Galen student vid LiU startar marsvinsblogg!
Hjältinnan i Ryd!
När det kommer till klackar så lär jag mig aldrig.
Måste lämna tillbaka några saker, kan nästan lova att jag åker iväg med klackarna på då!
---
De där övervakningskamerorna som affärer sätter upp och visar bilder från är för övrigt underhållande på mer än ett sätt, och informationsgivande. Såg en fröken innan hon ens kom till kassan där vi var. I vilken en av världens mest stressade och tjurigaste kassörska satt. Hon ljög definitivt på frågan om hon klarade av att jobba under press. Fast eftersom att hon var gammal så har hon säkert jobbat där i evigheter så att hon knappt kan sparkas oavsett hur hon sköter sig. Det är klart man slutar bry sig då.
*Tror att det var kring fem timmar, blev väldigt osäker på exakta antalet.
"Så gör du för att bli gravid i vår."
Märker ni hur jag svamlar på för att slippa ta itu med morgondagens seminarium?
Känns för övrigt galet härligt att jag börjar klockan åtta imorgon. Jag kommer knappt upp tills dess på en bra dag! På en potentiellt förkyld dag? Oh My God!, så som Janice skulle ha sagt det. Jag gnällde om det inför en tekfakare i förmiddags, han tyckte jättesynd om mig. Verkligen. Eller... Han lät visserligen lite ironisk, men det var bara för att förkylningsgrejen inte hade slagit till då. Eller... Han hade nog inte tyckt så synd om mig nu heller. Han är mer en sådan där som anser man ska göra något åt saken istället för att gnälla. Något som inte alls går jämt ut med att jag är en sådan som lapar medömkande när det är något fel, till exempel att jag ska börja klockan åtta. Det är dessutom åtta prick. Inte ens en akademisk kvart fick jag!
---
Medömkan fungerar såklart alltid fröken Elin, tack! Skippar dock helst téet om det är okej för dig, blev kiwicvitaminchock istället. Hade dock tyvärr endast en kiwi kvar hemma så själva chockeffekten blev inte som den egentligen ska vara, det vill säga Tre snabba kiwisar!, det lärde jag mig när det var någon som var på väg att bli förkyld/sjuk inför spexet i nian och hon/han blev ivägskickad till ICA för att köpa ovanstående kur av musikläraren.
Det bara slog till.
I'm the queen of the world!
Småsaker med utropstecken - varav ett frågetecken.
- Grattis herr födelsedagsgubbe!
- Dumma DH som kissar precis när jag städat rent!
- Välkommen till mobiltelefonvärlden lillebror!
- Mina naglar är alldeles avgångna och fula, tråkigt och äckligt!
- Förkylning på väg?
- Fyra tråkiga rättsfall på en och en halv timma!
- Utfordring av DH avklarad!
- Utfordring av fröken Pickford avklarad!
- Törstig, vatten tack!
- Upp tidigt i morgon, måste träna inför torsdagen då jag börjar klockan åtta!
- Sovdags!
I am lazy, Yes I am!
Farväl björnen!
Och ärligt talat: det finns faktiskt tydliga gränser för hur lågt jag kan tänka mig att sjunka och djupare än vad jag är tänker jag inte komma.
Detta är som roligast mitt i natten när det är mörkt.
Upplevelsen får fyra av fem AED.
Jag och Pickford under Björn-reprisen.
del ett:
P säger:
BJÖRNELIBOY
annuendag säger:
[msnfigurer]
P säger:
"sreet magic"
annuendag säger:
"inte visa kameran"
P säger:
peruken
annuendag säger:
[censur]-uttal!
P säger:
haha ungen som springer iväg
annuendag säger:
älskar när han öppnar dörren
annuendag säger:
diamond dust och min andra assist4ent.. ulf!
P säger:
fast med sedlar!!
P säger:
älskar
annuendag säger:
i do agree! 4evva'!
del två:
P säger:
nu kommer det bästa som hänt denna vecka
annuendag säger:
"västerås.. sverige... skåne"
P säger:
(L)
annuendag säger:
"två prinsar som rider på en osynlig arabisk häst"
Trodde jag hade mer självbehärskning än så, men icke.
Jag hoppas verkligen, verkligen att drömmar aldrig går i uppfyllelse.
Mår psykiskt dåligt nu, det krossade mitt hjärta.
DH-update.
När vi ändå sitter ner så tänker jag även passa på att ta upp hela selgrejen. Kommer bli så jobbigt att lära honom att acceptera den om han ska fortsätta få spel varje gång jag försöker sätta den på honom. Och ja, jag är medveten om hur pinsamt och patetiskt det är med en sele för marsvin, men det finns en logik i det. Tänk efter. Mycket enklare att ta ut honom om det finns något att greppa i förutom en galet sprattlande råtta.
Nej nu ska jag borsta håret innan jag sätter mig och socialiserar med honom i hallen. Ja, jag är en underbar matte.
*Ja, jag är ju inte helt säker på att det var idag, men var åtminstone idag som jag märkte det - så det är idag som är dagen.
Den här var både och.
Ibland har man bra dagar. Ibland har man dåliga.
God Natt I hope.
Ärligt talat så känner sig mina strumpbyxor lite diskriminerade, speciellt mina grå.
Problemet är att jag har jeans väldigt sällan. Nästan aldrig för att vara mer exakt, inte ens en gång i veckan för att generalisera, så det är väldigt ofta jag grips av panik för att jag kanske gått ut naken eftersom att det inte står någon och skriker åt mig att jag har jeans på mig. För när jag har klänning/kjol och strumpbyxor av något slag, då skriker hon inte. Så oftast är jag nervös för att jag ska ha gått ut naken. Det har som tur är inte hänt än. Vad jag minns. Eller man sprang säkert omkring utan kläder när man var bäbis. På stränder och så... Men inte nu på senaste. Inte sedan högstadiet i alla fall, eller om det var på mellanstadiet? Och rent tekniskt var det inte på en strand, utanpå en brygga och vi sprang inte så mycket. Nu känner jag att jag glider lite från ämnet så jag ska nog ta och gå för att borsta håret eller något.
Jag är förvirrad.
Jag bestämde mig för att se på Outsiders [läs: jag hittar inte fjärrkontrollen och var för trött för att röra mig] och det var ingen bra idé någonstans. Att se på dagens tema när man knappt är vaken... jag skulle hellre räkna ett nationellt matematikprov. Hänger inte alls med. Det är inte det att jag inte unnar dem deras kärlek, det är det att jag inte hänger med på vem som är vem och framför allt vem som är vad. Jag är förvirrad.
Okej, jag tycker att gubben och den lesbiska tjejen är lite creepy. Inte på grund av allt som försegår där, det kan jag leva med, utan på grund av att tjejen ser ut att vara femton år och att gubben kallar henne för en pojke och bland annat för ett barn. Lite creepy. Eller mycket creepy, men om hon är över arton är det ju okej det också. Fast skulle kännas sundare om gubben inte kallade henne för en pojke och ett barn.
"Men ska det va så svårt att få nå nullning här inatt?*" Svar: Kanske i framtiden!
Skulle för övrigt vara väldigt, väldigt roligt om någon kom med det förslaget i Sverige. Kan se alla moraltanter och gubbar sätta sockerdrickan i halsen och svimma av ren förfäran.
Notis: I artikeln där jag läste om detta visar de upp en prislista, eller sexmeny som den kallas. Älskar att en massage kostar mer än en svensk m händen aka ett handjobb.
En gång knarkare, alltid knarkare.
Det är väl det Du tycker. Jag är ledsen för i natt, sinnesnärvaron var inte där - men jag ångrar ingenting utöver det till dig. Att det inte skickades med flit måste Du förstå? Inte speciellt troligt att jag med flit gör någonting som får dig till ett mellanting, något jag vet vad du känner för. Du lär inte läsa det här, och det är därför jag kan skriva att jag är irriterad på Dig. Det var fegt att gå, men jag förstår. Vi hörs väl om några dagar.
Björnen sover, björnen sover i min stora säng!
