Gäsp.

Usch, jag gick upp alldeles för tidigt idag. Hade behövt sova någon timme till, är alldeles sirapig i huvudet. Får nog ta en pluggpaus när tvätten är klar och sedan starta om i eftermiddag, för i den takten jag pluggar nu lär det knappast göra till eller från.

Jag har för övrigt varit i förrådet och letat upp anteckningarna från en annan kurs för att förstå en del i den här kursen. Det känns stabilt.

Skojs.

Det finns två saker som gör mig extra bitter över nästa veckas omtenta. Det första är att jag hade klarat tentan två av tre försök* om det inte vore för att examinatorerna ville vara lite extra fina i kanten och ha 60 % rätt för godkänt än de vanliga 50 %. Något jag blir påmind om varje gång jag ser omslagen till tentorna...

Det andra är att jag idag, ett år senare, klarar av den uppgiften jag hade behövt kunna vid första tillfället tentamen gavs - utan att behöva kolla efter i boken.


*Vid det tredje försöket fanns det ingen chans, då svamlades det om saker jag aldrig hört eller läst.

En riktig toppenhelg!

Dagens planer är enkla:
Handla mat.*
Städa.
Plugga.

Morgondagens planer är lika enkla det. De är samma som idag med den skillnaden att maten och städningen är utbytt till tvättning av kläder.


*Vilket jag redan gjort, vadade dit och hem.**
**Är för övrigt jag och pensionärerna som handlar strax efter klockan nio lördagsmornarna - otippat.***
***Jag mötte förvisso en så kallad walk of shame på vägen hem, men jag har tyvärr svårt att se att det ska öka min cred nämnvärt.

Suck.

Tydligen hamnade mitt senaste inlägg igår på den där rullande grejen på framsidan med nya inlägg. Det måste på riktigt finnas människor som sitter och går in på varje sådan som kommer upp för att kanske under dagen i fråga få en till människa i statistiken. Kul att ha en statistik full med illojala läsare. Verkligen.

Och alla har så klart rätt till sina egna fritidssysselsättningar; det blir bara så sorgligt när folk skriver om sina frågestunder, för sannolikheten att jag har en fråga till en villt främmande människa är ganska liten.  För att inte tala om människor som vill sälja en design. Man undrar ju om det ens är lagligt. Om inte annat så är det omoraliskt ur ett rent medmänskligt perspektiv. Tänk om människan man skriver det till är en liten osäker person som blir jätteledsen över det?

Nej, usch för sådana människor.

(Chattar med Picks.

På msn och FB samtidigt. - LoHoSeHerS.)

Inne på The Body Shop.

Kassör: Jag hoppas att du har ett medlemskort för det blir ju ganska mycket poäng för det här.
Jag: Nej, men det går bra ändå, tack.
Kassör: Men då ska du kanske registrera dig, vill du se informationsbladet?
Jag: Nej tack. Jag såg ett sådant sist jag var inne.
Kassör: Men det blir ju nästan 40 kronor det här.
Jag: Ja, fast jag måste ju betala in 100 kronor.
Kassör: Som du får tillbaka när du fyller år ja.
Jag: Det innebär ju ingenting annat än att ni får låna 100 kronor räntefritt av mig.
Kassör: Fast du får ju 10 % på allt du handlar.
Jag: För all del, men de betalades ju bara ut en gång per år eller vad det var och då med med en minimigräns och om den inte var uppfyllt så fördes de över till nästa år när jag måste betala in 100 kronor igen och jag handlar inte här så ofta.
Kassör: Men... Ja, vi struntar väl i det då.
Jag: Tack så mycket.
Kassör: Vill du att jag lägger med en medlemstidning i alla fall? Så att du får se våra nyheter och lite sådär?
Jag: Nej, tack.
Kassör: Jaha... Ja, då kan du väl dra kortet.
Jag: Tack så mycket.

Hon var inte alls otrevlig, men jag blir så trött på sådant här. Känns rent spontant som om att de har provision på antal medlemmar de rekryterar.

I morgon

måste jag gå upp innan min timer sätter igång fönsterlampan.*
Det är inte okej.


*Strax innan sju.

Piraterna: de svenska fildelarna som plundrade Hollywood.

Jag har idag börjat läsa en bok som börjar med ett citat av Basshunter. Så borde alla böcker börja; med ett citat från en kille som har varit me den tjej som har likadana, eller i alla fall väldigt lika, trosor som man själv ägde på högstadiet.

