annuendag

Större delen av dagen har jag spenderat sittandes i trappen och tittat på när tre personer börjat riva badrummet. Nu är det bara pappa och jag sitter här igen.

Pappa, med ryggen mot dörren: Är det någon där?
Jag: Jag är här.
Pappa: Jasså, du sitter där troget än.

Under min tid här i trappen har jag, förutom att titta på när de arbetat, suttid vid datorn, pluggat, fixat internetärenden, spelat lite mobilspel och lite annat smått och gott. Jag hoppas dock att pappa snart planerar att sluta för dagen så vi kan göra något skojigare. Börjar tröttna på det här nu.

Var även iväg en sväng bland annat på återvinningsstationen och byggvaruhuset. Även där tittade jag på. Har ett  delvis dåligt samvete, men om jag försökt hjälpa till med något hade jag bara varit i vägen. Eller vänta, jag bar faktiskt en bunt med tidningar till tidnings-containern på återvinningsstationen. Då så, behöver jag inte alls ha dåligt samvete. Skönt.

Hjälpte pappa att skruva ihop massor av IKEA-lådor idag. Jag förstår inte varför folk hyser sådana aggressioner mot IKEA-hopsättningar. Jag har aldrig haft några problem att få ihop något därifrån.

Idag hade någon väldigt mogen person tagit en gatukrita och målat "liklinje" runt bilen ute. Samma person hade även målat som om en död person legat bredvid.

Eventuellt var det jag. Vi kan ju säga som så att det faktumet att det gjordes med en rosa krita inte talar till min fördel. Pappa gick ut till bilen utan att kolla på marken först. Så såg han det rosa strecket som gick vid bakluckan och tittade runt bilen och såg även människokonturen.

"Therese då..." suckade han för sig själv när han såg det.

Då hade det här blivit utslagsfrågan för vad svenska folket röstade på.

Pappa bad mig komma till ön för att hjälpa till att titta på kakel och sådant, så nu blev det visst några dagar på ön.

Under förra veckans seminarium var det meningen att det skulle komma en herre utifrån som skulle gestalta vår uppdragsgivare så skulle vi ge honom våra bedömningar avseende frågor han skickat ut. Han var dock hemma med sjukt barn. Barnet i fråga hade vattenkoppor varpå föreläsaren undrar om någon i gruppen inte haft vattkoppor. Jag har inte haft vattkoppor. Alla andra hade någon gång under sina liv haft röda, kliande prickar.

På dagens seminarium:
Föreläsare: Som ni vet skulle herren utifrån egentligen vara här idag också, men eftersom att hans barn fortfarande har vattenkoppor vågade jag inte ta hit honom på grund av Therese.

Ja, jag tillhör skaran som gillar den här. Eller ja, åtminstone så länge jag inte reflekterar över refrängen åtminstonte. Det är så irriterande och oattraktivt med sextjatande killar, så på det sättet är ju den här låten vidrig.

Jag: Hej!
Lillebror: Hej.
Jag: Hur är det?
Lillebror: Bra, själv?
Jag: Det är bra. Vad...
Lillebror: Pappa vill prata med dig.
Jag: Jaha.
Lillebror: Så... Hej då!
Pappa: Hej! Jag skulle precis till och ringa dig.

Efter trettiofem minuters prat med pappa om badrumsinredning följt av fem minuters lyssnande när han pratar med sig själv, och e-postprogrammet*, under tiden han försöker få iväg en fil till mig:**

Pappa: Ja, men då var det väl det då. Vi får kolla vidare så jag kan beställa snart.
Jag: Pappa?
Pappa: Du får ha det så bra så hörs vi, hej då.
Jag: Pappa!?
Pappa: Ja?
Jag: Det var jag som ringde dig.
Pappa: Ja, just det. Det var det ja. Vad ville du?

Om bortåt två veckor med mardrömmar varje natt påverkat mig? Njae. Det beror lite på hur man ser på saken. Eller, alltså. Ja...

Jag tyckte nyss att ljudet var för högt. Tog upp fjärrkontrollen som låg bredvid mig och tryckte på sänk ljudet-knappen. Om och om igen, men inget hände. Blev irriterad och blängde upp på TV:n som för att med ren tankekraft få den att sänka ljudet.

Litet problem. Det var inte TV:n som lät. Utan det var datorn. TV:n hade inte ens varit på sedan i eftermiddags när jag hade den som pluggsällskap.

Jag: Visst är det härligt med tenta-p, man får så mycket annat gjort!
Picks: Ja det är fantastiskt.

Vaknade idag av att jorden uppenbarligen inte har gått under. Det finns för all del fortfarande hopp att han gubben räknade några timmar fel - så det kan ännu ske, men tyvärr tror jag inte det.

För säkerhetens skull skjuter jag nog dock upp tvättningen till på tisdag ändå.

Idag när jag kom till kassan och ställde upp mezen* på bandet så visade det sig att den var sönder. Gav den till människan i kassan och hon undrade om jag ville gå och hämta en ny. Med tanke på att det var ungefär en miljon människor i kön bakom mig och jag gärna vill uppleva jordens undergång i morgon natt lät jag bli.

---

*Hej svurkiska? Det är i alla fall turkisk meze matyoghurt jag menar. Bästa matlagningsingrediensen någonsin. Vi har haft ett kärt förhållande i två(?) år nu. Den passar till allt, förutom möjligtvis kalla såser - där är det lite kinkigt eftersom mezesmaken gärna tar över. Och ifall ni vill ha världens godaste köttfärsås, glöm allt vad creme fraiche, grädde, mjöl- och vattenredning, krossade tomater eller vad ni nu kan tänkas använda. Meze är den enda rätta "såsprodukten". Glöm bara inte att ta 1,5 tsk mjöl per dl meze när den ska kokas. Sedan blanda med favoritkryddorna, dock gör citron varken till eller från om man inte tar typ två citroner så den kan man som huvudregel alltid skippa.

När jag nu ändå är inne på laktos så köpte jag idag mitt första paket grädde sedan en månad tillbaka ungefär. Hoppas ingen LHCF:are får reda på det. Jag har hört att folk försvunnit spårlöst på grund av mycket mindre anledningar. Läskig grupp de där anhängarna. Vågar inte ens tänka på var som händer ifall de skulle få reda på att det inte ens var fetgrädde. Nej då, alla får äta precis vad de vill så länge det är lagligt och, enligt mig, moraliskt försvarbart utan att jag dömer, men så är jag inte med i den sekten heller.

Under en tid om någonstans mellan en och två veckor nu har jag drömt mardrömmar varje natt. Och ja. Jag skriver i plural med flit. Jag drömmer nämligen en, vaknar, lyckas somna om för att sedan vakna upp igen efter en ny. Och uppvaknanden efter mardrömmar är ju sådär. Som tur är stöter hjärnan bort innehållet ganska så omgående.

Sömnbrist är ju dock en logisk följd av detta. Och följden av det är att jag hamnat i migränpreiod igen. Grattis till mig. Värsta natten var dock natten till i förrgår om jag inte är helt ute och cyklar, vilket är mycket möjligt - tidssortering är som bekant inte min starkaste sida*. I alla fall så var den verkligen personlig. Missförstå mig rätt, i alla så håller jag på ett eller annat sätt på att dö, men den där drömmen. Den siktade in sig helt och hållet på hjärtat. Var helt förstörd när jag vaknade. Jag vågade inte ha ögonen öppna och jag vågade definitivt inte hålla dem stängda. Självfallet glömde jag inte bort den drömmen jag helst av alla velat förtränga.

Vad jag ville komma fram till var i alla fall att jag nu av naturliga skäl inte gärna springer till sängen för att sova. Jag vet ju att det måste ta slut, det gör alla mina perioder förr eller senare. Jag orkar bara inte mer. Samtidigt har jag inget val eftersom jag är konstant trött. Och har huvudvärk/migrän. Och är allmänt förvirrad som resultat av föregånde två nämnda saker.

Grupparbete idag. Någon gång strax efter nio var det kaffedags.

Gruppmedlem: Någon mer som ska ha? Therese?
Jag: Nej, tack.
Grannen: Jorå nu ska vi lära dig dricka kaffe. Det är dags nu. Vi kan hålla fast dig om det krävs.
Jag: Aa, och sedan när föreläsaren undrar hur grupparbetet gått kan vi svara "bra, vi har dock en polisanmälan att ta itu med".
Grannen: Precis, men kommer ju inte bli något av den. Fyra killar mot en tjej, vem kommer de tro på liksom?
Jag: Nej, det är sant. Jag har ju dessutom utmanande kläder på mig, jag visar ju faktiskt underarmarna, så jag har ju bara mig själv att skylla.

Vartefter konversationen gled över till hon som ska få hälla syra i ögonen på den där killen som hällde syra på henne efter att hon tackat nej till hans frieri. Tätt följt av en genomgång av obehagliga torteringsmetoder använda genom tiderna, för att slutligen landa i en genomgång hur killarnas, tre av fyra, snusande artade sig. Tydligen  har det kommit en ny, eventuellt nikotinfri - jag lyssnade inte så noga, sort som river i bra.

En jag känner hade skrivit något, i mina ögon, opassande om sin syster och hennes man på facebook.

Jag är så trött att jag nästan, nästan avlider. Inte riktigt kanske, men ögonen går säkerligen i kors. Vad gör du då här, tänker ni säkert då. Ärligt talat undrar jag själv. Har av någon aneldning inte alls lust att gå och lägga mig, trots att jag inte kan minnas senast jag var så trött som jag är nu. Om inte annat borde det här svamlet övertyga om saken.

Inte hänt mycket förutom skola idag. Om man inte räknar med att jag spelade bort huvuddelen av mitt batteri på iRunner. Och jag vet inte hur ni känner, men jag räknar det då inte. I morgon har jag planerat att ha en produktiv dag med allt från städning till pluggning till ritande. Vem vet, jag kanske går all in och till och med går ner på stan och köper målargrejer.

Idag skulle jag fylla på min vattenflaska på universitetet och vi var på ett sådant ställe där det bara går på handikapptoaletten på grund av tvättfatsstorlek. Självfallet var den upptagen så jag väntade. En i klassen kom förbi och sa åt mig att om jag vek min flaska gick det i de vanliga. Jag informerade då honom om att jag är tjej så jag klarar inte av att vika min flaska. Han påstod motsatsen. Lo, som, vad jag vet, är tjej, provade att vika sin, men det fungerade inte. Fascinerande, jag vet - men jag kände ändå att den anekdoten var snäppet vassare än hur jag glömde att ta med sked till min thaisoppa vilket innebar att jag blev tvungen att köpa en plastsked på campus.

Nu kan jag inte komma på något mer att skriva för att fördröja tiden innan jag måste krypa ner i sängen. Så om ni höll ut hit: Sov gott!

"Sommarvärmen över för den här gången. Men den kommer tillbaka." basunerar  förstasidan på aftonbladet.se ut idag. Det är alltså inte så, gott folk, att det från och med nu aldrig någonsin mer kommer bli sommarvarmt igen.

Skönt att höra tycker jag. Även om jag personligen inte är ett fan av just sommarvärmen så hade det ju känts lite snopet om det här med sommar för all framtid var ett bortglömt kapitel.

Har varit på ett inte allt för gott humör senaste dagarna, men det börjar kännas bättre nu. Snart är nämligen denna avskyvärda dag över. Förhoppningsvis kan jag vara glad och sådant i morgon igen.

Han: Följer du någon serie?
Jag: Criminal Minds.
Han: Är den bra?
Jag: ..?
Han: Vilken bra fråga.

Vår nya föreläsare är... lite speciell. Första två timmarna lyckades hon säga att vi såg ut som lik/var på väg till vår egen avrättning/såg livrädda ut/såg ut på att somna/etc säkert sex-sju gånger. Jag kan ju inte tala för alla andra, men personligen upplevde jag inget av de ansiktena. Var bara mitt vanliga lyssnaansikte. Vad ska jag göra? Sitta och fakele hela timmarna bara för att hon finner mitt neutrala ansiktsuttryck så avskyvärt? Och jag kan som sagt inte tala för alla andra, men jag tyckte alla såg ut som de gjort de senaste fyra åren på föreläsningar så jag antar att det var deras vanliga lyssnar-ansikten med. Dessutom är väl min högst privata åsikt att hon bara sa sådant där för hon väldigt gärna ville att vi skulle finna hennes upplägg alldeles sjukligt läskigt.

Över lag kändes hon lite nedlåtande. Hon kunde exempelvis inte alls förstå varför studenter tyckte att frågan "Vad får man ha med på tentan?" var central. Åter igen, jag kan inte tala för alla - men personligen lägger jag upp mitt studerande en hel del olika beroende på om jag får ta med mig allt eller inget till tentan.

Men, det blir säkert bra ändå. Eller ja, tydligen ska vi ha rollspel - så sådär överdrivet bra kan det ju inte bli. Om jag funnit saker som rollspel vara roliga och relevanta för mitt liv hade jag gått teaterlinje. Eller åtminstone ägnat mig åt det på fritiden. Men förutom det blir det säkert fin fint.

Och för att prata om föreläsare rent generellt: Varför är det svårt att presentera sig först? Man kan ju nämna sitt namn åtminstone.

Idag stod jag på ett apotek, gud vet vilken sort efter att monopolen lades ner och det nu finns tusen olika, och tänkte högt för mig själv "det var inget mer än solskyddskräm jag skulle ha va?". Senare stod jag på glitter och hade för mig att det var något därifrån jag skulle ha, men kastade bort tanken eftersom jag inte kom på vad det skulle ha varit.

För det var ju inte alls så att hudcreme (apoteket) och nya hårsnoddar* (glitter) var på toppen av min lista över saker jag behövde köpa. Inte alls. Men, jag måste ändå ner på stan någon dag för att införskaffa penslar och färg, så det får väl helt enkelt bli något att se fram emot att införskaffa, och lida av att vara utan tills dess.

Lo var dock roligast.
- Vi kanske kan gå till stadium, jag skulle behöva kolla på löparskor.
- Eller förresten, jag gör det nog till ett enskilt projekt en annan gång.
- Fast... vi skulle ju kunna gå förbi en snabbis bara för att se om det där erbjudandet finns kvar? Bara för att kolla.

Och ut från affären kom hon med löparskor. Själv köpte jag blommor. Dock inte på stadium.

---

*På grund av mitt hårs längd och tjockhet måste jag ha två snoddar för att hålla håret uppe. Efter ett tag räcker det inte med två för de blivit slappa så då måste jag använda tre. Det i kombination med allmän ovarsamhet som gör att jag tappar bort dem gör att omsättningen på snoddar är hög. Och det är bara glitter, vad jag sett, som har de utan metallgrejer.
**Alltid det jag har hemma.

Gick och njöt av hur lugnt och fint det var, så bakom ett hörn vällde två lass med bussturister fram. Jag hade tur att det hade blivit ett litet glapp mellan dem, annars hade jag nog stått där än och försökt komma över till andra sidan gatan.

Funderar därmed på att trycka upp Ms Rabbit på... något. Jag vet inte riktigt vad än. Jag har fått erbjudande om att ha något/några till försäljning på mitt jobb, och eftersom att Ms Rabbit påverkat så många är hon kanske rätt motiv. Svårt att veta dock. För att inte tala om att bestämma färg. I orginalform är hon ritad i vitt med svart bakgrund, det är dock långt från tryckvänligt.

Ja. Lite nytt blev det alltså här till sist. Jag gillade verkligen den gamla, men jag har länge närt en dröm om att skaffa en bredare look och på köpet kom en mer färggrann header så här i vårtider.

Om jag gillar den eller inte vet jag inte. Eller ja, jag gillar själva bilden, men huruvida den passar här eller inte måste jag fundera över en stund.

Om ni inte har någon aning om vad jag pratar på rekommenderar jag att trycka på F5. Hur det ser ut i andra webbläsare än Firefox har jag inte ens orkat reflektera över, så ni får stå ut om det är helt galet.

Jag känner en enorm lust att måla, rita, städa, rensa, skrubba ugnen och badrumsgolvet, ta en promenad dubbelt så lång som den vanliga, lyssna på massor med musik, baka bröd, göra ny design, plugga, måla om några prydnadsgrejer, tvätta, sy upp gardinerna, plantera om blomman, gå på stan, sträckläsa flera böcker, organisera skorna och garderoben, testa min nya bakmaskin, älska allt och alla, ÅKA TILL KOLMÅRDEN, tvätta fönstrena och hur många fler saker som helst.

Fast ändå inte.

Att inte kunna hantera alkoholpåverkade människor är ett ganska stort hinder i vardagen av den enkla anledningen att allt är alkohol. Och visst, det kan det väl få vara - men för någon i min situation gör det världen aningens begränsad. På flera olika sätt.

Igår var det fest här jag bor. Ett riktigt fylleslag hade de lyckats ställa till med. Och ord kan inte beskriva vad jag avskyr det. För under de här sammankomsterna där alla andra har roligt är jag konstant på gränsen till fullskalig panik. När det är något på min våning försvinner all min trygghetskänsla. Jag kan kolla att dörren är låst fem gånger och ändå undra om den kanske är olåst. Och jag avskyr det. Jag avskyr att känna mig så osäker och rädd i mitt eget hem. Den logiska, rationella delen av mig förstår självfallet att dörren är låst och hur mycket folk än bankar på den så kommer de inte kunna komma in. Det är inte så att en hel mobb av festande människor skulle få för sig att ha sönder min dörr och välla in i min lägenhet. Men så finns ju den där andra delen. Den som inte är logisk och rationell. Den rädda delen som bara vill krypa ihop i fosterställning och gråta. Den delen som håller andan varje gång någon är nära dörren. Den som darrar i fem minuter efter att någon varit i närheten av den. Och vi kan väl säga som så att den logiska och rationella delen väldigt sällan vinner.

Jag säger inte att folk inte får festa och ha kul, men kan de inte ha det hos någon annan? Även om det inte förekommer så ofta så är de gångerna det sker alldeles för många för min smak. Det är vidrigt att inte känna sig trygg i sitt eget hem. Det borde inte få vara på det viset.

Det är härligt med hjärnspöken.

Jag vet inte hur mycket tid av denna dag jag ägnat åt desperat googlande. Efter vad, tänker ni kanske nu, vad kan vara så viktigt? Jag vill ha ett orange skal till min mobil! Jag har nu kommit till den yttersta punkten vilken säger mig att jag ångrar mitt mobilköp, jag vill i stället gå emot allt jag tror på och ha en iphone. Inte riktgt, men det är inte långt ifrån.

Jag såg ett orange skal, till iphone vad jag förstår, i serien Fairly Legal och jag blev så blixtförälskad. Jag dreglar i princip bara jag tänker på det. Det är så fint att jag nästan avlider. Jag är på allvar ledsen, upprörd och besviken att jag inte har ett sådant fint skal. Jag hittade, förvissso i silikon men jag är ju uppenbarligen desperat nu, några skal som passade optimus 2x men i fel färger, även om chockrosa eventuellt hade varit fint.

Varför är det bara vidriga iphone som satsar på skal? Ja, jag vet att de bara har två modeller och alla andra har tusen modeller, men jag tycker att åtminstone företagen borde satsa på skal till stormobilerna. Speciellt fina orangea skal!!!

Jag hittade ett orange utomlands med en valuta jag inte ens kände igen, det var i princip det enda. Sedan fanns det en del fina, om än inte orangea, från Korea. Jag kanske kan måla mobilen orange? Jag är nästan så nära klippkanten faktiskt.

Ellos, det finns inte ord nog för att beskriva tacksamheten jag känner över att ni noterat min födelsedag. Verkligen. Det värmer hjärtat. Det har verkligen gett mig den knuff jag behövde för att äntligen se till att ta bort min adress från era utskick. För ett halvår sedan beställde jag en sängkappa, sedan dess har jag fått kataloger, brev och andra utskick minst en gång i veckan. Lathet har gjort att jag inte satt stopp för eländet (förlåt Moder Natur), men nu är det gjort.

Eller ja, jag har åtminstone mailat dem om det. För någon "Avsluta-knapp" fanns det självfallet inte...

Idag när jag var på väg mot ett övergångsställe stannade bilföraren innan jag var ens i närheten av att gå över. Han hade utan problem kunnat köra över, backa, köra över igen för att backa tillbaka och då hade det varit dags för honom att upprätthålla zebralagen och stanna för mig.

Hur tänker man då? Ja, uppenbarligen hade han inte bråttom någonstans. Överlag tycker jag det är frustrerande när bilister stannar trots att man fortfarande har lång väg kvar till övergångsstället. Visst, det är väl* säkert och sådär men det är ju skillnad på säkert och överdrivet säkert. Dessutom sätter det ju press på gångtrafikanten att behöva öka sin takt bara för att någon står och väntar.

Men inte jag nej. Speciellt inte idag när det var så otroligt överdrivet. Jag funderade ett tag på om jag inte skulle gå över alls för att det kändes lite som om han precis lika gärna stannat för att köra en rivstart när jag var mitt framför hans bil.

---

*För någon tid sidan, ganska så lång tid sedan, satt jag på MSN med en jag känner och han skriver alltid väl i det här sammanhanget med bokstaveringen väll. Jag hade aldrig påpekat det men till slut blev jag trött på det hela och nämnde lite försynt att det stavas med ett L. Han hävdade motsatsen, och han var så säker på sin sak och han är en smart pojke så jag blev faktiskt osäker. Jag kollade dock inte upp det, men jag har i största mån försökt undvika ordet. Tills idag. Idag slog jag upp det i SAOL, och självfallet hade jag rätt. Jag är dock besviken på mig själv att jag tvivlade.

Idag har jag roat mig med att läsa igenom trettiotre väldigt tråkiga och invecklade sidor text. Jag har fått understrykningsarm. För er mindre bevandrade i ämnet uppstår en understrykningarm efter konstant understrykande av text med blyertspenna och markeringspennor - i fyra olika färger.

På någon nivå tycker jag att det borde räknas som självskadebeteende. Jaja, nu är jag åtminstone klar och kan roa mig med min bok. Jag gjorde misstaget att börja på serien skriven av Virgina Andrews som startar med Skuggor i skogen. Jag har ingen aning om hur många gånger jag läst mig igenom de böckerna - men jag kände häromdagen att det var dags igen. Så det är vad jag sysselsatt mig med om mornar och kvällar ett par dagar nu. Är snart igenom tredje boken, bara två böcker kvar då. Sorgligt men sant. Fast samtidigt bra, jag lär knappast ha tid att läsa skönlitterärt under nästa kurs.

Och om jag nu skulle få skönlitterärabstinens har jag hur många andra bokserier som helst att återbesöka. Exempelvis Janet Evanovich's Plum-serie om sjutton, eller vad det nu kommit upp i, böcker exklusive alla böcker utanför den officiella serieföljden. Och John Marsdens om ungdomarna i ett krigshärjat Australien - det är nio böcker om jag inte missminner mig. I could go on forever. Jag älskade böckerna när jag först läste dem i högstadiet/gymnasiet och jag gör det än. Så det så!

Någonstans mellan en och två decimeter.

Först målade jag henne topless, sedan fick hon en tröja.
Hence: Toplessnomore.

Jahapp. Ny vecka i morgon alltså. Vet inte alls hur jag ska orka med den här kommande veckan faktiskt. Jag har hela två timmar skola inplanerade. Två timmar! Förstår ni vad de kräver av dagens studenter!? Tur att det inte ligger någon inlämningsuppgift på det för det hade jag bara inte klarat av.

Skämt och sido så känns det skönt. Om jag inte redan varit hemma i vår hade det nog fått bli en tripp till ön. Vad det blir i stället får vi se, men jag måste ju ta vara på min sista tid som ung. Inte alls långt kvar tills jag blir gammal nu. Jag säger då det.

Jag lyckades faktiskt till slut hitta uppgiften igår, förstår att ni varit oroliga över det. Jag kunde inte riktigt förlika mig med att jag skulle ha varit så slarvig med något viktigt att jag råkat slänga den så jag genomförde en sista letningssession och den bar alltså frukt.

Och jag har gjort den och lämnat in till och med. Jag är så duktig så.