annuendag

"Haha, gillar din ännu mer när du ilsknar till. Att föra en diskussion med dig är en ren njutning."

SMS.
Jag: Jag kan inte sova, är för ensamt.

Pojke: Det var ju inte bra. Och så gammelnalle som är desperat efter sex. Vad kan man göra åt era närhetsbehov?

Jag föreslog att han skulle komma och gosa med oss, men det vågade inte. För att vi var "helkåta" båda två, och då speciellt Gammelnalle. Bara för att jag är ensam så betyder ju inte det att jag är varken hel- eller halvkåt. Fegis!

När vi hade en middag här på jobbet häromsistens så var det några tanter med som inspekterade vårat diskrum. De klagade på att det inte fanns tillräckligt med avlastningsyta där inne. Att vi var tvugna att ha en rullvagn också. Det starkaste argumentet de hade för det här var att Majvor, som påpekade det med rullvagnen, hade jobbat i kök i trettio år - så hon kunde det här minsann.

Och det här är ännu en sådan sak som jag har väldigt lätt att bli irriterad på. Att erfarenhet alltid är bäst. Ja, Majvor har spenderat trettio år av sitt liv i ett kök så självklart är det omöjligt att klara sig i kök utan rullvagn. För det är ju inte så att vi tidigare haft ännu större middagar och klarat dem galant - helt utan att ha en rullvagn i diskrummet.

Varken Majvor eller hennes tantisar skulle diska vid det här tillfället. Det finns ens inte plats för en rullvagn i vårat diskrum. Men Majvor hade talat så alla tantisarna kacklade på om hur det inte gick utan en rullvagn, och det fanns inte ens en antydan till att de skulle lyssna när vi informerade om att vi klarade oss utmärkt utan.

Jag säger inte att erfarenhet inte är viktig. Jag säger bara att erfarenhet är inte bäst. Man blir inte tant på täppan bara för att man spenderat trettio år i ett kök. För just den här erfarenhetsjakten som, huvudsakligen, alla äldre skriker om i medierna är inte något annat än bakåtsträvande fakta. Erfarenhet ska defenitivt beaktas, men man ska använda den till att utveckla situationen. Man ska vidare alltid vara införstådd i att allt och alla inte behöver göra och vara som de med erfarenhet gör det eller är.

Ni vet hur människor påstår att man hör havet om man lyssnar i en snäcka? Jag behöver inte snäckan för att höra havet, havet är nämligen fortfarande i mitt högeröra...

Har precis kommit hem från en minibadtur. Man kan nämligen inte bo på Gotland en hel sommar och inte ha badat i havet, det fungerar inte. Precis som att det är ett krav att hela kroppen, alltså inklusive huvudet, ska vara under ytan för att det ska gillas.

Saken är bara den att det räcker med att säga ytbehandling till mig så får jag vatten i örat som sitter i i en evighet och nästan gör ont. Så nu sitter jag här alldeles döv på högerörat och känner mig förlamad långt ner på halsen.

Det hände för övrigt en jätterolig grej när vi stod vid kiosken. Ett skånskt par skulle beställa varsin glass, och den ena sorten fanns inte - något som han som jobbade i kiosken meddelade dem på engelska. Skånekillen meddelade i sin tur tillbaka till kioskkillen att han förstod svenska. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte började skratta högt när detta utspelade sig. Var så klockrent.

Här ligger Gammelnalle och bjuder ut sig till förbipasserande.

Idag när jag rensade i möbeln så hittade jag en gammal, gammal, gammal filofax. Bläddrade igenom den lite snabbt innan jag kastade den. Hittade några sidor där jag och en kompis hade skrivit till varandra när vi satt på bussen på väg hem till mig efter skolan en dag, om jag inte missminner mig helt. Att prata genom skrift var något som följde oss igenom våra år tillsammans, fast då inte på bussen när vi satt bredvid varandra, utan då senare snarare under tråkiga lektioner.

Minns en NO-lektion på högstadiet då ett helt A4 fylldes med skriverier om pojkar och saker. I alla fall. Så här hade vi skrivit, då på bussen i mellanstadiet:

Hon:
Hej Tezzan!
Grattis i efterskott du ska få en present men jag har inga pengar nu.
Tycker du att det är varmt, det tycker jag! Vad ska vi göra idag? Förresten tycker du om R?
/M.. Din kompis (tror jag).

Jag:
Hej M...!
Du måste inte köpa någe till mig. Jag tycker det är lite kallt. Vi kan bl. a. åka inlines och du kan få cykla på min cykel om du vill. Tycker du om R? Vad fint du målar. Det är varmt när solen är (något som är överstruket och inte syns vad det står). Vill du se på Baren och Gladiatorerna ikväll?
Du är min kompis om du vill vara det.
/Therese

Hon:
SVAR:
Jo, jag vill köpa något. Jag vill se på Baren och gladiatorerna.
Ja sådär, R är faktiskt jättesnäll när han inte är med T!
/M... Din kompis.

Som bekant, förutsatt att man vet om det alltså, så använder jag bara kjol och klänningar. Inga byxor, äger ens inte ett par jeans- till Lillebrors förtret. Under sommaren har jag offentligt gått uteslutande i kjol/klänning och leggings. Detta för att jag jobbar så gott som dagligen och finner det fräschare än att vara barbent i yrket.

I alla fall så var jag iväg en sväng till en loppis idag för att se om de hade några böcker och då körde jag på klänning utan leggings. Och hjälp så naken jag kände mig. Var riktigt läskigt, kändes verkligen som om jag missat att tagit på mig ett av de viktigare plaggen.



På loppisen hittade jag en bok och en vas. Loppis är väl egentligen inte min grej, men just böcker brukar man ju kunna hitta - och att det sedan fanns en fin vas var ju bara en trevlig överraskning. Fast nu var det visserligen bara en bok idag, så sådär väldigt lyckad var väl inte utflykten om man ska ge ett övergripande betyg.

Man kan ju undra vad jag gjorde på min lediga dag. Badade jag? Kanske gick jag på stan och avslutade med en glass på glassmagasinet? Spenderade dagen i sängen med en god bok? Tittade på film? Målade?

Nej, av någon outgrundlig anledning så bestämde jag mig för att rensa ur min skrivbordmöbel. De här sakerna är dem som överlevde:

Konstiga val, jag vet. Men så är det ibland, känner dock ett behov av att klargöra att jag inte sparade det fula smyckesskrinet för dess utseende utan snarare för dess innehåll.

När jag rotade runt på hyllorna så hittade jag två förvånande saker. Det ena var en singel som jag köpte för att ge pappa i födelsedagspresent år 2005, men det heter ju "bättre sent än aldrig" enligt idioterna. Vad jag mer hittade var örhängen, i massor. Fina sådana dessutom. En hel del kära återseenden med andra ord, några hade i och för sig inte skadat av att fortsätta vara bortglömda.

Idag är jag ledig. I morgon är jag ledig. Jag har lovat bort en kladdkaka till pappa och en biskvitårta till Lillebror. Känns dumt så här i efterhand, men nu är i alla fall snart kladdisen klar. Vad jag ska göra efter det vet jag inte. Förhoppningsvis ingenting.

Kanske att jag fortsätter att spotifya, numera pinsamma, låtar från band som Hanson.

Satt och "skröt" om min Spotify för en jag känner. Hans enda reaktion var att jag ju kunde fått en invite av honom. För ett år sedan. På ett helt år har jag aldrig nämnt Spotifygrejen för honom, hur är det möjligt? Han om någon var ju rätt person att fråga. Herregud. Klant!

Från 0 Spotifyar till 2 på bara några timmar. Herregud. Om det fortsätter så här kan jag börja dela ut till både höger och vänster jag med.

Finland är ändå hjälten i det hela, utan honom hade jag ännu haft noll.

Jag har magiska krafter, klockan är stängningsdags. Jag har magiska krafter, klockan är stängningsdags. Jag har magiska krafter, klockan är stängningsdags. Jag har magiska krafter, klockan är stängningsdags. Jag har magiska krafter, klockan är stängningsdags.

...Nehej, inte det.

Idag så satt jag på jobbet och försökte lösa ett sudoku, och vi kan väl sammanfatta övningen som att det inte gick speciellt bra. Alls.

Jag skickade ett mms med sudokut på till en jag känner och skrev "Dumma sudoku". Anledningen till det a skickande var att jag vet att han är grym på sudokun och har det som en liten fritidssysselsättning vid sega minuter. Och jag tänker inte använda det, eller det faktum att han är mattegeni, eller den detaljen att jag hade migrän som ursäkt för att jag inte klarade det själv. Inte heller kommer jag använda det som en förklaring till varför jag fem, max tio, minuter efter mitt skickande fick ett mms tillbaka med sudokut uppritat och löst i ett excelldokument med texten "Vad är det för dumt med det då?".

