Nej tack.

Jag var faktiskt bara fyrtio minuter tidig till resecentrum i tisdags och det tycker jag är helt okej. Så där var jag duktig. Igår uppstod aldrig tidighetsproblemet eftersom att jag liftade med min morbror hem. Väldigt praktiskt. Innan jag annars ens hade varit halvvägs hemma så blev jag avsläppt utanför huset och när tåget rullade in här i Linköping så låg jag i princip redan nedbäddad i sängen.

Begravningen var väl som begravningar är mest, ingen direkt munter tillställning med andra ord. Prästen var bland de bästa jag personligen upplevt, vilket i och för sig inte förändrade det faktum att jag där och då bestämde mig att jag absolut inte vill ha en kyrklig begravning. Jag vill inte ha pratet om Gud, Jesus, om hur bra det är att dö, psalmer och så vidare. Så fruktansvärt hemskt.

I ena psalmen så löd texten något i stil med "i himlen så ska jag sjunga så som jag aldrig sjungt förut" och andra liknande variationer på den meningen. Väldigt trevligt att höra att personen som gått bort är så lycklig över det att den gör allt mer och bättre än vad han eller hon någonsin gjorde i livet tillsammans med sin familj och sina vänner.

Sedan hade även jag och Lillebror lite problem med bönen. Tydligen så skulle Jesus ha lärt oss den, men han måste ha glömt oss båda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback