annuendag

Igår gick jag och la mig efter Bekanten somnat och när jag kröp ner i sängen upptäckte jag att han hade byggt en mur av kuddar mellan hans och min plats. Tydligare än så kan det egentligen inte bli. Alla vet att murbyggande betyder försvinn. Till och med barn. Framför allt barn snarare. Man kan ju tycka att en person äldre än tolv kunde säga att den tröttnat på att vara i ens sällskap verbalt i stället för på det här viset.

På tal om murar får det här mig att tänka på ett musikprov vi hade i högstadiet. Det var teori och vi skulle, bland annat, lyssna på musikstycken och identifiera dem. Jag och en kompis satt bredvid varandra och vi var båda klara med att skriva våra svar på samma delfråga tidigare än låten var slut så då pratade vi om annat. Vår lärare var inte helt imponerad. När det inte räckte med att säga åt oss för att få tyst på oss satte han en förstärkare mellan oss. Fast då var det ju bara att luta sig bak på stolen så kunde vi prata i alla fall. Det fick han att släpa fram en sådan där ljuddämpande vägg mellan oss. Väldigt ambitiöst. Helt i onödan dock eftersom att det då i stället bara var att luta sig lite framåt för att kunna prata.

Läraren var en "hipp" vikarie som vi haft i ett annat ämne innan som visste att både jag och hon jag pratade med kunde frågorna och därför faktiskt inte fuskade när vi pratade, så han lät oss i princip hållas efter det. Det var bland det bästa med att vara duktig i högstadiet. Lärarna på vår skola lät oss vara i fred och hållas bäst vi ville eftersom de visste att vi ändå fick bra på proven. En svenskalärare jag hade lät oss inte ens komma in i klassrummet utan sa åt oss att gå iväg och jobba någon annanstans eftersom han visste att vi lämnade in bra arbeten. Det var ju bara att tacka och ta emot. Det blev en hel del kortspelande på högstadiet. Allt var lättare då. Allt som behövdes var någon kvälls hårdpluggande innan inlämning eller prov så hade man ett MVG eller i värsta fall ett VG. Samma med gymnasiet för mig.

Tyvärr är det inget som fungerar vid studier efter gymnasiet, så det blev ju minst sagt en omställning. Varje dag som går inser man, jag, att man kan än mindre än vad man gjorde dagen innan för att det finns så mycket man behöver veta. Fast beror väl på utbildning också. Jag valde ju tyvärr en tråkig och därmed svår sådan. Misstag man måste leva med.