Thessan?
M: Va? Oj, jag vet inte. Jag hade skrivit det här någonstans tror jag.
J: Jag har nog också sagt det.
R: Men, vadå? M det var ju du som började nu!
Jag: Nej, det var J, för någon vecka sedan.
J: Förlåt!
Jag: Det är lugnt. Trodde i och för sig jag blivit av med det när jag började i ettan på gymnasiet, men är ju alltid mysigt med en reunion...
Inte en av mina bättre talanger.
Jag: Dessutom var det ju ingen riktig kram.
Han: Vad är en riktigt kram då?
Jag: En sådan med två armar och som håller på längre än en tiondels sekund och med hel kroppskontakt.
Han: Det hade blivit två armar och längre om inte du hade studsat ur kramen på nolltid.
Jag: Det gjorde jag ju inte alls!
Han: Det gjorde du ju visst.
Jag: Nej, var ju du som lutade dig tillbaka till rak ställning.
Han: Ja för att du släppte runt mig.
Jag: Är det sant?
Han: Ja? I alla fall så som jag uppfattade det.
Jag: Okej, det visste jag inte. Jag är inte så bra på kramar.
Uppskjutning av en giltig anledning.
Ja, gårdagen var allt annat än skojig - förutom kvällen det vill säga.
Det hela började klockan åtta med föreläsningen från tråklandet, tätt följt av grupparbete och en annalkande migränhuvudvärl. Detta följdes upp av ytterligare en föreläsning och därefter mer grupparbete samt en fullt utslagen migrän.
När vi kommit så här långt på dagen är klockan kring halv fem och jag var tvungen att använda all den lilla kraft jag vid tillfället besatt åt att låta bli att kräkas på grund av huvudvärken. Kommer hem och ser på klockan att jag har två timmar på mig att få tag på spel, baka kakor och försöka lindra min migrän.
Efter ungefär en timmes sömn i kombination med en värktablett och vilja så lyckas jag tvinga bort värken och lyckas få klart kakan, på mig kläder och få tag på spelen innan min tidsfrist på två timmar runnit ut.
Och det var då det roliga började.
I drygt fyra timmar spelade jag ett svenskt TP deluxe, utan alla konstiga regler, tillsammans med svenskar och fransmän. Detta ledde till en härlig blandning av svenska, engelska och franska, varav det sista språket jag, av naturliga anledningar, inte förstod ett endaste ord.
Efter fyra timmar av totalt språkkaos så behöver jag väl knappast nämna att migränen var tillbaka, men det var det ändå värt - för det var en rolig kväll. Jag gick, för övrigt, vinnande ur striden om tårtbitarna!
Vad jag vill ha sagt med det här var i alla fall att med tanke på gårdagen så har jag bestämt mig för att skjuta upp min HumSam-tripp tills imorgon. Idag får det bli hemmaplugg.
Det hela började klockan åtta med föreläsningen från tråklandet, tätt följt av grupparbete och en annalkande migränhuvudvärl. Detta följdes upp av ytterligare en föreläsning och därefter mer grupparbete samt en fullt utslagen migrän.
När vi kommit så här långt på dagen är klockan kring halv fem och jag var tvungen att använda all den lilla kraft jag vid tillfället besatt åt att låta bli att kräkas på grund av huvudvärken. Kommer hem och ser på klockan att jag har två timmar på mig att få tag på spel, baka kakor och försöka lindra min migrän.
Efter ungefär en timmes sömn i kombination med en värktablett och vilja så lyckas jag tvinga bort värken och lyckas få klart kakan, på mig kläder och få tag på spelen innan min tidsfrist på två timmar runnit ut.
Och det var då det roliga började.
I drygt fyra timmar spelade jag ett svenskt TP deluxe, utan alla konstiga regler, tillsammans med svenskar och fransmän. Detta ledde till en härlig blandning av svenska, engelska och franska, varav det sista språket jag, av naturliga anledningar, inte förstod ett endaste ord.
Efter fyra timmar av totalt språkkaos så behöver jag väl knappast nämna att migränen var tillbaka, men det var det ändå värt - för det var en rolig kväll. Jag gick, för övrigt, vinnande ur striden om tårtbitarna!
Vad jag vill ha sagt med det här var i alla fall att med tanke på gårdagen så har jag bestämt mig för att skjuta upp min HumSam-tripp tills imorgon. Idag får det bli hemmaplugg.
Roligaste spelkortet att översätta var utan tvekan "Vem skrev böckerna om tant Grön, tant Brun och tant Gredelin?".
Men det är förmodligen en sådan där klassisk "Man måste ha varit där för att förstå det"-grej.
Knepigaste kortet var "Om vem sjöng Frans i en känd VM-låt"?, av den enkla anledningen att det var svårt att få fransmännen att förstå att det var Frans jag menade, inte France. Det var även det jobbigaste eftersom att när svaret avslöjats så brast de svenska, kvinnliga, deltagarna ut i sången i fråga - om och om igen.
