Donera organ.

Jag minns inte hur gammal jag var när jag registrerade mig för organdonation, det var någon gång på högstadiet i alla fall. Jag visste vad jag ville, eller det var snarare så att jag ser det som en självklarhet. Samtidigt som jag anmälde mig så gjorde även mina föräldrar det. Min lillebror var dock så liten och pappa tyckte att han själv skulle få ta det beslutet, så det bestämdes att hans, eventuella, anmälan skulle få dröja tills han själv kunde ta beslutet.

Nu tycker jag att det är dags. Självklart kommer jag inte tvinga min lillebror att anmäla sig. Men jag hoppas att han, liksom jag insåg, inser att det är en självklarhet att ge sina organ till någon som behöver dem när man själv har använt dem klart.

Och det tycker jag att alla andra ska göra också, genom att
anmäla sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback