annuendag

Jag säger inte att det helt säkert är så, men jag tror i alla fall att en stor anledning till att pappa ville ha mig till ön var att bullarna jag bakade sist tagit slut och han ville ha påfyllning. Jag hann inte ens vara här i två timmar förrän han frågade om jag kunde tänka min baka nya.

Jag avskyr att baka bullar. Det tar en evighet och består av tusen moment. De här bullarna/knytena är åtminstone lättare än den traditionella bullen eftersom att de går snabbare att få ihop* men framför allt så ska de bakas innan jäsningen. Man behöver med andra ord inte vänta en timme först utan bakar ut dem direkt och sedan jäser dem. Mycket skönare i min värld.

Hur som helst är eländet äntligen över för denna gång, för självklart kan jag inte säga nej till pappa.

*Kavlar ut, lägger på klick fyllning, stör över kanel och sedan bara kniper ihop kanterna.

I Katthammarsvik sprang jag på den vackraste piren jag sett hitintills. Inte världens mest spännande information kanske, men det är lite representativt för mitt liv för tillfället. Idag har jag hållit en båtmotor. Och hängt tvätt. Liv i luckan med andra ord.

I lördags var det kräftor på menyn, i söndags pepparbiff och på måndagen blev det räklåda och oxbringa. Idag äcklig korv. Vädret har varit helt okej. Det var lite kvavt idag bara. Som sagt. Mitt liv är torrt just denna vecka.

Igår gick jag och la mig efter Bekanten somnat och när jag kröp ner i sängen upptäckte jag att han hade byggt en mur av kuddar mellan hans och min plats. Tydligare än så kan det egentligen inte bli. Alla vet att murbyggande betyder försvinn. Till och med barn. Framför allt barn snarare. Man kan ju tycka att en person äldre än tolv kunde säga att den tröttnat på att vara i ens sällskap verbalt i stället för på det här viset.

På tal om murar får det här mig att tänka på ett musikprov vi hade i högstadiet. Det var teori och vi skulle, bland annat, lyssna på musikstycken och identifiera dem. Jag och en kompis satt bredvid varandra och vi var båda klara med att skriva våra svar på samma delfråga tidigare än låten var slut så då pratade vi om annat. Vår lärare var inte helt imponerad. När det inte räckte med att säga åt oss för att få tyst på oss satte han en förstärkare mellan oss. Fast då var det ju bara att luta sig bak på stolen så kunde vi prata i alla fall. Det fick han att släpa fram en sådan där ljuddämpande vägg mellan oss. Väldigt ambitiöst. Helt i onödan dock eftersom att det då i stället bara var att luta sig lite framåt för att kunna prata.

Läraren var en "hipp" vikarie som vi haft i ett annat ämne innan som visste att både jag och hon jag pratade med kunde frågorna och därför faktiskt inte fuskade när vi pratade, så han lät oss i princip hållas efter det. Det var bland det bästa med att vara duktig i högstadiet. Lärarna på vår skola lät oss vara i fred och hållas bäst vi ville eftersom de visste att vi ändå fick bra på proven. En svenskalärare jag hade lät oss inte ens komma in i klassrummet utan sa åt oss att gå iväg och jobba någon annanstans eftersom han visste att vi lämnade in bra arbeten. Det var ju bara att tacka och ta emot. Det blev en hel del kortspelande på högstadiet. Allt var lättare då. Allt som behövdes var någon kvälls hårdpluggande innan inlämning eller prov så hade man ett MVG eller i värsta fall ett VG. Samma med gymnasiet för mig.

Tyvärr är det inget som fungerar vid studier efter gymnasiet, så det blev ju minst sagt en omställning. Varje dag som går inser man, jag, att man kan än mindre än vad man gjorde dagen innan för att det finns så mycket man behöver veta. Fast beror väl på utbildning också. Jag valde ju tyvärr en tråkig och därmed svår sådan. Misstag man måste leva med.

Bekanten tycker att jag smutskastat honom en del här på sistone. Vilket det, i ärlighetens namn, kanske ligger viss sanning i. Även om jag personligen tycker att smutskatsning är fel ordval. Och det är inte mitt fel att han säger och gör knäppa saker. Hur som helst. Nu var det något snällt jag skulle skriva.

Jag har nämligen köpt en present till honom utan att det förligger något högtidsfirande bakom. Jag vet, det gör mig till en väldigt fin människa och allt det där, men min poäng är att om han bara vore sådär "hemsk" jag kanske ibland får honom att framstå som genom min vinkling här så skulle jag ju inte köpt någon present till människan.

Och nej, jag köpte inget från Apoteket. Jag hade bara inte tillgång till inslagspapper eller någon tidning* och kände att just en Apoteket-påse var perfekt eftersom det är neutralt i det här sammanhanget.

*Jag älskar att slå in saker i tidningar, hur fint som helst. Alla slags tidningar. Kvällstidningar, serietidningar, magasin, kataloger. Ja, ni fattar.

Rätt håll.

Bekanten. Vad ska man säga? Han är kul att umgås med och sådär... men. Det är inte alltid hissen går hela vägen upp. Alla hästar är hemma. Och så vidare. Som idag till exempel. Han köpte två tvålkoppar eftersom han envisas med att använda hårdtvål både till händer och kropp. Bara där ser man allt inte står rätt till. I alla fall hade han ställt in de där tvålkopparna i badrummet, en på handfatet och en på badkarskanten, och när jag sedan kommer in märker jag att han lagt tvålkopparna upp och ner. Han har alltså lagt tvålen i botten. Hur man inte kan förstå vad som är rätt och fel i den situationen övergår mitt förstånd, men sådan är han.

Först ville han inte ens gå med på att hag hade rätt, efter ett tag kom han dock ut från badrummet och så att jag nog trots allt hade rätt. Det fick honom att känna sig underlägsen mig, sa han dessutom. Med all rätt om ni frågar mig.