O-kej.
Bekanten: Det var en på jobbet som kände sin morsas farsa och därför fick...
Jag: Vem kände han sa du?
Bekanten: Sin morsas farsa.
Jag: Det är ju inte helt ovanligt att man känner sin morfar?
Bekanten: Va?
Jag: Ja? Hans morsas farsa är ju hans morfar?
Bekanten: Jaja, något sådant var det i alla fall.
Observera att jag enkom citerade honom när jag sa morsas farsa. Skulle aldrig använda de ordvalen* i mitt egna språkbruk. Inte för att jag ser ner på andra som gör det, men jag skulle aldrig klara av det själv. Det är så fula ord.
Jag: Vem kände han sa du?
Bekanten: Sin morsas farsa.
Jag: Det är ju inte helt ovanligt att man känner sin morfar?
Bekanten: Va?
Jag: Ja? Hans morsas farsa är ju hans morfar?
Bekanten: Jaja, något sådant var det i alla fall.
Observera att jag enkom citerade honom när jag sa morsas farsa. Skulle aldrig använda de ordvalen* i mitt egna språkbruk. Inte för att jag ser ner på andra som gör det, men jag skulle aldrig klara av det själv. Det är så fula ord.
*Jag skriver heller aldrig "ok" om okej. Tycker det är galet fult och har en otrevlig ton. För fullständighetens skull kan jag även informera att jag heller aldrig "oki", det eftersom att jag inte är en fjortis. Jag skriver dock gärna "ok" om ok, eftersom att det heter ok.
Kommentarer
Trackback