Lathet på en helt ny nivå.
Jag var och handlade livsmedel nu på förmiddagen. När jag klev in i affären så var det närapå folktomt och jag strövade obehindrat fram genom gångarna. Jag har nämligen tröttnat på min matlagning, så jag bestämde mig för att gå och handla mat med regeln att jag inte fick köpa något som jag normal brukar köpa. Jag kom på det här konceptet redan förra veckan, men eftersom att jag haft tenta-p så insåg jag redan då att denna vecka var fel vecka att börja laborera med ny mat.*
I alla fall, helt plötsligt så var det folk överallt. Precis överallt. Vilket självfallet ledde till att min behagliga lördagsshopping inte var speciellt behaglig längre. Fast lite roligare blev den, för när jag gick förbi ostdisken så hörde jag två killar, vilka tydligen var gamla nog att läsa på universitetet för de hade LiU-väskor, som stod och "diskuterade" med ett paket fetaost i handen:
Kille 1: Men alltså. Det är ju jättejobbigt.
Kille 2: Vadå?
Kille 1: Ja, om vi tar den där måste vi ju skära den i bitar, det är asjobbigt. Ta den burken med färdiga bitar istället.
Ja, vi har alla våra trösklar för var vår "asjobbigt"-stämpel ligger.
I alla fall, helt plötsligt så var det folk överallt. Precis överallt. Vilket självfallet ledde till att min behagliga lördagsshopping inte var speciellt behaglig längre. Fast lite roligare blev den, för när jag gick förbi ostdisken så hörde jag två killar, vilka tydligen var gamla nog att läsa på universitetet för de hade LiU-väskor, som stod och "diskuterade" med ett paket fetaost i handen:
Kille 1: Men alltså. Det är ju jättejobbigt.
Kille 2: Vadå?
Kille 1: Ja, om vi tar den där måste vi ju skära den i bitar, det är asjobbigt. Ta den burken med färdiga bitar istället.
Ja, vi har alla våra trösklar för var vår "asjobbigt"-stämpel ligger.
*Märkte ni hur det kom att låta som om jag uppfunnit något stort, som exempelvis hjulet, i den meningen?
Kommentarer
Trackback