Mycket vet jag; men inte allt.
annuendag: Är du tillsammans med hon som du skrev om och som kommenterade i satkärringinlägget?
Finland: Haha, what? Syftar du på Anna?
annuendag: Jag vet inte vem jag syftar på, var något screenname med c eller 16 eller så tror jag, hon skrev något om babe eller så
Finland: Ursäkta mig, men LOL, LOL, LOL, LOL!
annuendag: Men sluta! Jag kan ju inte veta!
Finland: Hahahaha. Vafan tror du om mig? Hon är typ 80 bast
annuendag: Dessutom är det töntigt att skriva "LOL"
Så nu ska jag byta webbläsare.
MSN-konversation.
Han säger: Men utöver det så är IE det absolut mest osäkra av dagens stora webbläsare också
annuendag säger: Så du säger alltså att jag borde börja använda firefox eller opera för att de är bättre kondomer?
Han säger: Ja om du ser de som kondomer så är väll IE en återanvänd och lite sliten kondom medan t.ex. firefox är en ny kondom plus ett p-piller.
Usch, usch.
Självfallet har mardrömmarna inte slutat. Slutfinishen denna morgon var en enorm tornardo. Ljudet den åstadkom i drömmen ger mig rysningar bara jag tänker på det.
Donera organ.
Jag minns inte hur gammal jag var när jag registrerade mig för organdonation, det var någon gång på högstadiet i alla fall. Jag visste vad jag ville, eller det var snarare så att jag ser det som en självklarhet. Samtidigt som jag anmälde mig så gjorde även mina föräldrar det. Min lillebror var dock så liten och pappa tyckte att han själv skulle få ta det beslutet, så det bestämdes att hans, eventuella, anmälan skulle få dröja tills han själv kunde ta beslutet.
Nu tycker jag att det är dags. Självklart kommer jag inte tvinga min lillebror att anmäla sig. Men jag hoppas att han, liksom jag insåg, inser att det är en självklarhet att ge sina organ till någon som behöver dem när man själv har använt dem klart.
Och det tycker jag att alla andra ska göra också, genom att anmäla sig.
Nu tycker jag att det är dags. Självklart kommer jag inte tvinga min lillebror att anmäla sig. Men jag hoppas att han, liksom jag insåg, inser att det är en självklarhet att ge sina organ till någon som behöver dem när man själv har använt dem klart.
Och det tycker jag att alla andra ska göra också, genom att anmäla sig.
Annuendag, (19)88.
Igår kväll när det var dags att krypa ner i sängen* så kände jag mig minst sagt som en gammal, gammal tant. Under dagen hade jag nämligen skrubbat. Både kylskåp och ugn. Framför allt ugn. För kylskåpet kan man till största del tömma på lådor och hyllor, och smutsen sitter inte fast mycket värre än att man gnuggar lite med en svamp.
Ugnen däremot. Aj, aj, aj. Varför kan man inte haka av ugnsluckan på ett enkelt sätt? Den är ju inte annat än i vägen. Ja, mör var jag i alla fall, för positionerna man hamnar i vid ugnsregöring är ju inte de mest ergonomiska.
Vad jag vill komma fram till är i alla fall att min rygg är lite kinkig med mig idag. Jag är fortfarande lite inne i tantstadiet. Går med krökt rygg och ojar mig när jag ska lyfta något.
*Klockan halv tio, gårkvällen till ära.
Ugnen däremot. Aj, aj, aj. Varför kan man inte haka av ugnsluckan på ett enkelt sätt? Den är ju inte annat än i vägen. Ja, mör var jag i alla fall, för positionerna man hamnar i vid ugnsregöring är ju inte de mest ergonomiska.
Vad jag vill komma fram till är i alla fall att min rygg är lite kinkig med mig idag. Jag är fortfarande lite inne i tantstadiet. Går med krökt rygg och ojar mig när jag ska lyfta något.
*Klockan halv tio, gårkvällen till ära.
Jag höll precis på att dö.
OBS!
Ifall ni har svagt hjärta ska ni inte trycka på play. Och speciellt till dig Pickford säger jag bara: Tänk inte ens tanken.
Ifall ni har svagt hjärta ska ni inte trycka på play. Och speciellt till dig Pickford säger jag bara: Tänk inte ens tanken.
Lilla pappsen.
Jag hade fått ett mail av pappa i vilket han, bland annat, skrev att han hade bifogat en fil. Problemet var bara att det fanns ingen bifogad fil, så i mitt svar så påpekade jag detta. Svaret jag fick var: "Måste vara datorn som tappat det.".
Ja, självklart är det så. Självklart var det datorn som tappade bort filen. För det kan ju inte varit så att pappa råkat glömma att bifoga filen? Nej, då. Självfallet var det datorns fel. Lilla pappsen.
Ja, självklart är det så. Självklart var det datorn som tappade bort filen. För det kan ju inte varit så att pappa råkat glömma att bifoga filen? Nej, då. Självfallet var det datorns fel. Lilla pappsen.
Gäsp.
Idag vaknade jag klockan tjugo i sju, låg sedan i en dryg halvtimme och försökte somna om med hjälp av ren viljestyrka. Vilket såklart misslyckades, så det var bara att kliva upp. Visserligen så är klockan rent visarmässigt nu redan kvart i nio, men den sakens skull förhindrar ju inte vad kroppen tycker att klockan är. Det vill säga den klassiska barnleken "Nu är klockan egentligen...".
Och det förhindrar ju inte det faktum att när man i kväll ramlar i sängen av trötthet klockan nio, så är klockan egentligen inte mer än åtta.
Och det förhindrar ju inte det faktum att när man i kväll ramlar i sängen av trötthet klockan nio, så är klockan egentligen inte mer än åtta.
Tänk bara hur illa det kommer att bli i morgon.
Något jag avskyr med den här årstiden är de ljusa morgnarna. Jag kan nämligen inte somna. Allra senast klockan sju vaknar jag och har ingen som helst chans att somna om eftersom att min lägenhet blir så fruktansvärt ljus eftersom att det inte finns någon möjlighet till mörkläggande rullgardin.
Så nu sitter jag här. Kvart över sju på en lördag; med grinigt humör, alldeles för lite sömn och en otrevlig huvudvärk.
Så nu sitter jag här. Kvart över sju på en lördag; med grinigt humör, alldeles för lite sömn och en otrevlig huvudvärk.
Jag har en svag föraning om
att jag kommer drömma om ett svärd denna natt.
Lite som rysk roulette.
När naturen gör sig påmind efter allt vattenpimplande och jag därför är i behov av att uppsöka en toalett när jag befinner mig exempelvis på campus så är jag väldigt kräsen med mitt toalettval. Jag kan enkelt refusera tre toaletter innan jag finner någon som jag åtminstone kan stå ut med.
När man sitter på en tenta och naturen gör sig påmind så har man däremot inget val. Det är bara att välja första bästa dörr och hoppas på det bästa. Idag fick jag en med pubishår på toalettsitsen.
Tre minuter, från och med... nu!
Dessutom så måste man skriva upp sig på en lista när man går in på toaletten, och sedan rapportera när man går ut från toaletten. Ett moment som alltid får mig att känna mig mer nervös än vad någon tenta någonsin skulle kunna åstadkomma. Jag blir så ängslig över att någon ska sitta och inspektera de där listorna, komma till mitt namn och tycka att jag var inne på toaletten tillräckligt länge för att ha något fuskfuffens för mig.
Idag blev jag tvungen att köa innan jag kom in på toaletten, inte den gången jag fick en pubispresent som tur var, vilket ledde till att min uppskrivna tid blev ganska lång. Nu vet jag att risken att bli anklagad för toalettfusk är minimal, men usch vilken avskyvärd fuskgrund det skulle vara att anklagas för.
Förutom fuskgrejen så är det dessutom väldigt stressande att kissa på tid.
När man sitter på en tenta och naturen gör sig påmind så har man däremot inget val. Det är bara att välja första bästa dörr och hoppas på det bästa. Idag fick jag en med pubishår på toalettsitsen.
Tre minuter, från och med... nu!
Dessutom så måste man skriva upp sig på en lista när man går in på toaletten, och sedan rapportera när man går ut från toaletten. Ett moment som alltid får mig att känna mig mer nervös än vad någon tenta någonsin skulle kunna åstadkomma. Jag blir så ängslig över att någon ska sitta och inspektera de där listorna, komma till mitt namn och tycka att jag var inne på toaletten tillräckligt länge för att ha något fuskfuffens för mig.
Idag blev jag tvungen att köa innan jag kom in på toaletten, inte den gången jag fick en pubispresent som tur var, vilket ledde till att min uppskrivna tid blev ganska lång. Nu vet jag att risken att bli anklagad för toalettfusk är minimal, men usch vilken avskyvärd fuskgrund det skulle vara att anklagas för.
Förutom fuskgrejen så är det dessutom väldigt stressande att kissa på tid.
Svårare än så är det inte.
Pickford, när hon kom ut ur tentasalen och såg mig sittandes där, antagligen med ett ganska neutralt ansiktsuttryck och kroppspråk: Jag trodde att du skulle vara arg efter en sådan här tenta.
Nej, jag var inte arg. Jag var inte ens upprörd. För vad kan jag göra när jag har suttit mellan åtta och tio timmar om dagen i över en veckas tid och konstant pluggat till en tenta och sedan, när jag väl sitter där i salen och får tentan och inser att "Jasså, det här var ju krångligt."? Om inte alla de timmar jag lagt ner räcker, vad kan jag göra? Jag är väl helt enkelt inte bra nog.
Sedan ska man ju inte äta alla äggen innan man han kontrollerat att det inte är blod i äggvitan, det kan ju ha gått bra. Jag känner mig inte helt uträknad från chansen till ett G än, men inte på en endaste fråga kände jag att "Ja, det är precis så här man gör, det här är rätt!", på en del kändes det i och för sig "Det borde vara så här, men summorna känns fel.". Och om en dryg veckas hårdpluggande inte kan åstadkomma den säkerhet som man borde känna, vad kan jag då göra?
Och framför allt; vad hjälper det att bli upprörd? Det är bara att erkänna sitt nederlag och gå hem genom snöstormen.
Nej, jag var inte arg. Jag var inte ens upprörd. För vad kan jag göra när jag har suttit mellan åtta och tio timmar om dagen i över en veckas tid och konstant pluggat till en tenta och sedan, när jag väl sitter där i salen och får tentan och inser att "Jasså, det här var ju krångligt."? Om inte alla de timmar jag lagt ner räcker, vad kan jag göra? Jag är väl helt enkelt inte bra nog.
Sedan ska man ju inte äta alla äggen innan man han kontrollerat att det inte är blod i äggvitan, det kan ju ha gått bra. Jag känner mig inte helt uträknad från chansen till ett G än, men inte på en endaste fråga kände jag att "Ja, det är precis så här man gör, det här är rätt!", på en del kändes det i och för sig "Det borde vara så här, men summorna känns fel.". Och om en dryg veckas hårdpluggande inte kan åstadkomma den säkerhet som man borde känna, vad kan jag då göra?
Och framför allt; vad hjälper det att bli upprörd? Det är bara att erkänna sitt nederlag och gå hem genom snöstormen.
Jag vill hem till pappa och lillebror!
Den här veckan har varit helt fruktansvärt och i morse tändes hoppet att jag kanske skulle kunna åka hem till ön i morgon efter tentan och stanna där på oviss framtid, men allra minst en vecka. Och så i eftermiddags kom det svart på vitt att jag inte kan åka. Jag kommer kanske inte ens kunna åka hem vid påsk. Inga ord kan beskriva hur det påverkade mig, åtminstone inga jag klarar av att skriva här.
Jag klarar heller inte av att stanna här, jag måste få försvinna men det går inte. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag orkar inte vara kvar här. Jag vill bara bort. Jag vill hem till pappa och lillebror!
Jag klarar heller inte av att stanna här, jag måste få försvinna men det går inte. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag orkar inte vara kvar här. Jag vill bara bort. Jag vill hem till pappa och lillebror!
Människoplågeri.
Fysiskt är jag inte speciellt trött, men psykiskt?! Jag orkar inte längre. Jag är totalt urdränerad. Bara tanken på att jag ska upp i ottan i morgon för ännu en lång dag på biblioteket får mig att vilja klättra upp på taket och hoppa.
Ojnevojne.
Idag har Therese inte varit någon glad flicka. Vad som krävdes för att åtminstone ge mig talförmågan tillbaka var en lång och rolig pojke - tydligen.
Hamnade efter lektionen idag i biblioteket, sittandes bredvid en kille som förvisso såg trevlig ut, men han var fruktansvärd när det kom till störningsmoment. Detta av två anledningar. Anledning ett var att han andades väldigt högt, vilket inte bara är irriterande, utan ledde dessutom tankarna till en pojke som andas väldigt högt när han sover.
Anledning två var att jag häromdagen pratade med en bekant om hur det verkade som att en pojke och en flicka, vilka inte verkade känna varandra från förut, som satt framför mig verkade smyga iväg och förlusta sig. Då sa min bekant att jag inte behövde vara orolig, att jag en vacker dag skulle hamna bredvid någon pojke som diskret skulle lura i väg mig på förlustelse i biblioteket. Och det är ju inte så att jag ville förlusta mig med killen, eller i biblioteket heller för den delen, vid bordet bredvid, men är ändå en tanke som stör min koncentration.
Självklart är pojken i stolen bredvid iväg nu, det är inte så att jag sitter här och skriver medan han kan se på.
Hamnade efter lektionen idag i biblioteket, sittandes bredvid en kille som förvisso såg trevlig ut, men han var fruktansvärd när det kom till störningsmoment. Detta av två anledningar. Anledning ett var att han andades väldigt högt, vilket inte bara är irriterande, utan ledde dessutom tankarna till en pojke som andas väldigt högt när han sover.
Anledning två var att jag häromdagen pratade med en bekant om hur det verkade som att en pojke och en flicka, vilka inte verkade känna varandra från förut, som satt framför mig verkade smyga iväg och förlusta sig. Då sa min bekant att jag inte behövde vara orolig, att jag en vacker dag skulle hamna bredvid någon pojke som diskret skulle lura i väg mig på förlustelse i biblioteket. Och det är ju inte så att jag ville förlusta mig med killen, eller i biblioteket heller för den delen, vid bordet bredvid, men är ändå en tanke som stör min koncentration.
Självklart är pojken i stolen bredvid iväg nu, det är inte så att jag sitter här och skriver medan han kan se på.
Censur.
Jag önskar att jag kunde skriva det jag vill och behöver skriva nu.
Förlåt.
Jag inser så klart att jag var lite orättvis när jag skrev att killen med kårvalsmissionen var drogpåverkad på uppåttjack.
Han kanske bara var så sprudlande glad för att han hade fått sitt första pubishår, eller för att han fått sin första utlösning; eller så berodde det helt enkelt på att han fått sitt första par kalsonger utan Snurre Sprätt-motiv.
Han kanske bara var så sprudlande glad för att han hade fått sitt första pubishår, eller för att han fått sin första utlösning; eller så berodde det helt enkelt på att han fått sitt första par kalsonger utan Snurre Sprätt-motiv.
Nytt namn: annuenbitterhet.
Ni vet den där fjortonåringen jag skrev om igår, som stod utanför biblioteket och uppmanade folk att rösta i kårvalet? Han stod där idag igen. Och det gjorde mig så trött, så fruktansvärt trött när jag så han klistra på sitt drogpåverkade leende och börja gå mot mig.
Han: Hej! Har du...
Jag: Nej. Nej vi gick igenom det här redan igår.
Han, slokandes med svansen: Okej.
Sköt ditt jobb!
Jag är inte speciellt bitter över att det kommit snö och kyla igen, det var väntat. Det kommer alltid snö och kyla igen. Vad jag däremot är bitter över är att vem det nu än är som har hand om vägarna på campus inte har någon som helst ambition att utföra sitt jobb.
Som i morse när jag, lite stressad, skulle cykla över campus: inte ens en liten stig var uppskottad. Istället var det spårat, isigt och folk i vägen överallt. Okej, folket kan väl inte vägsnubben/snubbinnan råda över, men de andra två sakerna är direkt kopplade till honom/henne.
