No comment.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra av mig själv. De senaste dagarna har det känts som om jag varit alldeles tom. Som om jag var en enorm lagerlokal utan någonting i så att minsta lilla får det att eka något så fruktansvärt.

I natt drömde jag att jag hade blivit diagosierad med någonting, minns inte riktigt vad men förmodligen var det cancer eller något liknande, poängen var i alla fall att jag på grund av detta hade en månad kvar att leva. Och jag minns hur lättad jag kände mig när jag, i drömmen, fick beskedet. Och när jag vaknade... då fanns det istället bara besvikelse. Besvikelse för att det var en dröm och inget annat.

Det är helt sjukt jag vet, men... Det värsta är att jag verkligen måste fokusera på att plugga till tentan de här dagarna, men jag kan verkligen inte. Igår kämpade jag, i princip, hela dagen med ett kapitel i en bok - men jag kom inte längre än tre sidor. Det gick inte. Och nu när jag ser på böckerna... känner mig helt apatisk. Jag kan verkligen inte.

---

Bland det värsta jag vet när det kommer till bloggande är när folk gnäller, det är så patetiskt och pinsamt. Och idag, idag är jag patetisk och pinsam, och en hel del fler saker.

Underbar dag, verkligen...

Som bekant så begav jag mig ju iväg till HumSam imorse, och när vad jag klar med det som var planlagt, vid tvåtiden, gick jag hem. Väl hemma fick jag en mysig migrän vilken strandade mig, plågandes, i sängen. Klockan åtta, precis när jag äntligen började somna så ringde min mobil och någon presenterade sig och började prata om styrelseträff och mail och gud vet allt. Jag var helt borta men tydligen så hade han mailat* om att det skulle vara en träff ikväll [läs: de hade precis börjat när han ringde] inför nästa år, och nu undrade han om jag kunde komma. Så jag vinglade ur sängen, tog på mig de närmsta plaggen och gick dit.

Väldigt mysigt att sitta där med migrän och dessutom en analkande feber och försöka presentera sig själv och sina visioner. Inte.


*I efterhand visade det sig att han mailat till min gamla adress som jag inte kollar längre, vilket för övrigt lett till att jag har tappat alla mina bostadsköpoäng - tack för det!

Typiskt.

Efter mycket velande hamnade jag i morse till slut i HumSam, och precis när jag installerat mig i min bänk och lagt fram allt jag behövde och var redo att göra första markeringen med min blyertspenna i lagboken... Så märkte jag att jag hade glömt min blyertspenna hemma. Så jag fick plocka ihop det dyrbaraste och gå och köpa en penna,  helt i onödan - bara för att jag är glömsk.

Läs här under!

Jag har alltid stört mig på anvisningarna på diverse sorter av Tetra Pak förpackningar. Det brukar alltid stå något i stil med "riv/klipp här". Jag undrar nu varför. Vet inte alla att det är så man gör? Och sådana som nu av någon anledning inte vet, lär ju vara antingen:

1. Barn, men om de inte vet hur man öppnar ett mjölkpaket har de förmodligen inte lärt sig att läsa än.
2. Personer från något land där Tetra Paken inte finns, men sannolikheten att de förstår svenska och därmed kan läsa vad som står vid öppningen känns ju avlägsen.
3. Väldigt dumma människor.

Jag hade en idé,

men som ni ser ovan så fungerar den inte...

Korrekt svenska? Logik?

Vad menade jag här tro?

"Självklart så skrek jag högt och P som hade börjat gå hemåt ropade och umdrade vad det var som händecn fick reda på spindeln så mumlade han något elakt."

Mitt kall i livet.

Ni vet hur vissa brinner för trädgårdsskötsel, inredning eller fattiga barn i Afrika? Personer som viger sitt liv åt att hjälpa andra och ofta då själva får offra delar ur sitt liv? Jag har ikväll hittat mitt kall, min passion - det jag ska göra för att bidra till att förstärka de mänskliga rättigheterna och se till att krigen upphör och att ingen homosexuell diskrimineras. Jag ska laga couscous. För jag är så [svordom] bra på det. Var min första gång ikväll, och det var grymt, underbart, härligt och gott. Så; nu har även jag ett mission in life. Jag ska frälsa världen med min couscous!


Att vara lite egen.

Min fjärrkontroll till TV:n är lite speciell, oftast när man precis satt igång TV:n. Om man då tycker på ljudknappen så kan man hamna på kanal åtta. Om man försöker byta kanal med pilarna så tycker kanske fjärkontrollen istället att man har tryckt på nollan - massor av gånger. Det är vackert, det är unikt, det är min fjärrkontroll!

En hel del desperata vändningar, jajamensan!

Jag tycker att det är skamligt att vara vaken såhär tidigt. Eller okej, det är inte speciellt tidigt, men ändå skamligt att vara vaken. Jag skulle vilja somna om, tror inte att jag somnade förrän klockan sex - och då gick jag och la mig redan klockan elva. Men somna om finns inte i mitt vokabulär. Tänkte vara tönt och bege mig till skolan och plugga idag. Fast det är inte töntigt, det betyder bara att jag är student. Tänkte dock råa till det lite och inte gå förrän efter lunch! Jag är en badflicka, ja jag är! Ja, jag är, Hö!*


*Flum, faktum är att jag avskyr att bada badkar.

Kanske när jag fyller trettio?

Jag har ju varit tjugo år i över en vecka nu, och ärligt talat känns det ju inte speciellt annorlunda. Däremot så anser jag fortfarande att jag inte förtjänar att kalla mig tjugoåring. Tycker inte att jag gjort tillräckligt med saker man bör ha åstadkommit när man är tjugo för att verkligen vara det.

Militärpappan.

Har fått stränga order från P om vad jag ska göra idag. Fylla i papprena till försäkringskassan, läsa rättsfall, boka hemresa, bestämma när han ska komma och "hämta hem" mig för sommaren och sedan ska jag spela kort. Har uppfyllt en av tre hitintills. Så är lite nervös för P är snart klar med gräset och om han ser att jag inte har åstadkommit mer blir det inte roligt. Och om jag inte gjort åtminstone ett rättsfall får jag inte spela kort, vilket är orättvist för jag vinner i princip varje gång.

Dessutom hade jag tydligen påstått att jag skulle hjälpa till att klippa gräset idag för att jag idag inte skulle vara nyduschad*, men jag hävdade bestämt att när jag sa det så hade jag inte de här kläderna på mig så alltså gills det inte. Dessutom duschade jag direkt efter att jag klivit upp. Otur lilla pappsen!


*I fredags när klipperiet först kom upp som förslag att genomföras antingen då eller på måndag fastslog jag att vi skulle vänta tills på måndag för då kunde jag hjälpa till, i fredags kunde jag inte det eftersom att jag precis hade duschat och därför inte kunde bli alldeles gräsklippig**. P glömde bort att jag duschar varje dag.

**Det är ett ord, slå upp det i SAOL om du inte tror mig!

Det killar överallt, äckliga insekter!

Idag blev jag överfallen i skogen. Var en stor äcklig spindel som satt på min hand när jag plockade gullvivor. Självklart så skrek jag högt och P som hade börjat gå hemåt ropade och umdrade vad det var som händecn fick reda på spindeln så mumlade han något elakt. Det är jag säker på! Kryper fortfarande i hela kroppen. Avskyr spindlar.

Har dessutom varit och bökat i trädgårdslandet idag, känner mig extremt duktig. fOch så har jag färgat mina fd vita skor! Tvättmaskinen blev svart, men så blev även skorna. Tror det blev fint. Har lite beslutsångest gällande det där. Tog i alla fall nästan halva dagen. Fast nu var det ju inte så att jag satt klistrad vid tvättmaskinen under tiden som den tvätde, så lame är jag icke!

---

Har för övrigt börja längta hem. Hur i hela fridens namn ska jag klara av hela sommaren här?! Jag vill hem till min säng, mitt köksbord, mitt torkställ, mina marsvin. Allt!