Ledsen att din smörgåsstund förstördes Tekfak, men så farligt var det faktiskt inte! Och som svar på stjärnfrågan: I vilken gallax lever du? Var massor av år sedan som det programmet var historia!
"Svälj som en porrfilmsflicka."
En line påkommen av mig och den ska definitivt övas in i det dagliga rutinen. Den kom till mig igår när jag pratade med J och han undrade om han skulle svälja stoltheten för att hjälpa en utsatt person, varpå den klyftiga repliken åkte från min hjärna till fingrarna, via tangentbordstryckningarna vidare till de elektroniska ettorna och nollarna som sedan färdades... Ja, ni förstår var jag försöker komma.
I alla fall så är allt som krävs för att jag ska kunna börja använda denna line som personlig signatur att jag dagligen träffar någon som måste svälja något. Annars får jag försöka använda den i alla fall, frågan i vilket sammanhang.
---
Nu till något helt annat. Minns ni Småstjärnevinkningen? Ni, vet när barnen stod utanför gången som lös starkt i vitt och röken vällde ut medan de vinkade till publiken innan de försvann in i dimman. Jag vill egentligen inte ha något speciellt sagt med det, blev bara påmind om den idag och kände attjag ville påminna er.
Är bara så fruktansvärt otrött.
Medborgarförslag.

Och det hjälper ju inte direkt att det luktar marsvinskiss i hela lägenheten.
Arghh!
Ett enkelt sätt att imobilisera en person:
Måla personens naglar. Gärna i flera lager.
Rubrik saknas, inläggets syfte är intern humor.
Jag går och borstar håret istället.
Något mer som irriterar mig:
*Ifall du är så dum i huvudet: Jag förespråkar alltså Inte kollektivt stuphopp.
Katastrof melodifestivalen!
"Things that sound like a good idea at first, but really aren't."
Offentlig ursäkt.
Jag är kär ikväll.
Jag vill ha någon att skylla på.
Väldigt trevligt, nästan hela tiden.
I don't like this.
I alla fall i min värld.
1. Jag bor inte i Ryd.
2. Jag bor inte i Skäggetorp.
3. Ärligt talat så räcker ettan och tvåan, det behövs inget mer för att känna sig nöjd.
4. Eller vänta kom på en sak: Jag har inte en felvänd lägenhet som till exempel miss Pickford har, väldigt sorgligt för henne faktiskt. Tråkigt att hon skulle få en trasig lägenhet.
Nu känner jag att jag gled ifrån ämnet lite, så var var jag? Just det, sitter här i min lägenhet, i min säng med kuddarna mot väggen för att vara mer precis, och läser ur Ellen DeGeneres bok My Point... and I Do Have One och jag kan inte låta bli att skratta. Just nu läser jag om hennes flygrädsla, så fruktansvärt magnifikt skrivet. Ger mig tillbaka min skrivglädje, tyvärr har jag inget bra ämne att skriva om. Tråkigt eftersom att det var evigheter sedan jag kände mig kreativ och var stolt över något jag satt ner i skrift, bara någon liten glimt här och där men inget äkta.
I alla fall, nu gled jag ifrån ämnet igen. Det jag ville poängtera med detta inlägg var känslan av att sitta i en tom, mörk lägenhet och skratta för sig själv, oavsett om det är på grund av en film, ett TV-program eller en bok är alltid lika... pinsamt. Blir sådan tryckt stämning, och på tjugosexkvadrat så blir det väldigt instängt. Vad jag ville ha sagt var att det är inte samma sak att skratta ensam som att göra det tillsammans med någon. Båda är roliga, men ensamskratt har en bitter eftersmak och leder till lätt generade kinder.
Det blir aldrig som man tänkt sig.
I och med att jag inte hade någon tid att passa idag så skulle jag vara uppe sent igår. Det skulle vara så underbart att inte känna tvånget av att gå och lägga sig tidigt. Att jag skulle sova länge idag var en likadan självklarhet som den sena kvällen igår. Ett litet problem uppstod dock...
