No comment.
I natt drömde jag att jag hade blivit diagosierad med någonting, minns inte riktigt vad men förmodligen var det cancer eller något liknande, poängen var i alla fall att jag på grund av detta hade en månad kvar att leva. Och jag minns hur lättad jag kände mig när jag, i drömmen, fick beskedet. Och när jag vaknade... då fanns det istället bara besvikelse. Besvikelse för att det var en dröm och inget annat.
Det är helt sjukt jag vet, men... Det värsta är att jag verkligen måste fokusera på att plugga till tentan de här dagarna, men jag kan verkligen inte. Igår kämpade jag, i princip, hela dagen med ett kapitel i en bok - men jag kom inte längre än tre sidor. Det gick inte. Och nu när jag ser på böckerna... känner mig helt apatisk. Jag kan verkligen inte.
---
Bland det värsta jag vet när det kommer till bloggande är när folk gnäller, det är så patetiskt och pinsamt. Och idag, idag är jag patetisk och pinsam, och en hel del fler saker.
Underbar dag, verkligen...
Väldigt mysigt att sitta där med migrän och dessutom en analkande feber och försöka presentera sig själv och sina visioner. Inte.
*I efterhand visade det sig att han mailat till min gamla adress som jag inte kollar längre, vilket för övrigt lett till att jag har tappat alla mina bostadsköpoäng - tack för det!
Typiskt.
Läs här under!
2. Personer från något land där Tetra Paken inte finns, men sannolikheten att de förstår svenska och därmed kan läsa vad som står vid öppningen känns ju avlägsen.
3. Väldigt dumma människor.
Jag hade en idé,
Korrekt svenska? Logik?
Mitt kall i livet.
Ni vet hur vissa brinner för trädgårdsskötsel, inredning eller fattiga barn i Afrika? Personer som viger sitt liv åt att hjälpa andra och ofta då själva får offra delar ur sitt liv? Jag har ikväll hittat mitt kall, min passion - det jag ska göra för att bidra till att förstärka de mänskliga rättigheterna och se till att krigen upphör och att ingen homosexuell diskrimineras. Jag ska laga couscous. För jag är så [svordom] bra på det. Var min första gång ikväll, och det var grymt, underbart, härligt och gott. Så; nu har även jag ett mission in life. Jag ska frälsa världen med min couscous!
Att vara lite egen.
En hel del desperata vändningar, jajamensan!
*Flum, faktum är att jag avskyr att bada badkar.
Kanske när jag fyller trettio?
Militärpappan.
Dessutom hade jag tydligen påstått att jag skulle hjälpa till att klippa gräset idag för att jag idag inte skulle vara nyduschad*, men jag hävdade bestämt att när jag sa det så hade jag inte de här kläderna på mig så alltså gills det inte. Dessutom duschade jag direkt efter att jag klivit upp. Otur lilla pappsen!
*I fredags när klipperiet först kom upp som förslag att genomföras antingen då eller på måndag fastslog jag att vi skulle vänta tills på måndag för då kunde jag hjälpa till, i fredags kunde jag inte det eftersom att jag precis hade duschat och därför inte kunde bli alldeles gräsklippig**. P glömde bort att jag duschar varje dag.
**Det är ett ord, slå upp det i SAOL om du inte tror mig!
Det killar överallt, äckliga insekter!
Har dessutom varit och bökat i trädgårdslandet idag, känner mig extremt duktig. fOch så har jag färgat mina fd vita skor! Tvättmaskinen blev svart, men så blev även skorna. Tror det blev fint. Har lite beslutsångest gällande det där. Tog i alla fall nästan halva dagen. Fast nu var det ju inte så att jag satt klistrad vid tvättmaskinen under tiden som den tvätde, så lame är jag icke!
---
Har för övrigt börja längta hem. Hur i hela fridens namn ska jag klara av hela sommaren här?! Jag vill hem till min säng, mitt köksbord, mitt torkställ, mina marsvin. Allt!
In memory of 2007, part II.
Men man kan inte leva i det förflutna, och jag har ju överlevt ett helt år, så ska nog klara av restkommande också. Saken är den att ett år är ju inte någon evighet direkt, men är så det känns. Jag minns inte klart allt som hände, men jag minns att det hände. Antar att det är det som spelar någon roll. Jag är inte en person som anser att man ska längta tillbaka, och det gör jag inte heller - men självklart undrar man vad som kunde ha blivit annorlunda.
Jag undrar om det är så stor skillnad på nu och då. Självklart är det skillnad hundra saker har hänt sedan dess, men jag är samma människa nu som jag var då - i alla fall innerst inne. Men sakerna man ser fram emot är helt annorlunda. För ett år sedan var det student, sommar och kanske ett universitet. Vad är det i år? Inget att se fram emot direkt. Det är ingen spänning i år som det var för ett år sedan från idag. Rutinerna i vardagen kanske har ändrats, men jag är jag och det som var nytt i höstas är rutin idag. Något som säkerligen kommer att vara det samma även om ett år. Rutiner är alltid rutiner.
Ett år... Det känns skrämmande men samtidigt får det mig att le. När man har hållpunkter och kan jämföra mellan då och nu. Jag log då, jag ler nu - fast annorlunda. Något slutade, något annat började. Kanske inte började precis för ett år sedan, men började gjorde det. - Livet?
Zoologish.
Men för att fortsätta på djurspåret så lekte jag med en jättesöt igelkott här på trädgården igår. Filmade den med min nya kamera när den bökade omkring i gräset. Tydligen så bor den under trappan till lägenheten. Fint ska det vara, en lövhög duger inte åt den inte!
---
Inatt fick jag inga pussar inte. Minns inte vad jag drömde, men klockan nio i morse så bankade det på dörren och jag blev informerad om att bilen till stan avgick om en timme. Det är mysigt att ha en militärpappa.
Intresseklubben antecknar...
---
Känns alldeles konstigt att inte ha några marsvin, speciellt när jag sitter i uterummet och ser den stora gräsmattan! Ser fram emot att kunna bygga bur åt dem i sommar som de kan ha och skutta i på dagarna. Redan nu när jag är hemma ska jag plantera grönsaker till dem.
---
Annars är jag inställd på att göra så lite som möjligt den här veckan, och läsa ytterst lite. Självklart har man några to do things. Jag ska försöka färga mina fd. vita tygskor till någon bra färg - Ingen som helst aning om vad jag ska välja för någon färg dock! - och så ska jag fiska. Fiskningen är viktigare än färgningen. Saknat det massor.
---
Drömde för övrigt jättekonstigt i natt. Först så drömde jag en dröm om ett svärd, som jag pussades med. Sedan var jag med i någon oversized nollning där ena uppgiften var att tvätta bort kritmålningar från en stenmur... Harry och Pelle var med av någon anledning, var tvungen att gömma dem under en tvättkorg i ett hus.
Blä.
Tant, here I come!
Jag hittade hem, utan varken F, S eller L i Australien.
---
Ifall jag hade bott i Australien hade min födelsedag varit jättejättejättenära nu. Spooky. Fick nästan panik igår kväll efter klockan tolv då orden "Imorgon fyller du år" yttrades. Hör hela tiden Sharkfilmsslingan i bakhuvudet. Snart är jaginte tonåring längre, sjukt läskigt.
---
Igår satt för övrigt sju universitetsstuderande och förgäves försökte komma på hur man stavar till "professionella". Vi hade lite problem med hur många F, S respektive L det fanns i ordet. Eller problem och problem, de flesta hade olika åsikt helt enkelt; till slut enades vi i alla fall om stavningen som jag skrev förut. Fast tror inte att någon av oss är helt övertygade än, Jag skulle kunna googla det för att se efter hur det verkligen stavas, men vad är det roliga i det?
Dessutom är jag trött.