In memory of 2007, part II.

Ja, egentligen skulle jag väl förmodligen bara kunna hänvisa till det första minnesinlägget, men att jag inte förstår att det gått ett år, att det är långt tid bla, bla, bla. Finns inte så mycket mer att säga, det enda är att den här gången är jag säker på att ett år är en lång tid. Helt ofattbart.

Men man kan inte leva i det förflutna, och jag har ju överlevt ett helt år, så ska nog klara av restkommande också. Saken är den att ett år är ju inte någon evighet direkt, men är så det känns. Jag minns inte klart allt som hände, men jag minns att det hände. Antar att det är det som spelar någon roll. Jag är inte en person som anser att man ska längta tillbaka, och det gör jag inte heller - men självklart undrar man vad som kunde ha blivit annorlunda.

Jag undrar om det är så stor skillnad på nu och då. Självklart är det skillnad hundra saker har hänt sedan dess, men jag är samma människa nu som jag var då - i alla fall innerst inne. Men sakerna man ser fram emot är helt annorlunda. För ett år sedan var det student, sommar och kanske ett universitet. Vad är det i år? Inget att se fram emot direkt. Det är ingen spänning i år som det var för ett år sedan från idag. Rutinerna i vardagen kanske har ändrats, men jag är jag och det som var nytt i höstas är rutin idag. Något som säkerligen kommer att  vara det samma även om ett år. Rutiner är alltid rutiner.

Ett år... Det känns skrämmande men samtidigt får det mig att le. När man har hållpunkter och kan jämföra mellan då och nu. Jag log då, jag ler nu - fast annorlunda. Något slutade, något annat började. Kanske inte började precis för ett år sedan, men började gjorde det. - Livet?

Zoologish.

Då har man varit i stan med omnejd även denna gång då. Och ja, med stan menar jag Visby alla ni där ute som älskar att fråga om det. Eftersom att man är djurägare så kollade jag såklart in djuraffären för att se om de hade vad som krävdes för att fylla mina gubbars behov i sommar. Något de hade där var en stor boll som man stoppar in djuret i så får den springa runt på egen hand. Har sett sådana till typ möss, men aldrig marsvin. Hur kul som helst! Om jag hade kunnat få med mig den hem hade jag lätt köpt den. Inte för att jag nödvändigtvis tror att någon av mina gubbar skulle uppskatta den, men att jag skulle gilla! Yes, yes.

Men för att fortsätta på djurspåret så lekte jag med en jättesöt igelkott här på trädgården igår. Filmade den med min nya kamera när den bökade omkring i gräset. Tydligen så bor den under trappan till lägenheten. Fint ska det vara, en lövhög duger inte åt den inte!

---

Inatt fick jag inga pussar inte. Minns inte vad jag drömde, men klockan nio i morse så bankade det på dörren och jag blev informerad om att bilen till stan avgick om en timme. Det är mysigt att ha en militärpappa.


Intresseklubben antecknar...

Då var man tillbaka på ön då. Skönt med en vecka helt utan förpliktelser, eller ja alltså... Okej, men skönt med en vecka i annan miljö. Igår firade jag tjugoårsdag igen. Fick linser, ljus, en jätterolig tipsbok för köket och hemmet och sist, men näst dyrast, en kamera med tillbehör! Do love my camera. Av lillebror fick jag tandtråd.

---

Känns alldeles konstigt att inte ha några marsvin, speciellt när jag sitter i uterummet och ser den stora gräsmattan! Ser fram emot att kunna bygga bur åt dem i sommar som de kan ha och skutta i på dagarna. Redan nu när jag är hemma ska jag plantera grönsaker till dem. 

---

Annars är jag inställd på att göra så lite som möjligt den här veckan, och läsa ytterst lite. Självklart har man några to do things. Jag ska försöka färga mina fd. vita tygskor till någon bra färg - Ingen som helst aning om vad jag ska välja för någon färg dock! - och så ska jag fiska. Fiskningen är viktigare än färgningen. Saknat det massor.

---

Drömde för övrigt jättekonstigt i natt. Först så drömde jag en dröm om ett svärd, som jag pussades med. Sedan var jag med i någon oversized nollning där ena uppgiften var att tvätta bort kritmålningar från en stenmur... Harry och Pelle var med av någon anledning, var tvungen att gömma dem under en tvättkorg i ett hus.

Blä.

Idag skulle jag ha sovmorgon. Jag skulle i drömscenariot inte gå upp förrän klockan ett. Ja, drömscenario var det ja. Kom på att jag var tvungen att åka [läs: cykla] till Tornby och köpa hö. Jättekul att det ser ut som om det ska börja regna vilken sekund som helst. Det är bra för höet, det blir mycket saftigare då - mögel har den effekten.

Tant, here I come!

Nej, nu är det inte många minuter kvar. Klockan 00.00 börjar min födelsedag. Klockan 10.33 imorgon föddes jag, för exakt tjugo år sedan. Jag får sådan ångest av att skriva och nu i efterhand läsa tjugo år. Måste njuta av mina sista 15 minuter i ungdomen.
- Farväl tonåren!

Jag hittade hem, utan varken F, S eller L i Australien.

Späningen igår när jag skulle hem efter Match Point var olidlig. Det var så mycket att minnas: vänster, upp, höger, grön matta. Att jag redan gått där sjuhundratusen gånger gjorde mig inte alls säker, men tro på [svordom]: Jag hittade hem. Helt otroligt. Snabbt och smärtfritt, tror inte att jag klockade mer än en minut. Väldigt imponerande.

---

Ifall jag hade bott i Australien hade min födelsedag varit jättejättejättenära nu. Spooky. Fick nästan panik igår kväll efter klockan tolv då orden "Imorgon fyller du år" yttrades. Hör hela tiden Sharkfilmsslingan i bakhuvudet. Snart är jaginte tonåring längre, sjukt läskigt.

---

Igår satt för övrigt sju universitetsstuderande och förgäves försökte komma på hur man stavar till "professionella". Vi hade lite problem med hur många F, S respektive L det fanns i ordet. Eller problem och problem, de flesta hade olika åsikt helt enkelt; till slut enades vi i alla fall om stavningen som jag skrev förut. Fast tror inte att någon av oss är helt övertygade än, Jag skulle kunna googla det för att se efter hur det verkligen stavas, men vad är det roliga i det?

Dessutom är jag trött.

Jag har så mycket som jag måste få gjort idag att det är fysiskt omöjligt att hinna med, tror jag tänker totalvägra och göra ingenting. Fast det kan jag ju såklart inte göra. Frågan är bara vad i hela fridens namn jag ska börja med?

Det värsta när man har mycket att göra är  dock att ha tider man måste passa, måste planera allt efter dem. Inte schysst alls.

Solen har börjat gå upp,

det är ljust ute och jag ska gå och lägga mig nu..

Svår beslutsångest mina damer och herrar.

Usch, jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Jag blev antagen till den sommarkurs jag sökt, nu måste jag bestämma mig för om jag vill gå den eller inte. Kursen är på 7,5 hp, jag har redan läst 4 hp i samma ämne. Jag inser att det kan vara svårt för folk att förstå varför jag då vill läsa kursen, men... Jag vill verkligen. Samtidigt så vill jag inte. Det är helt sjukt.

Ifall jag väljer att läsa den så börjar jag måndagen efter min sista tenta för terminen på programmet, vilken är på fredagen. En tenta som jag för övrigt inte har studerat det allra minsta till, eller jo; jag har läst ett kapitel i en bok. Och ifall jag väljer att läsa, då blir det förmodligen inte så mycket Gotland för mig i sommar, om ens något. Kursen slutar nämligen den elfte juli... Och om man ska vara på det humöret så är det då bara en månad kvar till omtentan på tentamen som är nu i juni. Det betyder att P måste åka till fastlandet två gånger inom en väldigt snart tid...

Å andra sidan tror jag itne att jag överlever hela sommaren hemma på ön. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara krypa in under min säng och aldrig mer komma fram!

