annuendag

Idag har Therese inte varit någon glad flicka. Vad som krävdes för att åtminstone ge mig talförmågan tillbaka var en lång och rolig pojke - tydligen.

Hamnade efter lektionen idag i biblioteket, sittandes bredvid en kille som förvisso såg trevlig ut, men han var fruktansvärd när det kom till störningsmoment. Detta av två anledningar. Anledning ett var att han andades väldigt högt, vilket inte bara är irriterande, utan ledde dessutom tankarna till en pojke som andas väldigt högt när han sover.

Anledning två var att jag häromdagen pratade med en bekant om hur det verkade som att en pojke och en flicka, vilka inte verkade känna varandra från förut, som satt framför mig verkade smyga iväg och förlusta sig. Då sa min bekant att jag inte behövde vara orolig, att jag en vacker dag skulle hamna bredvid någon pojke som diskret skulle lura i väg mig på förlustelse i biblioteket. Och det är ju inte så att jag ville förlusta mig med killen, eller i biblioteket heller för den delen, vid bordet bredvid, men är ändå en tanke som stör min koncentration.

Självklart är pojken i stolen bredvid iväg nu, det är inte så att jag sitter här och skriver medan han kan se på.