annuendag

Något som gör mig upprörd är det här med hur många ser på ålder och vilka titlar som slår in när under ens liv. Vuxen till exempel. Jag förstår inte hur människor kan säga att när man fyller arton år så blir man vuxen. Varför undrar jag? Visst, man kan bli VD i ett bolag och dömas för maxstraffen för begågna brott - men det leder knappst till vuxenhet. Det är ju inte så att samma dag som man byter ut sjuan mot en åtta så är man vuxen.

Vuxenhet har inget med enbart åldern att göra. Inte heller enbart med ens livssituation som utgångspunkt. Exempelvis så är ju inte en femtonåring med en unge och en förlovningsring som färgar fingret grönt mer vuxen än en nittonåring som spenderar varje helgkväll med att supa skallen av sig. Femtonåringen har mer ansvar, men är för den sakens skull inte vuxen.

Jag tror på en kombination. Jag anser att man måste vara minst tjugofyra år och leva ett ansvarsfullt liv. Om man inte redan lever sitt liv med insikten om att man inte bara kan leka dagarna i ändå så är åldern tjugofyra då man ska börja inse det faktumet. Bara för att man är tjugoett och inte bor i sitt rum i sina föräldrars hus längre gör det en inte till vuxen. Jag är inte vuxen.

Något annat jag inte kan betitlas som är kvinna. Även här handlar det om en kombination av ålder och leverne. För att bli kvinna måste man dock vara äldre än tjugofyra. När någon i min ålder kallar mig eller sig själv eller buntar ihop oss under titeln kvinna vill jag skrika och kräkas. Jag kan inte förstå hur en tjugoettåring kan betitla sig själv kvinna, att någon vid den åldern kan tro att hon har den livslängd och erfarenhet som krävs för den titeln. Det är bara patetiskt att höra.
Det samma gäller såklart även killar och titeln man.