Jag tyckte i alla fall att det var roligt!

Här anstränger man sig och gör sig till och allt man får tillbaka är... dåliga saker! Har visat sig att min lagboksgrej inte gick hem riktigt som jag hoppades. Jag tyckte att det var fruktansvärt roligt men de flesta som jag känner är istället helt förfärade och beter sig som jag är en kokotant med nitton katter hemma.

Tydligen så är det inte "normalt" att göra lagboksmjukporr på fredagskvällarna, men jag kan meddela alla er om att jag har inte en endaste katt - inte ens en i halm!

Fiskkillen.

Idag i Vadstena så var det en kille som sålde fisk. Han var så otroligt lik någon, gester, tal, allt utom det fysiska utseendet! Det är som om jag har träffat honom förut. Vilket jag ju inte har, men det stör mig något så otroligt att jag inte kan minnas vem han påminner om. Vem han var en avbild av.

Det här kommer förfölja mig för alltid.

Dumma.

Efter att ha spenderat dagen i Vadstena, följt av julpyntande i lägenheten så satte jag mig klockan 17.50 framför TV:n för att se på det alpina. Klockan 18.32:

Han säger: Hej

Jag säger: d vöckte mif!!!!!!! [Alltså: Du väckte mig, jag var nyväckt och skrev utan att titta efter först.]

Han säger: Förlåt Jag ska inte störa

Jag säger: För sent för det! Du kan inte väcka mig och sedan gå

Han säger: Förlåt, men jag visste ju inte att du sov

Jag säger: Klart du inte kunde göra, men nu är jag vaken och vill bli underhållen

Egentligen är jag mycket, mycket arg. Att somna framför något jag verkligen vill se är bland det skönaste jag vet, speciellt som jag inte riktigt kan minnas när jag senast sov ordentligt. De senaste dagarna har det varit sena nätter och tidiga mornar. Och så blir jag väckt?! Oförskämt! Sedan inser jag ju att jag får skylla mig själv som glömde datorn på, men det hör inte hit!


Är det bröllopsklockor jag hör månne?

I fredags så frågade min lagbok om han fick bjuda hit en kompis över helgen. Eftersom att jag är en underbar ägare så sa jag självfallet ja.


Först när hans kompis kom hit så satt de vid matbordet och pratade lite.


Lite senare på kvällen så hade de kvällsfruktstund i fåtöljen.


Sedan blev det läggdags och jag bäddade ner dem i sängen.


Efter ett tag så gick jag tillbaka för att se om de hade lyckats somna och då...
Ja, det blev lite spänt vid frukosten.


Kremering med Gammelnalle.

Jag genomförde förut ett inte alltför graciöst fall när jag satte upp mina julgardiner vilket resulterade i en trasig pall och en väldigt ond hand. Aj.


Och jag vet att man inte får pynta innan första advent, men jag hade tid ikväll - på söndag har jag inte det.

Now all that's left of me, is what I pretend to be.


Morgon, Ja. God, Nej.

För det första: Jag mår så fruktansvärt illa, det kan inte vara lagligt att tvinga upp folk vid den här tiden för att sedan förvänta sig att de ska äta frukost.

För det andra: Hur i hela fridens namn ska jag klara kursen som börjar på måndag? Då börjar vi klockan åtta i princip varje morgon.

För det tredje: Jag kan inte bli av med känslan att jag har glömt att packa ner något viktigt till tentan.

En bra egenskap bland studenter.

Tenta klockan åtta imorgon bitti och ikväll är det fulvinsfest i min korridor. Tack och lov för att jag inte störs av sådant när jag ska sova.

OBS. Det här är ingenting Du ska veta.

Jag minns inte när jag började, jag tror att det var i åttan eller nian, möjligen sommarlovet däremellan. Jag är oförmögen att placera saker på en tidsaxel, minns aldrig när. Inte ens stora saker, som till exempel Twintower-grejen. Jag har ingen som helst aning om vilket år det skedde, jag har hört årtalet säkert hundra gånger - men sådant fastnar inte hos mig.

Jag var aldrig något extremt fall. Jag bara behövde veta att det fanns där. När det försvann dröjde det trogen inte speciellt innan det blev ersatt, jag minns inte riktigt. Det pågick aktivt under olika intervaller under några år, sedan mer och mer sällan. I år skulle bli mitt första år utan. Så blev det inte riktigt; jag gav efter en gång - i våras tror jag att det var, jag minns inte varför men jag minns att det hände.

På senaste har det varit väldigt, väldigt svårt att låta bli. För varje gång jag vill blir det dessutom svårare att stå emot. Ikväll är en sådan kväll, och det är fruktansvärt jobbigt att försöka låta bli. Jag antar att jag hoppas att om jag skriver det här, så går det över lite. Om jag skriver det här så kanske jag lyckas stå emot en gång till.

Jag har sett den där stubben förut.

Och här gick jag och trodde att jag var klar med posten, att jag kunde glömma bort ilskan och gå vidare i mitt liv. Icke. Idag när jag kom hem låg det en avi i min brevlåda. Eftersom att jag visste att jag inte beställt något och att ingen skickat något så undrade jag förstås vad det var.

Det tog ett tag men så föll poletten ner. Min beställning från Adlibris, vad annars kunde det vara? Men jag har ju valt att alltid beställa kurslitteratur från Adlibris, oavsett kostnad, just för att slippa posten. Det visade sig att de hade beräknat att mina böcker skulle få plats i brevlådan, alltså så skickade dem det med B-post. Så i första hand är jag nu arg på Adlibris, i andra på posten för att de inte såg till att den fick plats i min brevlåda. För de åker ju knappast ut med ett paket och märker att nej här gick det inte in och sedan kör det till utlämningsstället. Nej. Det var någon äcklig gubbe eller tant på posten som beräknade att den inte fick plats. Så okej, jag är bara arg på posten.