Klockan tio [tjugotvå för den petiga] fick jag plötsligt väldigt svårt att hålla ögonen öppna, halv elva [tjugotvå och trettio] blev det inte lättare och klockan elva [tjugotre] så gav jag upp och kröp ner under täcket. Så del ett misslyckades, den långa sovmorgonen då? Nja.. allt är ju relativt som det heter. Om man jämför med de andra mornarna då jag gått upp klockan halv sju [nej, det heter faktiskt halv sju!] - då är ju åtta [åtta] en rejäl sovmorgon.
Cred till den blåsta bimbon och väskhållarna.
Är lite som tjejerna/killarna som står och håller väskorna i Deal or no deal. Inte heller det mest intellegenskrävande jobbet, eller hur? Lär ju knappast vara så att det krävs tre år på högskola för att få det giget. Undrar hur auditionen går till? "Du ska stå här, le och hålla i väskan sedan ska du, när du blir tillsagd, öppna väskan." Taskigt att komma från den jobbintervjun och inte ha fått det, att man sumpade det på öppningen eller så, man missade knapparna som gör att den går att öppna.
Jag har en genialisk plan Sickan! Eller vänta - hur var det nu?
När jag kom hem så åt jag frukost/lunch, och satte mig i sängen för att läsa i boken. Två timmar senare så väckte DH mig genom att springa runt som en annan knäppjök. Nej, inte speciellt logiskt alls att tvinga upp filfakare på föreläsning klockan åtta. Att de sedan gör det imorgon också? Helt ofattbart.
Besviken!
Jag funderar på att skaffa en babybok - för marsvin.
---
Jag och fröken Pickford var förbi de stora marsvinen på gården på vår promenad idag, tänk att min lilla gris kommer bli sådär stor! Helt obegripligt.
På tal om promenaden så lyckades jag med konststycket att slänga min matkasse över axeln, ner i det gråa snöslasket så att mjölken och ananasen flög iväg samtidigt som jag förvånat skrek högt ala en operasångerska. Att jag sedan, när jag kom hem och packade upp, insåg att mjölkpaketet hade gått sönder och läckt ut på mina vantar och min mössa blev jag inte jätteglad. Det, i samband med att jag börjar klockan åtta både imorgon och på tisdag gör ju inte denna kväll till en toppenkväll. Turligt nog har jag grisen och så är det ju Köping ikväll. Kärlek på hög nivå det, tur att jag har en etthundrafyrtiocentimeters säng!
Ärligt talat?!
Just det, appråpå röjningen. Om man ser in i min lägenhet nu så kan man inte tro att jag hållt på sedan klockan halv tolv. Det är lådor, kassar, strö, hö, julsaker och kläder överallt. Om man däremot ser in i skåpet längst bort kan man se skillnad, den största skillnaden är dock i mitt förråd. Det var helt överfullt och oorganiserat, och visst: oorganiserat är det fortfarande, men nu ser man mer än halva golvytan, något som känns tryggt eftersom att jag har X antal lådor och saker som skall upp dit, snart. änk vad man kan åstadkomma på fyra kvadrat.
---
Har för övrigt varit mild snöstom från och till hela dagen, alldeles underbart när man står i gången där nere och ser ut på det, vackert. När man går mot vinden mot soprummet med otympliga objekt, är det inte lika roligt.
(Dynamit)Harry.
Idag, när jag kom hem första gången, så lekte DH för övrigt akrobat då han i ren panik, via matskålen, slängde sig upp i höhäcken och spräng igenom den för att sedan glida ner på marken igen när jag skulle ordna med hans hus. Tur att han inte skadade sig, och hoppas verkligen att han inte gör om det! Men matskålen är omplacerad så troligen inte.
---
Och tack T, för att du gjorde så att jag kunde få hem DH - som för övrigt heter Hugo i mellannamn för att hedra A!
Och, ja. det oroar mig lite att jag ska bli en sådan där brainlessblondsak som pratar dygnet runt om sin hund, i mitt fall marsvin, men får hoppas att det inte utvecklar sig till något sådant. Det vore otrevligt, men nu i börjningsfasen [Det är ett SAOL-ord, trust me.] så tänker jag vara sådan. Ni skulle förstå om ni kunde se honom stå med framtassarna i matskålen ätandes på en broccolibit.