annuendag

Göra armband, eller teckna?

Äntligen lite ledig. Igår var min sista dag på mitt långpass och nu har jag hela helgen ledig. Hela två dagar. Eller, ja. Nu är det ju snart bara en och en halv kvar, men i alla fall. Hitintills idag har jag inte varit ur sängen mer än att jag åt frukost med pappa i morse innan han åkte iväg. Ord kan inte beskriva hur skönt det är att vara så här lat som jag varit idag efter att ha varit igång med sex dagars intensivt socialitetsjobb plus grannfest igår kväll.

Nu är det i alla fall bara två veckors jobb kvar och efter det verkar det i nuläget som att det blir tillbaka till Linkan direkt, inget som jag egentligen har lust med. Har riktigt otrevliga föraningar om att det här året och även nästa kommer bli värre än vad våren var, och våren var riktigt, riktigt illa. Orkar inte det egentligen, våren var knappt genomlevbar. Nej, usch. Jag vill inte. Men vem vet, jag kanske har fel. Men förmodligen inte.

Peppy skrift efter att ha varit tyst i flera dagar, eller hur.

Idag har det verkligen bara varit idioter på jobbet, eller ja. nästan i alla fall. Var tre killar i sällskap som var inne, och jag var osäker på deras ålder och eftersom vi har olika åldersgränser är just åldern ganska så avgörande. Problemet är att allt som oftast så anger inte personerna i kassan vilken åldersgrupp i kassan, något som inte utgör något problem om människan är i tydlig vuxen- eller barnålder men allt däremellan är en pina att lista ut. Framför allt är det svårt att veta om man ska fråga om ungdom eller vuxen, vilket som är värst så att säga. När de här tre killarna, varav en jag var säker gick under kategorin vuxen eftersom han såg ut att vara 25ish, stod i kassan bestämde jag mig för att köra en "safeing" och fråga generellt vilken ålderskategori de tillhörde.

Han killen jag förstod var vuxen svarade leende att de var nog vuxna allihopa, men det var ju smickrande att jag trodde att de var unga. Och återigen gjorde mitt icke existerande pokerface sig påmint för att efter att ha sett på mig sa han, lite besviket: "Jaha, det var alltså inte mig du syftade på.". Smidigt där Therese, smidigt...

Men de, eller i alla fall han, var trevliga så vi konverserade lite om åldrar och bla bla bla.

I övrigt var det en långsam dag, nästan inget folk alls konstigt nog. Enda ljuspunkten var att det var den snygga leveranskillen idag. Tyvärr så var jag på för dåligt humör för att uppskatta det fullt ut.

Det var en så obeskrivligt snygg kille på jobbet idag. Efter att jag tagit betalt och lekt flygvärdinna gick jag dit där min Lillebror var.

Lillebror: Vad flinar du åt? Fick du ett nummer eller?

Det var världens sötaste bäbis på jobbet idag. Han var väl kring 1-2 år och underbar. Barn gillar, av någon anledning, mig och när det rör sig om så söta ungar gör det mig inte alls - då är det bara roligt att göra miner åt dem så att de skrattar. Så om jag kan få garanti på att jag får en sådan söt så kan jag tänka mig att genomlida en förlossning. Kanske. Adoption känns annars säkrare, och framför allt mindre smärtsamt. Jag funderade på att fråga mamman om hon skulle kunna tänka sig att ge mig pojken, men så kom jag på att det nog blir knivigt att ha råd med dagis med CSN-pengarna.

Annars så var det hur mycket som helst på jobbet idag, det lugnade inte ner sig en endaste sekund men jag gillar när det är så, även om det blev lite kinkigt på slutet. I alla fall gör det mig på riktigt stolt att jag är så stresstålig som jag är. Märks tydligt dagar som denna när det är så mycket saker att man med nöd och näpe hänger med men trots det håller sig lign och inte stissar upp sig. Det gillar jag starkt med mig själv. Speciellt som jag själv blir tokig på sådana som stressar upp sig och far runt som halshuggna höns och blir irriterade. Och jag gillar när man lyckas göra en kund nöjd.

Hon: Ni har ingen macka utan kött eller fisk?
Jag: Nej, tyvärr inte; men vi kan ordna en?
Hon: Ja, tack vad snällt.
Jag: Fast det kommer förstås tyvärr dröja ett tag för vi har redan en ganska lång matkö.
Hon: Jaha, ni har mat också?
Hon igen efter att ha läst menyn: Vad är det i den thailänska dagens?
Jag: Jaa, det är... Fläskkött.
Hon: Jaha...

Men så kom jag på att vi hade veggokött i frysen så hon blev en nöjd kund till slut, hon kom till och med och sa att det varit väldigt gott. Men på tal om det. Varför görs veggomat i köttform? Alltså vegetariskt kött, korv etc. etc? Det måste ju varit en o-vegetarian som kommit på det och gjort det i djurmatsform för att vi köttätare skulle finna det läskigt annars? För varför skulle någon som är emot köttätande vilja äta saker som påminner om riktigt kött? Förstör det inte hela poängen?

Och när jag ändå har halkat in på vegetarianämnet: Fy vad fult det är med låtsasvegetarianer. Sådana som skiljer på djur och djur. Sådana som äter fisk och/eller kyckling alltså. Så himla dåligt. Tycker jag i alla fall.

Åtta fästingar? Vad gnällde jag om? Jag är nu uppe i tjugotvå. Tjugojävlatvå. 22! Dör jag inte nu, dör jag aldrig.

Och nej, jag har inte sovit speciellt gott i natt. Jag har däremot gått upp ur sängen stup i kvarten för att se om det är ännu en fästing jag känt. Eller bara för att gå av mig obehaget att det kan finnas massa fler i hårbotten eller någon annan stans jag missat.

Åtta är mer än enstaka va?

Idag har jag haft sju fästingar på mig. Sju! Och dessutom blivit slickad av en hund på benet.

Jag tänkte skriva ett inlägg om det här, men eftersom att det ändå kom upp i en MSN-konversation behövde jag bara klippa, klistra och korrigera lite. Väldigt najs.

Han: Men tapetserar du själv?
Jag: Varför är alla så kinkiga med de exakta detaljerna kring tapetseringen och vem som gör vad?
Han: För att du skrev att du målar och tapetserar osv. Och med tanke på att du enligt egen utsago aldrig nånsin skulle kunna lära dig laga punktering så känns det inte som om du tapetserar själv heller.
Jag: Okej då. Pappa tapetserar och jag hjälper till och är ansvarig för att tvätta bordet mellan våderna. Eller jag var det igår i alla fall, idag var det Lillebror så jag kunde måla listerna och det igen.

Målningen har jag faktiskt gjort helt själv från början till slut! Förutom att ta bort dem från väggarna alltså, och sätta tillbaka dem kommer jag inte heller göra - men allt däremellan är all me.

En från Linköping är på ön.
Jag: Haha, men här jag bor hade du kunnat få puss på valfritt ställe som tack för värmningen!
Han: Kan jag säkert få här med, med tanke på alla sthlmshoror.

Så sant så.

Jag hade inte tvättat håret* på tre dagar innan idag när jag klev in i duschen. Under de här tre dagarna har mitt hår fått mycket locktångning, Dust it, hårspray och torrschampoo. Det tog mig över fem minuter att borsta ur det, och tre schampooneringar för att få det att bli rent.

Jag och Lillebror ska byta rum. Mitt är nämligen större än hans och eftersom att jag bara bor några månader om året här känns det onödigt att jag har det stora fina rummet. Jag har föreslagit ett byte länge men Lillebror har inte riktigt nappat på idén. Förrän ikväll.

Och för att jag ska överleva det hela* ska jag få göra om på det nya rummet. Och hur det ska bli vet jag inte, men att det blir Midbectapeter om jag väljer att tapetsera är redan klart. Har alltid älskat dem, helt underbara.

---

*Det lilla rummet är inte speciellt trevligt för tillfället.

Kund: Du har ingen folköl?
Jag: Njae... jag vet inte riktigt. Vad är en folköl?

Sedan jag kom till ön har jag saknat saker. Saker såsom bankdosa, extern hårddisk, stegräknare etc. Saker jag varit helt säker på att jag packade med mig. Så förut idag så snubblade jag helt appropå ingenting på en liten kartong. Öppnade den och vad fanns inte där i om inte alla mina försvunna saker? Så skönt att få det bekräftat att jag inte hade glömt dem hemma i Linköping.

Vad som var mindre skönt var dock att jag hade obetalda räkningar på banken, räkningar jag var säker på hade ställts om till autogiro. Jaja, nu har jag äntligen fått tag på mina saker i alla fall.

Vi får som tur är väldigt sällan in otrevliga kunder på jobbet. Idag lyckades dock två komma alldeles samtidigt. Först en herre som nedlåtande undrade om vi hade is att ha i drickan, som det brukar vara på restauranger. Detta undrade han precis efter han tagit ut drickan ur den iskalla kylen. När han sedan fick sin is var hans kommentar "Jasså, du hade bara fyra bitar? Ja, fyra är väl bättre än inget.". Och då har vi inte speciellt enorma glas så de där fyra bitarna tog upp halva glaset. Han avslutade sin vistelse med att nedlåtande säga "Ja, det är väl för varmt för att ni ska ha mycket folk här?".

