annuendag

Att inte kunna hantera alkoholpåverkade människor är ett ganska stort hinder i vardagen av den enkla anledningen att allt är alkohol. Och visst, det kan det väl få vara - men för någon i min situation gör det världen aningens begränsad. På flera olika sätt.

Igår var det fest här jag bor. Ett riktigt fylleslag hade de lyckats ställa till med. Och ord kan inte beskriva vad jag avskyr det. För under de här sammankomsterna där alla andra har roligt är jag konstant på gränsen till fullskalig panik. När det är något på min våning försvinner all min trygghetskänsla. Jag kan kolla att dörren är låst fem gånger och ändå undra om den kanske är olåst. Och jag avskyr det. Jag avskyr att känna mig så osäker och rädd i mitt eget hem. Den logiska, rationella delen av mig förstår självfallet att dörren är låst och hur mycket folk än bankar på den så kommer de inte kunna komma in. Det är inte så att en hel mobb av festande människor skulle få för sig att ha sönder min dörr och välla in i min lägenhet. Men så finns ju den där andra delen. Den som inte är logisk och rationell. Den rädda delen som bara vill krypa ihop i fosterställning och gråta. Den delen som håller andan varje gång någon är nära dörren. Den som darrar i fem minuter efter att någon varit i närheten av den. Och vi kan väl säga som så att den logiska och rationella delen väldigt sällan vinner.

Jag säger inte att folk inte får festa och ha kul, men kan de inte ha det hos någon annan? Även om det inte förekommer så ofta så är de gångerna det sker alldeles för många för min smak. Det är vidrigt att inte känna sig trygg i sitt eget hem. Det borde inte få vara på det viset.

Det är härligt med hjärnspöken.