Att man aldrig lär sig att lyssna på sin kropp.
Redan i morse kände jag att mina ögon inte ville ha varken linser eller smink. Självklart ignorerade jag det. Jag tog inte ens med mig en värktablett. Förmiddagen var lugn, men ju längre tid av eftermiddagen ute på Tornby som förflöt desto värre blev det.
På bussen på vägen hem började jag på riktigt hålla utkik på bra kräkställen, i fall att. Jag halvblundade mig hela gångvägen hem. Väl hemma slängde jag av mig kläder, linser, smink. Tog en värktablett och dök in under täcket. Tre-fyra timmar efter är stentung sömn vaknade jag ock måsdde helt okej.
Jag hade sluppit lida ifall jag bara lyssnat på mina ögon i morse när de sa att de inte ville. Så idag var det verkligen: vill man vara fin får man lida pin. Och det var inte alls värt det.
Sorry Picks att jag bara försvann när bussen var framme, min överlevnadsinstinkt hade helt tagit över då och jag ville bara hem så fort som det överhuvudtaget var möjligt.
På bussen på vägen hem började jag på riktigt hålla utkik på bra kräkställen, i fall att. Jag halvblundade mig hela gångvägen hem. Väl hemma slängde jag av mig kläder, linser, smink. Tog en värktablett och dök in under täcket. Tre-fyra timmar efter är stentung sömn vaknade jag ock måsdde helt okej.
Jag hade sluppit lida ifall jag bara lyssnat på mina ögon i morse när de sa att de inte ville. Så idag var det verkligen: vill man vara fin får man lida pin. Och det var inte alls värt det.
Sorry Picks att jag bara försvann när bussen var framme, min överlevnadsinstinkt hade helt tagit över då och jag ville bara hem så fort som det överhuvudtaget var möjligt.
Kommentarer
Trackback