annuendag

Under en tid om någonstans mellan en och två veckor nu har jag drömt mardrömmar varje natt. Och ja. Jag skriver i plural med flit. Jag drömmer nämligen en, vaknar, lyckas somna om för att sedan vakna upp igen efter en ny. Och uppvaknanden efter mardrömmar är ju sådär. Som tur är stöter hjärnan bort innehållet ganska så omgående.

Sömnbrist är ju dock en logisk följd av detta. Och följden av det är att jag hamnat i migränpreiod igen. Grattis till mig. Värsta natten var dock natten till i förrgår om jag inte är helt ute och cyklar, vilket är mycket möjligt - tidssortering är som bekant inte min starkaste sida*. I alla fall så var den verkligen personlig. Missförstå mig rätt, i alla så håller jag på ett eller annat sätt på att dö, men den där drömmen. Den siktade in sig helt och hållet på hjärtat. Var helt förstörd när jag vaknade. Jag vågade inte ha ögonen öppna och jag vågade definitivt inte hålla dem stängda. Självfallet glömde jag inte bort den drömmen jag helst av alla velat förtränga.

Vad jag ville komma fram till var i alla fall att jag nu av naturliga skäl inte gärna springer till sängen för att sova. Jag vet ju att det måste ta slut, det gör alla mina perioder förr eller senare. Jag orkar bara inte mer. Samtidigt har jag inget val eftersom jag är konstant trött. Och har huvudvärk/migrän. Och är allmänt förvirrad som resultat av föregånde två nämnda saker.