annuendag

Herregud vad trött jag är. Märks att man inte är helt piggelin trots att jag inte känner mig jättedålig. Igår somnade jag till en liten stund på dagen och idag sov jag till klockan nio. Jag brukar aldrig sova till nio. Och vi gick och la oss vid tio igår, så jag har alltså sovit elva timmar. Helt sjukt.

 

Jaja. Det blev ju lite deprimerande läsning det här kanske. Så jag får väl lägga in något kul. Nämligen att vi ska gå och se Johan Glans när han kommer till Stockholm med sin turné. Vilket förvisso är nästa år, men den som väntar på något roligt och allt det där. Älskar Glans och ser verkligen fram emot det. En jag känner hade såg honom i Lkpg förra veckan och han intygade att Glans var värd pengarna så jag räknar med att mina höga förväntningar kommer bli tillgodosedda. 2013 är året med andra ord.

 

 

 

 

Jag har en bild jag funderar på att måla som består av en människokropp och ett djurhuvud. Kan dock inte bestämma mig för vad jag vill ha för slags djurhuvud. Sitter därför och googlar just djur. Och. Ja. Jag skrev in "hot animals". Och jag menade bara att jag vill ha djur med ansikten som inte ser ut som de på exempelvis små kattungar. Herregud.

 

Men ja, jag inser att om någon går in på min dator och ser min sökhistorik. Då. Ja. Men jag sysslar inte med tidelag, okej? Okej.

Jag sitter och sjunger en egenhändigt påkommen akustisk version av P!nks Get the party started i vardagsrummet om och om igen, fantastisk på alla sätt och vis naturligtvis, medan Bekanten är i köket och gör gud vet vad.

 

Bekanten: Du kanske kan sluta med det där nu?

Jag: Är det inte fint?

Bekanten: Jo, men du kanske kunde byta låt.

 

Och ja just det. Förlåt grannarna.

Införskaffade de här underbara muggarna, och skålarna, häromdagen. Är på den nivån att jag önskar jag hade ett vitrinskåp så att jag kunde ha dem framme utan att behöva ha dem oskyddat framme. Som det är nu står de bara instängda. Inte alls roligt. Jag kanske får börja dricka te eller kaffe i stället så att jag kan använda dem oftare. Att det är fint är ju trots allt viktigare än att det är äckligt. Eller ja. Kanske inte trots allt.

 

Och ugglorna. Jag kan visst aldrig tröttna på ugglor.

Det finns som bekant en oskriven lag om att man ska avsky vinter, kyla och snö i det här landet. Och det gör inte jag. I stället är jag en sådan som längtar efter höst, vinter och vår. För värme är vidrigt. Du kan alltid ta på dig mer kläder, men när du väl är naken så är du.*

Så när jag och Bekanten igår kollade ut genom balkongfönstret och såg att det var snö, då blev jag minst sagt exalterad. Ryckte upp dörren och ställde mig att lukta på snön. Bekanten påstod att snö inte luktar, men det är helt fel. Åh, första snön. Helt underbart.

Och herregud, ni som gnäller. Är inte direkt troligt att det kommer vara ett konstant halvmeters täcke av snö från nu fram till mars så lugna er lite va.

 

 

Det är verkligen skönt att ibland bara måla på utan att tänka efter. Utan att behöva fundera på om det ser korrekt ut. Utan något krav på att det ska bli bra. De femminutare som blir helt hej kom och hjälp mig lägger jag naturligtvis inte upp. Den här till exempel. Jag gillar känslan. Jag gillar uttrycket i ögonen. Och så vidare. Men jag har ingen ork eller lust att göra den "färdig".

 

 

 

 

Har köpt en helt underbar blå ljung. Hade faktiskt aldrig sett det tidigare vad jag kan komma ihåg, men blev fast direkt. Var ett sådant där "köp tre"-erbjudande så tog även en lila för att bryta av lite. Vi har dem inne. Är inte helt säker på om de klarar av det, men vad jag hittade när jag googlade var mest att det var skrock att man tog in döden om man hade ljungen inne, så vi får väl se om vi överlever det här. Bekanten har faktiskt börjat bli hängig...

 

Jaja. Om han den vägen ska vandra har han i alla fall haft något fint att titta på till slutet.

 

Jag älskar lax. Tillagad lax. Inte sådana där sladdriga skivor som brukar finnas på julbordet. Usch. Hur som helst åt vi färsk laxfilé häromkvällen. Gjord i ugn. Med ett täcke av färska champinjoner, Philadelphia vitlök och örter, citron och dill på. Rekommenderas varmt. Liksom matlådan som blev lax, ägg, ruccola, dill och massor med citron. Amazing.

 

På tal om matlagning är det självklart väldigt mycket roligare att laga mat nu när även någon annan, det vill säga Bekanten, äter av det man gör regelbundet. Så man har ett vittne som kan intyga att man lagar fantastisk mat. Fast. Ja. Just Bekanten är för all del inte speciellt svårflörtad när det kommer till mat. Men det finns ändå en stönande-skala över hur gott han tycker något är. När han åt det här var jag exempelvis orolig att grannarna skulle tro att vi börjat hyra ut lägenheten till porrfilmsinspelningar. Med andra ord var laxen snäppet högre än när han åt lasagne sist till exempel.

 

 

 

 

 

 

 

I gårdagens Metro fanns det med en sådan där klassiker där de frågar folk på stan saker. Igår var frågan om de var oroliga inför lågkonjunkturen. Och. Ja. Nedan ser ni hur en svarade...

 

 

 

Även det här hittades på IKEA. Två jättefina örngott till mina stora kuddar, och en filt som fungerar utmärkt som sängöverkast. En notis i sammanhanget är att jag redan hade filten i vitt tidigare. Har den när jag sover. Är underbart gosig, så var ingen tvekan när jag såg den här nya färgen. Perfekt på alla sätt och vis.

 

 

Sist ut har vi skrivbordslampan jag hittade på Mio. Helt underbar. Och galet prisvärd som Bekanten sa, och säger om allt han gillar. Tror den kostade trehundra bara. Och nej, det är inte en julstjärna i vasen. Är någon rosa blomma jag köpte för tio kronor på ICA. Den stod i fönstret där dekorationslampan står nu och har inte hittat ett nytt hem än.

 

Det var med andra ord en lyckad utflykt. Och som vanligt när man köper på sig massa saker hade jag inte ens tänkt köpa något i helgen. Men med tanke på hur mycket fint jag hittade är det inget som grämer mig.

 

 

 

 

Hittade den här skylten på IKEA:s skötbord. Och jag måste ju säga att den svenska versionen lämnar en hel del att önska jämfört med den engelska. Men, för all del. Jag håller med den svenska. Man borde inte lämna kvar ungen på skötbordet under tiden som man exempelvis tar en fika, köper en Billy bokhylla eller åker hem.

 

Man undrar ju dock hur många barn IKEA Sverige hade i hittegodslådan innan de kom sig för att sätta upp lappen...

Jag höll på att ramla ur badkaret idag när jag duschade. Jag stod där i lugn och ro, minding my own business som det så fint heter på engelska,* när jag plötsligt märker att jag helt förlorat balansen och är på väg att braka igenom duschdraperiet och störta in i toalettstolen. Men på något mirakulöst sätt återfick jag kontrollen över mig själv och lyckades undvika katastrofen.

Det sjuka är, förutom hypotesen i fotnoten nedan, att min första tanke inte var lättnad över att jag inte ramlade ut och kanske slogs medvetslös eller bröt något. Nej, min första tanke var "phu, tur att jag inte ramlade så jag drog ner duschdraperiet, då hade nog Bekanten blivit arg på mig". Jag vet inte vad det säger. Eller jo. Det säger att jag alltså tror att Bekanten skulle komma hem, se mig liggandes blodig och utslagen på badrumsgolvet, med duschdraperiet över mig, och börja skälla ut mig för att jag förstört hans dusch.

Jag vet inte jag. Det är nog för att det enda minnet jag har från när jag kom hem efter att jag ramlade ner från en höloge så jag slog huvudet är hur pappa skällde ut mig efter noter samtidigt som han sköljde mitt huvud med vatten i duschen. Jag förstår så klart nu för tiden att det var av oro, men ändå. Jag var någonstans mellan sex och åtta år och livrädd. Så det har uppenbarligen satt sina spår.

Eller så hade jag den reaktionen bara för att Bekanten är sjukt anal med sina grejer och suckar bara jag råkar gå emot byrån i hallen.


*Rent hypotetiskt skulle det kunna ha varit så att jag stod i min fantasivärld och låtsades att jag var med i The Ellen DeGeneres show och att vi var bästisar. Jag säger inte att det var så. Men det är en hypotes lika gångbar som alla andra.

Den här veckan går inte till historien som min favorit direkt. Började i helgen tror jag med att jag sov extremt dåligt. Mardrömmar hela nätterna. Så i tisdags medförde den dåliga sömnen annalkande huvudvärk innan läggdags. Igår blev det värre och värre under hela dagen för att avsluta med ett riktigt migränanfall precis när jag lagt mig för att sova.

Natten till idag sov jag dock bra och mardrömsfritt men hade fortfarande värk. Lyckades somna några timmar mitt på dagen och efter det känns det äntligen bättre. Faran är dock inte över än för jag känner fortfarande av den då och då, men jag hoppas verkligen att den inte återkommer vid läggdags och att jag får ännu en natts god sömn så jag kan vara hundra procent i morgon.

Det värsta är att det inte ens varit jättefarligt den här gången. Jag har varit med om mycket värre attacker, dock var det nu ett tag sedan jag hade migrän så jag har helt enkelt blivit ovan. Men, liksom med allt annat i mitt liv, är jag periodare med värken också. Bara att hoppas på att det här bara är en engångsgrej och inte en ny period.

Jag fick ett dinosaurieägg av Bekanten häromsistens och det var en väldigt spännande process. De första femton timmarna i alla fall. Och då ska ni veta att jag satte den i vatten innan jag gick och la mig så en hel del av dem sov jag. Stadiet mellan knäckt ägg och fullvuxen dinosaurie var lite långsamt. Jag inser att jag kanske inte tillhör huvudmålgruppen för de här äggen, men ändå.

 

 

Tyvärr blev den gul. Jag vet inte om det finns några andra färger men seriöst. Gult? Med röda detaljer dessutom. Som om inte gult var illa nog. Men. Som förälder måste man väl gilla ungen oavsett färg antar jag. Så om man bortser från färgen är nu mitt enda problem att jag inte kan bestämma mig för vad jag vill göra helst. Tömma asken på vatten för att se om den krymper igen. Eller ta sönder asken och känns på dinosaurien.

 

Jag vet, jag vet. Men det har varit en ganska långsam dag.

 

 

Jag och Bekanten har vissa lysrelaterade problem i det att vi inte har några lampor. Eller jo. Vi har en dekorationslampa i bortersta änden av vardagsrummet, en i sovrummet och så funkar lamporna i badrummet och köket*. Om man vill kunna se något, inte jättebra men något, i hallen får man tända i badrummet. Vill man se i garderoben får man försöka lysa med mobilen och vill man läsa något i vardagsrummet får man gå till köket. Ja, ni fattar. Det är inte helt optimalt.

Men ni vet hur det är. Vi är ohändiga så vi får inget ljus förrän Bekantens pappa har möjlighet att komma och hjälpa. Tills dess lever vi i den här misären. Det låter kanske dramatiskt, men hur tror ni att ni skulle känna er efter att kväll efter kväll bara ha det ack så flyktiga mobillyset att gå efter när ni letar efter något eller försöker gå från soffan till sängen.


*Fast inte den över spisen. Sjukt härligt när man ska laga mat.

Knåpade ihop ett litet halsband häromdagen. Gillar verkligen att pyssla med sådant, men det är svårt att hitta de där extraordinära pärlorna och stenarna som gör att man kan göra spektakulära halsband i klass med "köpehalsband" hemma. Och om man hittar någon så kostar de en halv förmögenhet.

 

Just den här gången var jag dock ute efter ett diskret vardagshalsband för tillfällen då man vill ha något, men inte något fancy, så då passade hemmapärlorna bra.

Jag fullkomligt älskar de här bilderna. De är från IKEA, liksom ramarna, och både jag och bekanten föll handlöst för dem. Vilket i ärlighetens namn inte händer så ofta. Då är det mer vanligt att jag älskar något som han hatar och vise versa.

 

Jag kan inte bestämma mig för vilken jag gillar mest för det ändras varje gång jag tar blicken från en bild till en annan. Ja. Förutom kaninen. Jag vet inte varför, men om jag var tvungen att rösta ut en bild skulle jag lagt min röst på kaninen.

Igår var jag inne på två sidor och la "låtasbeställningar". Det vill säga: jag klickade ihop det jag ville ha utan att tänka på priser. På ena sidan var jag dock lite mer nogrann och la bara i sådant som jag behövde. Ni vet, inte behövde-behövde utan mer ville ha-behövde. I slutändan köpte jag inget och gick runt resten av dagen och var nöjd över mitt mogna beslut att inte beställa eftersom det trots allt inte var något livsnödvändigt.

 

Så blev det idag. Och min mobil plingade till för ett mail. Ett mail där det stod att min beställning var skickad. Först blev jag jättearg eftersom jag inte beställde de där behovssakerna. Sedan. Ja. En, mycket liten, glödlampa tändes över huvudet. Sakta, som en sådan där dålig lågenergi som är helt värdelös eftersom man hinner göra det man behövde göra innan den ens nått full styrka. Och ja. Jag kom helt enkelt på att jag faktiskt beställde den där behovslistan.

 

Svordom också. Nu rör det sig inte om några enorma summor. Inte ens trehundra, men ändå. Det är ju ganska pinsamt med tanke på hur stolt jag var igår. Och eftersom jag förlikat mig med tanken att inte ha de där grejerna så var det ju minst sagt ett onödigt köp. Även om jag så klart inte kommer tycka det när det dimper ner i lådan. Men ändå. Svordom också igen.

Jag har gått från att ha inga halsband, till att ha så många att de inte får plats på smyckesträdet.