Nu måste jag till äckelRyd igen.

Jag vann.

Ibland är det så roligt med folk som inte kan ge sig när de har fel. Som till exempel i följande SMS-konversaton med en pojke jag känner - som för övrigt är bosatt i Stockholm:

Jag: Jag ska ut och gå till affären nu i mörkret. Avskyr det, är alltid så rädd. Gör mig sällskap?
Han: Ok, kommer. Vi möts i parken!
Jag: Gulligt babe, men parken längre längre bort än affären.
Han: Omvägar är bra för hälsan.
Jag: Absolut, men nu är det ju mörkret jag är rädd för att vara ensam i.

Efter det, ingenting. Han insåg att han var besegrad men var för mycket av en kyckling för att erkänna det.



När jag kom hem från affären så hade någon med nyduschat hår varit i korridoren. Luktade alldeles underbart av schampoo och/eller balsam. Lukten följde mig ända tills dess att jag öppnade dörren till min korridor, för där pågick det en fulvinsflyttning. Inte riktigt samma mysiga doft...


 


Nu då?

Så. Nu har jag gjort två övningstentor och jag klarade båda. Och nu är jag uttråkad. Ska fortfarande läsa igenom två och göra en, men läsningen hade jag planerat till ikväll och görningen till imorgon förmiddag. Så vad ska jag göra nu? Läsa i boken, njet - det kan jag inte koncentrera mig på efter det att jag har börjat med tentorna. Anteckningarna kollade jag lite på igår innan styrelsemötet...

Är jag sysslolös nu? Det låter ganska otroligt, men jag kan väl inte hjälpa att föreläsaren på den här kursen har varit så bra att jag känner att jag har den koll som krävs efter den här extremt minimala ansträngningen? Och i och med att jag skrev de så jinxade jag precis tentan. Typiskt. Jag kommer säkert sitta där på fredag som ett frågetecken och inte ens lyckas skrapa ihop fem poäng.

Självklarheter.

Eftersom att det här är min enda egentliga hela pluggdag jag har inför tentan på fredag, i kombination med att jag i princip inte har pluggat någonting alls inför denna än, så har jag såklart passat på att storstäda lägenheten de här fyra timmarna jag har varit uppe hitintills idag.

Jag älskar snön!

Det är så underbart när det är som det varit idag. Blir så otroligt kär när jag går omringad av kyla och snö. Jag förstår inte hur folk kan bli deprimerade såhär års. Det är ju så romantiskt och alldeles, alldeles underbart.

Trött.

Det är mer tröttande än vad man tror att ränna runt på Tornby. Fick tag på nästan allt jag satt mig för att få tag på. Vantarna jag köpte var till och med på rea. Inte fy skam det inte.

Inhandlade dessutom en hel del julsaker, vissa mindre nödvändiga än andra - men väldigt fina allihopa.

Just det: Fick min mobil idag.

Min enda brist.

Jag: Jag är bäst på allt, förutom på att skriva mitt namn i snön

Han: Naturligtvis

Jag: Då är jag bara näst bäst, tredje bäst om någon med långt namn och många i:n, Å:n, Ä:n eller Ö:n är med och tävlar

Han: Skrattar


På MSN.

Självfallet taget helt ur sitt sammanhang.

Jag : Snart som idag snart?
Han: Japp! Men snart som i "inte riktigt än" snart
Jag:  Så du tänker dumpa mig för ngn som du ändå snart kommer vara otillsammans med igen?! Jag känner mig sårad och utnyttjad

Han: Lägg av (msngubbe med tungan ut genom munnen)
Jag: Jag borde ha anat det efter supgrejen. först så går du on and on om att du vill ordna ett surpriseparty för mig, och så frågar du om jag smakar gott och sedan, dolken i ryggen "jag ska iväg snart"
Han:  Har du inget att göra?? Eftersom du lägger så mycket energi på att bygga upp ett senario som är grundat helt och hållet på tomma egentolkningar? (gladgubbe)
Jag: Gud jo, jag har tenta på fredag och jag har inte börjat plugga ordentligt än. Men att bygga upp egna scenarior grundade helt och hållet på tomma egentolkningar är mycket roligare

Han: (gladgubbe)
Jag: (gladgubbe)


Idag är inte igår.

Igår var jag duktig och började plugga klockan nio. Idag är klockan snart tolv och jag har inte ens börjat.

Och historian fortsätter.

Idag så finns min mobil åter igen i historiken på Postens hemsida. Sorterad i Göteborg. Den dyker visst upp där varannan dag. Och, ja - jag är besatt av det här.

Helomvänding på mindre än 10 sekunder.

Hallåan på SVT1: Och nästa gång vi träffar Svensson Svensson är om två veckor...
Jag: Idioter! Sådär kan ni ju inte göra! Ta inte bort Svensson nästa vecka för att ni ska sända något äckligt UR-program!
Hallåan på SVT1: eftersom att det då sändningar från den alpina världcupen och damernas slalom.
Jag: Ja! Vad roligt!

Allt för mina vänner.

För ett tag sedan så vek jag ju ut mig. Den manliga bekanta till mig som var den som stod för påtryckningarna bakom detta var inte speciellt nöjd med resultatet. Han tyckte det var fusk att jag hade på mig kjolen. Så, för att blidka honom bjuder jag nu på en bild från härom morgonen; tagen innan jag tog på mig kjolen.


En rolig historia.

Igår, någonstans kring tvåsnåret på eftermiddagen, så fanns min mobil i Göteborg - enligt historiken. Den var sorterad och vägde 0,4 kg. Allt var frid och fröjd.

Idag är det borta igen! Hur i hela fridens namn går det till? Det kan ju aldrig försvinna från historiken? Eller jo, det kan den ju uppenbarligen.

Så nu är min mobil borta. Igen. Det finns inga ord starka nog för hur mycket jag avskyr posten.

Tentapluggandet har börjat.

Nu har jag varit duktig och suttit ända sedan klockan nio och gått igenom varenda paragraf som vi pratat om under den här kursens gång. Det är ett par stycken som har hunnits med... Mina favoriter är dock:

1 § 2 st. 3 p. FlL
"Samma rätt har också en arbetstagare som...
...stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsättning att arbetstagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med denna förälder."

- Det händer säkert ofta att ett par som har varit gifta fortsätter att bo tillsammans efter det att de skiljt sig. Och hur hemskt är det inte att skriva att någon som har haft barn? Det betyder ju att barnet har avlidit. Undrar vem det var som kom på att de var tvugna att ta med det i lagtexten - oavsett vem hade ju det snubben/snubbinnan en väldigt morbid syn på verkligheten.

2 kap 1 § AML
"Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande också med hänsyn till sjösäkerhetens krav.

Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.

Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.

Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas.

Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.

Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar."

- Det kan inte bara vara jag som hör Martin Luther King stå och skråla fram det här i sann I have a dream-anda när jag läser denna.



Lite rolig by the way-information är att jag hela tiden tänkt att jag har sex dagar på mig att plugga till tentan. Sedan kom jag på att jag ska till Tornby på måndag, på tisdag har vi i princip en heldag i skolan, och på torsdag har jag ett övningstillfälle i externredovisning som jag gärna vill gå på eftersom att det även kommer att vara föreläsning den gången. Helt plötsligt hade jag bara tre och en halv dag på mig.

Mailkonversation mellan mig och pappa.

Jag: Har du buffétidningen? På sidan 31 finns det en rätt som ser jättegod ut, om man tar champinjoner istället för kantareller. Kanske något till juldagen eller något sådant?

Pappa: Hej! Det är värt att prova. Förhandling ang svamp får väl genomföras före inhandling.

Jag: Okej, men då måste jag få påminna om den äckliga daggmasksoppan som Hans gjorde härom sommaren på kantareller. Ända sedan dess mår jag illa bara av lukten.

- Jag känner på mig att det kommer att bli en hetsig diskussion under julmatslistningsskrivningen.
- Möjligen även en otrevlig scen vid ICA MAXI:s grönsaksavdelning.

Jag vill hem till ön, NU!

Där är det en decimeter snö på marken, träden är täckta, kallt så att allt gnistrar och strålande solsken!

I'm better now.

Okej, nu har jag lugnat ner mig. Är inte speciellt arg alls längre. Inte överhuvudtaget faktiskt. Det är en egenskap jag inte gillar med mig själv. Jag är alltid arg i ungefär två sekunder, väldigt irriterande när man är arg på någon specifik person. Speciellt om den personen vet om att det kommer vara över om ungefär fem minuter.

En gång för längesedan på msn. Jag hade skrivskrikit och hatat och loggat ut med några trevliga avslutningsord i stil med "dra åt..." eller något liknande. Ungefär tio minuter senare på msn:

Jag: Hej...?
Han: Hej.
Jag: Du var kvar. Var rädd att du skulle ha gått.
Han: Nej, jag antog att du skulle komma tillbaka. Du brukar göra det.
Jag: Förlåt. Det var inte meningen att vara elak.
Han: Jag vet. Det gör ingenting. Men du måste försöka att inte brusa upp.
Jag: Ja, jag lovar att försöka att inte göra det igen.
Jag: Så ofta.
Jag: Åtminstone inte igen den här veckan.
Han: Ja, det låter som ett rimligt löfte. Tur att det är torsdag idag.

Idag så var jag i och för sig arg på allt och alla. De knappa två timmar jag behövde spendera bland andra människor var inte trevliga. Åtminstone inte för dem som behövde stå ut med mig. Men vill att ni utsatta ska veta att jag kämpade hårt för att inte säga något elakt som jag egentligen inte menade, men som jag ville säga bara för att jag var arg. Så jag ger mig i alla fall en guldstjärna.

Speciellt jobbigt var det när två personer påpekade att vi aldrig varit i den salen vi var i idag, även att jag visste att vi varit där åtminstone en gång - då var jag påväg genom taket. Tydligen så var de borta just den gången, så det var ju tur att jag var kapabel att tygla mig.

Jag brukar faktiskt vara bra på att dölja mitt egentliga humör, idag gick det inte. Nästan två timmar och inte en enda oanständighet kom från mig. Jag, i princip, grymtade mig igenom timmarna, kände att ord var farliga.

A-L, med en aning av "skräck" i rösten när vi var på väg från övningarna: Du verkar lite... off idag?
Jag, anstränger mig massor för att inte börja skrika svordomar: Ja, idag hatar jag allt och alla.

Nu i efterhand vill jag lägga till detta till dig A-L, vilket jag borde gjort redan då - även om det nog var ganska uppenbart:
Inget personligt gentemot dig, bara generellt allt och alla.

Innehåller svordomar.

Ni vet när man går runt och tänker "Nu, jävlar. Nu finns det ta mig fan ingenting som skulle kunna få mig på sämre humör. Det finns ingenting som skulle kunna få mig att bli argare än vad jag redan är!"?

Då går det förbannade cykellåset itu. Bokstavligt talat så fallar det samman. Låsfunktionen fungerar, men låskolven lossnar från änden på vajern. Jävla, helvetes jävla skithelvete!

Jag är så arg att jag inte vet var jag ska göra av mig själv.

Jag vill ha någon att skrika, slå och sparka på. Nu.

Irriterande.

Jag blir så arg. Självklart så hade boken som jag beställde tillsammans med mobilen kommit till min brevlåda idag. Boken som för övrigt skickades efter det att mobilen skickades. Dumma Posten.

Allt som vanligt.

Självklart så kan man inte lita på att posten gör sitt jobb. Paketet har inte ens passerat något sorteringsställe än.

Det känns som om det är kvällen innan julafton.

För jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att min mobil kommer redan imorgon!
Jag vill ha imorgon, vid tiosnåret, nu!

När jag ska på styrelsemöte åker alltid de finaste fram...


Värme.

Igår kväll när jag kom hem från styrelsemötet så kände jag hur en kall pust mötte mig när jag klev in genom dörren, och då kände jag att det kanske var dags att sätta igång värmen i lägenheten. Så idag skedde det. Ställde först in elementet på tre (av fem). Efter ungefär tio minuter ställde jag ner det till tvåan. Nu är det nere på ettan.

Men jag ska inte låta mig själv stänga av det. Bara möjligen att jag drar ner till snöflingan, jag vet inte vad den betyder - men det borde ju vara bättre än att ha det på nollan i alla fall.

Idiot! Snobb! Dumma!

Jag är nöjd och vill berätta om min nya mobil för en kompis som är sjukligt imponerad av färgen babyrosa så skickar ett sms.

Jag: Jag har beställt en mobil med färgen baby pink!!! LG KU990 viewty!
Hans svar: Den är jättebra, men gammal. Den svarta har funnits i nått år.



 


Inte för dig som känner mig.

När det här stycket är slut så vill jag att alla som känner mig och de som träffar mig om dagarna och liknande ska sluta läsa. Det jag kommer skriva i fortsättningen är ingenting som ni ska veta om. Det är något jag måste få ut mig, men någonting som ni inte har med att göra. Om ni är dumma i huvudet och läser så är det upp till er att se till så att jag aldrig någonsin får reda på att ni läst, för då kommer jag att hata er för alltid. Så sluta att läsa nu.



















I slutet av sommaren så hände en sak som totalt vände upp och ner på mitt liv så som jag levde det. Det försvann en person, den person som var viktigast av alla för mig, ur mitt liv. Åtminstone i den formen som denne innehade. Jag bröt ihop totalt. Från det att jag läste det där äckliga, vidriga mailet som jag fick en dag så försvann allt. Ljuset slocknade. Jag låg och grät hela dagarna i sängen och läste töntiga romanböcker, jag var knappt utanför mitt rum om det inte var absolut nödvändigt. Det här var några veckor innan jag skulle åka tillbaka till Linköping, men det fick mig att vilja åka direkt och jag gjorde det nästan. Turligt nog så gjorde jag inte det.

Saken är den att jag har inte återhämtat mig. Tvärtom. Jag blir mer och mer apatisk för varje dag. Jag går i princip upp, går till föreläsning om jag har det, sedan går jag hem och i princip stirrar i väggen. Att låtsas som om att allt är som vanligt under den tid jag är bland folk tar all den lilla kraft jag har kvar i mig. Ingenting spelar någon roll för mig längre. Jag ser allt förfalla runt omkring mig och jag bryr mig inte ens.

Man lär sig någonting av allting sägs det ju. Av det i slutet av sommaren har jag lärt mig tre saker. Jag har lärt mig att jag var någon helt annat än den jag trodde att jag var, jag trodde inte att jag var en sådan som bryter ihop så totalt på grund av någonting sådant. Jag har även lärt mig, eller snarare så är jag förbryllad över, att jag av någon anledning inte började skära mig igen på grund av det här. Jag har verkligen ingen aning om varför. Dagligen så tänker jag tanken, men än så länge har jag inte handlat. Det här om någonting borde ha väckt den björnen tycker jag. Det tredje jag lärt mig är att jag är förmögen att älska, och det är ingenting jag uppskattar att ha lärt mig måste jag ju säga.

En sak jag har lärt mig sedan det i somras  är att tiden läker inte sår ett endaste jävla dugg. Såren blir bara värre och värre för varje dag som går. Missförstå mig inte, vissa dagar är definitivt bättre än andra, men vad är poängen med det när det så ofta kraschar igen totalt. Ingen enligt mig.

Och nu. Jag orkar inte längre. Jag är helt slut. Jag har inga som helst krafter kvar. Jag vet inte var någonstans jag ska ta vägen med mig själv. Jag vill inte längre.

Självplågeri när det är som bäst.

Har suttit och kollat på samma trettio sekunders del av ett klipp om, och om, och om, och om, och om... igen.
Varje gång så dör en liten bit till av mig.

Äntligen!

Min mobil börjar närma sig den åldern då mobilen inte mår så bra längre. Eller den har befunnit sig i den ålder i bortåt ett år. Jag har länge varit på jakt efter en värdig ersättare men det har varit omöjligt. Ända tills idag. Idag föll jag alldeles huvudstupa för en mobil. Det vill säga det första kriteriet när det kom till mitt mobilköp. Jag ska älska utseendet. Ytligt men sant.

Eftersom att jag har haft en specialare, Nokia 7370, nu de senaste åren så kunde jag inte gå över till att ha en vanlig svart tråkig sak. När jag nu hittat någon som utseendemässigt levde upp till kraven så var det med visst vemod som jag letade upp specifikationerna. Skönhet och användningsbar brukar ju inte vara synonymer i sådana här sammanhang, det är då inte det med mobilen jag har nu, 10 mb minne utan möjlighet till att skaffa mer. Glädjen när jag läste igenom specifikationerna på mobilen jag blivit kär i var väldigt tillfredsställande när jag insåg att den var underbar.

Den klarade dessutom det absolut största kriteriet av alla. Den nya skulle inte bara fungera med 3G. Alltså kan jag då och då av nostalgiska skäl även i framtiden dra fram min Nokia, som jag avgudar över allt annat, och använda den. Jag är väldigt nöjd.

Nu återstår bara det värsta. Väntan.

Jasså? Ni undrar vilken färg den nya har? Baby pink såklart!


LG KU990 Viewty Baby Pink

Ifall jag somnar nu, lovar du att jag aldrig vaknar igen då?

Så jag går runt och är [svordom] nöjd över det faktum att jag lyckades tajma min läsning exakt med tiden som fisken tog i ugnen. När jag läste sista ordet så ringde äggklockan.