Den andra otrevliga, även här en herre, skulle ta kaffe och ställde sig och såg på kaffepannan i vilken det inte var så mycket kvar men ändå så att det gott och väl räckte till hans två koppar. "Kaffe? Är det det här ni har? Det ser gammalt ut.". Sedan när är kaffe gammalt bara för att kannan inte är full? Det var alldeles nybryggt bara att folk hade köpt flera koppar precis innan han släntrade in. Jag förstår inte riktigt varför man behöver gå igenom livet med den negativa inställningen till saker och vara otrevlig i onödan.

Och när jag nu ändå är igång och hatar: Åt skogen med, många, pensionärer och, nästan alla, hundägare!

För att avsluta positivt: Vi hade en söt igelkott på besök på gården när vi gick hem.

Idag när jag stod i kön i en affär så var det något som plingade till i bakhuvudet när jag såg kassörskan. Långt där bak, på något sätt kände jag igen människan, men inte som någon jag träffat. En misstanke började gro och när jag sedan såg namnskylten så fick jag det bekräftat. Det var en tjej som varit flickvän till en pojke jag umgåtts lite spartanskt med, bland annat under tiden de var ett par.

Den personen i paret vilken har blivit bedragen har ofta som vana att anklaga personen deras partner var med, vilket är helt fel tycker jag - förutsatt att alla tre inte känner varandra så klart. Men om jag är en främling till tjejen är det inte mitt ansvar att de till att hennes pojkvän är trogen, en åsikt jag fått en del otrevliga blickar för. Eller ja, mitt ansvar att han håller sig på mattan är det ju inte annars heller, men då är det min skyldighet att inte umgås med en kompis kille.

Sedan behöver man ju så klart inte gå in med avsikten att snärja en redan upptagen person, det tror jag nog inte att jag skulle göra - men man ska aldrig säga aldrig som det så fint heter.

Fast just i det här fallet var jag varken den första* eller sista pojken i fråga umgicks med utanför förhållandet, något hon i förhållandet borde ha insett skulle komma att ske redan innan de blev tillsammans med tanke på pojkens bakgrund. Men, folk tror ju att de kan ändra på personer.

---

*Ja, första vet jag för all del inte bekräftat, men det skulle förvåna mig mycket om det inte fanns fler innan mig.

Pappa har av någon, för mig, outgrundlig anledning bjudit hem gäster idag och i morse när jag vaknade tänkte jag vägra gå upp. Jag låg och gnällde nej, nej, nej jag orkar inte han får städa och greja ensam för mig själv. Och precis när jag var på väg att somna om, precis när sängen var som skönast kom jag på att jag var tvungen att göra den förbannade tårtan vilken jag inte orkade med igår kväll efter jobbet. Så då kunde jag ju inte vägra längre eftersom att tårtor egentligen bör stå och dra ett dygn. Som tur var hade jag i alla fall gjort bottnarna igår.

Men bitter, ja det var jag när jag klev upp. Bättre blev det inte när det senare föll på min lott att väcka Lillebror för att få upp honom att hjälpa till med städningen. Lillebror tar inte tidiga mornar* så väldigt bra. I jämförelse med hans morgonhumör är jag en solstråle. Mitt enda vapen var att jag hade de bortskurna bottenkanterna och lite rester i bunkarna med vaniljsås och grädde. Efter några tillsägningar kom Lillebror i alla fall upp och grymtade lite när jag berättade vad han skulle göra. När jag efter några minuter kom in till köket stod Lillebror framför bunkarna och metodiskt och monotomt doppade en kant i först ena bunken, sedan i andra och slutligen in i munnen. En procedur han upprepade om och om igen. Och han hade nästan ögonen öppna.

Jag borde krypa ner i sängen, men jag är inte alls sovsugen.

Förresten, på tal om sjuka. Jag har fått för mig att jag vill lägga in ljusa slingor i håret.

Jag har för övrigt ett svårt fall av Linköpings-sjukan för tillfället. Sjukan innebär en stor saknad av saker som min säng, Gina Tricot, Make Up Store, att ha stan inom cykelhåll, mitt Linköpingshem med omnejd över lag etc, etc.

Har haft enorm lust att rita/måla den senaste tiden. Men inga som helst ambitioner som gjort det möjligt att få det bra. Den här ovan blev dock okej. Speciellt om man jämför med den nedan...

Jag är en sådan där ovanlig typ som inte gillar sommaren. Det är varmt, luften känns ofräsh och solen ger fula märken efter kläderna. Jag skyr solen som en katt skyr... Ja, nu kom jag inte på en liknelse men ett målande exempel på min inställning till solen är att jag under midsommarens kubbspel spelade med ett paraply i ena handen som skydd mot solen.

Just märkena som blir efter kläderna när  huden fått sol på sig är bland det fulaste jag vet och som ni förstår av paraplyanekdoten flyr jag undan solen när det är möjligt. Det finns dock tillfällen då det är omöjligt. Om mornarna när jag är ute i skogen och häromdagen när vi var på sjön och fiskade exempelvis. Därför har jag tyvärr fått färg i ansiktet och jag har vita märken efter sportbhn i nacken. Sexigt värre. Men som tur är går vi mot mörkare och svalare tiden och innan man ens hinner märkade är min älskade höst här. Tills dess: Leve skuggan!