Jag är en bitch, bara så att ni vet.

Idag när jag var och inspekterade städningen så ringde jag upp personen som hade bokat och "tvingade" människan att komma tillbaka och städa bort några kladdiga fläckar, tömma diskstället, och ställa tillbaka ett bord och några stolar som stod fel.

Självklart var det småsaker som jag kunde gjort, men inte tänker jag göra deras jobb - hur litet det än är. Typiskt att hon som hade bokat var trevlig bara, kändes så elakt då. Så jag är en bitch med samvete. Fast numera känd som den jobbiga inspektören. Hoppas att den "makten" inte stiger mig åt huvudet. Äsch, vad svamlar jag om? Det var nice med den makten!

Edit.

Pickford tog föregående inlägg som ett personligt påhopp, men eftersom att hon nu själv trätt fram så kan jag säga följande: Det var Pickford som tog snuskbilden vartefter hon skickade den till de katolska, extremt hormonstinna, tonårspojkarna. Jag försökte skydda Pickford så att ingen skulle få reda på hennes sanna jag som porrbildsfotograf, det var inte för att på något sätt diskriminera upphovsrätten!

Jag ber nu därför om ursäkt till dig Pickan, nästa gång du tar filthylooking pictures av mig och Pelle ska jag direkt berätta det här på bloggen. Jag tar det även som mitt personliga ansvar att meddela soontobeSambowithPickford så att han vet vad han beger sig in på, så att han slipper komma hem från seminarie med AsaAs och hitta dig fotandes hans båthatt tillsammans med två mandariner för att uppfylla de katolska, extremt hormonstinna, tonårspojkarnas fantasier - utan att ha någon som helst aning om att det är vad du ägnar din allra hängivnaste tid åt.


Personligen är jag imponerad över jobbet Du/Hon gör, är inte många som är lika kreativa eller villiga att hjälpa de stackars katolska, extremt hormonstinna, tonårspojkarna. Tror faktiskt inte att någon annan kunde ha kommit på det där med tacoskalet och de två flintskalliga gubbarna med leverfläckar på precis rätt ställe.

Både jag och Pelle känner oss smutsiga och utnyttjade.

image166

Bilden ovan skulle, för ett otränat öga, kunna se ut att  bara vara en söt bild på Pelle när han ligger i min famn första gången han var utomhus. Men så är det förstås inte. Istället är det en maskerad porrbild. Jo, det är säkert!

Ser ni inte mitt bröst och Pelles mun som för tankarna till det kvinnliga könsorganet? Nej, den här bilden är alltså inte alls ett gulligt litet kort på mitt marsvin utan istället är det en porrbild från ett strikt, katolskt sommarläger. Eftersom att reglerna där är så hårda så har pojkarna själva sett till att ordna bilder som ser normala ut, men som vid en närmare titt faktiskt är en så kallad ruskatupp-bild.

Anledningen till att jag inte vaknar utvilad längre:

Skräckmardröm
Fördelsedag
Fira på krogen
Sena

Födelsedag igen
Skulle först ut på stan och äta med P.
Letade förgäves
Började röka, kedjeröka
Kom hem ett på natten, k

Var med i dokusåpa
Skulle samla gräs för utbyte mot pengar
Jag hade massor
Sprang i mål

ALARM



Anteckningar jag gjorde precis när jag vaknade härom morgonen för att minnas de sjuka födelsedagsmardrömmarna. Minns inget.

Hurra...

Jag förstår verkligen inte varför folk blir så uppspelta över tjugoårsdagen. Personligen får jag bara panik. jag drömmer till och med mardrömmar om det nu om nätterna. Ifall jag kommer att tänka på det i vaket tillstånd så börjar det direkt att mässa i mitt huvud "tänk på något annat, tänk inte på det, tänk på något annat, något annat".

Nej, usch. Jag gillar det inte alls. Det kommer förmodligen sluta med att jag låser in mig i min lägenhet med en förpackning fil och lite havrefras och gråter över att jag blivit gammal. Verkligen en dag att se fram emot med andra ord.