En tant på rullator hade tagit sig fram fortare än vad jag gjorde på min cykel. Så fort det är halt så åldras jag femtio år och bokstavligt talat hänger på bromsen. Jag avskyr att cykla i vinterväglag, men idag hade jag tyvärr för bråttom för att låta bli.
Men tänk hur odramatiskt det hade varit om campus kunde vara skottat precis som resten av linköings cykel- och gångbanor är?
Som i morse när jag, lite stressad, skulle cykla över campus: inte ens en liten stig var uppskottad. Istället var det spårat, isigt och folk i vägen överallt. Okej, folket kan väl inte vägsnubben/snubbinnan råda över, men de andra två sakerna är direkt kopplade till honom/henne.
En tant på rullator hade tagit sig fram fortare än vad jag gjorde på min cykel. Så fort det är halt så åldras jag femtio år och bokstavligt talat hänger på bromsen. Jag avskyr att cykla i vinterväglag, men idag hade jag tyvärr för bråttom för att låta bli.
Men tänk hur odramatiskt det hade varit om campus kunde vara skottat precis som resten av linköings cykel- och gångbanor är?
Idioti.
Jag tycker också att det är för mycket begärt att det ska finnas ett fullständigt schema för kursen som börjar på måndag.
Djupa suckar.
För ungefär en halvtimme sedan kastade Pickford in handduken och gick hem. Då kände jag att jag hade kvar krafter åtminstone för två timmar till. Så känner jag inte nu längre. Nu känns min hjärna alldeles mjuk och kletig och huvudvärken har förflyttat sig ut i ögonen.
Hur ska jag hinna lära mig något till på fredag när jag nu efter att ha suttit här sedan klockan nio i morse, inte har lärt mig någonting? Jag kommer lätt kunna sätta mig med samma uppgifter imorgon som jag gjort idag - och inte förstå någonting alls.
Hur ska jag hinna lära mig något till på fredag när jag nu efter att ha suttit här sedan klockan nio i morse, inte har lärt mig någonting? Jag kommer lätt kunna sätta mig med samma uppgifter imorgon som jag gjort idag - och inte förstå någonting alls.
Idioter.
Häromsistens så uttryckte jag mitt starka ogillande gentemot personer på stan som står och försöker kränga på mig någon sak eller något budskap, exempelvis 3 eller Rädda barnen.
Nu vet jag något som är värre. Utanför biblioteket står det nu tre små pojkar, som inte ser ut att vara en dag äldre än fjorton, och informerar om kårvalet. Och med informerar menar jag att de hoppar på en med en uppåttjack-attityd och undrar om man har röstat. Två gånger var jag tvungen att gå förbi dem. Andra gången svarade jag ärligt att nej, jag har inte röstat, och nej jag tänker inte heller göra det. Jag såg hur pojken var påväg att fråga varför, men som tur var hann jag in genom dörren innan han han få fram frågan.
Och om han hade hunnit vet jag inte om jag hade kunnat låta bli att svara "För att jag avskyr demokrati och suktar efter diktaturskap. Cuba är standarden!".
Det var tre pojkar som måste lära sig att ett nej, är alltid ett nej.
Nu vet jag något som är värre. Utanför biblioteket står det nu tre små pojkar, som inte ser ut att vara en dag äldre än fjorton, och informerar om kårvalet. Och med informerar menar jag att de hoppar på en med en uppåttjack-attityd och undrar om man har röstat. Två gånger var jag tvungen att gå förbi dem. Andra gången svarade jag ärligt att nej, jag har inte röstat, och nej jag tänker inte heller göra det. Jag såg hur pojken var påväg att fråga varför, men som tur var hann jag in genom dörren innan han han få fram frågan.
Och om han hade hunnit vet jag inte om jag hade kunnat låta bli att svara "För att jag avskyr demokrati och suktar efter diktaturskap. Cuba är standarden!".
Det var tre pojkar som måste lära sig att ett nej, är alltid ett nej.
Det blev doff.
Det kan ju aldrig skada att prova?
Ole, dole, doff..?
Jag har under en lång period funderat på det här med Twitter. Huruvida jag är för eller emot det hela för att vara mer exakt. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det är en kul grej eller om jag tycker att det är patetiskt pinsamt.
Det är nämligen så att en del av mig vill pyssla med twittrande, för att den delen har under en lång, lång tid stört sig på att inte kunna förmedla småtankar som dyker upp under dagen. Så är det resten av mig, som inte kan besluta sig för om den är pro eller con.
Usch.
Arbetat hårt på att inte tänka.
Let's play!
Insert headline here.
Ni vet hur man kan ha en så kallad bad hair day? Idag har jag en bad head day.
Man kan faktiskt inte förväntas att minnas precis allt!
Igår när vi satt i skolan berättade Pickford om att de hade fått lite problem med myror inne i lägenheten. Och jag slängde ur mig, på mitt mest världsvana vis, att man skulle strö ut salt så skulle de irriterande små krypen försvinna, det hade de i alla fall gjort när vi hade myrproblem hemma på Gotland.
När jag sedan kom hem till Pickford på kvällen:
Pickford: Saltet fungerade inte, det verkade istället som om myrorna gillade det.
Jag: Nej, jag vet. Jag kom på att det skulle blandas med potatismjöl, för det är det som myrorna dör av. Saltet är bara till för att locka dit dem.
I morse blev jag dock något mer osäker och bestämde mig för att kolla i boken där jag hade läst om den här mirakelkuren. Och tydligen var det så att saltet skulle man strö ut om man ville hålla myrorna ute från bostaden. Om man redan hade fått in myrorna skulle man däremot blanda ut potatismjöl med socker.
Dessutom kom jag på att det vi hade använt som huskur mot myrorna hemma på ön inte var salt, utan att det istället rörde sig om vitpeppar. Och att det inte fungerade...
När jag sedan kom hem till Pickford på kvällen:
Pickford: Saltet fungerade inte, det verkade istället som om myrorna gillade det.
Jag: Nej, jag vet. Jag kom på att det skulle blandas med potatismjöl, för det är det som myrorna dör av. Saltet är bara till för att locka dit dem.
I morse blev jag dock något mer osäker och bestämde mig för att kolla i boken där jag hade läst om den här mirakelkuren. Och tydligen var det så att saltet skulle man strö ut om man ville hålla myrorna ute från bostaden. Om man redan hade fått in myrorna skulle man däremot blanda ut potatismjöl med socker.
Dessutom kom jag på att det vi hade använt som huskur mot myrorna hemma på ön inte var salt, utan att det istället rörde sig om vitpeppar. Och att det inte fungerade...
Konstigt.
Det känns ju onekligen aningen udda att stå och rensa grillad kyckling klockan kvart över tio på kvällen.
Bra ändå.
Ja, okej. Jag stannade inte till klockan sjutton igår. Jag gick redan vid halv två-tiden, men till saken hör att jag redan var klar med det jag hade planerat att göra under gårdagen. Visst, jag hade kunnat börjat på något nytt, men hur kul hade det varit på en skala?
Men nu sitter jag här på campus igen, redo att ta till mig en [svordom] massa kunskap.
Men nu sitter jag här på campus igen, redo att ta till mig en [svordom] massa kunskap.
Obehagligt.
Jag ogillar starkt när folk tar på mig; ungefär lika mycket som jag avskyr att ta på folk. Jag menar en handskakning här eller där överlever jag väl, men mer än så behöver jag inte. Självklart är det annorlunda om det är en pojke man har något slags intresse för, då är jag pro hudkontakt i stora mängder - men annars så slipper jag det gärna.
Som det här med att folk ska kramas jämt och ständigt? Utöver personer, alltså killar, jag haft något slags... samröre med finns det bara en person som jag tillåter hej/hej då-kramar från. Bortsett från släkten det vill säga, men det är en annan femma.
I alla fall så är fröken Pickford väl medveten om detta så någon gång ibland, jag antar att det är när hon är uttråkad, så bestämmer hon sig för att roa sig med min ovilja. Som häromdagen till exempel när hon under en rast kom upp bredvid mig och började "gnida", i brist på bättre förklaringsord, sin sida mot min. Det tog mig ungefär en millisekund att bli stel som en pinne. Eller en annan gång när hon, och AL också om jag inte missminner mig helt, satt på varsin sida om mig i föreläsningssalen och "smekte" mina vader. Och så vidare.
