Liksom med vindruvor får det faktiskt finnas gränser.
Jag: Jag ska in till stan en sväng och köpa tvålpumpen och kolla den där jordgloben på Indiska.
Bekanten: Kan inte du köpa Agnes Carlssons skiva till mig så får du pengar sedan?
Jag: Nej, det tänker jag verkligen inte göra.
Bekanten: Men jo, snälla.
Jag: Aldrig i livet. Du kan ju inte lyssna på Agnes.
Men det kan han tydligen. Och eftersom jag tyvärr är alldeles för snäll för mitt eget bästa tänker jag köpa eländet åt honom. Om jag hittar till affären. Vilket, om vi ska vara ärliga, inte är speciellt troligt med tanke på mitt obefintliga lokalsinne. Och även om jag hittar så skulle jag ju kunna säga att jag inte gjorde det, han vet ju hur hopplös jag är med sådant där så han kommer svälja det med hull och hår.
Kommentarer
Trackback