Stackars.
Hjälp vad jag lider med flickan som sjöng i Talang och hade lyckats fylleknäppa sin blus. En sådan onödig sak att hända just en sådan dag man blir filmad för ett svenskt fredagsunderhållningsprogram med en hel del tittare.
Jag har skrivit det förut men känner ändå ett behov att skriva det igen.
Att sova på dagen är aldrig en bra idé, förutom just när man somnar alltså för då är det så skönt att få känslor lyckas tävla i skönheten.
Sitter här nu efter en så kallad powernap, på två timmar, och mår precis som jag förtjänar för att jag gav efter för sömnen, nämligen väldigt dåligt. Förstår inte kroppens och sinnets behov av att hämnas för att man slumrar til lite på dagen? Så onödigt.
Sitter här nu efter en så kallad powernap, på två timmar, och mår precis som jag förtjänar för att jag gav efter för sömnen, nämligen väldigt dåligt. Förstår inte kroppens och sinnets behov av att hämnas för att man slumrar til lite på dagen? Så onödigt.
Det är inte alltid som det räcker med den räknande tanken.
Kompis: Jag kan fixa ihop dig med någon om du vill?
Jag, med panik i rösten: Nej!
Den här underbara människan har nämligen försökt en gång redan. Då var objektet en kort kille utan hår som snusade och gick på Donner. Det var minst sagt tur att jag såg till att få se hans bild innan the date blev av. Vi har lite olika preferenser när det kommer till pojkar, även om hennes preferensram blev mycket bättre när hon valde pojken som hon idag är sambo med. Han är varken flintskallig, kort eller snusare och dessutom väldigt trevlig.
Samtalet fortsatte en stund där bland annat flintskalligheten togs upp.
Kompis: Jag har en med hår den här gången.
Jag, med panik i rösten: Nej!
Den här underbara människan har nämligen försökt en gång redan. Då var objektet en kort kille utan hår som snusade och gick på Donner. Det var minst sagt tur att jag såg till att få se hans bild innan the date blev av. Vi har lite olika preferenser när det kommer till pojkar, även om hennes preferensram blev mycket bättre när hon valde pojken som hon idag är sambo med. Han är varken flintskallig, kort eller snusare och dessutom väldigt trevlig.
Samtalet fortsatte en stund där bland annat flintskalligheten togs upp.
Kompis: Jag har en med hår den här gången.
Det blev lite hittepåsvar.
Jag har aldrig varit med om något liknande. Hjärnsläppet som infann sig under dagens tenta går inte att beskriva med ord. Innan kände jag mig helt okej, att det här ska väl kunna gå vägen.
Så öppnar jag tentan och börjar med första uppgiften. Gick sådär.
Vände sida. Nja... Det här vet jag inte om jag kan.
Vände sida. Nej.
Vände sida. Nope.
Vände sida. Icke!
Och så vidare.
En uppgift av nio kände jag mig säker på. Resten satt jag och stirrade tomt på. Hittade i princip på siffror. Och det var uppgifter som jag hade klarat tidigare.
En var närapå exakt som en uppgift på en övningstenta jag gjorde, och då förstod jag. Nu? Om så mitt liv hängt på det hade jag inte klarat det. Förstod nada.
Ja, jag säger då det...
Så öppnar jag tentan och börjar med första uppgiften. Gick sådär.
Vände sida. Nja... Det här vet jag inte om jag kan.
Vände sida. Nej.
Vände sida. Nope.
Vände sida. Icke!
Och så vidare.
En uppgift av nio kände jag mig säker på. Resten satt jag och stirrade tomt på. Hittade i princip på siffror. Och det var uppgifter som jag hade klarat tidigare.
En var närapå exakt som en uppgift på en övningstenta jag gjorde, och då förstod jag. Nu? Om så mitt liv hängt på det hade jag inte klarat det. Förstod nada.
Ja, jag säger då det...
Morgonen före.
Jag har alltid svårt med tidiga frukostar, men på en tentamorgon så är det av någon anledning alltid värre. När man äntligen tagit sig igenom frukosten, så kommer de som ett mail i inboxen: kväljningarna. Varje rörelse gör att det känns som om knäckemackan är på väg att hälsa på.
Det är så fruktansvärt obehagligt att det inte finns ord som kan beskriva det. Får helt enkelt hoppas att det ger med sig under cykelturen till tentalokalen. Eller åtminstone inbilla mig att det brukar göra det.
Det är så fruktansvärt obehagligt att det inte finns ord som kan beskriva det. Får helt enkelt hoppas att det ger med sig under cykelturen till tentalokalen. Eller åtminstone inbilla mig att det brukar göra det.
Nu är det kört på riktigt.
Pokerface med allas vår Lady GaGa!
Dance är verkligen en av de allra mest underskattade vaggvisegenrerna.