Poängen är i alla fall att jag förstår inte poängen med närkontakt. Jag är helt för det traditionella svenska personavståndet, vad det nu är det ligger på. Men alla de centimetrarna har jag gärna mellan mig och andra individer.
Anm. Pickford har en pojkvän så detta jag nu beskrivit är inget sätt för henne att diskret få mig att förstå att hon vill leka tillsammans med mig. Tror jag inte i alla fall..
Som det här med att folk ska kramas jämt och ständigt? Utöver personer, alltså killar, jag haft något slags... samröre med finns det bara en person som jag tillåter hej/hej då-kramar från. Bortsett från släkten det vill säga, men det är en annan femma.
I alla fall så är fröken Pickford väl medveten om detta så någon gång ibland, jag antar att det är när hon är uttråkad, så bestämmer hon sig för att roa sig med min ovilja. Som häromdagen till exempel när hon under en rast kom upp bredvid mig och började "gnida", i brist på bättre förklaringsord, sin sida mot min. Det tog mig ungefär en millisekund att bli stel som en pinne. Eller en annan gång när hon, och AL också om jag inte missminner mig helt, satt på varsin sida om mig i föreläsningssalen och "smekte" mina vader. Och så vidare.
Poängen är i alla fall att jag förstår inte poängen med närkontakt. Jag är helt för det traditionella svenska personavståndet, vad det nu är det ligger på. Men alla de centimetrarna har jag gärna mellan mig och andra individer.
Anm. Pickford har en pojkvän så detta jag nu beskrivit är inget sätt för henne att diskret få mig att förstå att hon vill leka tillsammans med mig. Tror jag inte i alla fall..
Dumt.
Av någon, otroligt dum, anledning lovade jag mig själv att jag skulle sitta på HumSam hela dagen idag. Från nio till sjutton. Nu är en timma avklarad. Bara sju timmar kvar...
Bu.
Det är helt otroligt hur nere man blir när man går upp, vinklar om persiennen och ser att det är mulet. Jag vill ha sol varje dag tack.
Fasan.
Det här är min pappas kompisar. Varenda dag, när man är hemma på ön, så får man höra rapporter om huruvida de har varit vid pappas fågelmatningsställning eller inte. Hur många som varit där, om det varit tuppar eller hönor, om den svarta tuppen har varit på besök eller inte. Och så vidare.
Om man har tur får man se dem live. Eller rättare sagt, när man är snäll så får man se dem live. Pappa skriker nämligen alltid högt när hans kompisar är där "Titta, nu är fasanerna här!" och när man är på bra humör så ställer man sig vid fönstret och tittar för hans skull. Och om man själv ser dem när pappa inte är i köket och man ropar på honom så tar det under en minut innan han står vid ett fönster och belåtet tittar på sina kompisar.
Fågelmathuset som ni kan se hänga där på bilden var nytt för vintern. Pappa var väldigt orolig för huruvida om han satt det på rätt höjd eller inte, så han gick och spanade och spanade efter sina kompisar. Glädjen hos min pappa när första tuppen kom fram och åt från huset är i det närmsta obeskrivbar. Han fullkomligt lös av stolthet.
Det är ju bra att han har en hobby i alla fall.
Om man har tur får man se dem live. Eller rättare sagt, när man är snäll så får man se dem live. Pappa skriker nämligen alltid högt när hans kompisar är där "Titta, nu är fasanerna här!" och när man är på bra humör så ställer man sig vid fönstret och tittar för hans skull. Och om man själv ser dem när pappa inte är i köket och man ropar på honom så tar det under en minut innan han står vid ett fönster och belåtet tittar på sina kompisar.
Fågelmathuset som ni kan se hänga där på bilden var nytt för vintern. Pappa var väldigt orolig för huruvida om han satt det på rätt höjd eller inte, så han gick och spanade och spanade efter sina kompisar. Glädjen hos min pappa när första tuppen kom fram och åt från huset är i det närmsta obeskrivbar. Han fullkomligt lös av stolthet.
Det är ju bra att han har en hobby i alla fall.
Jag hade tydligen glömt mitt bitchface hemma.
Idag när jag kom strosande på en gata nere på stan så blev jag hälsad på av en tjej på ett sådant sätt att det lät som om vi kände varandra. Jag blev så chockad att min hjärna febrilt började leta i minnesbanken efter vem i hela fridens namn människan var. Och jag var dessutom extremt förvånad, jag brukar ju inte glömma ansikten?
Sekunden efteråt såg jag 3-loggan på hennes jackan. "Tack och adjö idiot" tänkte jag samtidigt som jag mumlade "Nej tack" och gick vidare.
Nere på nästa gata blev jag påhoppad av en tant "Vet du vad de rädda barnen är?". Tackade åter igen nej och gick vidare - i ungefär trettio meter tills nästa barndåre med en skrivplatta kom fram.
Jag förstår verkligen inte hur personer som håller på med sådant där har mage på att klaga över att personerna de försöker kränga på sitt budskap på är otrevliga mot dem. Är det speciellt konstigt när de börjar att gå i takt med personen trots att denna sagt "Nej tack."? När de sedan ställer upp fyra personer på en smal gata med trettio meters mellanrum så att man måste passera och slå sig fri från åtminstone hälften av dem är det väl inte speciellt konstigt att de bemöts som de gör?
Sekunden efteråt såg jag 3-loggan på hennes jackan. "Tack och adjö idiot" tänkte jag samtidigt som jag mumlade "Nej tack" och gick vidare.
Nere på nästa gata blev jag påhoppad av en tant "Vet du vad de rädda barnen är?". Tackade åter igen nej och gick vidare - i ungefär trettio meter tills nästa barndåre med en skrivplatta kom fram.
Jag förstår verkligen inte hur personer som håller på med sådant där har mage på att klaga över att personerna de försöker kränga på sitt budskap på är otrevliga mot dem. Är det speciellt konstigt när de börjar att gå i takt med personen trots att denna sagt "Nej tack."? När de sedan ställer upp fyra personer på en smal gata med trettio meters mellanrum så att man måste passera och slå sig fri från åtminstone hälften av dem är det väl inte speciellt konstigt att de bemöts som de gör?
Elak pojke.
En, mogen, SMS-konversation.
Jag: Oj, jag somnade visst. Är så trött!
Han: Mormor!
Jag: Dumma!
Och ja: vi har båda gratis sms.
Jag: Oj, jag somnade visst. Är så trött!
Han: Mormor!
Jag: Dumma!
Och ja: vi har båda gratis sms.
"Bättre sent än aldrig."
I sommar ska jag jobba heltid, and then some, i en cafeteria. Kanske bäst att jag lär mig hur man kokar kaffe inom en, åtminstone ganska, överskådlig framtid.
b.l.ä
Jag blir så nervös av att se på Rent Hus. Trots att jag är fullkomligt medveten om att jag dammade, torkade och dammsög så sent som igår så vill ändå varenda fiber i kroppen studsa ur fåtöljen och börja städa på direkten.
Aningen... disträ?
Skorna som jag lämnade in häromdagen skulle bli klara idag, och egentligen skulle jag åka och hämta dem i morgon hade jag tänkt men ändrade mig när jag kom hem från universitetet. Så jag gick upp i lägenheten, bytte väska och började cykla mot stan. Ungefär halvvägs kom jag på att jag hade glömt att ta med kvittot för skorna.
Så det fick bli en tripp till mataffären som ligger på vägen mot stan istället. Jag köpte en mjölk. Det man inte har i huvudet får man försöka komma ihåg i morgon istället.
Så det fick bli en tripp till mataffären som ligger på vägen mot stan istället. Jag köpte en mjölk. Det man inte har i huvudet får man försöka komma ihåg i morgon istället.
Ett plus ett blir helst alltid två i min värld.
Jag älskar rutiner, avskyr överraskningar. Jag vill alltid veta exakt vad som kommer att hända och när det kommer att hända. Därför finner jag det så betryggande att det är samma sak år ut och år in. Så fort första solen efter snön tittar fram och temperaturen letar sig över fem grader så åker den svenska jackan av.