Enkelt, snabbt och väldigt gott.


Ifall det är så att ni har mattorka så har jag världens bästa tips. Blanda köttfärs, grovt riven morot och keso till biffar, vilka med fördel penslas med marinad, och kör 20 minuter i ugnen.

Skär långa, fina stänger av zuccini och skiva rödlök, soltorkade tomater och champinjon.  Koka tagliatelle. Gör lite "sås" genom att blanda redning, grädde och önskvärda smaksättare, inklusive köttsaften från biffarna, för att få lite krämighet till tagliatelle.

Blanda grönsaker, tagliatelle och såsen i pannan. Servera till biffarna.

Toppa gärna med citronpeppar.

Notis.

Tack för att redovisningen blev inställd, hade inte orkat med allt ishockeyprat och upprördhet över att Sverige inte gick vidare.

Jahapp.

Redovisningen blev inställd på grund av insnöad föreläsare i Stockholm. Heldag i HumSam tänkte Therese. Borttappade hörsnäckor säger världen. Och jag kan inte plugga utan musik i öronen.

Så nu sitter jag här hemma och avnjuter en lugn frukost samtidigt som jag kollar in djuren på Kolmården via
webbkameror.se istället. Tigrarna och gorillorna äter också frukost nu.

Underbart.

Jag är inne i ett helt omotiverat lyckorus just nu. Det kom helt plötsligt. Känns som om att en, hypotetisk, pojke jag gillar sagt att han gillar mig och pussat på mig ungefär.

Lite osis att jdet ska komma precis när jag måste sova bara. Är alldeles för uppspelt för att vara trött.

Vilket liv!

Man skulle kunna tro att jag kommit på botemedlet till cancer eller något liknande, inte att jag endast lyckats skapa ett konto på facebook. Jag kan nästan inte träffa någon utan att få höra förvåning över det.

Jag har tydligen förespråkat avhållsamhet från FB väldigt mycket mer passionerat än vad jag själv insett.

Motgångarna i studentlivet.

Det är inte speciellt motiverande alls att öva in en muntlig presentation som med stor sannolikhet inte blir av eftersom att föreläsaren sitter fast i Stockholm. Det är faktiskt outhärdligt.

Men inte alls lika outhärligt som att ha en omtenta man varken har tid, lust eller ork att plugga till. Så fort jag börjar gå mot böckerna skriker varenda liten fiber i mig: NEJ!!!!.

Jag hade övervägt att struntat i att skriva den det här tillfället om det inte vore för att jag vet att den ökar markant i svårighetsgrad för varje gång den ges. Även om det faktiskt känns aningens mer lockande att skriva den näst svåraste verisionen än att skriva den om en dryg vecka när jag inte kommit igång ordentligt än.

Jag kollade till och med upp när nästa tillfälle är. Samma helg som pappa kommer hit så klart.

Bland det roligaste jag sett på länge!


- Det är en jävla skillnad, det vet du väl?
- Man kan ju släcka också.

My hair.




Jag tror på riktigt att den här "tona håret mörkt"-grejen ligger på en topp fem av mina bästa livsbeslut. Ett litet problem bara. Tydligen har jag galet snabbväxande hår, för nu har jag bortåt en centimeter lång utväxt.

Inte speciellt vackert.



















Så klantigt.

Vad? Att inte skriva problemformuleringen till uppsatsen tidigare än dagen innan...

Ung och viril var det...

Det märks att det var ett tag sedan jag hade någonstans att vara klockan åtta på morgonen, jag är jättetrött nu.

Tredje kvällen i rad.

Mina fingrar är så kalla att jag knappt kan skriva på tangenterna.

Jag gjorde det!

Jag klarade av att skapa ett Facebook-konto, massor med guldstjärnor till mig. Jag har dock väldigt svårt att se mig själv bli en fantast som letar upp varenda människa jag någonsin bytt vokaler med. Jag är i alla fall stolt - hur sjukt det låter.

Min lillebrors andra reaktion var: "Bra, nu vet jag när du fyller år också!". Den första var förvåning. Den tredje var att han inte ville ange sin civila status på grund av att han föredrar att förbli en gåta...



Igår duschade jag och satte direkt upp håret i en knut för att bli av med det. Den gick jag sedemera och lade mig med. Sedan hade jag den hela hela dagen, bortsett från någon timme jag spenderade med en gruppgrej då jag hade det, oborstat, utsläppt. Eftersom att mitt hår blivit så långt håller tofsar inte längre upp det utan jag fåtrgöra göra om knuten flera gånger under dagen. Nu är mitt hår lite rufsigt. Jag borde förstås ta och borsta ut det innan jag lägger mig, men nej - jag tror jag kör på knut i natt med.

Allt det överst i bild är enkom trassel.
Mysigt.

- Intressant, eller hur.

Gilmore Girls.

Colin: But then, the minute we left (Amsterdam), she began to lose her appeal.
Rory: Well, everything look appealing when you're stumbling out of an Amsterdam coffee bar.
Finn: Tell me about it. One night, i spent a half hour hitting on a bike.

Dedikerat till Pickford:


To be or not to be. v 2.0

Jag tror ju på att möta sina rädslor. De som är totalt orationella och obefogade alltså, inte sådana som är "allvarliga".

Som min hissrädsla till exempel. Det var en töntig sak att vara rädd för. Så jag började ju en kampanj där jag lite då och då tvingade mig att ta hissen istället för trapporna. Idag kan jag utan problem ta hissen, även om jag väljer att gå på grund av att jag tycker det är onödigt att ta hissen. Men jag är inte rädd för hissåkande längre i alla fall.

Ett annat exempel var min grej för ryggsäckar. Att jag inte kunde använda dem utan att känna mig korkad. Efter en intensiv kampanj mot mig själv använder jag det nu varje gång jag åker och handlar livsmedel.

Så... Det här med Facebook. Det är på riktigt en av mina orationella, obefogade och framför allt töntiga rädslor. Alltså borde jag enligt min egen livsfilosofi skaffa ett FB-konto. Irriterande.

Suck.

Jag har lagt mig till med ett jätteirriterande "fnitterskratt". Eller, det kan ju vara något jag pysslat med alltid men är först nu jag själv lagt märke till det i alla fall.

Efter många års undran.

Nu vet jag hur man gör för att få den killen man vill ha. Man skriver i ett sms att man gillar den personen och så "råkar" man skicka det fel till honom/henne när det "egentligen skulle till en kompis".

De svarar då att de tycker om en tillbaka och så blir man tillsammans!


På tal om felsms; mitt senaste jag skickade fel, som jag minns, var till en... gammal bekant. Jag skrev att jag tonat håret och därför inte alls var feg. Känner mig väldigt ointressant i jämförelse med vad man kan läsa om på sidan.

Eller snarare kompetent eftersom jag inte skickar så allvarliga sms fel som de på sidan lyckas med.

Jag har ont i huvudet.

[Ledsengubbe.]

Backfired.

Jag har definitivt lagt ner för mycket tid på den där smssidan. I morse hade vi gruppmöte klockan nio och han jag jobbat med kom inte för att han hade försovit sig på grund av en alldeles för rolig utekväll. Jag var stressad och blev därför irriterad, några timmar försent kom han i alla fall och jag hade ungefär en kvart på mig att uppdatera honom på vad som hänt för jag skulle vidare till en annan grej.

Kom på att jag säkert varit otrevlig så skulle be om ursäkt för det via sms efter att jag lämnat rummet där vi satt och eftersom jag läst massor av sådana där felsms bestämde jag mig för att låtsas som om jag skickade ett om honom fel till honom. Jag tog i ordentligt och använde mig av lite en annan i rummet sagt när han kom in så att han skulle förstå att det var på skoj. Det hela gick snabbt och när jag väl skickat det kom jag på att han kanske inte alls ser det självklara i det som jag gjorde och kanske tog det på allvar. Eller ja, han kunde ju inte veta att jag var på felsms-mode, sambandet var ju inte helt klart om man inte var i mitt huvud.

Han svarade skrattande att det var felsms-material, men jag kände mig jättehemsk för han trodde säkert inte på mig när jag skrev att det var med flit jag skickat det. Jag hade inte trott på det om det var jag som fått det. Och nu har jag jättedåligt samvete.

Klantmaja!

Brr...

Ni vet när det är så kallt att det riktigt bränner i huden när man kommer in? Så hade jag på överarmarna idag när jag kom in efter att ha varit åt affären.

Alltså på huden som var under både jacka och tröja.

Gälar here I come?

I måndags åt jag fisk till lunch.
I tisdags åt jag fisk till lunch och middag.
I onsdags åt jag fisk till lunch och middag.
Idag åt jag fisk till lunch.

Satt och funderade på vad jag ska ha till middag idag. Hemmagjord laxpytt kom jag på. Men någon måtta får det faktiskt vara. Nog för att jag varierat fisksorterna under den gångna veckan men jag kan inte äta fisk i kväll igen. Hur gärna jag än vill.

Så... Vad ska jag göra? Jag får väl börja fundera igen.

felsms.se

Man känner sig lite off när man sitter hemma för sig själv och skrattar så att man nästan trillar av pinn. Men här finns det mycket, mycket roliga saker.

Känner mig ganska lyckligt lottad just nu.

Mitt enda beslutskval är nämligen huruvida jag ska gå och lägga mig nu, eller om en liten stund.

Ja... Ibland stannar hissen halvvägs.

En i min grupp pratar om att dricka varma drycker. Jag lyssnar med ett halvt öra samtidigt som jag läser mig till (icke)fascinerande fakta om substansvärdering.

Han: Ja, jag vill ha det varmt. Minst 80 grader.
Tjej: Nej, men sluta. Det går ju inte.
Jag: Man kan väl bränna sig om man äter eller dricker för varmt?

Det var fel person att säga det till också. Ledde till en fem minuter lång monolog av pojken i fråga. Alltid skoj att kunna underhålla sin omvärld.

Hur man vet att man har mycket att göra:

Man har på över en veckas tid inte haft tid att sätta sig ner och göra en planering över allt som måste bli gjort.

Höll ett drygt dygn. Alltid något.

Jag var tvungen att byta tillbaka till annuendag på MSN, för Finlands skull. Men jag fick ett hjärta för det, så det var värt det.

Jätteskoj.Verkligen.

Tro mig, mycket mer än vad det ser ut att vara.

Klantmaja.

Jag kom precis på att jag glömt att laga mat idag.
Smart Therese, smart.

annuendag säger: No more.

Nyss tog jag steget och bytte mitt MSN-visningsnamn från annuendag till therese*. Vad det här ska sluta vet ingen, men det ska bli spännande att få reda på det.


*Ja, med litet t, lite orginell måste man ju fortfarande vara.

Provade en ny hårgrej idag.

 

Det la sig dock nästan direkt i den fuktiga luften ute. Men om jag skaffar någon hårsprej så kan jag kanske få det att fungera. Får prova. Gillade i alla fall lockgrejen och det var inte allt för svårt. Allt som behövdes var tid och 24 hårnålar.


Min dejt.

Jag hittade honom här.
(Vi kommer inte ligga.)

Let's talk about sex.

Kom precis på hur många det är som har haft/kommer att ha sex idag. Det måste ligga* över genomsnittet en dag som denna. Undrar om det finns någon statistik över det.


*No pun intended.

Samt ingen som helst lust att gå till affären.

Jag fick förut ett sug efter att laga lassagne till middag i kväll. Några små problem bara. Jag har ingen mjölk. Ingen ost. Ingen creme fraiche. Ingen lök. Inget tomatigt.

Och just det: inga lasagneplattor.

Ställde in hjärtansplanerna.

Jag kände helt enkelt att det inte var rätt. Jag var inte intresserad och varför göra något bara för att? Lär ju knappast bli roligt om man går in med inställningen att man hellre vill vara hemma och göra ingenting.

Ja, alltså. Jag skulle ha tvättat nu.

Att man aldrig lär sig att lyssna på sin kropp.

Redan i morse kände jag att mina ögon inte ville ha varken linser eller smink. Självklart ignorerade jag det. Jag tog inte ens med mig en värktablett. Förmiddagen var lugn, men ju längre tid av eftermiddagen ute på Tornby som förflöt desto värre blev det.

På bussen på vägen hem började jag på riktigt hålla utkik på bra kräkställen, i fall att. Jag halvblundade mig hela gångvägen hem. Väl hemma slängde jag av mig kläder, linser, smink. Tog en värktablett och dök in under täcket. Tre-fyra timmar efter är stentung sömn vaknade jag ock måsdde helt okej.

Jag hade sluppit lida ifall jag bara lyssnat på mina ögon i morse när de sa att de inte ville. Så idag var det verkligen: vill man vara fin får man lida pin. Och det var inte alls värt det.


Sorry Picks att jag bara försvann när bussen var framme, min överlevnadsinstinkt hade helt tagit över då och jag ville bara hem så fort som det överhuvudtaget var möjligt.

Jävla pisskväll.



Väldigt irriterande.

Idag när jag kommit till HumSam, packat upp alla saker, satt mig till rätta och kommit in i pluggmode* börjar det tjuta. Brandalarm, eller att det faktiskt var ett brandlarm var oklart - det var ganska lågt och inte karaktäristiskt för brandalarm. Skadad som man är hade varken jag eller någon annan, vad jag kunde märka, någon som helst tanke på att avlägsna oss från lokalen.

Men så kom ett högtalarmeddelande att vi skulle gå ut. På svenska. Inte på engelska. Killen framför mig kunde inte svenska så han fick be mig översätta. Efter att ha rafsat ihop alla mina saker började jag gå mot dörren. Korvstoppning redan uppe vid trappan ner till utgångsplanet. För nej, nödutgångarna var inte öppna. Och det stod en brandman och förde protokoll bredvid trappan.

Suck och stön alltså. Till råga på allt hade de satt igång en rökmaskin. Hur tänker man då? Det hade ju verkligen varit fantastisk om någon fick panik och började slå ner folk för att få komma ut först. För att inte tala om hur irriterande det är för ögonen när man har linser.

Och det var för övrigt väldigt trevligt att de hade övningen just idag. När det var -15 grader ute.


*Svengelska.

Breaking news. I morse.

Pappa, uppspelt: Hej, det är jag igen! A ringde precis och sa att hon gärna ville jobba hos oss i sommar!
Jag, ouppspelt: Jag vet.
Pappa, besviket: Jaha... Gjorde du.
Jag, fortfarande ouppspelt: Ja, hon smsade om det i morse.
Pappa, uppgivet: Jaha. och nu med glatt tonläge: Men kul va?
Jag, glatt: Ja, det ska det bli!

Jag hatar poängsystem för att få lägenhet!

Någon som har några tusen Stångåstadenpoäng att ge till mig?

Min nos är trasig.

Jag ser ut som om jag är en erfaren snortare. Vet inte vad som hänt, men helt plötsligt har jag fått sår på den där mellangrejen på näsan. Det svider och gör jätteont.

Stackars mig!

Idag: vam*.



*Vård av migrän.

Tre timmar med endast nyheter om informationssökning.

"Tänk på att stava rätt."

"Genom att skriva 'inte' kan man exkludera sådant man inte vill ha med i sökningen."

"Jag antar att ni vet vad google är?"

"Ju fler söktermer ni skriver in, desto snävare blir sökningen."

Och så vidare...

Jag hoppas verkligen att karma bara är hittepå.

I fredags fick vi mail om att morgondagens föreläsning kanske skulle bli inställd på grund av att föreläsaren var sjuk. Självklart har etiken och motalen fått kämpa hårt för att låta bli att hoppas att föreläsningen ska bli inställd. Kämpandet har inte burit frukt. Jag har ju inte velat att människan ska vara mycket sjuk, men kanske i behov av en återställningsdag och därför tvungen att ställa in.

Idag hade vi fått ett mail från föreläsaren om att föreläsningen är inställd, tydligen på grund av att han ligger på sjukhus.

Jag ska nu gå och ställa mig i skamvrån.

Suck.

Det kanske bara är jag som är inkompetent och inte hittar; men vore det inte en ganska smart idé av universitetet att märka ut biblioteken på någon slags karta?

Booty sms, fast till någon annan.

Jag tycker det är lustigt med felskickade sms på, framför allt, sena helgsnätter. Hur går det till? Jag menar, vem skriver in numret till någon man smsar till? Man har väl nummer inlagda? Det är kanske någon alkohol-grej jag inte förstår.

Jag hoppas i alla fall att männsikan lyckades få tag på rätt tjej till slut. Skulle vara tråkigt om han var tvungen att gå hem ensam.

Väcker tigern i dig?

Idag så undrade en jag känner om jag målar djur. Nej det gör jag inte, inte vanligtvis. Djur är nämligen, tycker i alla fall jag, väldigt svårt. Och jag har inget tålamod. Två saker man helst bör undvika att kombinera med andra ord.