För er som inte redan visste om att det är fantastiskt när ens grannar spelar den engelska versionen av Boten Anna, varvad med dance-musik, på en volym som gör att du får känslan av att det är inne i din egna lägenhet som någon har höjt volymen till absoluta max, på en väldigt avancerad spelare med de allra bästa högtalarna, när du ska gå och sova för att du har en tenta klockan åtta morgonen därpå så kan jag nu informera er om detta.
Nu blev det visst Freestyler med Bomfunk MC's.
"God" Natt!
Nu blev det visst Freestyler med Bomfunk MC's.
"God" Natt!
En ond människa.
Idag fick jag känna på hur det känns att vara genomrutten. Det var inte med meningen, det råkade bara bli så.
Saken var den att jag och Pickford gjorde sällskap till affären efter dagens föreläsningar, och Pickford blev klar ganska snabbt. Vid den tidpunkten så hade jag däremot kommit på att jag borde leta upp något födoämne som skulle gå snabbt att tillaga men ändå inte smaka blä, och att jag borde fundera över vilka ingredienser jag behöver för att baka till månadsfikat, när jag skulle hinna med att tvätta... och så vidare.
Och som vanligt när det blir för mycket så slog min hjärna av. Jag kunde inte komma på en endaste sak jag skulle köpa, och det faktum att jag hade bråttom hem underlättade inte situationens stresskänsla. Och eftersom jag känner mig själv så visste jag att det skulle dröja innan jag skulle kunna lämna affären med det jag behövde.
För att vara snäll så sa jag åt Pickford att hon kunde få gå om hon ville, eftersom att vi ändå bara skulle sällskapa till cyklarna och sedan fara åt varsitt håll. Och hon sa, som man plikttrogen är att göra, att hon kunde vänta. Och jag visste ju hur lång tid det skulle dröja så jag sa något i stil med att det var okej för mig om hon gick.
Och det lät ju som om jag ville bli av med henne, men var inte så jag menade alls. Jag hade bara dåligt samvete för att hon skulle stå och titta på och vänta och vänta och vänta på min velighet. Jag menade det som snällt, men det framstod som dumt. Förlåt.
Hur min handling slutade? Omkring tio minuter efter att Pickford gått gav jag upp mitt fruktlösa sökande efter mat och ingredienser eftersom att jag insåg att jag annars hade riskerat att bli misstänkt för snatteri.
Saken var den att jag och Pickford gjorde sällskap till affären efter dagens föreläsningar, och Pickford blev klar ganska snabbt. Vid den tidpunkten så hade jag däremot kommit på att jag borde leta upp något födoämne som skulle gå snabbt att tillaga men ändå inte smaka blä, och att jag borde fundera över vilka ingredienser jag behöver för att baka till månadsfikat, när jag skulle hinna med att tvätta... och så vidare.
Och som vanligt när det blir för mycket så slog min hjärna av. Jag kunde inte komma på en endaste sak jag skulle köpa, och det faktum att jag hade bråttom hem underlättade inte situationens stresskänsla. Och eftersom jag känner mig själv så visste jag att det skulle dröja innan jag skulle kunna lämna affären med det jag behövde.
För att vara snäll så sa jag åt Pickford att hon kunde få gå om hon ville, eftersom att vi ändå bara skulle sällskapa till cyklarna och sedan fara åt varsitt håll. Och hon sa, som man plikttrogen är att göra, att hon kunde vänta. Och jag visste ju hur lång tid det skulle dröja så jag sa något i stil med att det var okej för mig om hon gick.
Och det lät ju som om jag ville bli av med henne, men var inte så jag menade alls. Jag hade bara dåligt samvete för att hon skulle stå och titta på och vänta och vänta och vänta på min velighet. Jag menade det som snällt, men det framstod som dumt. Förlåt.
Hur min handling slutade? Omkring tio minuter efter att Pickford gått gav jag upp mitt fruktlösa sökande efter mat och ingredienser eftersom att jag insåg att jag annars hade riskerat att bli misstänkt för snatteri.
Hur?
Jag har inga krafter kvar till att plugga. All den energi jag lyckades skrapa ihop imorse är förbrukad efter flyg, buss, spårvagn, buss, nyckelhämtning, hastätning och grupparbete. Nu vill jag bara rulla ihop till en liten boll och inte finnas mera.
Det underlättar ju inte heller att jag måste gå och handla eftersom att jag inte har mer än lite chilisås och knäckebröd i skafferierna.
Det underlättar ju inte heller att jag måste gå och handla eftersom att jag inte har mer än lite chilisås och knäckebröd i skafferierna.
Smart pojke.
MSN-konversation:
annuendag: Jag hoppas att du dagligen vaknar upp och är glad över att du tog beslutet att hoppa av utbildningen
Finland: Ja, det stämmer ganska bra
annuendag: Duktig pojke
Finland: Steget före, you know
annuendag: Ja, uppenbarligen.
Fråga.
Vem behöver jag ligga med för att förstå hur man räknar ut SIFU respektive FIFU?
Slipper packa idag.
