annuendag

Jag hade verkligen en helvetes morgon och förmiddag. Kronan på verket var när jag tappade ut ett halvt paket Keso över golvet. Trodde att jag skulle gå runt och vara tjurig och bitter hela dagen, men när jag cyklade till föreläsningen så mötte jag en pojke.

En pojke jag varit avståndskär i till och från under två år. Och även att jag vet att det aldrig kommer bli mer än ett leende och ett hej när vi då och då springer på varandra på campus så gör det där hejet och det där leendet mig lika glad och lycklig varje gång.

Så idag är jag kär, och inget Kesokladd i hela världen kan förändra det!

På MSN:

Pickford: Jag råkade ställa om mitt tangentbord till azerbadjanska - kan bara hända under tenta-p...

annuendag: Haha. Jag har lyssnat på Miley Cyrus låt Party in the USA i två timmar nu.

Pickford: Haha. Kan också bara hända under tenta-p!

Idag går tentapluggandet mycket bättre än igår.

Ett säkert bevis för att kontrollera ifall jag börjar tröttna på att plugga är att titta i boken/papprena som jag håller på med. Ifall det står spydiga kommentarer till människan som skrivit texten jag håller på med, då är min koncentration nästan fullt uttnyttjad. Om det inte finns några sådana kommentarer är jag "good to go" ett tag till.

Jag skrev nyss "Gubbjävel!!!" i uppgiftshäftet efter en sak som skrivaren hade skrivit.

Något som ibland gör mig arg är personer som inte har någon som helst förståelse för hur någon kan ha svårt med att ge upp ett beroende. Fast å andra sidan så har jag förståelse för att om man aldrig varit i den situationen kan man aldrig föreställa sig hur det är. Det är inte så att man vaknar en dag och tänker idag ska jag sluta med [infoga valt beroende här].

Ibland hör man ju i och för sig talas om sådana som gör så, men jag kan inte låta bli att tro att de i så fall inte var fast ordentligt i träsket. Sedan så är det förstås skillnad på beroende och beroende. Tycker jag i alla fall.

Min poäng är i alla fall att man kanske inte ska vara så snabb med att dömma personer som håller på med något som anses/är oacceptabelt för att de inte slutar med det. Bara för att folk omkring säger att de måste sluta, betyder det inte att det är något självklart.

Jag slutade med mitt beroende för ungefär ett och ett halvt år sedan. Egentligen så skulle det ha varit ungefär ett år mer, men jag hade ett litet återfall förra våren. Men jag tänker närapå dagligen på det, så är väl egentligen bara den aktivt fysiska delen jag är av med. Och med närapå menar jag att det kanske är en eller två dagar i månaden som min hjärna åtminstone inte snuddar vid tanken. Till saken hör att jag ens inte satt sådär överdrivet djupt i träsket. Finns personer med samma beroende som är/var tusen gånger värre än vad jag någonsin var.

Jag kan bara hoppas att jag någon dag, helst snart, kommer kunna släppa tanken på mitt beroende helt. Problemet är väl att jag inte tror det. Jag tror aldrig att det kommer släppa helt, men förhoppningsvis nästan helt. Framför allt så hoppas jag att jag är fri från agerandet nu, och inte faller tillbaka.

I alla fall så tycker jag att man ska ta det lite lugnt med dömandet. Jag vet i alla fall att jag ska sluta irritera mig på personer som röker. Inte på sådana som börjar att röka, för om man börjar röka nu så är man dum i huvudet, men på de som inte slutar. I alla fall så ska jag försöka, för jag vet inte hur det är.

Jag börjar på allvar tro att jag är fullständigt inkompetent. Jag förstår verkligen inte den här kursen. Inte ens litegrann.

Jag bestämde mig för att åka iväg utan dator idag. Väldigt dumt. Känner mig så övergiven, speciellt som jag inte ens har Pickford att skriva hemliga lappar till.