Jag blev i alla fall tacksam för då kunde jag sno några siffror från hans lösning och på så sätt lösa det själv, fast med lite fusk. Fanns ett ännu svårare sudoku på baksidan av det jag skickade till honom. Får nog bli ett till mms när det är dags att lösa det.

För att riktigt gnida in det hela så sa han senare under dagen att det hade tagit längre tid att få in det i excell än att lösa det, fast det sa han så klart med världens finaste leende.

Min huvudvärk lindrades inte direkt av att storfamiljen Tyskland kom in och pratade ömsom svensktyska ömsom engelska med mig. Det var väldigt förvirrande, för att inte tala om hur oklart det var om jag skulle prata på svenska eller engelska tillbaka till dem.

Vaknade så klart med huvudvärk idag. Något som inte alls går ihop med att jobba och vara trevlig mot kunder. Usch, usch, usch.

Jag är visst inne i en klagoperiod lätt blandad med mycket bilderperiod här märker jag. Det brukar vara så, olika perioder. Ibland snuskiga, ibland roliga, ibland arga, ibland, klagande och så vidare. Men jag är bra oavsett, så klart.

För övrigt så tror jag att min lillebror är på väg att lista ut inte bara att jag har en blogg, utan även adressen till den. Typiskt. Så om du läser det här Lillebror: Sluta läs nu! Respektera mitt privatliv. Snälla?

Jag är extremt varmblodig. Varje gång min lillebror och jag låtsasbråkar och "brottas" så stannar han upp och gnäller om hur varma mina händer är.

Detta är en naturlig orsak till att jag gillar vintern över sommaren. Kyla bekommer mig sällan, men värme är för mig närmast outhärdligt.

I kväll är en sådan outhärdlig kväll då jag inte står ut med min normala, varma temperatur i kombination med luftens. Känns som om mina ben är på väg att brinna upp. Inte speciellt bekvämt alls.

Så lite pengar som jag har nu på mitt vardagskonto har jag aldrig haft tidigare. Känns dystert. Men sedan får man ju inte glömma den lilla detaljen att jag inte rört en endaste liten krona av den lön jag tjänat hitintills under denna sommar. Att pengarna som nu nästan sinat är pengar som kom in på mitt konto i maj månad. Och eftersom att jag är student, så var det inte speciellt många kronor när man räknar in hyra i ekvationen.

Så egentligen så är det ju inget fel i den låga summan på mitt konto nu, men ändå. Det känns fel. Skönt att det kommer in lön snart, då kommer det att kännas skoj igen.

Det där med pengar alltså... Ingen skojig historia, även om jag inte har det så värst dåligt ställt.

Jag kan bli väldigt arg på kollektiv av människor som anser sig ha mer rätt till saker och ting än övriga, och som vägrar att se saken från någon annan synvinkel än sin egna. Självklart finns det undantag i dessa kollektiv som faktiskt är normalt fungerande och har öppna sinnen, men för enkelhetens skull väljer jag i det här inlägget att generalisera över grupperna.

De två grupperna som går mig extra mycket på nerverna idag är hundägare och vegetarianer. Det händer nästan  dagligen på jobbet att det kommer in en människa på mitt jobb och vill ha med sig hunden in i huset. Sedan när får man ha in hundar inomhus på allmänna platser? Det är ju inte speciellt ofta jämfört när man inte får ha med dem in. Och sedan så skäller och svär dem åt mig för att jag säger att vi inte tillåter dem ta in sin schäfer*. Varför kan inte de här människorna inse att det finns personer som är allergiska. Varför skulle det vara viktigare att en hund får gå runt och dregla ner i våra lokaler än att allergiska människor ska kunna gå in där utan att bli sjuka? Sedan får ni gärna sitta och tycka att hundar är lika mycket värda som människor och bla bla bla, men det är ju en hundägares personliga affektionsvärde till sin hund det då handlar om. Jag menar, jag tycker hundar är jättesöta och roliga, men om det står mellan överlevnaden av en människa och en hund så skulle i alla fall jag prioritera människolivet.

Hundägare som grupp gör mig för övrigt arg på fler ställen än på jobbet. När man möter dem på stan eller på en livligt trafikerad promenadgata och de låter sin Lassie springa fritt utan koppel till exempel. Jag struntar i att du har världens snällaste hund, det vet inte jag och jag förväntar mig att människor med hundar respekterar att det finns hundrädda människor och dessutom lagar som säger att hundar ska kopplas. Och jag förstår att man vill släppa sin hund fri när man är i skogen, men då behöver man faktiskt inte gå på de mest befolkade lederna. Jag skulle kunna hålla på och skriva om det här nästan hur länge som helst, men jag har nog redan fått tillräckligt många hundälskare att hata mig med det jag redan skrivit.

Vegetarianer var det också ja. Satt och såg på Halv åtta hos mig. En av de fyra deltagarna var vegetarian, och det är helt okej för mig. Jag lägger mig inte i vad andra väljer att låta bli att äta. Det som gör mig arg är att varje gång den här människan är hos de övriga tre så tar de sig tid och gör ett vegetariskt alternativ till henne, men när det är deras tur att komma till henne så vägrar hon att göra ett köttalternativ. Och visst, här kan man börja debattera bakomliggande orsaker till att människan är vegetarian, men om man ser på det helt krasst som det faktiskt är. Ifall de är omtänksamma nog att ge henne ett vegetariskt alternativ, då borde hon respektera att de kanske vill ha kött.

Man måste förvisso inte alltid äta något från djurriket när man äter mat, men jag tycker själva grundidén att icke-vegetarianer alltid ska visa respekt för vegetarianer när det kommer till middagsbjudningar, men att det aldrig är tal om att det ska vara tvärt om är helt åt skogen. Varför ska vegetarianerna pjoskas med när de själva konstant talar ner om köttkonsumtion. Och i den här frågan så kommer såklart den klassiska biten in som alltid har upprört mig. Varför kan inte människor få äta, göra, tro, leva och allt vad det kan vara som de vill - och varför ska de som "avviker från normen" alltid ha en strävan att konvertera alla andra till sin egna tro?

Det gör mig så arg när någon kommer fram till mig och vill övertyga mig om någonting. Du får gärna vara Jehovas, vegetarian, kristen, etc för mig, men låt mig vara som jag vill vara! Det är ju inte så att jag går fram till en vegetarian och försöker tvinga honom/henne att äta en korv, varför ska jag då behöva lyssna på deras ständiga klagan på alla animaliska produkter?

Ja, det blev ganska långt. Men det här är den kortaste versionen, och förmodligen den som ändå gör folk minst arga. Nu har jag lyckats bli både irriterad och upprörd för att jag tänkt på allt det här. Bäst att jag försöker lugna ner mig med lite Dark Angel eller något annat oviktigt.

Eller förresten; en sista sak ska jag hata på: Hur dum i huvudet är man inte om man börjar röka cigaretter år 2009? Det är väl idioter om något.

På grund av blämorgonen i kombination med svalt väder så fick det bli långleggings och chillskor idag. Jag orkade helt enkelt inte. Har lite dåligt samvete över det, tycker att man ska anstränga sig mer än vad jag gjort idag nör man jobbar så som jag gör. Men ibland får man ha sådana dagar också. Jag är ju trots allt inte mer än människa.

Idag är det en sådan där seg morgon när ingenting är fint att ha på sig eller gott att äta till frukost. Är en lång vecka tills ledigheten på söndag. Och inte ens det kan jag se fram emot med för stor glädje eftersom att det är den dagen som det är roligast att jobba. De andra är bara roliga stundtals, varför låter jag vara osagt.

Är nog lite extra nedstämd av håret. Och jag vet att jag tjatar, och jag vet att det bara är hår; men jag kan inte låta bli att sakna det. Är så tomt nu. Tyckte om det så mycket. Men visst, om ett halvår lär det ju ha växt ut igen.

Ja, mitt långa fantastiska hår försvann såklart, men det visste jag ju redan innan. Var trots allt mitt egna val att gå dit. Dessutom kan jag inte vara arg på hon som klippte mig för hon var så fruktansvärt trevlig. Visade sig dessutom att hon hade gått klassen under mig på högstadiet. Hon kände igen mig, och jag... ja, jag kände väl inte direkt igen människan riktigt lika mycket som jag kanske lät henne tro. Man vill ju inte vara elak. Trevlig var hon i alla fall. Och alltså ett år yngre än mig.

Först när jag hörde att hon, alltså, var tjugo år blev jag lite åldersdiskriminerande och undrade om ett sådant flickebarn verkligen borde klippa annat än syntetshår på plastdockor, men sedan kom jag på att jag är en modern människa som inte har fördomar. Okej då, jag var lite nervös ändå faktiskt - men det var ju helt i onödan, för håret blev trots längdminskningen jättefint.

Hon tyckte för övrigt att jag skulle lägga in ljusa slingor i mitt hår, eftersom att det enligt henne skulle bli jättefint. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. För jag tror faktiskt själv samma sak. Jag har nämligen lite solslingor på sommaren och de är fina tycker jag. Så nu vet jag inte. Kanske man skulle testa på en hårfärgning? Man ska ju inte vara rädd för att prova nya saker. Men jag vet inte. Fick lite beslutsångest där.

