annuendag

Pickford, när hon kom ut ur tentasalen och såg mig sittandes där, antagligen med ett ganska neutralt ansiktsuttryck och kroppspråk: Jag trodde att du skulle vara arg efter en sådan här tenta.

Nej, jag var inte arg. Jag var inte ens upprörd. För vad kan jag göra när jag har suttit mellan åtta och tio timmar om dagen i över en veckas tid och konstant pluggat till en tenta och sedan, när jag väl sitter där i salen och får tentan och inser att "Jasså, det här var ju krångligt."? Om inte alla de timmar jag lagt ner räcker, vad kan jag göra? Jag är väl helt enkelt inte bra nog.

Sedan ska man ju inte äta alla äggen innan man han kontrollerat att det inte är blod i äggvitan, det kan ju ha gått bra. Jag känner mig inte helt uträknad från chansen till ett G än, men inte på en endaste fråga kände jag att "Ja, det är precis så här man gör, det här är rätt!", på en del kändes det i och för sig "Det borde vara så här, men summorna känns fel.". Och om en dryg veckas hårdpluggande inte kan åstadkomma den säkerhet som man borde känna, vad kan jag då göra?

Och framför allt; vad hjälper det att bli upprörd? Det är bara att erkänna sitt nederlag och gå hem genom snöstormen.