Hans poäng var ju självklart att han ville se ett djur målat. Och inte vilket djur som helst. Nej, människan vill ha en tiger. För tigrar är ju inte alls svåra, nej då. Jag svarade lite luddigt och sa egentligen varken ja eller nej. Jag ville helt enkelt testa först. Jag hade ändå tänkt hänge min dag åt någon form av ritning, så visst kunde jag prova på en tiger. Något jag gjort tidigare och misslyckats.

Inte nog med det. Jag får dessutom för mig att jag ska måla den [svordom] tigern i akvarell. Perfekt. Ett motiv jag inte behärskar blandat med ett tillvägagångssätt jag inte behärskar. Allt detta utan tålamod.

 

 


Jag blev ändå ganska nöjd. Speciellt nu här när jag ser den på en liten bild med inte världens bästa kvalitet.

Något jag dock alltid glömmer bort under arbetets gång är den lilla detaljen att pappret jag målar på ligger plant på bordet och att perspektivet då blir fel. Något ni kan se när ni här nedan ser bilden snett underifrån, så som jag såg den när jag gjorde den och så den helst ska ses.

 

Jaha, bakgrund säger ni? Ja... vi får se om tålamodet för det infinner sig någon dag. Just nu är jag i alla fall tömd på just det.


Jag är ingen Nour-anhängare men det här tycker jag är roligt.

Kanal 5 Play: Raw Comedy.


Redan i morgon nu.

Jag vet att jag borde sova, men jag är alldeles för pigg och uppspelt för det.

Call me!

På tal om Hanson så var jag kär i Zac, den yngsta. Jag ville nog egentligen helst vara kär i Taylor, mellanbrodern, men jag förstod att han aldrig skulle vilja vara med mig för att jag var för ung. Så jag valde Zac. Att inte heller han skulle vara intresserad av mig slog mig nog aldrig, jag trodde nog att allt sådant där baserades enkom på åldern.

Men, det är ju snart Alla hjärtans dag. Med lite tur kanske någon av de två bröderna dumpar sin fru och barn innan dess så att jag får uppleva min ungdoms drömdejt, på "årets mest romantiska dag" till och med.

Man minns det viktiga. Eller?


När jag var yngre, på högstadiet någon gång, så var jag jättekär i den här låten. Som jag blev retad för det av en kompis. I flera, flera år. Skulle inte alls förvåna mig om jag får höra det nu igen endera dagen.

Den här låten och Hanson* fick jag utstå många häcklingar för. Många, många, många. Det var nästan så man kunde tro att det var en av de sju dödssynderna att gilla den här låten.

Texten sitter i alla fall ännu i och jag kan utan problem sjunga med i hela låten. Däremot minns jag inget av den fysik eller kemi jag lärde mig under samma period.

( På tal om Hanson så gillar jag, i ärlighetens namn, ännu
den här låten. Det gör mig glad. Varför vet jag inte. Det gör mig till och med ledsen och besviken att den inte finns på svenska Spotify.** Men det är en av mina hemligaste hemligheter så berätta det inte för någon. )


*Under början av mellanstadiet.
**Så någon med inflytande får gärna ordna det till min födelsedag!

"Woaahh!"

Idag genomförde jag säsongens första vurpa. Det var visserligen inte på grund av is. Eller snö. Eller snömodd. Ärligt talat var den inte ens utomhus. Den var inomhus. På skolan. I korridoren. Några steg efter att jag klivit in genom dörren och stressat lett hej till en städerska där hon stod med sin vagn.

Ena sekunden gick jag, i nästa försvann benet framför mig i någon slags halvspagat på det nysvabbade golvet. Som alltid när man gör bort sig gäller det att fortast möjligt återhämta dig och låtsas som om ingenting hänt.

Den trevliga städerskan undrade bekymrat hur det gick. Jag svarade bra och log generat. Och rusade, försiktigt, därifrån.

Jag vill också!

Det är en person som håller på att flytta ut från våningen här där jag bor. Det gör lite ont i hjärtat att se. Speciellt som jag var tvungen att tacka nej till en väldigt bra och billig lägenhet så sent som i förrgår...

Lilla pappsen.

Jag bad pappa ta kort på snöläget hemma. Jag fick kort från varenda vinkel det går att hitta kring huset, garaget och trädgården.

Tänkte inte på hur ambitiöst han tar sådana uppgifter när jag bad om tjänsten...

Räta ut frågetecknen.

Det finns vissa personer jag skulle vilja sätta mig ner och diskutera med. Huvudsakligen "varför"-frågor. Kan tänka mig speciellt en viss person jag skulle vilja ha här nu.

Det är irriterande att det finns sådana människor och händelser vilka man aldrig kommer få några svar från/på.

Nu då?

Jag har kommit in i en period i vilken jag inte alls vill gå och lägga mig. Trots att jag är så trött att jag har ont i huvudet. För att slippa kommer jag på helt onödiga uppgifter jag "måste" göra innan jag kan gå och lägga mig.

Problemet är att efter några dagar i den här perioden så börjar jag få slut på "måste"-saker att göra, något som resulterade i att jag precis blev klar med att vika om allt på hatthyllan... Och ja, den är väldigt överfylld.

Mums.


Jag blir så arg!

Idag när jag går från utlämningsstället av mitt paket händer två saker. För det första inser jag att paketet inte kan innehålla det A3-papper jag har beställt, förutsatt att de inte vikt det - och det känns ju inte logiskt. Och självklart gjorde det inte det. Istället ligger det A4-papper.

För det andra så möter jag på en gångväg mitt ute i ingenstans en plogbil. En plogbil som svänger in på vägen jag går fast att han kan se mig kommer gåendes 70 meter bort. Han kör mot mig och stannar när han kommer fram. Och väntar på att jag ska kliva åt sidan. Hur dum i huvudet får man bli!?

Jag är inte korkad så jag tänker inte bråka med en gubbe som ser ut som om han har varit drogberoende i 30 år som står med en stor maskin framför mig, så jag får helt enkelt kliva ut i snön bredvid vägen. Med ett snödjup som går upp till halva låren på mig. Då hade jag ännu bortåt två kilometer kvar innan jag var hemma. Och det blåste. Jag har aldrig haft så ont i mina ben någonsin tidigare. Det värkte ända in i benen av den smältna snön och vinden.

Jaa... Vad ska man säga?

Igår efter föreläsningen tog jag och Lo bussen in till stan. När vi gått av på en station som ingen av oss hade allt för stor koll på så tänkte vi lite, och efter någon sekund sa vi båda "Jag tror det är häråt" och pekade.

Åt varsitt håll.

Sov ovanligt länge idag.

Jag vaknade för en sisådär tjugo minuter sedan. Nu ska jag klä på mig alla kläder jag äger för att kunna ge mig ut i stormen för min lilla halvmilspromenad.

Fortfarande bitter? Ja.

U?

Idag tillfrågades jag om huruvida jag trodde att vi skulle få tillbaka tentan den här veckan. Det tror jag inte, men det är inte poängen.

Poängen är att jag där och då fick en, väldigt, stor tvivelsten lagd på mig. Jag blev helt plötsligt säker på att jag inte klarade tentan.

Jag undrar just vad det betyder.

Idioter.

Idag har jag skrivit ett argt mail. Jag har nämligen beställt pennor från en sida och blev överlycklig när jag såg smsavin förut idag om att de kommit.

Problemet var bara att de hade kommit två kilometer bort. Det finns, åtminstone, tre utlämningsställen närmare min bostad - varav ett ligger 200 meter bort.

Bitter? Ja.

Finland x3.

På MSN.
annuendag: Är du sådan? Som har med någon ny hem efter varje krogbesök?
Finland: Nope
annuendag: Okej. Inte jag heller. Jag gick hem ensam båda gångerna.
Finland: Haha. Båda gångerna? Imponerande.



Bonus:
Finland: Men det skulle vara enklare om man hade en svinrik fru som kan städa och laga mat. Vart hittar man sådana?
annuendag: Var inte Anna Anka på väg att skiljas? Hon promotar ju dessutom dagliga avsugningar - något som många pojkar är för
Finland: Tja. Det vore ju kanske nått. Får skippa linserna bara


För dig som är intresserad:
Finland: "Rik kvinna sökes som kan laga mat och städa. Gör dig ej besväret om du har en vidrig dialekt eller ser ut som Anna Anka"

Aj.

Jag har jättemagknip nu. Fick för mig att jag var sugen på spagetti och köttfärsås till middag, men tydligen var min mage och mitt psyke inte inne på samma spår. Var länge sedan jag åt något sådant "bastant"* nu, så jag blev jättemätt jättefort.

Värst är nog dock illamåendet. Som jag mår illa.


*Alltså med creme fraiche och sådant där.