Egentligen så skulle jag ha åkt hem i morgon, men jag bestämde mig för att stanna en dag till eftersom att omständigheterna tillät det. Och eftersom att det var mer passande för min far.
No more CSN?
Jag gillar att det alltid är mer folk som är inne här de dagar jag inte skrivit något. Det måste betyda att människor där ute är så glada över att slippa något nytt inlägg här att de går in för att fira?
Tänk så stor annuendag skulle bli om jag aldrig mer skrev något? För att inte tala om hur förmögen jag skulle bli av alla annonsintäkter och alla gratissaker jag skulle få skickat till mig? Det är söta drömmar det.
Tänk så stor annuendag skulle bli om jag aldrig mer skrev något? För att inte tala om hur förmögen jag skulle bli av alla annonsintäkter och alla gratissaker jag skulle få skickat till mig? Det är söta drömmar det.
Pro inom ett år.
Idag har jag åkt inlines. Eller åkt och åkt, stapplat omkring är kanske en mer rättvis beskrivning. Litegrann, runt i en cirkel ute på vändplanen.
Helt utan skydd dessutom. Fanns bara ett vänsterknäskydd och ett högerarmbågeskydd, inte speciellt användbart alls. Jag struntar i hur fult det är med sådana skydd, hellre det än att skrapa upp sig helt och hållet. Så det så!
Helt utan skydd dessutom. Fanns bara ett vänsterknäskydd och ett högerarmbågeskydd, inte speciellt användbart alls. Jag struntar i hur fult det är med sådana skydd, hellre det än att skrapa upp sig helt och hållet. Så det så!
Pappa när han ser akrobattjejen på Talang.
"Aj, aj, aj! Hjälp flickstackarn upp någon!"
For the record.
Snart kommer jag att sitta i vårat solvarma uterum och äta grillad, färsk, laxfilé.
Jag i en svettig gymnastikhall, vem hade trott det?
Idag var jag i stan och, bland annat, tittade på när lillebror spelade semifinal och final. Det var trettio minuter med obeskrivligt hög puls och adrenalin så att det stod härliga till. Tyvärr så förlorade de finalen på straffar, 3-2, men det spelar inte så stor roll - kul var det i alla fall.
Nu är lillebror inne i stan och firar cupavslutet med laget och pizza, så nu väntar några oroliga timmar för mig. Min lillebror, ensam till och från busshållsplatsen i stan? Jag vill ha hem honom i ett helt stycke tack, Gud. Och gärna opussad.
Nu är lillebror inne i stan och firar cupavslutet med laget och pizza, så nu väntar några oroliga timmar för mig. Min lillebror, ensam till och från busshållsplatsen i stan? Jag vill ha hem honom i ett helt stycke tack, Gud. Och gärna opussad.
Statement.
Blä! Jag skulle aldrig få för mig att krama någon insvettad. Usch.
Förtydligande.
Min poäng i "Välkommen hem!"-inlägget gick visst inte fram helt och hållet. Saken var den att lillebror var svettig och äcklig efter en dag med innebandyturnering.
I övrigt så kramas vi väl i och för sig inte sådär överdrivet ofta om pappa inte säger åt oss att göra det. Lillebror är för ung för att vilja kramas med storasyster än. Eller rättare sagt; han är för mycket tonåring för att vilja kramas med sin storasyster.
Surt, sa annuendag.
Jag stod och velade jättelänge och funderade på om jag skulle ta med mig ett par extra svarta leggings hit till ön eller inte. Till slut bestämde jag mig för att inte ta med mig det.
Idag när jag satte mig på spårvagnen i Norrköping så fastnade mina svarta leggings på något vasst, vilket ledde till ett hål...
"Välkommen hem!"
Idag när jag klev av planet kom lilbror och mötte mig i vänthallen med brett utsträckta armar och bad om en kram. Direkt gick alarmklockorna igång, vad var haken?
Det tog mig ungefär två sekunder att inse att ett: min lillebror har spelat innebandyturnering idag, och att två: han har fortfarande matchkläderna på sig.
Så jag gjorde det enda rätta och backade, i halvtämjd panik, bakåt med lillebror gående efter mig med flaxande armar runt vänthallen.
Det tog mig ungefär två sekunder att inse att ett: min lillebror har spelat innebandyturnering idag, och att två: han har fortfarande matchkläderna på sig.
Så jag gjorde det enda rätta och backade, i halvtämjd panik, bakåt med lillebror gående efter mig med flaxande armar runt vänthallen.
Förhoppningsvis med den mentala hälsan i behåll.
Idag är en jobbig dag för mig. Jag har nämligen bestämt mig för att ha samma tröja som jag hade igår, något som går emot mina principer något helt oförklarligt. Dessutom ska jag knalla iväg i oklackade skor, det känns helt enkelt inte motiverat att irra omkring i Peking i skyhöga klackar och en väska som väger guld.
Hur mitt psyke ska klara av det här vet jag dock inte.
Hur mitt psyke ska klara av det här vet jag dock inte.
Kossa!
