Obehagligt.
Jag ogillar starkt när folk tar på mig; ungefär lika mycket som jag avskyr att ta på folk. Jag menar en handskakning här eller där överlever jag väl, men mer än så behöver jag inte. Självklart är det annorlunda om det är en pojke man har något slags intresse för, då är jag pro hudkontakt i stora mängder - men annars så slipper jag det gärna.
Som det här med att folk ska kramas jämt och ständigt? Utöver personer, alltså killar, jag haft något slags... samröre med finns det bara en person som jag tillåter hej/hej då-kramar från. Bortsett från släkten det vill säga, men det är en annan femma.
I alla fall så är fröken Pickford väl medveten om detta så någon gång ibland, jag antar att det är när hon är uttråkad, så bestämmer hon sig för att roa sig med min ovilja. Som häromdagen till exempel när hon under en rast kom upp bredvid mig och började "gnida", i brist på bättre förklaringsord, sin sida mot min. Det tog mig ungefär en millisekund att bli stel som en pinne. Eller en annan gång när hon, och AL också om jag inte missminner mig helt, satt på varsin sida om mig i föreläsningssalen och "smekte" mina vader. Och så vidare.
Poängen är i alla fall att jag förstår inte poängen med närkontakt. Jag är helt för det traditionella svenska personavståndet, vad det nu är det ligger på. Men alla de centimetrarna har jag gärna mellan mig och andra individer.
Anm. Pickford har en pojkvän så detta jag nu beskrivit är inget sätt för henne att diskret få mig att förstå att hon vill leka tillsammans med mig. Tror jag inte i alla fall..
Som det här med att folk ska kramas jämt och ständigt? Utöver personer, alltså killar, jag haft något slags... samröre med finns det bara en person som jag tillåter hej/hej då-kramar från. Bortsett från släkten det vill säga, men det är en annan femma.
I alla fall så är fröken Pickford väl medveten om detta så någon gång ibland, jag antar att det är när hon är uttråkad, så bestämmer hon sig för att roa sig med min ovilja. Som häromdagen till exempel när hon under en rast kom upp bredvid mig och började "gnida", i brist på bättre förklaringsord, sin sida mot min. Det tog mig ungefär en millisekund att bli stel som en pinne. Eller en annan gång när hon, och AL också om jag inte missminner mig helt, satt på varsin sida om mig i föreläsningssalen och "smekte" mina vader. Och så vidare.
Poängen är i alla fall att jag förstår inte poängen med närkontakt. Jag är helt för det traditionella svenska personavståndet, vad det nu är det ligger på. Men alla de centimetrarna har jag gärna mellan mig och andra individer.
Anm. Pickford har en pojkvän så detta jag nu beskrivit är inget sätt för henne att diskret få mig att förstå att hon vill leka tillsammans med mig. Tror jag inte i alla fall..
Kommentarer
Trackback