Jag hade tydligen glömt mitt bitchface hemma.
Idag när jag kom strosande på en gata nere på stan så blev jag hälsad på av en tjej på ett sådant sätt att det lät som om vi kände varandra. Jag blev så chockad att min hjärna febrilt började leta i minnesbanken efter vem i hela fridens namn människan var. Och jag var dessutom extremt förvånad, jag brukar ju inte glömma ansikten?
Sekunden efteråt såg jag 3-loggan på hennes jackan. "Tack och adjö idiot" tänkte jag samtidigt som jag mumlade "Nej tack" och gick vidare.
Nere på nästa gata blev jag påhoppad av en tant "Vet du vad de rädda barnen är?". Tackade åter igen nej och gick vidare - i ungefär trettio meter tills nästa barndåre med en skrivplatta kom fram.
Jag förstår verkligen inte hur personer som håller på med sådant där har mage på att klaga över att personerna de försöker kränga på sitt budskap på är otrevliga mot dem. Är det speciellt konstigt när de börjar att gå i takt med personen trots att denna sagt "Nej tack."? När de sedan ställer upp fyra personer på en smal gata med trettio meters mellanrum så att man måste passera och slå sig fri från åtminstone hälften av dem är det väl inte speciellt konstigt att de bemöts som de gör?
Sekunden efteråt såg jag 3-loggan på hennes jackan. "Tack och adjö idiot" tänkte jag samtidigt som jag mumlade "Nej tack" och gick vidare.
Nere på nästa gata blev jag påhoppad av en tant "Vet du vad de rädda barnen är?". Tackade åter igen nej och gick vidare - i ungefär trettio meter tills nästa barndåre med en skrivplatta kom fram.
Jag förstår verkligen inte hur personer som håller på med sådant där har mage på att klaga över att personerna de försöker kränga på sitt budskap på är otrevliga mot dem. Är det speciellt konstigt när de börjar att gå i takt med personen trots att denna sagt "Nej tack."? När de sedan ställer upp fyra personer på en smal gata med trettio meters mellanrum så att man måste passera och slå sig fri från åtminstone hälften av dem är det väl inte speciellt konstigt att de bemöts som de gör?
Kommentarer
Trackback