Jag känner förkylningen, den är så sjukt nära total utbrytelser.
Tack Pickford, Glad Påsk på dig med!
Tack Pickford, Glad Påsk på dig med!
Jag är en sådan människa som kan komma på saker om saker utan att ha upplevt sakerna.
MIn fräckis som jag kom på i morse uppskattas av någon anledning endast av flickor. Är det den manliga bögfobin som härjar: "Tänk om snopparna rör vid varandra?". Eller kanske en prydlighet som det kvinnliga könet saknar?
Nej, jag vet inte. Jag fann, och finner, i alla fall mitt lilla hittepå som alldeles fantastiskt smart. Och jag vill även passa på att påpeka, eftersom att det inte framgick lika tydligt till alla andra som till mig, att det inte tvunget var based on a true story som det så fint heter. Faktum är att det inte var det ens lite. Inte ens yttepytte.
Nej, jag vet inte. Jag fann, och finner, i alla fall mitt lilla hittepå som alldeles fantastiskt smart. Och jag vill även passa på att påpeka, eftersom att det inte framgick lika tydligt till alla andra som till mig, att det inte tvunget var based on a true story som det så fint heter. Faktum är att det inte var det ens lite. Inte ens yttepytte.
Dagens fräckis.
Om man multitaskar; betyder det att man har mer än en snopp i sig?
Jag har aldrig förstått vad tjejer över tretton har sett hos Zelmerlöw.
När jag ser det här kan jag nästan se det. Nästan.
Men sedan ser jag den här nedan, och då får jag tillbaka mitt förnuft. Låten är dock sjukt mycket bättre i denna, förkylda, version.
Ord från en av de allra finaste.
"Spanade in din blogg och den höll sedvanlig mästarklass. Tycker att du skriver så gulligt. Din berättarteknik är i klass med Stringberg. Inte för att jag har läst hans verk, men ändå. Det får mig att sakna dig."
Saknar dig också, varje dag!
Saknar dig också, varje dag!
Det värsta som finns när man ringer hem är när det är mamma som svarar.
Jag: Är pappa hemma?
Hon: Jaaaa... Jag tror det... Ville du prata med honom?
Vad är det meningen att jag ska svara då? Nej, jag ringde bara för att höra om han var hemma eller inte, tack för informationen?
Nej, då det är bara att lägga på och försöka igen senare.
Hon: Jaaaa... Jag tror det... Ville du prata med honom?
Vad är det meningen att jag ska svara då? Nej, jag ringde bara för att höra om han var hemma eller inte, tack för informationen?
Nej, då det är bara att lägga på och försöka igen senare.
Lång radda med grova svordomar.
Jag häftade mig själv i pekfingerstoppen!
Helt otroligt.
Jag somnade om! Jag vaknade som vanligt strax innan sju, men lyckades sedan somna om tills nu. Tack molnen för att ni gjorde det mindre ljust!
VIsserligen så drömde jag fortfarande mardrömmar, men man kan inte få allt.
VIsserligen så drömde jag fortfarande mardrömmar, men man kan inte få allt.
Jag skulle kunna tappa bort en. Tre gånger.
Igår när jag köpte skorna så sa kassörskan "Och så lägger jag med ett sådant här också", samtidigt som hon la ner ett skohorn i min kasse. Det hela hände så fort att jag inte hann säga "Nej, tack!". Eller säga och säga. Desperat ha hävt ur mig kanske är en mer sanningsenlig beskrivning.
Som tur var så hade jag sinnesnärvaro nog att hindra mig själv från att skrika "Neeeeeeeeeeeej!" så högt och så länge som mina lungor hade varit kapabla till.
Jag förstår fortfarande inte varför.
Roligast av allt med det förra inlägget är att jag själv har ett speciellt fönsterputsmedel. Inte av eget val dock. När jag flyttade hit och vi spatserade omkring bland ICA MAXI:s ändlösa hyllor så kom pappa helt plötsligt till vagnen med en flaska fönsterputs.
Jag blev så chockad att jag inte kunde göra någonting annat än att stå och gapa förvånat. Aldrig någonsin under min uppväxt har något annat än diskmedel och vatten använts vid fönsterputsning i min familj, men nu köpte pappa helt plötsligt fönsterputsmedel till mig?
Jag blev så chockad att jag inte kunde göra någonting annat än att stå och gapa förvånat. Aldrig någonsin under min uppväxt har något annat än diskmedel och vatten använts vid fönsterputsning i min familj, men nu köpte pappa helt plötsligt fönsterputsmedel till mig?
Inkompetens finns överallt.
Ibland blir jag så förvånad över människors okunskap. Det hade tydligen stått någonstans som tips att man kunde använda diskmedel blandat med vatten att tvätta sina fönster med istället för att köpa ett speciellt fönsterputsmedel. Hur kan man inte veta det? Även om man inte har hört, sett eller läst det någonstans så känns det ju ändå som någonting man hade kunnat lista ut på egen hand?
