annuendag

Min lägenhet är som en dokusåpa, som en blandning av de två ovan. Man röstar inte ut någon, man röstar istället in någon, och det förekommer en j*vla massa pippande inför publik.

Vad jag ville ha sagt med det är att Harry idag fått en lillebror, och de verkar än så länge gilla varandra. Det, eller så är Harry bara grymt kåt och tar vad som än ges till honom. Det första han gjorde* var nämligen att jucka mot den lillas huvud, mage, huvud, sida, huvud, huvud... ja, jag tror att ni förstår scenariot.

Man känner verkligen att man är i toppen av livsformshiarkin när man ligger på knä och plockar marsvinsbajs.

Min lägenhet liknar nu för tiden mest en hinderbana än något annat. När man kommer in genom dörren får man kliva över pallen, lägga skorna ovanpå cykelkorgen, akta sig för DH om han är där, ta sig över den stora kartongen som blockerar hallen tillsammans med papperskorgen, försiktigt kliva ner på andra sidan och akta täcket som ligger där, kliva över reseburen, vada förbi den tillfälligt resekartongen, akta sig för höstrån, kliva över dammsugaren, försiktigt passera mellan hyllan och matbordet, kliva över fällen, akta burken med pellets, kliva över internet-, och datorkabeln och vips! så har man helskinnad tagit sig igenom min äventyrslägenhet.

Igår köpte jag minimorötter till DH för att... Ja, okej! Jag köpte mini för att jag tyckte det var gulligt. Problemet är bara att när jag går till kylskåpet för att hämta en åt honom, så är det väldigt svårt att låta bli att äta upp den första som åker ur påsen själv. De är så galet goda.

Idag* så har DH lärt sig att hoppa upp på huset i hans bur. Jättegulligt, verkligen. Men. Jag har alltid haft takgrinden öppen när jag är hemma så att det inte ska kännas så intängt [Ja, jag vet att det är knäppt men det är någonting jag fått för mig.]. Nu däremot, när han hoppar upp på taket, känns det inte som en lika bra idé längre. Jag gillar DH, men känner knappast för att jaga honom runt hela lägenheten. Förhoppningsvis så kan vi sätta oss ner vid middagen ikväll och prata igenom det här. Vi måste kunna lösa det hela på ett fredligt sätt.

När vi ändå sitter ner så tänker jag även passa på att ta upp hela selgrejen. Kommer bli så jobbigt att lära honom att acceptera den om han ska fortsätta få spel varje gång jag försöker sätta den på honom. Och ja, jag är medveten om hur pinsamt och patetiskt det är med en sele för marsvin, men det finns en logik i det. Tänk efter. Mycket enklare att ta ut honom om det finns något att greppa i förutom en galet sprattlande råtta.

Nej nu ska jag borsta håret innan jag sätter mig och socialiserar med honom i hallen. Ja, jag är en underbar matte.

---

*Ja, jag är ju inte helt säker på att det var idag, men var åtminstone idag som jag märkte det - så det är idag som är dagen.

På sådant fruktansvärt dåligt humör, trött på allt.

Jag, och speciellt DH, är väldigt ledsna över att han kissade i din soffa fröken Pickford. Det var inget vi hade planerat i förväg, vi hade inte lagt upp en plan. Istället hade jag varit och hämtat lakanet till honom att ligga på från vinden. Att han skulle få kisseriutbrott var inget någon av oss två hade kunnat förutse. Att han sedan skulle lyckas få det på kanten av lakanet så att det hamnade på soffan... vi finner inga ord.

Harry uppförde sig exemplariskt  när vi hade besök ikväll, om man bortser från att han kissade och bajsade i min säng - två gånger.

Mer än halva tjusningen med I En Annan Del Av Köping var han killen som var med dem och ställde frågor etc. Och nu är han inte mer?! Blir så upprörd!

[Ja, jag var lite kär i honom.]

Ärligt talat man [läs: jag] blir helt nipprig av DH. Blir alldeles exalterad när jag ser honom gnaga på moroten eller bära omkring på broccoolin. För tillfället så äter han hö ståendes med framtassarna på höhäcken och jag blir alldeles salig. Han är så söt med sin lilla tuppkam!

---

Jag och fröken Pickford var förbi de stora marsvinen på gården på vår promenad idag, tänk att min lilla gris kommer bli sådär stor! Helt obegripligt.

På tal om promenaden så lyckades jag med konststycket att slänga min matkasse över axeln, ner i det gråa snöslasket så att mjölken och ananasen flög iväg samtidigt som jag förvånat skrek högt ala en operasångerska. Att jag sedan, när jag kom hem och packade upp, insåg att mjölkpaketet hade gått sönder och läckt ut på mina vantar och min mössa blev jag inte jätteglad. Det, i samband med att jag börjar klockan åtta både imorgon och på tisdag gör ju inte denna kväll till en toppenkväll. Turligt nog har jag grisen och så är det ju Köping ikväll. Kärlek på hög nivå det, tur att jag har en etthundrafyrtiocentimeters säng!

Mitt nyinförskaffade marsvin har knappt funnits i vår sfär mer än ett dygn, men han är reda superkändis. Dock inte på grund av mig utan på grund av, hans - extremt stolta - gudmor, fröken Pickford. Vi blev båda förundrade och alldeles förtjusta igår när han åt sin första vindruvebit. [Ja, jag skickade ett sms med den nyheten - men vad är mobilpengar till om inte att sprida glädje? Okej, jag erkänner: det var lite pinsamt. För att inte tala om smset som beskrev hans utforskning av buren, så sött.] I alla fall så lär det inte vara många i fröken Pickfords närhet som inte vet om DH. Skönt tt slippa ta hela ansvaret för hans existens själv, att någon mer sprider budskapet. Pickford for president, eller PR-kvinna för DH åtminstone!

Idag, när jag kom hem första gången, så lekte DH för övrigt akrobat då han i ren panik, via matskålen, slängde sig upp i höhäcken och spräng igenom den för att sedan glida ner på marken igen när jag skulle ordna med hans hus. Tur att han inte skadade sig, och hoppas verkligen att han inte gör om det! Men matskålen är omplacerad så troligen inte.

---

Och tack T, för att du gjorde så att jag kunde få hem DH - som för övrigt heter Hugo i mellannamn för att hedra A!

---

 Och, ja. det oroar mig lite att jag ska bli en sådan där brainlessblondsak som pratar dygnet runt om sin hund, i mitt fall marsvin, men får hoppas att det inte utvecklar sig till något sådant. Det vore otrevligt, men nu i börjningsfasen [Det är ett SAOL-ord, trust me.] så tänker jag vara sådan. Ni skulle förstå om ni kunde se honom stå med framtassarna i matskålen ätandes på en broccolibit.

Ja, idag flyttade lilla (Dynamit)Harry in till mig. Mitt lilla marsvin. Hans papperspellets luktar inte så gott, men han är väldigt söt.