annuendag

Har varit på ett inte allt för gott humör senaste dagarna, men det börjar kännas bättre nu. Snart är nämligen denna avskyvärda dag över. Förhoppningsvis kan jag vara glad och sådant i morgon igen.

Jag vet inte hur mycket tid av denna dag jag ägnat åt desperat googlande. Efter vad, tänker ni kanske nu, vad kan vara så viktigt? Jag vill ha ett orange skal till min mobil! Jag har nu kommit till den yttersta punkten vilken säger mig att jag ångrar mitt mobilköp, jag vill i stället gå emot allt jag tror på och ha en iphone. Inte riktgt, men det är inte långt ifrån.

Jag såg ett orange skal, till iphone vad jag förstår, i serien Fairly Legal och jag blev så blixtförälskad. Jag dreglar i princip bara jag tänker på det. Det är så fint att jag nästan avlider. Jag är på allvar ledsen, upprörd och besviken att jag inte har ett sådant fint skal. Jag hittade, förvissso i silikon men jag är ju uppenbarligen desperat nu, några skal som passade optimus 2x men i fel färger, även om chockrosa eventuellt hade varit fint.

Varför är det bara vidriga iphone som satsar på skal? Ja, jag vet att de bara har två modeller och alla andra har tusen modeller, men jag tycker att åtminstone företagen borde satsa på skal till stormobilerna. Speciellt fina orangea skal!!!

Jag hittade ett orange utomlands med en valuta jag inte ens kände igen, det var i princip det enda. Sedan fanns det en del fina, om än inte orangea, från Korea. Jag kanske kan måla mobilen orange? Jag är nästan så nära klippkanten faktiskt.

Jag avskyr egentligen all slags jämförelse mellan olika problem, ett av de alltid aktuella exemplen är "tänk på barnen i Afrika". Jag tycker sådant är vidrigt. Man kan inte leva sitt liv och jämföra krämpor med andra. Det kommer alltid finnas någon som har det värre. "Ilandsproblem" är också problem som jag brukar säga.

Men. Jag älskar dubbelmoral och jag kan därför inte låta bli att tycka att artikeln på aftonbladet.se om hur stadsministern med familj måste evakueras, evakueras mina damer och herrar, från sitt hem bland annat för att stadsministern fastnade i hissen en gång känns aningens skev. Det är ingen nyhet att media gör hönor av fjädrar, men ändå. Jag ser liksom en undernärd, utblottad familj på Afrikas slätter med ett trasigt tygskynke som enda skydd mot solen när jag tänker på hur stadsministern med familj evakueras från huset med en kinkig hiss och dragiga fönster. Ett helt halvår ska de visst leva evakuerade. Undrar om artister kommer gå ihop och göra stödarbete liksom för alla de som evakuerades vid exempelvis orkanerna i USA eller kaoset i Haiti?

Jag hoppas åtminstone att Carola skickar över en flaska parfym, allt annat vore att skända den svenska demokratin.

Igår hade jag namnsdag. Något jag inte hade någon koll på förrän nu ikväll när pappa ringde och sa grattis i efterskott. Jag är annars väldigt noga att minnas min namnsdag så att jag kan påpeka för alla andra att jag har det, men inte i år alltså. Jag har ingen koll på datum och sådan nu för tiden.

Jag får helt enkelt ta igen det nästa år och då trycka extra hårt på att ingen sagt grattis. Själv "minns" jag bara andras namnsdagar för att jag, för de som betyder något, lägger in dem med påminnelse i mobilen. Men det är en hemlighet, så berätta inte för någon. Mycket bättre att de bara tror att jag är så omtänksam att jag minns det av mig själv. Nu har jag ju dock bytt mobil så alla inlagda namnsdagar och födelsedagar är borta.

Så grattis i förskott på namnsdag och födelsedag alla jag brukar säga det till, för från och med nu kommer jag inte ha en aning om när dagarna i fråga infaller längre.

För övrigt så hävdade Lillebror en morgon att jag under natten "lät som en micro" när jag sov.

Om man hade haft planer på att sätta in en kontaktannons hade det definitivt fått stå med.

När vi ändå pratar musik måste vi ju prata Spotify. Deras omorganisering av gratistjänsten gör mig arg. Av en enda anledning. Jag skulle uppgradera till premium eftersom jag skaffat ny fancy mobil där man kan lyssna på det. Jag segade dock med det så innan jag hann göra det hann de gå ut med nyheten att gratistjänsten skulle begränsas.

Därmed hamnar jag i statistiken för personer som skaffar det för att gratistjänsten blev hårdare reglerad. Fast det inte alls var därför jag skaffade premium. Så himla surt på ett principiellt plan.

Sedan folk som skriker att det är hemskt vad Spotify genomför. Väx upp. 49/99 kronor i månaden för fri tillgång till i princip all världens "erkända" musik på en väl fungerande plattform är inte dyrt. Bortskämda snorungar är vad ni klagare är.

Ska vi prata om remixen på S&M med Rihanna och Britney? Och fråga oss varför de inte tagit bort Rihanna i den? Vad mig anbehagar skulle man kunna plocka bort Rihanna i alla hennes låtar och sätta dit Britney i stället. Och då gillar jag ändå Rihanna lite då och då.

Och nej, jag lyssnar inte på svårare musik än så. And I like it-like it (Na na na).

Jag har precis varit och grävt fram min körkortsbok i förrådet* eftersom Lillebror bad om att få den igår. Och ja... Eftersom att det trots allt finns en risk för att någon underårig ramlar in här så ska jag utelämna alla svordomar och i stället sammanfatta det så här:

---

*Längst in i hörnet. Under precis allt.

Åhhh, inte nog med att man måste stå ut med soleländet live, men att man ska behöva läsa om det precis överallt! Solen är inte vår frälsning. Sol är varmt, ljust och skadligt. Riktigt vidrigt med andra ord.

Han: Trodde du skulle lägga dina slantar på mig!
Jag: Nee, klart jag inte gör. Jag är ju tjejen?
Han: Vad lever du kvar i för gamla könsroller? Nu ska tjejerna bjuda tillbaka!
Jag: Nej, sådana där moderniteter håller vi inte på med i vårat förhållande!

Ja, huruvida det som står i rubriken är sanning eller inte har jag ingen aning om. Jag vet därmot att när man gått till android återvänder man aldrig. Och det här säger jag efter fyra dagar. Det finns en hel värld där ute, visste ni om det? I've become a believer.

Och eftersom att det finns ihopkopplingsmöjligheter till Allt, då även twitter, tänkte jag försöka ge det ett försök till, varför nykomlingen till höger poppat upp. Jag vet inte alls om det är något för mig, men eftersom jag kommit på mig själv med att bli lat när det kommer till inloggande på publishme.se tänkte jag åtminstone ge mig på det igen för de små korta sakerna i vardagen jag känner ni behöver bli upplysta om. Ja, nu lär väl inga sådana uppstå längre för att jag ordnade det här. Men vi får se. Om ni har tur, och orkar vinkla ögonen lite åt höger när ni ändå tittar in här, kan ni alltså ha möjligheten att få njuta på än fler nivåer av min fantastiska glans.

Nu ska jag återgå till att göra annat medan jag har dåligt samvete för att jag inte fått de 500 ord som ska vara inlämnade på måndag skrivna än. Hur lång tid jag haft på mig? Sedan i tisdags... Men jag gjorde 250 i morse så tar nästa 250 i morgon så är jag färdig. Att hålla på och göra saker och ting i ordning i god tid är för töntar.