Vidare hade de tipsat om att man efteråt kunde använda tidningspapper för att torka av med istället för att använda en skrapa, och det kan jag väl kanske köpa att man inte vet. Det är kanske inte lika logiskt som att något som gör rent dricksglas även gör rent fönserglas. Men de som inte vet att tidningspapper är sjukt bra att använda som avtorkning efter fönsterputsande tycker jag synd om, för resultatet det ger är helt fantastiskt.
Förra året när Pickford skulle flytta och jag hjälpte till, lite, så fick jag en blick som undrade om jag inte skulle ta och söka upp en yrkeskunnig hjärnskrynklare när jag tog fram tidningspappret för att torka av efter att ha putsat fönstret. Men jag lovade att inget skulle gå sönder och att hon skulle lita på mitt omdöme, och det visade sig att tidningspappret fungerade precis som jag sagt att det skulle göra.
Något som jag väl visste efter alla års användande, men det är alltid roligt att sprida sitt budskap. Jag antar att jag då kände mig lite som Jehovas Vittnen-tanten jag pratade med igår när hon hittar någon hon kan omvända. Jag skulle till och med tro att vi har ungefär samma utfall av lyckade spridda budskap per år, alltså ett. Enda skillnaden är väl att jag bara visade en person det gamla tidningstricket förra året, medan tanten ringt på en herrans massa dörrar, och jag var säkerligen inte hennes enda väntande cyklist som hon försökt att omvända heller.
Vidare hade de tipsat om att man efteråt kunde använda tidningspapper för att torka av med istället för att använda en skrapa, och det kan jag väl kanske köpa att man inte vet. Det är kanske inte lika logiskt som att något som gör rent dricksglas även gör rent fönserglas. Men de som inte vet att tidningspapper är sjukt bra att använda som avtorkning efter fönsterputsande tycker jag synd om, för resultatet det ger är helt fantastiskt.
Förra året när Pickford skulle flytta och jag hjälpte till, lite, så fick jag en blick som undrade om jag inte skulle ta och söka upp en yrkeskunnig hjärnskrynklare när jag tog fram tidningspappret för att torka av efter att ha putsat fönstret. Men jag lovade att inget skulle gå sönder och att hon skulle lita på mitt omdöme, och det visade sig att tidningspappret fungerade precis som jag sagt att det skulle göra.
Något som jag väl visste efter alla års användande, men det är alltid roligt att sprida sitt budskap. Jag antar att jag då kände mig lite som Jehovas Vittnen-tanten jag pratade med igår när hon hittar någon hon kan omvända. Jag skulle till och med tro att vi har ungefär samma utfall av lyckade spridda budskap per år, alltså ett. Enda skillnaden är väl att jag bara visade en person det gamla tidningstricket förra året, medan tanten ringt på en herrans massa dörrar, och jag var säkerligen inte hennes enda väntande cyklist som hon försökt att omvända heller.
Det kommer att bli en lååång dag.
Klockan är halv nio och jag är redan uttråkad. Det känns helt fantastiskt underbart.
Snäll medmänniska, jag är.
Jag har hört från säkra källor att Svärdet sitter i Pickfords soffa i detta nu, något hon inte direkt uppskattar. Jag erbjöd mig att ta på mig bördan genom att hon skulle skicka hit Svärdet.
Fast när jag tänker efter vill jag nog inte ha ett whiskeyat Svärd hos mig, lika lite som Pickford vill ha ett hos sig. Fast när jag tänker efter lite till så är det ju en bit mellan mig och Pickford, ett Svärd kanske hinner bli owhiskeyad på den biten?
Fast när jag tänker efter vill jag nog inte ha ett whiskeyat Svärd hos mig, lika lite som Pickford vill ha ett hos sig. Fast när jag tänker efter lite till så är det ju en bit mellan mig och Pickford, ett Svärd kanske hinner bli owhiskeyad på den biten?
Tur att jag fick tag i ett par klackskor i alla fall.
Målet idag var att åka till HumSam, klara av ett gruppmöte, tillbaka in till HumSam och sedan till stan för att hämta ut ett recept för att sluta med en inhandling av livsmedel.
Jag var i HumSam. Och läste ungefär tio sidor.
Jag var på gruppmötet. Och det blev faktiskt klart, men det var väl inte direkt min förtjänst.
Jag gick tillbaka till HumSam. Satt i ungefär i en halvtimme innan det blev matlådedags.
Gick tillbaka till HumSam. Stannade i en och en halv - två timmar kanske.
Åkte till stan med sällskap av Pickford. Avverkade Gina, DNA, Din Sko, H&M.
Gick ner på Hemköp. Köpte ingenting av det jag behövde.
Kom upp till cykeln. Och insåg medan jag letade efter nyckeln till låset att jag hade glömt att gå till Apoteket.
Struntade i receptet och åkte hem.
Jag var i HumSam. Och läste ungefär tio sidor.
Jag var på gruppmötet. Och det blev faktiskt klart, men det var väl inte direkt min förtjänst.
