"Gilmore Girls".
Som bekant, om man har någon som helst koll på mig, var och är jag ett stort fan av Gilmore Girls. På alla sätt och vis. Av en händelse såg jag en reklam för en ny serie, Bunheads, och såg däri att hon som spelar mormor i GG var med. Kalla mig enfaldig, men av just den anledningen bestämde jag mig för att se första avsnittet.
Det visade sig, omgående, att serien var skapad av Amy Sherman-Palladino. Det vill säga samma människa som låg bakom GG. Och ja. Det märktes. Tydligt. Samma känsla. Samma inramning. Samma flyt i språket. Samma allt. Det var dessutom inte bara mormor GG som var bekant. Långt därifrån. Serien Bunheads fullkomligt dräller av GG-skådespelare. Efter åtta avsnitt har i princip varenda biroll i GG gjort ett framträdande i den nya serien. Okej, kanske inte i princip varenda, men det är då inte många som inte fått varit med. Än. Serien är ju inte slut, det finns säkert gott om tid att få med resten.
Serien som sådan gillar jag inte jättemycket just för att det känns som en blek GG-kopia, men samtidigt kan jag inte låta bli att titta just för att se vem eller vilka från GG som dyker upp. Värst är dock huvudkaraktären i Bunheads. Så jobbig. Rösten, kläderna, håret. Allt helt enkelt. Men så är ju jag för all del partisk och jämför henne med Lauren Graham.
Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta, mer än att jag var tvungen att lätta mitt hjärta eftersom jag blir irriterad varje gång en ny GG-karaktär dyker upp i annan skepnad. För att inte tala om mormor GG. Hon är i Bunheads exakt samma som i GG. Åtminstone i grunden. Herregud Amy, kom på något nytt i stället. För all del. Om jag gillat huvudpersonen, och serien inte handlat om bunheads utan om något intressant, så hade jag förmodligen varit helt lyrisk över att ha ett nästan-GG. För någon återupplivning av den serien lär man väl aldrig få se. Men Sex and the city däremot, den vidriga skapelsen återuppstår i nya skepnader gång på gång på gång.
Ja, det blev ju lite internt det här, men ibland måste det väl få bli så också kan jag tycka.
Det visade sig, omgående, att serien var skapad av Amy Sherman-Palladino. Det vill säga samma människa som låg bakom GG. Och ja. Det märktes. Tydligt. Samma känsla. Samma inramning. Samma flyt i språket. Samma allt. Det var dessutom inte bara mormor GG som var bekant. Långt därifrån. Serien Bunheads fullkomligt dräller av GG-skådespelare. Efter åtta avsnitt har i princip varenda biroll i GG gjort ett framträdande i den nya serien. Okej, kanske inte i princip varenda, men det är då inte många som inte fått varit med. Än. Serien är ju inte slut, det finns säkert gott om tid att få med resten.
Serien som sådan gillar jag inte jättemycket just för att det känns som en blek GG-kopia, men samtidigt kan jag inte låta bli att titta just för att se vem eller vilka från GG som dyker upp. Värst är dock huvudkaraktären i Bunheads. Så jobbig. Rösten, kläderna, håret. Allt helt enkelt. Men så är ju jag för all del partisk och jämför henne med Lauren Graham.
Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta, mer än att jag var tvungen att lätta mitt hjärta eftersom jag blir irriterad varje gång en ny GG-karaktär dyker upp i annan skepnad. För att inte tala om mormor GG. Hon är i Bunheads exakt samma som i GG. Åtminstone i grunden. Herregud Amy, kom på något nytt i stället. För all del. Om jag gillat huvudpersonen, och serien inte handlat om bunheads utan om något intressant, så hade jag förmodligen varit helt lyrisk över att ha ett nästan-GG. För någon återupplivning av den serien lär man väl aldrig få se. Men Sex and the city däremot, den vidriga skapelsen återuppstår i nya skepnader gång på gång på gång.
Ja, det blev ju lite internt det här, men ibland måste det väl få bli så också kan jag tycka.
Kommentarer
Trackback