Bortglömd är kylan, slasket och de mörka kvällarna. Och allt som finns är drömmarna om dagar på stranden och grillat kött till middagen. Sedan är det ju också de jacklösa idioterna som blir dunderförkylda och får ligga till sängs med feber.
Bortglömd är kylan, slasket och de mörka kvällarna. Och allt som finns är drömmarna om dagar på stranden och grillat kött till middagen. Sedan är det ju också de jacklösa idioterna som blir dunderförkylda och får ligga till sängs med feber.
Aj och typiskt.
Jag skar upp min tumspets när jag höll på med maten förut och skulle öppna en platsförpackning. Kanten var så fruktansvärt vass att jag nu har ett tvåcentimeters-sår mitt på höger tummes topp. Inte allt olägligt ställe att ha det på. Jag menar, om man nödvändigtvis ska gå och skära sig så kan det väl ske på en plats man inte använder och därmed kommer åt såret hela tiden.
Som om inte det vore illa nog så har min dators tryckgrej fastnat i ett nedåtläge. Även det fruktansvärt frustrerande. Vet inte hur jag ska bära mig åt för att få upp den.*
Får väl helt enkelt nöja med mig med att vara tacksam över att den inte fastnade på ett sätt som gjorde att den höll på att konstantklicka av sig själv.
*Och med "den" menar jag datorknappen.
Som om inte det vore illa nog så har min dators tryckgrej fastnat i ett nedåtläge. Även det fruktansvärt frustrerande. Vet inte hur jag ska bära mig åt för att få upp den.*
*Och med "den" menar jag datorknappen.
Igår kröp jag ner i sängen för att sova redan klockan nio.
Jag var så fruktansvärt uttråkad, och när jag är uttråkad blir jag väldigt irriterande. Jag klarade helt enkelt inte av mig själv längre så jag bestämde mig för att gå och lägga mig.
Problemet nu blir ju att sömnrytmen är helt förstörd. Kommer ta mig flera dagar att komma tillbaka till en mer bekväm sådan. Att jag kommer vilja gå och sova klockan nio ikväll gör i och för sig inte så mycket eftersom att jag tydligen börjar klockan åtta imorgon. Jag var helt säker på att det var klockan tio, så det var ju en otrevlig överraskning att gå förbi kalendern och se hur det egentligen ligger till.
Ännu värre är att jag nu igen befinner mig i det uttråkade stadiet. Och klockan tolv på dagen är lite väl tidigt att gå och sova. Det går liksom inte.
Problemet nu blir ju att sömnrytmen är helt förstörd. Kommer ta mig flera dagar att komma tillbaka till en mer bekväm sådan. Att jag kommer vilja gå och sova klockan nio ikväll gör i och för sig inte så mycket eftersom att jag tydligen börjar klockan åtta imorgon. Jag var helt säker på att det var klockan tio, så det var ju en otrevlig överraskning att gå förbi kalendern och se hur det egentligen ligger till.
Ännu värre är att jag nu igen befinner mig i det uttråkade stadiet. Och klockan tolv på dagen är lite väl tidigt att gå och sova. Det går liksom inte.
Herrklocka på flicka = Coolt. Numera.
Jag har alltid tyckt att tjejer som går omkring med herrklockor inte är något annat än idioter som tror att de är något bara för att de går omkring med just en herrklocka.
Eftersom att jag själv köpte en herrklocka idag så tycker jag självklart inte så längre.
Äntligen. Piiiiiiiip.
Idag efter föreläsningen så var jag nere på stan, främst för att lämna in mina skor på lagning till butiken där jag köpte dem häromveckan. Väl på stan hittade jag en helt fantastisk klocka på Ur & Penn. Den här gången var det verkligen tredje gången gillt. Var nämligen tredje gången jag var där inne på deras utförsäljningen letandes efter ett armbandsur. Äntligen.
Sedan, eller ja - rent tidsmässigt så var det innan, blev jag även mutad inne på H&M. Tanten i kassan glömde nämligen att ta ur larmet ur väskan jag köpte så när jag var på väg ut genom dörren så började larmet att tjuta och jag antar att hon hoppades att jag skulle bli gladare om jag fick Läkerol. Jag gillar ens inte Läkerol, hittepåhalstablett är allt vad det är.
Om det hade varit för ett par år sedan hade jag blivit pionröd och nästan dött om larmet hade gått, numera är jag en sådan stor flicka att jag inser att det inte finns något pinsamt i situationen eftersom att jag vet att det inte är jag som varit tankspridd* och glömt att larma av allt. Stod däremot två tanter bredvid utgången och såg medlidsamt på mig och min kasse och ojade sig.
*Detta ord kan även läsas som: "dum i huvudet".
Om det hade varit för ett par år sedan hade jag blivit pionröd och nästan dött om larmet hade gått, numera är jag en sådan stor flicka att jag inser att det inte finns något pinsamt i situationen eftersom att jag vet att det inte är jag som varit tankspridd* och glömt att larma av allt. Stod däremot två tanter bredvid utgången och såg medlidsamt på mig och min kasse och ojade sig.
*Detta ord kan även läsas som: "dum i huvudet".
Nu har ni chansen!
Finland har spenderat en kväll på bowlingbanan när temat var disco. Det och människorna omkring uppskattades... inte direkt.
Finland: Du skulle bara veta hur hemskt det var. Jag skulle kunna fria till första bästa svenska fjortis av kvinnligt kön. Jag älskar dem i jämförelse med den maltesiska motsvarigheten. Och jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i svenska fjortisar.
Det borde finnas någon slags reglering.
Ja, jag var ju förbi bondgården och marsvinen idag. I samma rum har de kaniner och det finns även en stor bur där några kaniner skuttar omkring och man får släppa ner sina barn för att leka med dessa. Kaninerna har ett hus att springa in i när de vill vara i fred, något som de velat vara varenda gång jag varit där.
I alla fall. In kommer någon slags parodi på en moder och hivar in sina tre ungar - helt i strid med den enorma skylten som deklarerar att det får vara max två barn i buren samtidigt. Väl där inne börjar lille junior, omkring två år, glatt att banka på kaninhuset, i vilket kaninerna sitter och huttrar, med en morotsbit. Och supermamman reagerar inte. Hon känner inget som helst behov av att förklara för junior att så gör man inte eftersom att kaninerna inte tycker att det är roligt.
Är det så konstigt att det går utför för mänskligheten när föräldrar inte uppfostrar sina barn och visar dem vad som är rätt respektive fel?
I alla fall. In kommer någon slags parodi på en moder och hivar in sina tre ungar - helt i strid med den enorma skylten som deklarerar att det får vara max två barn i buren samtidigt. Väl där inne börjar lille junior, omkring två år, glatt att banka på kaninhuset, i vilket kaninerna sitter och huttrar, med en morotsbit. Och supermamman reagerar inte. Hon känner inget som helst behov av att förklara för junior att så gör man inte eftersom att kaninerna inte tycker att det är roligt.
Är det så konstigt att det går utför för mänskligheten när föräldrar inte uppfostrar sina barn och visar dem vad som är rätt respektive fel?
Häromkvällen.
Finland: Hur är läget i Linköping? Hörde något om en tenta om jag ej minns fel
Jag: Jo det var en tenta, som inte gick speciellt bra. Jag var iväg två av tre pluggdagar på begravning så det sa ju sig självt. Och förutom de trevligheterna så blev jag utbjuden av en kille, och ikväll berättade han att han har en flickvän. Så allt är peachy här i gamla goa linkan!
Jag klarade inte tentan, men jag fick ungefär tjugo poäng mer än vad jag hade trott att jag skulle få så jag är ändå nöjd med resulatet. Ja, så nöjd man kan vara över ett U det vill säga.
Som att pilla på ett sår.
Jag var förbi bondgården där marsvinen bor och det fanns en kull med små bäbisar. Trodde att jag skulle smälta av all söthet.
Gubbarna kom tillbaka!
Don't try this at home.
Ibland går hissen inte hela vägen upp.
Som förut till exempel när jag klädde av mig för att kliva in i duschen, innan jag hade satt på mig linserna. Inte bra.
Att sätta in linser samtidigt som man skakar av kyla är inget jag rekommenderar. Många potentiella olyckor som kan uppstå.
Som förut till exempel när jag klädde av mig för att kliva in i duschen, innan jag hade satt på mig linserna. Inte bra.
Att sätta in linser samtidigt som man skakar av kyla är inget jag rekommenderar. Många potentiella olyckor som kan uppstå.
Ibland är allt roligare än att plugga.
Exempelvis att måla flickor med stora rumpor.
Ta tjuren vid hornen.
Ni vet när man sitter och inte vill komma igång med dagen eftersom att det är något tråkigt man ska göra? Så sitter jag nu. Försöker desperat att komma på något mer jag måste ordna med datorn så att jag slipper dra fram böckerna. Har lite problem att komma på något bara. Ganska så stora problem faktiskt.
Sökes.
Jag hörde att det skulle vara inne med liten byst och stora axlar i vår. Därför letar jag nu efter några lämpliga soffsarmstödskuddar att ha som axelvaddar för att skapa den illusionen.
Halleluja...
Förr i världen när det var något man behövde men som man inte klarade av att skaffa själv skickade man någon man kände. Idag finns Internet.
Det är ett tic jag har.
Jag är en sådan människa som tycker att folk ska få se på vilka TV-program de vill utan att de ska behöva bli hånade för deras dåliga smak, oavsett hur dåligt jag finner programmet att vara. Det finns dock ett tillfälle då inte ens en sådan fantastiskt öppensinnad person som jag kan stå emot att håna och det är när någon frågar mig om jag såg på exempelvis Desperate Housewifes, Grey's Anatomy eller Scrubs igår.
När jag får den frågan kan jag inte svara ett neutralt nej. Istället så går mina elaka reflexer igång och jag svarar nej med en sådan betoning som tydligt markerar att jag egentligen säger "Nej, jag är väl inte dum i huvudet heller". Och det är ju lite otrevligt gentemot personen som frågat eftersom att personen i fråga förmodligen gillar serien som denne frågat om, och just när de kommer till de exemplifiernade serierna här ovan så är ju ofta känslorna för serierna väldigt starka.
Men egentligen så tycker jag alltså att ni får titta på vad ni vill, är bara vid den frågan som jag inte kan dölja mitt förakt för er smak när det kommer till TV-serier.
Färdig och klar.
En jag känner ska till Globen och se Melodifestivalsfinalen live och eftersom att han är lite av en tösapåg, som Glans skulle ha uttryckt det, så frågade jag vad han skulle ha på sig till evenemanget. Till min stora förvåning så hade han ännu inte beslutat detta.
Jag däremot har hela outfiten klar och delgav honom den självklart när han frågade. Nämligen blommig hemmaklänning och en grå ziptröja med stor luva, detta matchat med lätt stubbiga ben och hårsnodd i huvudhåret.
Fast jag vet inte om jag vill påstå att det är en look jag gått och funderat på. Var mer det jag klädde på mig i morse och jag har inga direkta planer på att klä om mig till kvällen.
Jag däremot har hela outfiten klar och delgav honom den självklart när han frågade. Nämligen blommig hemmaklänning och en grå ziptröja med stor luva, detta matchat med lätt stubbiga ben och hårsnodd i huvudhåret.
Fast jag vet inte om jag vill påstå att det är en look jag gått och funderat på. Var mer det jag klädde på mig i morse och jag har inga direkta planer på att klä om mig till kvällen.
Varför har jag inget tvättställ?
Den här grejen med att jag alltid drömmer mardrömmar än inte bara till ondo ska jag kanske tillägga efter gårdagens gnäll. Idag till exempel klockan sju när jag skräckslagen vaknade efter att ha drömt något om att ha blivit sexuellt ofredad av någon, som tydligen var en lärare, och om en massa snö och iskallt vatten, så klev jag nämligen ur sängen och gick ner och tvättade. Bestämde mig dock för att jag inte orkade torktumla idag så nu är hela lägenheten täckt med blöta kläder. Hade inte suttit helt fel med ett torkställ...
Kvart över sju en lördagmorgon är man för övrigt ganska så ensam ute. Och på tal om ute; det finns inga ord som kan förklara hur underbart det är ute denna morgon. Ja, det är grått och trist, men man hör fåglar kvittra och luften är frisk och temperaturen fantastisk. Ifall det är likadant imorgon så får det nog allt till att bli en tidig morgonpromenad.
Kvart över sju en lördagmorgon är man för övrigt ganska så ensam ute. Och på tal om ute; det finns inga ord som kan förklara hur underbart det är ute denna morgon. Ja, det är grått och trist, men man hör fåglar kvittra och luften är frisk och temperaturen fantastisk. Ifall det är likadant imorgon så får det nog allt till att bli en tidig morgonpromenad.
Jag har minsann pluggat idag!
Ja, för när Pickford ringde och frågade om en sak i förmiddags gällande gårdagens lektion så förklarade* jag den saken.
Det gills.
*Tur att det var något jag kunde, annars hade det nog inte gillats - inte ens med min logik.
Det gills.
*Tur att det var något jag kunde, annars hade det nog inte gillats - inte ens med min logik.
Bättre.
Innan senaste tentan hade vi en stor inlämningsuppgift, och idag fick vi tillbaka det rättade dokumentet. Det visade sig att vi hade mest fel på det folk brukade ha rätt på, och mest rätt på det folk brukade ha fel på. Och det vi hade fel på var överlag slarvfel. Inte alls onödigt att slarvfela sig igenom den lätta delen.
I alla fall. I slutet av dokumentet visade läraren en jämförelse med förra årets ekonomprogram, eftersom att det var en ekonomikurs vi läste, varifrån följande citat kommer:
"Ni har förvisso haft längre tid på er, men har tagit väl vara på tiden. Som
grupp är ni mer homogena i er duktighet, eller kanske i er ambition."
Det fanns även diagram med staplar och grejer. Vad jag finner underhållande med det hela är att han har suttit och funderat över resultatet: Hur kunde juristerna klara sig bättre än ekonomerna?, och kommit fram till att vår duktighet är bättre, eller möjligen att det beror på vår ambitionsnivå. Undrar vilket han hoppas mest på.
I alla fall. I slutet av dokumentet visade läraren en jämförelse med förra årets ekonomprogram, eftersom att det var en ekonomikurs vi läste, varifrån följande citat kommer:
"Ni har förvisso haft längre tid på er, men har tagit väl vara på tiden. Som
grupp är ni mer homogena i er duktighet, eller kanske i er ambition."
Det fanns även diagram med staplar och grejer. Vad jag finner underhållande med det hela är att han har suttit och funderat över resultatet: Hur kunde juristerna klara sig bättre än ekonomerna?, och kommit fram till att vår duktighet är bättre, eller möjligen att det beror på vår ambitionsnivå. Undrar vilket han hoppas mest på.
Varken kvinna eller vuxen.
Något som gör mig upprörd är det här med hur många ser på ålder och vilka titlar som slår in när under ens liv. Vuxen till exempel. Jag förstår inte hur människor kan säga att när man fyller arton år så blir man vuxen. Varför undrar jag? Visst, man kan bli VD i ett bolag och dömas för maxstraffen för begågna brott - men det leder knappst till vuxenhet. Det är ju inte så att samma dag som man byter ut sjuan mot en åtta så är man vuxen.
Vuxenhet har inget med enbart åldern att göra. Inte heller enbart med ens livssituation som utgångspunkt. Exempelvis så är ju inte en femtonåring med en unge och en förlovningsring som färgar fingret grönt mer vuxen än en nittonåring som spenderar varje helgkväll med att supa skallen av sig. Femtonåringen har mer ansvar, men är för den sakens skull inte vuxen.
Jag tror på en kombination. Jag anser att man måste vara minst tjugofyra år och leva ett ansvarsfullt liv. Om man inte redan lever sitt liv med insikten om att man inte bara kan leka dagarna i ändå så är åldern tjugofyra då man ska börja inse det faktumet. Bara för att man är tjugoett och inte bor i sitt rum i sina föräldrars hus längre gör det en inte till vuxen. Jag är inte vuxen.
Något annat jag inte kan betitlas som är kvinna. Även här handlar det om en kombination av ålder och leverne. För att bli kvinna måste man dock vara äldre än tjugofyra. När någon i min ålder kallar mig eller sig själv eller buntar ihop oss under titeln kvinna vill jag skrika och kräkas. Jag kan inte förstå hur en tjugoettåring kan betitla sig själv kvinna, att någon vid den åldern kan tro att hon har den livslängd och erfarenhet som krävs för den titeln. Det är bara patetiskt att höra.
Det samma gäller såklart även killar och titeln man.
Vuxenhet har inget med enbart åldern att göra. Inte heller enbart med ens livssituation som utgångspunkt. Exempelvis så är ju inte en femtonåring med en unge och en förlovningsring som färgar fingret grönt mer vuxen än en nittonåring som spenderar varje helgkväll med att supa skallen av sig. Femtonåringen har mer ansvar, men är för den sakens skull inte vuxen.
Jag tror på en kombination. Jag anser att man måste vara minst tjugofyra år och leva ett ansvarsfullt liv. Om man inte redan lever sitt liv med insikten om att man inte bara kan leka dagarna i ändå så är åldern tjugofyra då man ska börja inse det faktumet. Bara för att man är tjugoett och inte bor i sitt rum i sina föräldrars hus längre gör det en inte till vuxen. Jag är inte vuxen.
Något annat jag inte kan betitlas som är kvinna. Även här handlar det om en kombination av ålder och leverne. För att bli kvinna måste man dock vara äldre än tjugofyra. När någon i min ålder kallar mig eller sig själv eller buntar ihop oss under titeln kvinna vill jag skrika och kräkas. Jag kan inte förstå hur en tjugoettåring kan betitla sig själv kvinna, att någon vid den åldern kan tro att hon har den livslängd och erfarenhet som krävs för den titeln. Det är bara patetiskt att höra.
Det samma gäller såklart även killar och titeln man.
Men alla har ju rätt till sina egna åsikter - även om alla andras är idiotiska.
Bekymmersamt.
När det kommer till tråkiga saker som måste göras får jag alltid en sådan beslutsångest över när jag ska göra saken i fråga. Som nu till exempel. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska gå och handla idag eller imorgon. Eller möjligen på söndag.
Vakna utvilad? Icke.
Tänk vad trevligt det skulle vara om man vore en sådan person som inte drömmer mardrömmar. Så trevligt det skulle vara om man inte drömde om en elak pitbull, tvillingarna Olsen, ett freaky bröllop och frätande syra i en skrämmande blandning. Om man bara kunde få en endaste natt ledig från mardrömmarna?
Oskönt.
Ja, det första jag ser när jag loggar in är rubriken "Skönt." från igår. Ingenting har varit skönt med idag. Vaknade ungefär fyrtio minuter innan väckarklockan ska ringa. Vaknade med, i princip, ett skrik av smärta. Migränhuvudvärk. Underbart. Och inga värktabletter hemma. Mer underbart.
Lyckades hamna i någon slags dvala tills dess att klockan ringde och försökte gå upp. Inte ett alternativ. Innan jag ens lyckats kasa mig ner till fotändan av sängen kändes det som jag skulle kräkas av smärtan. Så resten av dagen har jag legat i sängen, ibland någorlunda vid liv - ibland nästan vid liv.
Har fortfarande ont, men tror att det är lite bättre. Är åtminstone vad jag intalar mig.
Lyckades hamna i någon slags dvala tills dess att klockan ringde och försökte gå upp. Inte ett alternativ. Innan jag ens lyckats kasa mig ner till fotändan av sängen kändes det som jag skulle kräkas av smärtan. Så resten av dagen har jag legat i sängen, ibland någorlunda vid liv - ibland nästan vid liv.
Har fortfarande ont, men tror att det är lite bättre. Är åtminstone vad jag intalar mig.
Skönt.
Det är så skönt att sitta här och veta att det i kylen står en bunke med hackade grönsaker till köttfärssåsen, att badrummet är skinande rent, att allt är nydammat och att köket är rent. Mmm, jag gillar det.
Och om Pickford eller mitt samvete råkar läsa det här så har jag bara nio sidor kvar att läsa inför imorgon!
Och om Pickford eller mitt samvete råkar läsa det här så har jag bara nio sidor kvar att läsa inför imorgon!
Klockrent.
Från Two and a Half Men:
Charlie: Last night in bed, I told her that I love her. And you know what she said?
Alan: Ehm... I'm still not gonna let you do that?
Charlie: Last night in bed, I told her that I love her. And you know what she said?
Alan: Ehm... I'm still not gonna let you do that?
Har man inget att skriva,
är det bäst att låta bli.
Dagens äckligaste, vidrigaste, hemskaste, etc.:
När jag knäckte ett ägg och såg hur det var blod i vitan.
Hur stod hemmafruarna ut?!
Ibland så undrar jag verkligen hur människor kunde överleva förr i tiden. Hur i allsin dar klarade man sig utan det flytande marganiet till exempel?
Idag när jag öpnade kylskåpsdörren för att ta fram just det flytande margarinet så slog det mig att "Nej, det är ju slut.". Alltså blev jag tvungen att dra fram mat-och bakmargarinet som ligger längst in på nedersta hyllan, eftersom att jag adrig använder det, och börja karva till en bit till pannan.
Nej, tack för utvecklingen säger jag!
Idag när jag öpnade kylskåpsdörren för att ta fram just det flytande margarinet så slog det mig att "Nej, det är ju slut.". Alltså blev jag tvungen att dra fram mat-och bakmargarinet som ligger längst in på nedersta hyllan, eftersom att jag adrig använder det, och börja karva till en bit till pannan.
Nej, tack för utvecklingen säger jag!
En annan dag.
Jag hade tänkt att åka till stan idag, men när jag drog upp persiennen och insåg att det blåste och snöade så försvann, helt plötsligt och utan förvarning, viljan till stadsåkandet.
Det blir helt enkelt att ta i ännu mer nästa gång.
Nej, tentan idag gick som jag hade förväntat mig. Inte speciellt bra. Inte tillräckligt för sextio procent. I vanliga fall när det gått dåligt så brukar jag vara på dåligt humör och skämmas. Men inte den här gången. Jag vet att det inte fanns något jag hade kunnat göra för att förändra utgången.
En bred [svordom] ladugårdsvägg.
Ja, jag gick in lite i väggen idag. Väldigt dystert, ledsamt och jobbigt. Lyckades, med lite hjälp, dock återhämta mig så pass att jag nog minsann ska ta mig upp ur sängen i morgon. Tyvärr så ledde mitt väggingående till att det inte blev något mer pluggande.
Vi får helt enkelt låtsas som om att det inte hade gjort någon skillnad om jag hade pluggat.
Vi får helt enkelt låtsas som om att det inte hade gjort någon skillnad om jag hade pluggat.
U.
Jag blev tvungen att ge upp pluggandet. Insåg att jag inte kunde någonting av det jag försökte mig på. Förhoppningsvis så är det bara stressnerver. Är i alla fall vad jag tänker inbilla mig. Får ta en liten paus och sedan försöka igen.
Vad? När? Hur?
Igår var jag helt inställd på att gå upp med tuppen och bege mig till skolan vid åtta för att koncentrerat plugga i x antal timmar inför tentan. I dag när jag vaknade med sprängande huvudvärk, extremt trött och min säng var helt underbar försvann den tanken väldigt snabbt. Får koncentrera mig bäst jag kan här hemma istället.
Något som gör mig riktigt nervös är att jag är helt ointresserad av tentan i morgon. Jag känner ingenting, bara ren likgiltighet. Jag känner att det är flera saker jag skulle behöva träna på, men jag kan inte finna kraft till ansträngningen. Jag hade aldrig kunnat gissa att det skulle vara så här svårt att plugga utan övningstentor. Man blir ju helt rådvill.
Något som gör mig riktigt nervös är att jag är helt ointresserad av tentan i morgon. Jag känner ingenting, bara ren likgiltighet. Jag känner att det är flera saker jag skulle behöva träna på, men jag kan inte finna kraft till ansträngningen. Jag hade aldrig kunnat gissa att det skulle vara så här svårt att plugga utan övningstentor. Man blir ju helt rådvill.
Nej tack.
