annuendag

Igår, eller om det var i förrgår, var det inne en gammal farbror vars hiss kankse inte riktigt gick ända upp varje gång. I alla fall så kunde han inte prata, eller det var snarare så att han inte kunde prata rent. Det var i det närmsta omöjligt att förså vad han sa. Och som han pratade, och pratade och pratade. Själv stod jag bara där och tänkte lyckliga tankar och la in små ord som "jaha, jasså, ja så kan det vara, precis" och andra neutrala ord. samtidigt som jag ansträngde mig för att se intresserad ut.

Och det var inte bara en gång han kom och pratade. Nej, tre gånger kom han tillbaka och "pratade". Det är vid sådana tillfällen som man får vara glad över att man besitter självbehärskning när det behövs. Tror nämligen inte att det skulle uppskattas om jag skakade ihjäl en kund samtidigt som jag skrek "Men prata så att man förstår eller var tyst gubbjävel!".

Idag var det inne en dansk. Och jag förstod honom nästan helt och hållet i jämförelse med han den andra. Och det tycker jag säger en hel del med tanke på hur det danska språket är uppbyggt.