PS. Kan inte någon uppfinna en glansfri solskyddskräm? Det är väldigt otrevligt att se sig själv i spegeln efter insmorningen av den. DS.

PS 2. Jag äslkar dock vissa saker med sommaren, exempelvis kläderna och blommorna. DS 2.

"Oj, vad kul" kanske ni tänker nu. Att det är därför jag inte syns till eller hörs av*, för att jag har hittat någon att dela liv och säng med. Men så är inte fallet, nej jag har bara idag gjort mig en kinestetikrulle. Hemmabygge av hög rang gjord av täcke och lakan inhandlat på Jysks rea. Ja, ni får skratta åt mig. Lillebror har redan gjort det, möjligtvis håller han ännu på.

Nej, okommunikationen består helt enkelt på jobb, sommar, upptagenhet och njutning av att äntligen inte behöva sitta med datorn 24/7 vilket var läget andr.a halvan av våren med uppsatsen. Och mobilen, ja. Den är väldigt sällan där jag är. Svårare än så är det inte.

Nu längtar jag i alla fall efter att få provsova med min korv!

Jag har inte pratat någon egentlig engelska sedan tvåan på gymnasiet och idag var det inne två engelskmän på jobbet och jag fick... lätt hjärnsläpp när den ena undrade hur dags vi stängde, vilket är klockan 18.00.

Jag, tänker arton: Eight o'clock.
Han: Eight?
Jag: No, sorry. I ment... eighteen o'clock. No! That's not right. Six! Six o'clock. Nej, det heter ju inte så, det ska vara på kvällen.
Han: Six p.m?
Jag: Yeah! Precis. Oj, exactly. Six p.m.

De var kvar länge och frågade om många saker och då kom jag igång och lyckades göra bort mig väldigt mycket mindre, inte för att det var speciellt svårt att undvika att överträffa den tidstabben.

Däremot var jag livrädd för att de skulle börja fråga om vad vi hade för mat, för hur man översätter ord såsom kassler och potatisgratäng det har jag då ingen som helst aning om.

Jag: Jag skulle vilja göra en ögonoperation. Inte för att jag skulle våga. Men jag skulle vilja.
Pappa: Ja, men är det inte bättre att du gör en bröstoperation, för ryggen?

Och här satte jag soyghurten i halsen. Inte direkt vad jag hade förväntat mig. Men jo, det borde jag väl göra men då är vi ju tillbaka på sjukhusskräcken.

Nu har jag i alla fall något nytt att googla på ikväll efter jobbet. Och en ökad förståelse med varför pappa aldrig låter mig bära något och alltid skäller på mig om jag nu lyfter något med ryggen istället för benen. Men ändå. Väldigt chockerande uttalande.

Igår fick jag gå efter halva arbetspasset på grund av migrän. Iddag har jag spenderat hela arbetsdagen i sängen av samma anledning. I morgon måste jag dock gå*, pappa köpte migräntabletter till mig idag men är en sort jag inte provat tidigare och jag läste bipacksedeln** så nu vågar jag inte ta dem.

Nu sitter jag i alla fall upprätt och eftersom att jag legat i sängen hela dagen och ömsom sovit och ömsom varit halvt borta är jag inte speciellt trött alls nu. Inte bra eftersom jag verkligen skulle behöva lång sovtid än inför morgondagen. I alla fall roar jag mig med att googla på ögonoperationer och gravid/amningskuddar.

Jag såg nämligen The Back-up Plan häromsistens och blev helt förälskad i sovkudden Lopes hade. Jag brukar nämligen alltid rulla ihop täcket och använda som en sådan kudde används, men till slut måste jag ju ha täcket över mig och då är det dessutom varmt. Men man borde ju kunna sy en sådan själv? Borde bli väldigt mycket billigare än den 1000-lapen det bästa alternativet jag hittade kostade. Möjligtvis att man köper ett billigt täcke, rullar och ordnar ett överdrag bara? Ja, mitt liv är fascinerande.

och det här med ögonoperation. Det skulle vara så otroligt skönt, men eftersom jag har sjukhusskräck och är världens fegaste lär jag ju aldrig våga. Även om jag gjorde det har jag dessutom ärvt pappas olycksgen så jag skulle säkert inte kvalificiera för en operation. Men jag vill.

---

*Självfallet för att jag vill vara frisk och jobba, men framför allt för att jag hoppas att samma pojke som levererade varorna sist ska göra det i morgon; en lång, blond sak i rätt ålder - behöver jag säga mer?
**Jag är bipacksedelshypokondriker.