Jag gick tillbaka till HumSam. Satt i ungefär i en halvtimme innan det blev matlådedags.
Gick tillbaka till HumSam. Stannade i en och en halv - två timmar kanske.
Åkte till stan med sällskap av Pickford. Avverkade Gina, DNA, Din Sko, H&M.
Gick ner på Hemköp. Köpte ingenting av det jag behövde.
Kom upp till cykeln. Och insåg medan jag letade efter nyckeln till låset att jag hade glömt att gå till Apoteket.
Struntade i receptet och åkte hem.
En matt diamant?
Jag vill inte vara den som är den, men hur kan kläder bli "strålande rena"? Det förutsätter väl förmodligen att man har något med paljetter eller med glansiga knappar på, eller möjligtvis ett par lackleggings.
Ja, om man har ett par lackleggings så tror man nog att kläder kan stråla, men det är ju ändå en väldigt begränsad grupp av människor som det där tvättmedlet vänder sig till. Jag hoppas det i alla fall, att det inte är många som har lackleggings alltså.
Ja, om man har ett par lackleggings så tror man nog att kläder kan stråla, men det är ju ändå en väldigt begränsad grupp av människor som det där tvättmedlet vänder sig till. Jag hoppas det i alla fall, att det inte är många som har lackleggings alltså.
"Ska man behöva vara granne med en spastiker med bjällror?"
Den här serien, tror det är fyra delar, med klipp av Kristoffer Appelquists bästa från TV-serien 100 % kan jag kolla på om och om igen.
Fantastiskt underbar.
Det är väldigt sällan jag har tålamodet att sitta och titta på en musikvideo. Personer som kunde titta på MTV i timmar förr i världen när det faktiskt var en musikkanal förstod jag mig aldrig på. Men den här videon kan jag inte slita ögonen från, det är någonting som gör den helt underbar, detta trots att varken låten i sig eller Beyoncés röst inte är speciellt bra.
Det faktum att Beyoncé ser fantastisk ut har säkert med saken att göra, och om man bortser från det faktum att man kan "photoshopa" även rörliga bilder så skulle jag nog kunna tänka mig att byta lag för en dag eller två efter att ha sett de här tre yra omkring som hönor.
(Självklart får man inte den fulla effekten i ett grynigt YouTube-fönster, men ändå.)
Det faktum att Beyoncé ser fantastisk ut har säkert med saken att göra, och om man bortser från det faktum att man kan "photoshopa" även rörliga bilder så skulle jag nog kunna tänka mig att byta lag för en dag eller två efter att ha sett de här tre yra omkring som hönor.
(Självklart får man inte den fulla effekten i ett grynigt YouTube-fönster, men ändå.)
Efter fyra dagar!
Tydligen hade A-L köpt en likadan och hennes hade vissnat i princip direkt, men jag kan ju inte veta om det beror på hennes inkompetens eller på att krassen var dålig. Å andra sidan så har ju jag ingen strålande historia med växter så vem är jag att kasta sten?
Spänningen är i alla fall olidlig här hemma för att se hur det här slutar.
En liten toypudel.
Det bidde inget bibliotek för mig idag. Har alldeles för mycket styrelsetjafs för att hitta en lämplig åkatillhumsam-tid. Jag får vara sjukt duktig och få massor av skolsaker gjorde i morgon istället!
Studiebidraget föreslås att höjas.
Bra förslag där!
Jag är så glad att det föreslås att de ska höja studiebidraget med fyrahundra kronor, en höjning som kommer att "täcka en students normala kostnader väl". Bieffekten blir ju att de samtidigt kommer höja hur mycket av studebidraget som räknas in hos bostadsbidraget. Istället för åttio procent som idag, ska istället etthundrafyrtio procent räknas, vilket enkelt uttryckt innebär att man med största sannolikhet kommer att bli av med bostadsbidraget.
Eller vänta nu. Bostadsbidraget ligger på ettusenetthundra kronor. Alltså kommer de personer som har fullt bostadsbidrag att gå back sjuhundra kronor i månaden. Det låter ju helt fantasktiskt underbart.
För det är ju så att man vadar omkring i pengar så som det ser ut i dagsläget. Att bli av med sjuhundra kronor i månaden kommer ju verkligen inte att märkas. Inte ens lite.
Om man nu borser från det faktum att man blir av med sjuhundra kronor i månaden och bara går på delen om att studiebidraget föreslås att höjas fyrahundra kronor, och att dessa fyrahundra kronor "väl kommer att täcka en students normala utgifter", så är ju även det fantastiskt. För i kursen som jag läser nu till exempel så ligger den samlade kurslitteraturskostnaden på dryga tvåtusen kronor. Tvåtusen kronor som jag inte ens i dagsläget har råd med, men förstå vilken skillnad de här föreslagna vältäckande fyrahundra kronorna kommer att göra!