Jag var faktiskt bara fyrtio minuter tidig till resecentrum i tisdags och det tycker jag är helt okej. Så där var jag duktig. Igår uppstod aldrig tidighetsproblemet eftersom att jag liftade med min morbror hem. Väldigt praktiskt. Innan jag annars ens hade varit halvvägs hemma så blev jag avsläppt utanför huset och när tåget rullade in här i Linköping så låg jag i princip redan nedbäddad i sängen.
Begravningen var väl som begravningar är mest, ingen direkt munter tillställning med andra ord. Prästen var bland de bästa jag personligen upplevt, vilket i och för sig inte förändrade det faktum att jag där och då bestämde mig att jag absolut inte vill ha en kyrklig begravning. Jag vill inte ha pratet om Gud, Jesus, om hur bra det är att dö, psalmer och så vidare. Så fruktansvärt hemskt.
I ena psalmen så löd texten något i stil med "i himlen så ska jag sjunga så som jag aldrig sjungt förut" och andra liknande variationer på den meningen. Väldigt trevligt att höra att personen som gått bort är så lycklig över det att den gör allt mer och bättre än vad han eller hon någonsin gjorde i livet tillsammans med sin familj och sina vänner.
Sedan hade även jag och Lillebror lite problem med bönen. Tydligen så skulle Jesus ha lärt oss den, men han måste ha glömt oss båda.
Begravningen var väl som begravningar är mest, ingen direkt munter tillställning med andra ord. Prästen var bland de bästa jag personligen upplevt, vilket i och för sig inte förändrade det faktum att jag där och då bestämde mig att jag absolut inte vill ha en kyrklig begravning. Jag vill inte ha pratet om Gud, Jesus, om hur bra det är att dö, psalmer och så vidare. Så fruktansvärt hemskt.
I ena psalmen så löd texten något i stil med "i himlen så ska jag sjunga så som jag aldrig sjungt förut" och andra liknande variationer på den meningen. Väldigt trevligt att höra att personen som gått bort är så lycklig över det att den gör allt mer och bättre än vad han eller hon någonsin gjorde i livet tillsammans med sin familj och sina vänner.
Sedan hade även jag och Lillebror lite problem med bönen. Tydligen så skulle Jesus ha lärt oss den, men han måste ha glömt oss båda.
Fröken Kyckling.
Jag blir så fruktansvärt stissig när jag ska resa någonstans och att jag därmed måste passa exakta tider. Som idag när jag ska åka tåg till exempel. Det gör mig så nervös att missa tåget eller att något annat går snett att jag nästan, men bara nästan, går under.
Det slutar alltid med att jag är på plats två* timmar innan avgång och ängsligt sitter och tittar på klockan.
*Lätt, väldigt lätt, överdrift.
Det slutar alltid med att jag är på plats två* timmar innan avgång och ängsligt sitter och tittar på klockan.
*Lätt, väldigt lätt, överdrift.
Nu är det väl ändå dags att ta farväl.
Lilla jag? Nämen!
Idag på mötet när det diskuteras om hur det ska bli nästa år, vilka som ska sitta kvar respektive inte, så får plötsligt R luft tilldelad till sig borta i andra ändan av bordet.
R: Och du Therese, du måste ju stanna också med din grej som går så bra.
Jag: Eh... Jasså?
R: Ja det är klart.
M: Ja, du har ju rutinen och kunskapen och koll på allt.
Jag: Ja jo alltså, jag vet inte.
L: Har du tänkt att stanna?
Jag: Nej, jag vet inte. Jag har faktiskt inte tänkt på det.
R: Klart du ska stanna.
Jag: Ja, vi får se.
Ärligt talat så har jag börjat fundera på om det här inte ska bli mitt sista år, förvisso så slår mig tanken oftast och tyngst när jag har ett protokoll att skriva. Men samtidigt så skulle det vara väldigt tomt utan det här. Jag är väldigt kluven. Vad jag ville ha sagt är i alla fall att det är ju inte helt fel att vara önskad och uppskattad. Är trots allt ett tungt lass jag drar.
R: Och du Therese, du måste ju stanna också med din grej som går så bra.
Jag: Eh... Jasså?
R: Ja det är klart.
M: Ja, du har ju rutinen och kunskapen och koll på allt.
Jag: Ja jo alltså, jag vet inte.
L: Har du tänkt att stanna?
Jag: Nej, jag vet inte. Jag har faktiskt inte tänkt på det.
R: Klart du ska stanna.
Jag: Ja, vi får se.
Ärligt talat så har jag börjat fundera på om det här inte ska bli mitt sista år, förvisso så slår mig tanken oftast och tyngst när jag har ett protokoll att skriva. Men samtidigt så skulle det vara väldigt tomt utan det här. Jag är väldigt kluven. Vad jag ville ha sagt är i alla fall att det är ju inte helt fel att vara önskad och uppskattad. Är trots allt ett tungt lass jag drar.
Galna glosjukan.
Ja, idag fick jag en liten, och med liten menar jag väldigt stor, släng av galna glosjukan. I omkring tre timmar satt jag och tänkte "Titta inte, titta inte, titta inte.", och vi kan ju alla räkna ut hur det gick. Inte speciellt bra. Alls.
Så när är man tillfälligtvis tillbaka i det gamla välbesökta träsket. Lite onödigt om jag får skriva det själv, vilket jag förstås får eftersom att det här är mitt tangentbord och att det här är min annuendag.
Så när är man tillfälligtvis tillbaka i det gamla välbesökta träsket. Lite onödigt om jag får skriva det själv, vilket jag förstås får eftersom att det här är mitt tangentbord och att det här är min annuendag.
Vindruvehjärna.
I det här landet har jag befunnit mig idag.
Nu ska jag bege mig till det här.
Och dit beger jag mig välförtjänat kan jag informera herrskapet om! Jag har nämligen räknat klart övningsboken, allt utom två och en halv uppgift i alla fall - jag har så svårt för det där med kassaflödesanalys så ska försöka få lite hjälp med det i morgon, och gått igenom allt OH-material.
Det sista jag gjorde var att skumma igenom tjugo sidor jag inte hade läst i läroboken. Det tog ungefär en halvtimme.
Nu är det äntligen helg!...
Det sista jag gjorde var att skumma igenom tjugo sidor jag inte hade läst i läroboken. Det tog ungefär en halvtimme.
Nu är det äntligen helg!...
Ja just det...
En del saker försvinner ur hjärnan. Som vid lunch till exempel när jag gick för att inspektera att lokalen var städad. Jag som varit upp sedan sju och pluggat sedan åtta öppnade dörren i en liten halvdimma och kliver in och tittar upp.
Och ser hur tjugonågonting par ögon tittar på mig. Ja just det. Vasaloppsfrukosten. Den var idag ja. Hej allihopa. Nu var det i och för sig några där som jag behövde prata med, så helt negativt var ju det inte. Men ändå.
Ett annat exempel är hur jag nyss, under tiden som jag pratade med min faster om hur dags mitt tåg kommer fram, kom på att vi inte skiljdes på det allra bekvämaste sättet. Nej, en hel del aggressioner förekom under slutet av nyårsvistelsen. Så absolut. Nio timmar ensam med henne och hennes man innan mina föräldrar kommer. Perfekt.
Och ser hur tjugonågonting par ögon tittar på mig. Ja just det. Vasaloppsfrukosten. Den var idag ja. Hej allihopa. Nu var det i och för sig några där som jag behövde prata med, så helt negativt var ju det inte. Men ändå.
Ett annat exempel är hur jag nyss, under tiden som jag pratade med min faster om hur dags mitt tåg kommer fram, kom på att vi inte skiljdes på det allra bekvämaste sättet. Nej, en hel del aggressioner förekom under slutet av nyårsvistelsen. Så absolut. Nio timmar ensam med henne och hennes man innan mina föräldrar kommer. Perfekt.
Äntligen!
Jag tvivlade minst sagt på om det skulle bli gå eller inte. Men det gick. Äntligen är jag igenom hela OH-kompendiet. Det tog fyra timmar, men äntligen!
Men lyckan den är precis som sommaren, det vill säga kort. Nu har jag tolv övningsuppgifter kvar att göra...
Men lyckan den är precis som sommaren, det vill säga kort. Nu har jag tolv övningsuppgifter kvar att göra...