Sedan. Två sekunders maximal lycka. Följd av omedelbar krasch. Mörker. Svart. Fan.

Jag blir så trött.

Så jag kliver in genom dörren och går som vanligt för att hälsa på Gubbarna och inser att det är något som luktar underligt. Kan inte se något ovanligt i buren men lukten är allt annat än mysig. Öppnar fönstret för att vädra.

Håller på och pysslar lite. Byter kläder, tar ut linser, sminkar av; vanliga kommahem-saker alltså. Efter en knapp halvtimme så ser jag anledningen till lukten. På matbordet står ett filmjölkspaket. Det filmjölkspaketet som jag tydligen glömde att ställa in i kylen i morse efter frukosten. Typiskt.

Ifall ni hört något annat så är det en lögn!

Jag vill passa på att klargöra en sak här: Jag har inte strulat med en gammal professor (eller en ung som använder gubblukt heller för den delen) (eller en oprofessorgubbe) (eller en ung oprofessorgubbe som använder gubblukt).

Det är mitt nya schampoo och balsam som luktar after shave alá gubbe.

"Presenter" som jag har målat och gett bort.


Det händer alldeles för ofta.

Har precis diskat undan efter middagen. Har torkat av  bänken. Hänger fint upp den ursköljda disktrasan med en egenhändigt målad Supergirl på. Hänger upp mina limegröna diskhandskar över kranen. Vrider huvudet en halv centimeter åt vänster. Ser en stekpanna. Odiskad. Ser en kastrull. Odiskad. Fan.

Jag avskyr när det vägrar att inte finnas.

Seems like just yesterday You were a part of me I used to stand so tall I used to be so strong Your arms around me tight Everything, it felt so right Unbreakable, like nothing could go wrong Now I can't breathe No, I can't sleep I'm barely hanging on Here I am, once again I'm torn into pieces Can't deny it, can't pretend Just thought you were the one Broken up, deep inside But you won't get to see the tears I cry Behind these hazel eyes I told you everything Opened up and let you in You made me feel alright For once in my life Now all that's left of me Is what I pretend to be So together, but so broken up inside Swallow me then spit me out For hating you, I blame myself Seeing you it kills me now No, I don't cry on the outside Anymore...


Ont.

Idag är det ingen speciellt rolig dag. Har hållt på med att ta bilder och ordna med annonsen för gubbarna. Det är så hemskt, och jag mår fruktansvärt dåligt av att hålla på med det här. Jag kan inte förstå att de inte kommer att vara kvar här hos mig...




Det bästa jag läst på länge!

Ni vet sådana där böcker som är fyllda med citat? Jag har hittat ett som jag verkligen tycker ska hamna i en sådan bok för det är så fantastiskt, underbart och roligt.

"Imorgon är det maskerad på dagis. Och Nova har lite passande valt att klä ut sig till kanin. Smart säger jag eftersom pappa hade hela studion full med kaninöron."
- Bingo Rimér

Självklart så skall bilden, som finns att se i inlägget på bloggen, på pappa omringad av kaniner finnas med i boken!

Kvällserbjudande!

Fem kronor till den pojke som kommer hit och sällskapar med mig i natt!
Inget hanky panky, bara sovning.*


*Förutsatt att du inte är lång, använder en sexig parfym och är rolig - då finns det möjlighet för åtminstone en puss. På kinden. Eller någonstans däromkring.

I en strut!

Jag är väldigt onyfiken som person, eller ska väl kanske förklara det som så att jag är en mästarinna på att dölja om jag är nyfiken. Nu är det dock något jag är nyfiken på. Och det är jättesvårt att inte visa det. Jag har varit nyfiken hela dagen lång, ända sedan jag läste kommentaren som skrevs för omkring tjugotvå timmar och tjugosju minuter sedan.



Jag hade för övrigt ingen som helst aning om att djur betydde knark? Jag trodde att det var någon idiot som på fullaste allvar frågade mig om jag föredrog hundar eller katter i ett inlägg som bland annat innehöll en, något indirekt, beskrivning av att en överdos inte hade suttit helt fel. Men nu vet jag. Och alltså har jag lärt mig något även idag!

Nervös väntan.

Jag har precis korrläst en sak som min pappa har skrivit och jag har lite dåligt samvete. detta  eftersom man nu är PM-skadad och därför är extremt känslig för "fel". Det blev en del rött i dokumentet. En hel del rött till och med. Hoppas att han inte blir arg.

Förhoppningsvis så har jag inte ett hatmail som ligger och väntar på mig i morgon bitti, och framförallt så hoppas jag att han redan har köpt den fina termosmuggen från Å som jag har hintat, inte bara en utan två gånger, om att jag vill ha i julklapp. För om han redan har köpt det så är han för småländsk för att inte ge mig den.



På tal om P så pratade jag med honom i telefon förut idag och han berättade då att min mormor skulle ha åttioårskalas den tredje januari. Jag trodde att min mormor var närmare nittio än åttio. Man lär sig något nytt varje dag!

Jag är så bra på att laga mat att det nästan skrämmer mig.

- Jag ville bara få det på pränt.

I wanna fly.

Det pratas alltid om hur lätt det är för människor, och då speciellt unga sådana, att få tag i droger. En eller två gånger om året ända sedan i sjuan har man fyllt i sådana där drog- och alkoholenkäter.

Jag har aldrig vetat hur jag ska göra för att få tag på droger, det har aldrig varit enkelt. Jag vet knappt hur droger ser ut och jag vet definitivt ingenting om mängder. När man hör att någon blev tagen med 10 mg kokain så vet jag inte om det är mycket eller lite, drogratio är ingenting jag kan någonting om.