Speciellt om vi åter igen låter det faktum att man efter att ha blivit av med bostadsbidraget kommer att gå back sjuhundra kronor tack vare höjningen av gränsen för hur mycket som ska räknas in vid beräkningen av bostadsbidraget.
Ja, livet kommer att bli "sweet" om det här går igenom.
Jag är så glad att det föreslås att de ska höja studiebidraget med fyrahundra kronor, en höjning som kommer att "täcka en students normala kostnader väl". Bieffekten blir ju att de samtidigt kommer höja hur mycket av studebidraget som räknas in hos bostadsbidraget. Istället för åttio procent som idag, ska istället etthundrafyrtio procent räknas, vilket enkelt uttryckt innebär att man med största sannolikhet kommer att bli av med bostadsbidraget.
Eller vänta nu. Bostadsbidraget ligger på ettusenetthundra kronor. Alltså kommer de personer som har fullt bostadsbidrag att gå back sjuhundra kronor i månaden. Det låter ju helt fantasktiskt underbart.
För det är ju så att man vadar omkring i pengar så som det ser ut i dagsläget. Att bli av med sjuhundra kronor i månaden kommer ju verkligen inte att märkas. Inte ens lite.
Om man nu borser från det faktum att man blir av med sjuhundra kronor i månaden och bara går på delen om att studiebidraget föreslås att höjas fyrahundra kronor, och att dessa fyrahundra kronor "väl kommer att täcka en students normala utgifter", så är ju även det fantastiskt. För i kursen som jag läser nu till exempel så ligger den samlade kurslitteraturskostnaden på dryga tvåtusen kronor. Tvåtusen kronor som jag inte ens i dagsläget har råd med, men förstå vilken skillnad de här föreslagna vältäckande fyrahundra kronorna kommer att göra!
Speciellt om vi åter igen låter det faktum att man efter att ha blivit av med bostadsbidraget kommer att gå back sjuhundra kronor tack vare höjningen av gränsen för hur mycket som ska räknas in vid beräkningen av bostadsbidraget.
Ja, livet kommer att bli "sweet" om det här går igenom.
I morgon?
Igår morse så vaknade jag alldeles överlycklig över att jag inte hade drömt någon mardröm för första gången på omkring en månad. Idag vaknade jag, bokstavligen talat, darrande av rädsla efter ännu en madröm.
"I'm so happy..."
Enda sedan dess att jag bokade biljetten hem till ön så har jag gått runt och trallat och flinat för mig själv. Så nu kan inte ens morgondagens biblioteksutflykt dra ner mitt humör. Inte ens ännu en natt med eventuella mardrömmar kommer att slå ner mig.
Det har dessutom kliat i ögat ungefär sedan jag bokade biljetten; men jag tror faktiskt inte att det har med glädjen över hemresan att göra.
Det har dessutom kliat i ögat ungefär sedan jag bokade biljetten; men jag tror faktiskt inte att det har med glädjen över hemresan att göra.
Solsken.
Nu har jag gjort det. Bokat en hemresa över påsk. Jag ger blanka [svordom] i skola, grupper och projekt. Jag ska hem till pappa och lillebror över påsk!
Bittert.
Jag fick verkligen inget vettigt gjort idag på biblioteket. Usch, vad jag skäms över mig själv. Men i morgon. I morgon! Då [svordom]. Då ska jag få saker gjorda så att sakerna står som spön i backen!
Eller något åt det hållet i alla fall.
Eller något åt det hållet i alla fall.
Ingen sill här inte.
Det är så irriterande att det är den första april idag. Jag gjorde nämligen en grej som ingen tror på utan bara säger "Aa, visst, eller hur. Jag vet att det är den första april idag.". Det är frustrerande!
I alla fall så märkte jag, precis innan jag skulle svänga ut på märkesbacken*, att jag hade cyklat hemifrån utan att ta på mig kjolen! Hur disträ är man inte när man gör en sådan sak? Så det var ju bara att vända på skutan, eller i mitt fall cykeln, och snabbt ta sig tillbaka till lägenheten för att åtgärda kjolproblemet.
Det var ju inte så att jag visade något olämpligt eftersom att jag hade på mig både heltäckande leggings och ett långt linne, men ändå. Cykla hemifrån utan att komma ihåg att ta på kjolen? Jag har då aldrig varit med om något liknande!
*En backe målad med märken som leder upp till lokalerna på campus.
I alla fall så märkte jag, precis innan jag skulle svänga ut på märkesbacken*, att jag hade cyklat hemifrån utan att ta på mig kjolen! Hur disträ är man inte när man gör en sådan sak? Så det var ju bara att vända på skutan, eller i mitt fall cykeln, och snabbt ta sig tillbaka till lägenheten för att åtgärda kjolproblemet.
Det var ju inte så att jag visade något olämpligt eftersom att jag hade på mig både heltäckande leggings och ett långt linne, men ändå. Cykla hemifrån utan att komma ihåg att ta på kjolen? Jag har då aldrig varit med om något liknande!
*En backe målad med märken som leder upp till lokalerna på campus.