Det värsta när man har mycket att göra är dock att ha tider man måste passa, måste planera allt efter dem. Inte schysst alls.
Solen har börjat gå upp,
Svår beslutsångest mina damer och herrar.
Ifall jag väljer att läsa den så börjar jag måndagen efter min sista tenta för terminen på programmet, vilken är på fredagen. En tenta som jag för övrigt inte har studerat det allra minsta till, eller jo; jag har läst ett kapitel i en bok. Och ifall jag väljer att läsa, då blir det förmodligen inte så mycket Gotland för mig i sommar, om ens något. Kursen slutar nämligen den elfte juli... Och om man ska vara på det humöret så är det då bara en månad kvar till omtentan på tentamen som är nu i juni. Det betyder att P måste åka till fastlandet två gånger inom en väldigt snart tid...
Å andra sidan tror jag itne att jag överlever hela sommaren hemma på ön. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara krypa in under min säng och aldrig mer komma fram!
Jag är en bitch, bara så att ni vet.
Självklart var det småsaker som jag kunde gjort, men inte tänker jag göra deras jobb - hur litet det än är. Typiskt att hon som hade bokat var trevlig bara, kändes så elakt då. Så jag är en bitch med samvete. Fast numera känd som den jobbiga inspektören. Hoppas att den "makten" inte stiger mig åt huvudet. Äsch, vad svamlar jag om? Det var nice med den makten!
Edit.
Pickford tog föregående inlägg som ett personligt påhopp, men eftersom att hon nu själv trätt fram så kan jag säga följande: Det var Pickford som tog snuskbilden vartefter hon skickade den till de katolska, extremt hormonstinna, tonårspojkarna. Jag försökte skydda Pickford så att ingen skulle få reda på hennes sanna jag som porrbildsfotograf, det var inte för att på något sätt diskriminera upphovsrätten!
Jag ber nu därför om ursäkt till dig Pickan, nästa gång du tar filthylooking pictures av mig och Pelle ska jag direkt berätta det här på bloggen. Jag tar det även som mitt personliga ansvar att meddela soontobeSambowithPickford så att han vet vad han beger sig in på, så att han slipper komma hem från seminarie med AsaAs och hitta dig fotandes hans båthatt tillsammans med två mandariner för att uppfylla de katolska, extremt hormonstinna, tonårspojkarnas fantasier - utan att ha någon som helst aning om att det är vad du ägnar din allra hängivnaste tid åt.
Personligen är jag imponerad över jobbet Du/Hon gör, är inte många som är lika kreativa eller villiga att hjälpa de stackars katolska, extremt hormonstinna, tonårspojkarna. Tror faktiskt inte att någon annan kunde ha kommit på det där med tacoskalet och de två flintskalliga gubbarna med leverfläckar på precis rätt ställe.
Både jag och Pelle känner oss smutsiga och utnyttjade.
Ser ni inte mitt bröst och Pelles mun som för tankarna till det kvinnliga könsorganet? Nej, den här bilden är alltså inte alls ett gulligt litet kort på mitt marsvin utan istället är det en porrbild från ett strikt, katolskt sommarläger. Eftersom att reglerna där är så hårda så har pojkarna själva sett till att ordna bilder som ser normala ut, men som vid en närmare titt faktiskt är en så kallad ruskatupp-bild.
Anledningen till att jag inte vaknar utvilad längre:
Fördelsedag
Fira på krogen
Sena
Födelsedag igen
Skulle först ut på stan och äta med P.
Letade förgäves
Började röka, kedjeröka
Kom hem ett på natten, k
Var med i dokusåpa
Skulle samla gräs för utbyte mot pengar
Jag hade massor
Sprang i mål
ALARM
Hurra...
Nej, usch. Jag gillar det inte alls. Det kommer förmodligen sluta med att jag låser in mig i min lägenhet med en förpackning fil och lite havrefras och gråter över att jag blivit gammal. Verkligen en dag att se fram emot med andra ord.