annuendag

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra av mig själv. De senaste dagarna har det känts som om jag varit alldeles tom. Som om jag var en enorm lagerlokal utan någonting i så att minsta lilla får det att eka något så fruktansvärt.

I natt drömde jag att jag hade blivit diagosierad med någonting, minns inte riktigt vad men förmodligen var det cancer eller något liknande, poängen var i alla fall att jag på grund av detta hade en månad kvar att leva. Och jag minns hur lättad jag kände mig när jag, i drömmen, fick beskedet. Och när jag vaknade... då fanns det istället bara besvikelse. Besvikelse för att det var en dröm och inget annat.

Det är helt sjukt jag vet, men... Det värsta är att jag verkligen måste fokusera på att plugga till tentan de här dagarna, men jag kan verkligen inte. Igår kämpade jag, i princip, hela dagen med ett kapitel i en bok - men jag kom inte längre än tre sidor. Det gick inte. Och nu när jag ser på böckerna... känner mig helt apatisk. Jag kan verkligen inte.

---

Bland det värsta jag vet när det kommer till bloggande är när folk gnäller, det är så patetiskt och pinsamt. Och idag, idag är jag patetisk och pinsam, och en hel del fler saker.