Äntligen.
I morgon så flyttar Gubbarna, lyckades hitta någon som ville ha dem. Känns så fruktansvärt skönt och samtidigt så fruktansvärt. Jag kan inte förstå att de kommer vara borta i morgon, jag kan verkligen inte greppa det. Min Harry. Min Pelle.
Men det är så underbart att de får leva vidare.
Men det är så underbart att de får leva vidare.
Kommentarer
Trackback