Men. Nu skulle jag gärna vilja komma i kontakt med någon som har connections. Jag vill ha något med ordentlig styrka. Jag vill försvinna helt, ju längre desto bättre. Överdosrisken är jag villig att ta, faktum är att jag inte ens är säker på att jag skulle kalla det för en risk - utan jag skulle nog välja ordet chans istället. Så om någon vet något..

Beslutsångest.

Jag kan för mitt liv inte bestämma mig för om jag ska åka och handla idag eller imorgon. Egentligen så hade jag bestämt mig för att åka idag, men så kom jag på att det vore smidigare om jag åkte efter föreläsningen imorgon. Nu är ju det dock ett problem. Regnet. För idag regnar det inte. Imorgon så ska det regna enligt SMHI, men sådant där är ju som huvudregel ganska så luddigt och opålitligt.

Förutom regnet så utgör även maten en märkbar påverkning i beslutet. Hade nämligen tänkt att köpa en grillad kycklig imorgon till middag. Visserligen skulle jag kunna köpa en kyckling idag, men jag har några andra saker som inte passar till den grillade kycklingen så som jag vill avnjuta den* som är sista användningsdag för idag.

Alltså står valet mellan att vänta tills imorgon och hoppas att det inte regnar då, och att åka idag och därmed strunta i kycklingen.

Ett tredje alternativ vore förstås att ta en promenad och då svänga förbi Coop och köpa lite frukt och grönt och sedan vänta med resten av handlingen till helgen. Alternativt att jag svänger förbi Coop imorgon efter föreläsningen och köper frukt och grönt och sedan åker och handlar i helgen.

Alldeles för många valbara val för att jag ska kunna välja något.


*Självklart kommer jag inte äta en hel grillad kyckling på en och samma gång.

Puss, någon?

Jag har aldrig varit med om något liknande! Idag; massor av timmar efter intaget och två tandborstningar senare känns det fortfarande som om jag har ätit en eller två råa vitlökar. Inte mysigt. Inte mysigt alls.

The lawbook is very, very dirrty. - Om man försöker.

Läser i lagboken om att man som skyddsombud skall se till att arbetsplatsen har en tillfredsställande miljö.

Jag: Det borde vara ganska enkelt att vara skyddsombud på en bordell.
A-L: Ja det borde det ju vara.
Jag läser vidare i paragrafen: Tydligen ska de även vaka över skyddet mot ohälsa . Det måste ju i bordellfallet vara att skyddsombudet ska se till att det finns gott om kondomer?
A-L: Varifrån får du allt?
Jag: Jag vet inte riktigt. Men jag slog i huvudet som barn, kanske finns det något samband.
A-L: Jag slog i ryggen, vad betyder det tro?
Jag: Att du får ett fattigare liv kanske?

Sexbok på olika vis.

Efter mötet idag så lagade, och åt, vi en gemensam middag för att lära känna varann som det heter.

Det näst roligaste kännandet var att en herre i gruppen läser, och tittar på bilder, i Jenna Jamesons bok.

Det roligaste var att en annan herre i gruppen har den som ljudbok vilken han, enligt egen tvivelaktig utsago, lyssnar på när han åker bil.** I ljudboken så förklarar de bilderna för er som undrade.


Maten var för övrigt god, och som grädde på moset kommer jag inte bli förkyld den närmsta tiden efter att mängden vitlök på förrätten var väldigt... omfattande.

Uppskattad..

En sak som är lite lustig är att de dagar jag inte skrivit något här så får jag i regel alltif en ny toppnotering i kurvan av besökare. Det måste alltså betyda att alla är så glada att jag inte skrivit något att de i lyckoruset  över mitt frånfälle går in här. Roligast är när jag varit borta ett par dagar och det helt plötsligt varit x antal personer flera här inne under alla de dagarna än vad det annars är.

Så om jag slutade att skriva helt, skulle jag ta över platsen som etta på alla blogglistor som finns. Lite som konstnärer och liknande som blir kända efter sin död. Jag avnjuts bäst när jag inte finns alltså. Det är ju mysigt.

Varför, Varför, Varför!?

Läste att Linda Isacsson ska bli programledare för nya Expedition Robinson. Varför?! Jag förstår det verkligen inte. Jag hade precis lärt mig att acceptera att det nu ska produceras av TV4, en kanal som inte har åstadkommit något vettigt sedan Fångarna på fortet - the early years. Var de verkligen tvungna att välja den odrägligaste programledaren i Sverige? Hur i hela fridens namn ska jag stå ut det?
- Usch, nu blev jag på dåligt humör.

Amen.

Utdrag ur sms från någon som känner mig alldeles för väl:

"Accepterar man din vänskap så får man också de milda vredesutbrotten på köpet. Men de går över illa kvickt."

Bikt.

Igår så gjorde jag någonting som är ett big no-no i min värld. Jag köpte färdiggjorda plättar. Så gör man inte. Det gjorde inte det hela bättre att jag till detta åt färdigköpt soppa som jag hade kvar i kylen sedan häromdagen.

Till mitt försvar:
* Jag hade inga som helst plättingredienser hemma, och att inhandla allt sådant på Coop, det är inte billigt.
* Eftersom att jag inte hade någon cykelkorg hade det blivit jättekrångligt att få hem alla ingredienser.
* Även om jag hade haft allt så hade jag förmodligen inte orkat göra plättar själv, jag hade åtminstone inte hunnit klart innan illamendet kom tillbaka.
* Soppan köpte jag häromdagen när jag mådde illa och insåg att det var det eller inget att få i mig, det hade alltså varit slöseri att inte äta upp innehållet i det redan köpta paketet. Vilket jag i och för sig inte gjorde, finns fortfarande en portion kvar. Extremt dryg den där soppan.

På rasten under föreläsningen igår.