I alla fall: mitt långa fina hår, numera borta:

I stolen bredvid mig satt en äldre kvinna [läs: tant] och hennes väninna [läs även: också en tant] kom in för att byta några ord med henne. Bland annat så sa hon följande, högt och tydligt så att vi alla inne i salongen kunde höra: "Men hjälp så gråhårig du är!"

Jag och min frisör såg lite förskräckt på varandra och hon mimade "Snällt" ironiskt till mig; och det var väl ungefär så jag tänkte också. Jag tycker faktiskt inte att ärlighet alltid varar längst.

Idag ska jag och klippa mig, så nu är det slut med långt fint hår. För när det kommer till frisörer så spelar det ingen roll vart man än går, man kommer alltid ut med håret knappt längre än till axlarna. Det spelar ingen roll att man innan poängterar att det ska klippa så lite som överhuvudtaget är möjligt och att de svarar att de bara kommer att ta två-tre cm på längden.

För när de sedan är klara så står man där med minst en decimeter kortare hår, och längden man hade innan har man inte fått tillbaka förrän nästa gång det är dags att klippa sig.

Och ja, jag hoppas att jag genom detta inlägg påverkar moder Natur så pass att jag idag kommer ut med i princip lika långt hår som jag kliver in i frisörsalongen med.

I morgon är jag ledig. Min enda lediga dag under ett elvadagarspass. Jag har redan nu ångest för att morgondagen bara ska försvinna utan att jag hinner vara ledig nog.

En dag. Hoppas min kropp hinner läka på en dag.

till kund:
- Vill du ha en bok till din kasse?

till en annan kund:
- Och här har du biljetten som även fungerar  som ditt kvitto.

Jag tog ett sådant där kort på mig sittandes på barstolen på jobbet igen i förmiddags, en halvtimme efter vi hade öppnat ungefär och det var i stort sett dött. Skulle lägga upp det så som jag gjorde de andra dagarna när det inte fanns något att göra. Problemet är att jag aldrig fick tid att lägga upp det, idag har det nämligen varit fullt upp hela tiden.

Enda gången jag suttit ner var under en femton minuters lunchpaus.

Idag när jag var ute och torkade bord var det en av herrarna som satt där som började fråga mig om Gotlands uteliv och stockholmsveckan. Jag är inte direkt rätt person att fråga om de sakerna, men serviceinriktad som man är försökte jag i alla fall. Men när han frågade om jag hade några tips, trots att jag redan berättat att jag själv inte går ut, så kunde jag inte göra så mycket mer än le sött och säga tyvärr inte.

Somliga påstår att han raggade på mig, men det vägrar jag att tro på. Jag vill inte tilldra mig sådant drägg.

Igår kväll var Lillebror inne på mitt rum och ansträngde sig sitt allra bästa för att irritera mig, bland annat genom att studsa studsbollar, göra fula miner i spegeln och rota bland mina saker.

Sitter och tittar på gamla bilder. Däribland bilder på en lockhårig Therese. Och Therese vill permanenta sig igen. Jättemycket. Tyvärr så är det en annan, och mer förståndig, del av Therese som alldels för väl minns vilket helvete det var under tiden som permanenten växte ur. Usch, jag kan inte bestämma mig för om jag ska permanenta om mig eller inte.
Nu, sedan eller inte alls?

Idag fick det, i brist på annat, bli en blomhårnål för "luggen" i väntan på den obligatoriska jobbtofsen.

Inom loppet på två dagar har jag lyckats installera internet på jobbet och få min minidator som vägrade att ladda batteriet att faktiskt börja ladda det igen. TekFak nästa?

Igår, eller om det var i förrgår, var det inne en gammal farbror vars hiss kankse inte riktigt gick ända upp varje gång. I alla fall så kunde han inte prata, eller det var snarare så att han inte kunde prata rent. Det var i det närmsta omöjligt att förså vad han sa. Och som han pratade, och pratade och pratade. Själv stod jag bara där och tänkte lyckliga tankar och la in små ord som "jaha, jasså, ja så kan det vara, precis" och andra neutrala ord. samtidigt som jag ansträngde mig för att se intresserad ut.

Och det var inte bara en gång han kom och pratade. Nej, tre gånger kom han tillbaka och "pratade". Det är vid sådana tillfällen som man får vara glad över att man besitter självbehärskning när det behövs. Tror nämligen inte att det skulle uppskattas om jag skakade ihjäl en kund samtidigt som jag skrek "Men prata så att man förstår eller var tyst gubbjävel!".

Idag var det inne en dansk. Och jag förstod honom nästan helt och hållet i jämförelse med han den andra. Och det tycker jag säger en hel del med tanke på hur det danska språket är uppbyggt.

Någon som är intresserad av ett 6timmarspass med pensionärer som gnäller över att det inte finns någon rabatt för dem, människor som blänger surt och svär åt en för att de inte får ha med sina hundar in i huset, gnäller på bristen av än det ena än det andra, som snyltar, är allmänt otrevliga och så vidare?

Nej, inte jag heller.

---

Och till er som gnäller om bilden i kjolinlägget: Det var aldrig meningen att den skulle finnas där "ocensurerad". Var först igår som jag uppmärksammades om att jag hade lagt upp fel.

Hjälp vad jag är trött. Var helt övertygad om att klockan var sju när jag vaknade, men icke. Den var lite innan nio. Usch.

Det gör ont i halsen när jag sväljer och det skrämmer nästan livet ur mig. Sedan i vintras, när jag blev väldigt halssjuk, har jag blivit extremt ängslig när det kommer till min hals. Jag vill inte återuppleva det helvetet jag gick igenom då igen. Det var inte skoj alls.

Nu borde små flickor som heter Therese gå och sova så att de orkar att gå upp och jobba i morgon. Nej, förlåt. Nu måste små flickor som heter Therese gå och sova så att de orkar att gå upp och jobba i morgon.

Så gå och sov Therese!

Han är så snäll, rolig, smart, snygg, lång, sexig, trygg och allt annat en fin pojke kan vara.
Och så fruktansvärt, fruktansvärt upptagen. Fan!

Det här är (möjligen var) Jolly Boy. Kallad "Världens snällaste häst." av ägarna. Vi bodde grannar Jolly och jag, och som ni ser så red jag på honom några gånger under min barndom.

Klart jag inte var rädd för Jolly, världens snällaste häst. Ja, inte förrän den gången vi var i hans hage och han jagade mig genom den och försökte bita mig alltså. Och enda anledningen till att han inte lyckades var att jag hade en pluffsig jacka med massor av foder i.

Och därför så litar jag inte ett ord på folk som beskriver sina djur som "Världens snällaste" och "Han/hon skulle aldrig.." och så vidare. För även Världens snällaste häst, hund, katt, boa, spindel, kanin, kanariefågel, vandrande pinne eller vad det nu är för djur det är frågan om kan få en knäpp och vara elak och vilja skada.

Igår gick jag och lade mig vid elvatiden och så hade Lillebror ännu en kompis på besök. Jag skickade ett God Natt-sms till min bror och fick ett likadant tillbaka där han även skrev till att han skulle se till att det blev fort så snart som möjligt.

Våra rum ligger nämligen bredvid varandra och väggen mellan dem skapar inget direkt ljuddämpande skydd. Så min lillebror är bäst han eftersom att han helt utan förmaning såg till att det skulle bli tyst snarast möjligt.

Satt här och var helt slut på idéer för kvällsunderhållning när jag kom på vad som damp ner i brevlådan häromdagen. Säsong ett och två. Äntligen mina. Nu är det bara att hoppas att jag fortfarande tycker att det är bra, så som jag gjorde för några år sedan när jag satt klistrad varje Alba-kväll.

Ett, max* två avsnitt innan sängen. Inte mer. Inte mer Therese!

---

*Tillfällighet att Albas karaktär heter Max i serien?!

Ett sådant sms fick jag idag efter shoppingsinlägget. Och jag tyckte det var väldigt konstigt. Varför skulle jag inte kunna ha gummistövlar för? Visst, jag kommer kanske inte gå med dem till skolan, men om det regnar och jag behöver handla mat är det klart att jag kan ha gummistövlar. Om jag vill gå ut och gå i regnet är det klart att jag kan ha gummistövlar. Och så vidare, och så vidare.

Dessutom är dem helt fantastiska, till och med sulan får det att bildas små söta fjärilar i magen på mig. Och självklart "fodret" som är ljusrosa, men ser vitt ut på bilden. Det är dessutom genuint riktiga gummistövlar, de är nämligen inhandlade på Granngården, känns som om det är lite mer äkta då. Tycker jag i alla fall.

Förresten, den där illgröna reklamsaken som ligger bredvid stövlarna är ett cykelsadelsskydd mot regn, vilket delades ut hemma i Linkan. Min lillebror hittade den i min väska när han var efter en sak där i och var övertygad om att det var en badmössa jag hade tänkt dra på huvudet om det började regna. Han är bra min lillebror, men tydligen lite efter...

Satt, av en okänd anledning, och skummade så kallade mingelbilder från Gotland. Ser på en av thumbsen* och tänker att det där ser ju ut som en blond blablabla**.

Klickar, av ren nyfikenhet, upp bilden; och visst är det en blond blablabla. Vilken syn- och igenkänningsmästare man är! Och så var det förstås en viss chock att se personen i fråga som blond, inte minst med tanke på att människan var mörkhårigt snaggad sist jag såg hans huvud. Tänk att sådant kan ändras på två ynka år...

Och nu kommer följdpoängen med hela det här inlägget. Det var två år sedan jag gick i gymnasiet. Två effin år. Hjälp vad gammal jag är!

Jag vet inte vad som har hänt med mig här på ön. I vanliga fall är jag ingen "big spender" men här räcker det att säga online eller stan så flyger det ur pengar ur min plånbok till införskaffande av diverse pryttlar.

Idag när vi var på stan så kom jag exempelvis hem med två klänningar, en kjol, ett par skor, underkläder, två armband, ett fantastiskt linne och ett par gummistövlar. Det var säkert med något mer hem som jag för tillfället inte minns. Och det är inte det att jag är snål och lider över pengarna, är bara så olikt mig att shoppa loss.

Om man sedan ser till själva pengadelen, om man är lagd åt det hållet, så kom Lillebror hem med en skjorta, ett par skor, ett par badbyxor och mindre pengar än mig. Eller ja, var ju pappa som hade mindre pengar om man ska vara kinkig med detaljerna, men i alla fall.

Den här lilla* saken hade jag på mig på jobbet idag. Okej, nu ljög jag. Jag hittade den i garderoben när jag hade rensning häromdagen. Den här dräkten hade jag på idrotten när jag var liten. Den matchades med bubbelgumsrosa leggings** och sådana där mjuka gymnastikskor. Så såg vi allihopa ut. När jag bodde i Linköping.

Sedan flyttade vi till Gotland. Vi hade våran första gymnastiklektion och jag stod med ryggen till alla andra och klädde på mig ovan nämnda outfit, vände mig om och såg på alla de andra i min nya klass. De hade inte sådana gymnastikkläder. De hade shorts, t-shirtar och skor. Jag kände mig lite... obekväm.

Det fanns många andra skillnader också. Därifrån jag kom hade vi hjälm när vi cyklade, regnkläder och gummistövlar när det regnade, vinterkläder och skor på vintern, vi blev inte kära, hade inte smink, svor inte... listan kan göras hur lång som helst. Jag skulle till och med vilja hävda att jag inte visste vad sex var för någonting. Nio år gammal och helt fel med andra ord.

---

*Ja, den är liten, ser bara stor ut på bilden.
** Fast på den tiden hette det säkerligen inte leggings.

Ni vet så som det är på Ullared när de öppnar på morgonen? När folket står i kö utanför och sedan bara väller in som en enda homogen grupp? Så var det på jobbet idag, fast lite värre.

Så nu är jag trött.

När jag höll på att packa till min sommarvistelse här på ön så kom jag, efter en lång övertalning, överens med mig själv om att jag inte fick ta med mig några böcker. Under min lediga tid skulle jag endast läsa kurslitteratur.

Tyvärr så glömde jag bort att komma överens med mig själv om att jag inte fick köpa böcker under tiden som jag var här...

Visade sig att jag var ledig idag också, vilket hade varit jätteskoj om jag hade kunnat göra något mer än att bara ligga i vånda och gosa med den här lilla krabaten hela dagen.

Jag är allt annat än ett Agnes-fan, men jag måste erkänna att idag på Engbergskans så såg hon fantastisk ut. Från hår till sko. Men det har väl med internationalliseringen av flickan att göra, då krävs och görs det mer.

På tal om något annat inom samma program, varför i allsin dar har de sminkat Engbergstanten som en tjugoåring? Det ser hemskt ut!

Och nej, om jag vore den som bestämde över fjärrkontrollen skulle jag inte sitta och titta på det här nu.

Suttit och försökt få ordning på den här layouten... ja, jag vet inte hur länge. Vi vill inte samma sak helt enkelt. Det här få duga så länge. Och som vanligt går det inte att få ordning på Firefox-versionen, men det här är bättre än innan i alla fall. Kände att jag var i behov av ett simpelt, och lite tråkigt, utseende ett tag nu.

