En teori.
Jag gillar ju som tidigare nämnt inte kroppskontakt.* Jag förstår det inte, speciellt inte kramar - men bara att råka snudda vid någon av misstag när man sitter bredvid varandra gör mig fruktansvärt obekväm.
Som med allt annat finns det en anledning till det. Dels beror det förstås att min uppväxt inte var en sådan där kroppskontakt var något som nyttjades. Inte min familjs "way to go". Men framför allt skulle jag kunna tro att min ovilja till kroppskontakt kan bero på följande episod.
Det var på högstadiet, med största sannolikhet i sjuan.** En kille i min grupp gick fram och kramade mig, utan någon egentlig anledning. Efteråt så sa min kompis att det självklart bara berodde på mina stora bröst. Och så var det, det var anledningen till att han kramade mig; ingen tvekan om saken. Jag förstår även så klart att det var han som var dum i huvudet*** och att det inte var mig som det var något fel på - så här i efterhand.
Men där och då kände jag mig så smutsig och äcklig. Det blev en självklarhet att ingen ville röra mig av någon annan anledning än av mina bröst. Som en kul grej att få känna dem.
Nu kan jag ju inte med hundra procent säkerhet säga att det bland annat är därifrån det här ogillandet av närkontakt bottnar ur - men det skulle inte förvåna mig ett dugg.
Som med allt annat finns det en anledning till det. Dels beror det förstås att min uppväxt inte var en sådan där kroppskontakt var något som nyttjades. Inte min familjs "way to go". Men framför allt skulle jag kunna tro att min ovilja till kroppskontakt kan bero på följande episod.
Det var på högstadiet, med största sannolikhet i sjuan.** En kille i min grupp gick fram och kramade mig, utan någon egentlig anledning. Efteråt så sa min kompis att det självklart bara berodde på mina stora bröst. Och så var det, det var anledningen till att han kramade mig; ingen tvekan om saken. Jag förstår även så klart att det var han som var dum i huvudet*** och att det inte var mig som det var något fel på - så här i efterhand.
Men där och då kände jag mig så smutsig och äcklig. Det blev en självklarhet att ingen ville röra mig av någon annan anledning än av mina bröst. Som en kul grej att få känna dem.
Nu kan jag ju inte med hundra procent säkerhet säga att det bland annat är därifrån det här ogillandet av närkontakt bottnar ur - men det skulle inte förvåna mig ett dugg.
*Förutsatt att det inte är med en charmig pojke.
**Jag kan, även det som bekant, inte tidplacera händelser.
***Läs: hormonstinn pojke.
**Jag kan, även det som bekant, inte tidplacera händelser.
***Läs: hormonstinn pojke.
Kommentarer
Trackback