A-L: Min tandläkarare visade mig hur man gör för att borsta visdomständerna, det skapas tydligen små fickor där om man inte gör det rätt.
Jag: Det är jätteenkelt att borsta där om man har eltandborste.
A-L: Går det? Hur gör man det?
Jag: Ja, den är ju så liten så är bara att köra in den där inne.
A-L: Jasså, men jag brukar borsta baksidan av framtänderna, går det med en eltandborste?
Jag: Ja. Det är klart, det är ju som en vanlig tandborste bara att den är mindre, rund och durrar, dessutom blir det mycket renare.
A-L: Okej, jag funderar på att önska mig en sådan i julklapp. Det finns väl sådana som säger till när det gått två minuter?
Jag: Ja, fast de är ju dyrare, de kostar väl någonstans kring sju-niohundra tror jag.
A-L: Vad billigt! Jag trodde att de kostade typ tretusen eller något.
Jag: Nej, min är en sådan som inte säger till och den kostade tvåhundrafyrtionio eller något sådant.
A-L: Jasså. Då ska jag nog önska mig en i julklapp!

På promenad med Pickford.

Annuendag och Pickford går förbi baksidan av Kårallen efter att ha varit på bondgården och tittat på marsvinen och kaninerna. Från Kårallen hörs skrålande och genom fönstrerna ser man livfulla* studenter omkringhoppandes.

Annuedag: Det verkar som om deras lördagseftermiddag är lite mer livad än våran.
Pickford: Definitivt, här ute går vi osminkade och blöta medan de håller på sådär.
Annuendag: Ja... Jag funderar på att kanske åka förbi Coop och köpa lite frukostgrejer.
Pickford: Och jag ska hem och titta på Du är vad du äter.



*Alkoholpåverkade.

Lite ditten och datten in tha world of gnäll.

* Usch så tråkigt det känns att inte vara hem-hemma nu när det är helg och allt.
* Ifall jag vore vidskeplig skulle jag skylla min misslyckade tenta på att jag den här gången inte hade anmält mig till omtentan redan från början - något som jag annars alltid gjort.
* Varför kan det inte vara fint väder för?
* Varför skiljs vi åt i osämja så ofta? Det är så onödigt.
* Trött jag blir på att det ligger ett seminarium efter jul.
* Jag måste samla ihop lite krafter och städa min lägenhet.
* Varför kan jag inte vara mer engagerad i studierna?
* Och så vidare.

Jag är lättguidad! Något att skriva med i CV:t inför sommarjobbet.

"tro mig, du är inte den enda jag hjälper. och ärligt talat så är det lättare att guida dig än många andra"

Jag tänkter självklart inte berätta vad det var jag blev hjälpt med, så mycket roligare om ni får använda er fantasi.

Hej igen!

Så; när jag kom hem från dagens föreläsning så mådde jag inte illa. Tänkte därför att det var bäst om jag började laga middag direkt så att jag hann äta innan det kom tillbaka. En klockan tre-middag är bättre än ingen middag tänkte jag.

Klockan tre var middagen som planerat klar och jag fann mig själv sittandes vid bordet stirrandes på en tallrik med ugnspotatis i ströbröd, fisk, morötter och haricot vert. Nu, fyrtio minuter senare, sitter jag vid bordet och stirrar på en tallrik med ugnspotatis i ströbröd, fisk, morötter och haricot vert. Tallriken står borta på diskbänken, jag klarade inte av att ha lukten så nära mig. Jag antar att jag borde ha lagat något som fortfarande är gott efter en uppvärmning. Men jag trodde faktiskt att jag skulle hinna.

Jag blir så trött.

För att klara tentan behövde jag femton poäng, jag hade tretton. Dessutom glömde jag bort om jag hade schampoonerat håret nu när jag duschade eller inte, så fick göra det en gång till - i fall att.

Vad lever vi i för värld

när ordet runka inte finns med i T9-ordboken?

"Dui, Di, Dui. Dui, Dui, Dui, Di Dui. Dui, Di, Dui, Duidui, Duidui, Dui, Dui."

I drygt två och en halv timme har jag nu jobbat extremt hårt på att inte bryta ihop över det faktum att jag inte klarade tentan. Jag har sett lite på Gilmore Girls, skrivit av anteckningarna klart och flyttat anteckningarna från kollegieblocket in i en pärm tillsammans med LAS och några frågeuppgifter samtidigt som jag nynnat på Tre Kronor-jingeln. Nu mår jag dock så illa att jag inte kan sitta upp längre, alltså kan jag inte längre sysselsätta mig för att undvika att tänka på mitt misslyckande.

På tal om det så var självklart det värsta att berätta det för P, så jag gjorde det inte. Jag lät Lillebror göra det. Loggade in på MSN, skrev hej till Lillebror och bad honom hälsa P att jag inte klarade tentan och att jag vara tvungen att rusa och loggade ut igen. Nu slapp jag i alla fall den delen. Nu gäller det bara att undvika hans telefonsamtal för alltid, eller åtminstone tills dess att jag klarar tentan.

...R, S, T, *, V, W...

Nu är det alltså fastslaget, jag är dålig. Såg att tentaresultaten kommit hos en som läst samma kurs, så jag gick till studentportalen. Det fanns ingenting där. Om det inte finns något där har man inte klarat tentan. Så var det med det.


Klargörande: Jag tycker inte att andra som inte klarar en tenta är dåliga. Jag tycker bara att jag personligen är värdelös på grund av att jag inte klarade det.

Som en gorilla.

Förväntas jag att vara så här illamående upp till tre månader, kanske längre?! Det kommer inte att fungera. Inte alls. Illamående är bland de värsta fysiska känslorna, kanske den värsta, i min värld. Yrseln hjälper ju inte direkt till den heller. Stackars mig, men jag antar att det är värt det. Se det positiva, det kommer inte hålla på för alltid. Om några månader är det över och då blir allt bättre än bäst!

...

Nej, det positiva tänkandet fungerar inte för mig, jag får vara positiv när det här illamåendet är över, så; Stackars mig!

Score!