Ja, idag är jag ledig. Sedan är det jobb non stop till nästa måndag. Inga mer helger för Therese den här sommaren inte.

I alla fall. Det jag ville komma till är att jag har en miljon saker jag borde få gjorda idag, bland annat så borde jag verkligen plugga. Eller borde och borde, jag måste plugga. Jag har bara lite problem med att få ändan ur vagnen, för vagnen är så otroligt skön.

Undrar om jag inte skulle ta och se lite mer på bäbisbanden istället? Eller kanske på den inspelade Britney - och/eller Spice Girls-koncerten jag hittade i lådan igår? Eller varför inte den tvådelade filmen om den bortförda pojken.?Eller så skulle jag ju kunna sy de där örngotten jag köpte tyg till för typ tre veckor sedan? Måla lite skulle också vara skoj. För att inte tala om att skrubba toaletten, vad som helst bara jag slipper sätta mig med pluggböckerna!

Jag kanske är århundraden efter nu, men det kan inte bara vara jag som ser en konsperationsteori mellan dessa två låtar? Justin är ju en toy, och hon vill ha otoyiga pojkar i fortsättningen?

Ja, det är möjligt att jag bara ser vad jag vill se, men det är så det ska vara tycker jag.

Wie!

"Jag ska baka våffel!"

Semester.


Maskerad.


Klassisk Therese-pose. Syntes alltid med tummen i munnen. Tror det var under gymnasiet någon gång som jag slapp höra om det varje gång jag var hos släkten. Och då var det för att jag sa ifrån.

Igår gick jag inne på Åhléns och letade efter en grej till jobbet, och jag blev kär. Bara sådär. Föll alldeles pladask för dessa två damer.

Det var meningen att vi skulle leva våra liv tillsammans, det vet jag eftersom att de var på rea och bara kostade 24 kr/st.

Jag: Jag som trodde att jag alltid var prio ett?!
Han: Det är du, men mina chefer kanske inte håller med mig om det.

På MSN efter att jag redan bett Lillebror att duka en gång och trodde att han inte gjort det.

annuendag på ön säger: Men du, duka!
Lillebror säger: Jag har ju gjort det
annuendag på ön säger: Va?! Nej! När var du ute?
Lillebror säger: Förr?
annuendag på ön säger: Jasså, märkte jag inte
Lillebror säger: Jag fråga till och med vad det var för kött?
annuendag på ön säger: Haha, just det!

Först åkte vi jättelångt.


Här är vägen vi gick till rockfestivalen på, efter att ha väntat i tre timmar på att soundchecken skulle avklaras genom att vara på äckel Bruna Dörren och vid ett fiskeläger.


Vid entrén, alltså vid staketgrinden, fick vi armband: "precis som på riktiga festivaler".


Här är läktaren. Till vänster om den här fanns "baren", det vill säga den ombyggda friggeboden.


Scenen i dess fulla prakt.


I nyss nämnda bar inköptes den rockfestivalsobligatoriska päronfestisen.


Sedan väntade vi.


Och väntade lite till.


Vi väntade en dryg timme efter det att det skulle ha börjat.


Sedan kom äntligen Lillebrors band upp på scenen. Problemet var bara det att vi hade väntat på förstärkaren, och förstärkaren som kom fungerade inte.


Så vi fick vänta ännu mer. Under tiden så tittade jag på när hunden försökte få bollen att leka med honom/henne. "Kom igen, rulla iväg så jag får jaga dig!" tänkte den nog.


"Snälla?"


"Nehe! Nej, jag ville inte leka med dig i alla fall, så det så!"


*Tjurar.

Sedan så började de i alla fall spela, men tydligen fungerade inte medhörningen så efter fem låtar gav de upp och klev av scenen. När det andra bandet spelat, de det kunde spela eftersom att inte alla sladdar som behövdes fanns, så fick de dock gå upp igen och köra två låtar till, för då hade en ny förstärkare kommit och då gick det så bra så.

Det var sju timmar av gårdagen det.

Det finns många orättvisor här i världen. En av de större är att man på två-tre timmar i en kurslitteraturbok tar sig igenom trettio-fyrtio sidor, om man har tur. Under lika lång tid så tar en "vanlig" bok slut.

(Här skulle det vara en bild på boken "Vår lilla hemlighet" av Tony Maguire när den låg på min säng tillsammans med Gammelnalle, men jag hade visst rensat mobilen på bilder innan jag lade in dem på datorn. Fel ordning. Så nu får ni använda fantasin. Täcket var randigt.)