annuendag

Den här veckan har varit helt fruktansvärt och i morse tändes hoppet att jag kanske skulle kunna åka hem till ön i morgon efter tentan och stanna där på oviss framtid, men allra minst en vecka. Och så i eftermiddags kom det svart på vitt att jag inte kan åka. Jag kommer kanske inte ens kunna åka hem vid påsk. Inga ord kan beskriva hur det påverkade mig, åtminstone inga jag klarar av att skriva här.

Jag klarar heller inte av att stanna här, jag måste få försvinna men det går inte. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Jag orkar inte vara kvar här. Jag vill bara bort. Jag vill hem till pappa och lillebror!