"Den här gången går det."

Nej, det gör det inte. Inte den här gången heller. Och inte nästa gång. Sitt ner ända tills dess att tunnelbanevagnen står helt still. Inte nästanstill, utan helt still. Det är inte så att du fått ett balanssinne under natten så du helt plötsligt kan ställa dig upp innan den stannat utan att nästan ramla omkull vid inbromsningen.

Och du ska definitivt inte försöka dig på att gå till platserna där borta i vagnen under tiden som vagnen åker från en station till nästa igen. Och sätt dig för svordom direkt när du kommit in. Stå inte framför platsen och fixa väskan före du sätter dig. Sitta först. Fixa sen.

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback