annuendag

När vi hade en middag här på jobbet häromsistens så var det några tanter med som inspekterade vårat diskrum. De klagade på att det inte fanns tillräckligt med avlastningsyta där inne. Att vi var tvugna att ha en rullvagn också. Det starkaste argumentet de hade för det här var att Majvor, som påpekade det med rullvagnen, hade jobbat i kök i trettio år - så hon kunde det här minsann.

Och det här är ännu en sådan sak som jag har väldigt lätt att bli irriterad på. Att erfarenhet alltid är bäst. Ja, Majvor har spenderat trettio år av sitt liv i ett kök så självklart är det omöjligt att klara sig i kök utan rullvagn. För det är ju inte så att vi tidigare haft ännu större middagar och klarat dem galant - helt utan att ha en rullvagn i diskrummet.

Varken Majvor eller hennes tantisar skulle diska vid det här tillfället. Det finns ens inte plats för en rullvagn i vårat diskrum. Men Majvor hade talat så alla tantisarna kacklade på om hur det inte gick utan en rullvagn, och det fanns inte ens en antydan till att de skulle lyssna när vi informerade om att vi klarade oss utmärkt utan.

Jag säger inte att erfarenhet inte är viktig. Jag säger bara att erfarenhet är inte bäst. Man blir inte tant på täppan bara för att man spenderat trettio år i ett kök. För just den här erfarenhetsjakten som, huvudsakligen, alla äldre skriker om i medierna är inte något annat än bakåtsträvande fakta. Erfarenhet ska defenitivt beaktas, men man ska använda den till att utveckla situationen. Man ska vidare alltid vara införstådd i att allt och alla inte behöver göra och vara som de med erfarenhet gör det eller är.