Jag hittade Havrefras i ett skåp! Visserligen inhandlad någon gång långt innan sommaren. Det och lite vatten. Mums.

Idag på mötet.

Veckans fikaansvariga: Det blir tyvärr ingen fika idag, på grund av min hälsa, men lovar att återgälda det nästa vecka.
Jag (i tankarna): Ja! Ja! Ja! Ja! Inget fika idag! Ja! Ja! Ja!
Annan: Varför inte det för? Det borde det bli straff för.
Jag (i tankarna): Nej, det borde det inte alls - han är en hjälte! Det är så bra, så bra så bra att det inte är någon fika idag!

Ibland har man tur. Idag hade jag aldrig klarat av att äta någon kaka eller något som någon haft med sig. Avskydde idén redan när den uppkom. Förstår inte svenskars morbida tillgivenhet till fikor. Men eftersom att jag är väluppfostrad sitter jag snällt och tvingar i mig vad nu veckans ansvarige kan ha tagit med sig.

Men idag slapp jag som tur var. Var livrädd att det skulle varit något med nötter annars, då hade jag nog inte klarat att vara i rummet. Efter igår och idag sympatiserar jag verkligen med gravida och deras nojor om matlukt. Det är verkligen avskyvärt.
- Hoppas nu bara att jag har blivit bättre nästa vecka då det är dags för återgäldningsfikat.

Självmordsbenägen?

Nej. Men allt jag börjar att skriva låter som om jag vore det - vilket vore opassande på flera sätt. Främst på grund av att jag vet att vissa av de jag umgås med läser här, och jag vill helst inte förmedla sådant åt de personerna. Tycker det är onödigt att visa negativa detaljer utåt. Inte min grej. Även om det skaver i mig att inte kunna skriva exakt det jag vill så är det en smäll man får ta. Fame, fame, fame.



I alla fall så är jag hemma nu och Gubbarna är här de också. Hade en mardrömsresa hem eftersom att jag blev dålig och min eftermiddag i Stockholm med P förstördes totalt. Han gav mig dessutom erbjudandet att välja något jag ville ha så skulle han betala det, men jag var för dålig för att ens orka se åt sakerna. Var flera gånger på väg att ramla ihop och så illamående jag var har jag nog inte varit på säkert ett årtionde.

Jag hade förväntat mig att traska hem med massor av saker inhandlade, istället kom jag hem med en, visserligen väldigt fin, ögonskugga och ingenting mer. MIn ambitionsnivå inför resan var högre. För övrigt förstår jag inte varför folk gillar Stockholm, men det är en helt annan sak.

Eftersom att jag var så dålig, och ännu är svag, har jag itne handlat någonting ätbart än. Jag hade som tur var lite smör och två brödkanter att ha till frukost. Och nu ska jag äta middag. Fibersnabbmakaroner kokade i hönsbuljong och möjligen lite ketchup till. I morgon blir det knäckemacka till frukost, och kanske kokt potatis till middag, om den inte blivit dålig medan jag var borta. Hoppas inte för då blir det fattigt.

Lkpg.


I morgon åker jag tillbaka hem. Jag kan inte direkt påstå att jag ser fram emot det. Det enda är väl att jag saknar min säng, det ska bli underbart att få krypa ner i den och sova igen. Saknat den och alla mina kuddar. Dessutom har jag ju mina nya skor att gå in. Känns uppenbart att jag gärna hade stannat här ett tag till. Några veckor eller så. Ett par skor och en säng ska inte vara det enda positiva med att åka hem. Tycker inte jag i alla fall.

Lillebror.

Ja, ikväll ska Lillebror och en av hans kompisar ha hit tjejer. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Av två anledningar.

1. Blä. Tänk om det är två tjejer, det vill säga en tjej till Lillebror och hans kompis var? Lite väl uppenbart vad de ska roa sig med då. Spela Fia med knuff såklart, det kan man ju vara fyra för att spela.

2. Hur i allsin dar ska jag klara av att inte reta livet ur min Lillebror över detta? Jag kan se mig själv stå och häckla honom i timmar över detta. Vilket såklart är min plikt som storasyster, men endå. Det vore ju fint om jag istället var en snäll människa och lät bli. Men det är jag ju inte, en snäll människa alltså - och jag kommer definitivt inte låta bli. Ska i alla fall försöka låta bli att göra det medan de är här. Innan och efter är mer min stil.

P* har såklart gått i taket och stormat runt och gormat om vart de ska kunna vara. Lillebror tyckte att hans rum var helt okej, P höll inte med eftersom att det inte fanns stolar "Du kan ju inte bjuda hit folk och sedan låta dem stå i timmar! Man får ju skäms!". Min tysta tanke för mig själv var såklart att sannolikheten att det inte behövs stolar på grund av aktiviteterna som förmodligen kommer ske, men å andra sidan har Lillebror tagit över min loftsäng, så det blir ju svårt det med att få upp fyra där. Och inte att förglömma: Blä!

Jag kan inte göra annat än att hoppas med hela min varelse att de har åkt hem när jag ska sova. Lillebror och jag bor nämligen vägg i vägg, och de för ljud ganska så bra. Något som jag var pinsamt  medveten om i somras när [censur av resten av meningen].

Nej, finns väl inget annat för mig att göra än att gå ner och hjälpa arga P med maten och försöka på ett finkänsligt sätt få fram att P ska låta dem vara i fred och inte försöka bjuda på fika som han gjorde i somras när [censur av några ord], trots att jag inna sagt att vi inte ville ha fika. Det var väldigt mysigt när [censur av några ord] och P skriker "Nu finns det bulle för dem som vill ha!". - Tänk, jag är nog lite snäll i alla fall eftersom att jag komer att hindra det ifall P försöker sig på något liknande ikväll.


*Som är min Pappa, och ingenting annat - för att undvika ytterligare eventuella missförstånd.

Utsikten mot TV:n från min matplats.