"Woaahh!"
Idag genomförde jag säsongens första vurpa. Det var visserligen inte på grund av is. Eller snö. Eller snömodd. Ärligt talat var den inte ens utomhus. Den var inomhus. På skolan. I korridoren. Några steg efter att jag klivit in genom dörren och stressat lett hej till en städerska där hon stod med sin vagn.
Ena sekunden gick jag, i nästa försvann benet framför mig i någon slags halvspagat på det nysvabbade golvet. Som alltid när man gör bort sig gäller det att fortast möjligt återhämta dig och låtsas som om ingenting hänt.
Den trevliga städerskan undrade bekymrat hur det gick. Jag svarade bra och log generat. Och rusade, försiktigt, därifrån.
Ena sekunden gick jag, i nästa försvann benet framför mig i någon slags halvspagat på det nysvabbade golvet. Som alltid när man gör bort sig gäller det att fortast möjligt återhämta dig och låtsas som om ingenting hänt.
Den trevliga städerskan undrade bekymrat hur det gick. Jag svarade bra och log generat. Och rusade, försiktigt, därifrån.
Kommentarer
Trackback